En frostig morgon vid sjön, ett kallt morgonbad och tankar som vilar i tacksamhet. Här berättar jag hur kroppen faktiskt reagerar när vi tränar oss i tacksamhet – och hur enkla stunder kan fylla en hel dag med glädje och lugn
Igår blev det bad tillsammans med mina härliga badsystrar. Det var minusgrader när jag satte mig i bilen för att köra milen till paradiset vid sjön. När jag kom fram rök sjön mer än vanligt och solen hade ännu inte hittat över trädtopparna.
Varje steg ner mot vattnet var en liten hyllning till livet. Gräset var vitt av frost, kylan stack i fingrarna men på det där sköna sättet – som när man trycker på en öm punkt och inte kan låta bli.
Jag var först på plats och satt en stund i tystnaden. En fisk bröt vattenytan. Badet blev stilla, utan simtag. Jag lät mig flyta och tog in allt som fanns omkring mig.
Värme, vardag och vila
När jag kom hem stannade känslan kvar. Jag kände tacksamhet för att jag gett mig själv den här stunden. Efter frukosten gick jag ner i källaren och strök tröjor. Jag älskar värmen från strykjärnet och tanken på hur skönt det blir att ta på en nystruken skjorta.
Dagen fortsatte i stillhet. Jag plockade in små krukor och bevattningssystemet – nu är allt klart för nästa vår. Kanske hinner jag plantera vitlök i veckan. Bara tanken på att skörda egen vitlök nästa år gör mig glad.
Tacksamhet som kroppens egen medicin
På kvällen, när jag stekte köttbullar, lät jag tacksamheten växa. Jag tänkte på att jag har ben att stå på, en spis, en familj som uppskattar maten. Det kan låta enkelt, men forskningen visar att tacksamhet frigör dopamin och serotonin – hjärnans egna må-bra-ämnen.
När vi medvetet tänker tacksamma tankar minskar stresshormonet kortisol, blodtrycket kan sjunka och sömnen blir djupare. Det är som att ge kroppen en inre massage av lugn.
Små steg för stor skillnad
Vill du prova? Börja smått. Känn tacksamhet för kaffekoppen, för andningen, för en väns meddelande. Det är i de enkla stunderna magin sker.
AHA – mellan raderna
Jag inser att jag inte bara badar för att kroppen ska må bra. Jag badar för att påminna mig om att livet finns här och nu, i frostiga steg mot sjön och i den varma ångan från ett strykjärn. Mina dagar blir hela när jag väljer att se det.
Reflektion
Det är i de små rörelserna som jag hittar mig själv. Ett dopp i tystnad, doften av strykjärn, en middag med köttbullar – allt blir en väg hem till mig. Här bor min lycka, enkel men stark.
Det är i de små stunderna jag hittar hem till mig själv. I stegen ner mot sjön när frosten knastrar under fötterna, i vattnet som rök och i värmen från strykjärnet. Jag ser hur livet påminner mig om att glädjen bor här och nu.
Det behövs inte mer än ett bad i tystnad, doften av en nystruken skjorta eller ljudet av en fisk som slår mot ytan. Där i det enkla finns all den lycka jag kan bära. Jag väljer att se den, jag väljer att leva i den.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien. Historian är men framtiden blir. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Just nu i denna stund kan jag så frö som blir något i framtiden. – Carina Ikonen Nilsson
Ett tidigt morgondopp fyllt av tacksamhet. Här berättar jag om kampen mellan två röster – hon som vill och hon som inte vill – och hur viljan till slut vann. En stund av natur, mod och stilla glädje.
Välkomstskylten vid Ragneruds badplats en regntung morgon, platsen för mitt tacksamma dopp.
Två röster inom mig
Idag hände det äntligen igen, även om det var med tjat från hon som vill och hon som inte vill. Hon som inte vill har vunnit för länge och tagit mark i kroppen min. Hon är stark och ger sig inte i första taget och har vunnit mark under en väldigt lång tid, allt för lång tid.
Men idag fick hon ge sig. Redan vid 6-tiden i morse började hon den där andra som vill öppna upp för möjligheten att verkligen göra. Hennes röst tystnade men bara för att vila sig för att prova rösten igen. Nu gav hon sig inte, nu hittade hon möjligheter och hittade till att göra i varje ord hon sa till mig och hon där inne som inte vill.
Nu hade hon styrkan, hennes röst var klar och inga viskningar utan mera pekpinnar på att nu gör du. Men badkläderna ligger i husbilen sa jag för mig själv. Hon fortsatte med att säga, det har inte hindrat dig innan. Men det är kallt sa hon där inne, du fryser ju alltid nu för tiden. Hon med viljan att vilja sa: fast det har inte hindrat dig innan.
Dom höll på dom där två under morgonen. Med datorn i knät satt jag och lyssnade på dom där två.
Beslutet och resan
Till sist i sista minuterna bestämde jag mig för att lyssna på rätt röst och rätt vilja. Jag lyssnade på rösten som ville och som såg till att göra. Ut i husbilen, leta rätt på badväskan, in, borsta tänderna och ta bilnycklarna, sätta mig i bilen och faktiskt göra det som behövs – nämligen att köra en mil, sedan är jag där i paradiset på jorden.
Men just idag blev det inte som det skulle vara, för när jag kom till badplatsen så hade mina badsystrar redan badat. Just idag hade dom bestämt att bada kl 8 och jag trodde det var halv nio. Men det stoppade inte mig.
Ett morgondopp i tacksamhet
Dom åkte iväg och jag tog av mig alla kläder som egentligen bara var morgonrock och trosor. På med badskorna och ner i vattnet. Jag hade lovat mig själv att bara doppa mig. Om det var kallt skulle det räcka med att sänka ner kroppen i vattnet och sedan gå upp.
Men om du visste hur underbart det där doppet var – inte alls kallt, bara skönt. Bara så där underbart det går. Kroppen och minnet i kroppen blev totalt där i vattnet. Jag log där och flöt en i alla fall liten stund.
Jag vet att vare sig min make eller badsystrar tycker att det är okej att bada helt själv. Det ledde till att badet bara blev ett bad av kortare sort. Men varenda sekund där i vattnet i naturen, med min nakna kropp flytande där i vattnet, hade ett värde som är värt att minnas. Jag, vattnet och himlen.
Underbart är ett tamt ord i stunden. Det finns inget ord som ens kommer i närheten av hur jag upplevde detta bad. Vågor, blåst och regn – men det blev vackert i mig.
Den tysta stranden efter mitt bad – vattnet, himlen och den röda byggnaden som enda sällskap.
Ett morgondopp i tacksamhet- Tacksamhetens seger
Det blev något att minnas som en stund då jag tog hand om mig på bästa sätt. Jag bor just nu, när jag skriver orden, i en stor tacksamhet över att jag lät hon som vill vinna dagens första strid.
Hon vann, hon segrade, men jag – med alla mina jag – vann högsta vinsten. Det blev äntligen ett bad igen. Jag simmar just nu i tacksamheterna som flyttar in i kroppen. Tack för allt det vackra som fanns hos mig i denna morgon.
Det är nästan som om de där båda viljorna, även de, bor i tacksamhet. Och den största tacksamheten är över att jag lyssnade på henne – hon som vill. Även om det känns motigt och lite obekvämt så vann hon. Jag gjorde – och där bor tacksamheten. -> Vill du fördjupa dig mer i hur bad, kan ta bort värk i kroppen? Besök Svansång och värkarbete.
AHA – mellan raderna
Det här inlägget handlar om mer än ett bad. Det är en seger för modet att välja det man vet gör gott, trots motstånd. En berättelse om hur de små, beslutsamma stegen kan fylla kroppen med kraft och stilla glädje.
Jag valde viljan och mötte tacksamheten. Gårdagen vilar redan i historien, den kan vi inte göra något åt. vad som händer i morgon är sådant som kommer just i morgon. Det är just nu i denna stunden som jag sår det jag eventuellt kan skörda i morgon. Just nu – här händer livet. – Carina Ikonen Nilsson
Callout till läsaren
Har du också en “hon som vill” och en “hon som inte vill” inom dig? Hur låter deras röster – och vilken vann senast?
Varje morgon är en chans att börja om. I den stilla stunden med kaffe och tystnad växer tanken om att välja lycka – en lärdom från Kay Pollak som bär mig genom både vardagens glädje och sorgen över det som inte blev.
Jag tänker fortsätta att skriva om Kay Pollak, för ämnet känns inte färdigt i mig. Eftersom hans budskap är så viktigt: Kay Pollak välja lycka just det blir mitt dagliga val. Hans ord om att vi kan välja vårt förhållningssätt stannar kvar och väcker tankar. Varje morgon känner jag en djup tacksamhet över att ha fått en dag till – eller i alla fall en morgon till. Det är just morgonen jag uppskattar mest under dygnet.
När hela huset sover, hemma eller i husbilen, uppstår en tystnad som är bara min. Kaffet är nybryggt, datorn ligger i knät och fingrarna dansar över tangentbordet. Nästan som musik. Då vandrar tankarna fram och tillbaka, och orden vill ut. Ofta landar de i tacksamheten över att just i dag är den första dagen på resten av mitt liv.
Första dagen på resten av mitt liv
Jag vill bjuda in dig att tänka samma tanke. Just nu är ett unikt nu – en helt ny dag i resten av ditt liv. Känner du hur stunden växer i värde när du ser på den så?
På jobbet samtalade jag ofta med ungdomar om det där stora. Vi lekte med idén att varje dag kan vara den första på resten av deras liv. I början visste de inte vad som gjorde dagen speciell. Då la jag fram nästa tanke på ett silverfat:
Bara det att du vaknat just i dag gör dagen speciell.
Kay Pollak välja lycka mitt dagliga val
Vi pratade också om att vi själva har ansvar för våra känslor – att vi faktiskt kan välja att känna lycka, även om vi ofta väljer att känna olycka i olika former. Det var inte allas favoritämne, men några tog det till sig.
När man väl börjar se att man faktiskt kan vara herre – eller kvinna – över sina tankar, och vågar fundera på kan jag välja lycka nu, blir det kanske inte enkelt. Men ibland lyckas man ändå vända tanken och faktiskt välja lycka.
Vi säger att du är trött och något händer. Du kan tänka det här händer bara för att jag är trött eller det här händer alltid mig. Men vänd tanken: Jaha, nu hände det här – spännande, vad ska jag lära mig av det? Hur hade någon annan agerat i den här stunden? Eller varför inte: Om jag just nu skulle välja lycka – hur skulle jag agera då?
Jag brukade berätta att varje människa jag möter är utsänd för att lära mig något. En del ungdomar skrattade och frågade vad de skulle kunna lära mig – vill du bli kriminell eller vad? Jag log och svarade att jag tränar på att vara helt sann mot mig själv. Det är något jag önskar att även de vågar längre fram.
Många av dem levde bakom masker, skapade för att överleva. Jag ville visa att livet är mer än att bara överleva. Vi är skyldiga själva livet att verkligen leva. Det var kanske inte en del av min arbetsbeskrivning, men det kändes viktigt.
Jag är inte den som följer regler bara för reglers skull, ändå gör jag min del av det vi kollegor kommit överens om. För mig var det avgörande att de här ungdomarna fick möta en vuxen som visade sitt verkliga jag – och som trodde på att de också duger som de är.
Våga leva orden
Det finns så mycket viktigt i alla de ord som Kay Pollak presenterar. De blir stora först när vi vågar försöka leva efter dem.
Livet blir så mycket enklare när vi sätter oss själva i det rum där vi verkligen hör hemma. När vi vågar vara ärliga, tydliga och sätta våra egna gränser.
Ibland måste vi välja – och se möjligheten i att hoppa av. Att stå på sig. Att vara den vi är. För mig handlar Kay Pollak välja lycka om att påminna mig varje morgon om att livet alltid kan börja på nytt
Det här med att blogga är för mig att välja lycka, så som Kay Pollak säger att vi ska välja lycka.
Sorg och bortvaldhet
Sorgen och händelsen med min son — känslan av att vara bortvald — bor i min vardag. Det är en fruktansvärd sorg och jag är ledsen för att det ser ut som det gör. Men här finns också ett viktigt men: jag kan inte sluta leva bara för att jag har ont. Jag kan inte sluta älska. Jag måste gå framåt och våga välja lycka, trots allt.
För mig är det en lärdom: jag behöver inte bara överleva — jag måste leva, uppleva och våga känna glädje även när något i livet gör ont. Det finns andra människor som behöver se mig le. Jag har många skäl att fortsätta söka och uppleva lycka. Jag är skyldig mig själv det.
Självklart är det svårt att välja lycka nu när sorgen är som mest påtaglig. Ändå ställer jag mig den frågan: kan jag välja lycka nu? Kanske är själva frågan en väg in i något nytt. Kanske finns här något jag behöver lära mig om tillit, mod och självkärlek. Jag tror att sorgen också bär en undervisning – om att sätta gränser, värna det som är gott och ge plats åt både smärta och hopp.
Den får finnas, men den får inte bli allt. Jag är skyldig mig själv att fortsätta söka de ögonblick av lycka som gör livet levande.
Reflektion
När jag ser tillbaka inser jag hur djupt Kay Pollaks tankar har format min vardag. Hans ord om att välja lycka är inte bara fina fraser – de är ett sätt att leva. Varje morgon är en ny chans att börja om, en möjlighet att medvetet välja riktning.
Mellan raderna – mina ord
Historien går inte att uppleva – den har redan passerat och vi kan inte göra något åt den. Jag lever med den kunskapen varje dag, i varje inlägg. Det är en lärdom jag bär med mig från Kay Pollak:
Lev i dag, just nu. Igår finns inte längre här. Det är nu vi sår de frön som vi kanske får möjlighet att skörda i framtiden. -Carina Ikonen Nilsson
Det är här, i detta nu, vi väljer vår riktning och planterar det som en dag kan blomma.
AHA – mellan raderna
Det här är mer än en text om tacksamhet. Det är ett levt förhållningssätt – att möta dagen utan att hålla fast vid gårdagens misslyckanden eller oro. Att se varje människa som en möjlighet till växande. Och att modet att vara sann är själva grunden till glädjen.
FAQ – Frågor jag ofta får kring Kay Pollak och att välja lycka
Vad betyder det att “välja lycka”? För mig handlar det inte om att alltid vara glad. Det är ett förhållningssätt – att medvetet välja tankar och handlingar som öppnar för glädje, även i svåra stunder.
Hur kan man börja leva mer i nuet? Jag börjar med morgonens stillhet. Några minuter med kaffe och tystnad kan bli en daglig påminnelse om att just nu är första dagen på resten av ditt liv.
Hur påverkar sorgen mitt val att leva så här? Sorgen efter bortvaldhet finns alltid kvar, men den får inte ta allt utrymme. Jag ser den som en läromästare som påminner mig om att fortsätta leva och älska – inte bara överleva.
Kan man verkligen välja sina känslor? Vi kan inte styra allt vi känner, men vi kan välja vilket förhållningssätt vi ger näring. Det är där friheten och kraften finns.
I dag fick det bli vila i stället för måsten. Kroppen säger ifrån, men tacksamheten över att vara hemma och kunna skriva är större. I morgon väntar en ny resa med husbilen – till Kungshamn Wiggersvik.
Just nu sitter jag ute på altanen under vår lilla paviljong och påbörjar morgondagens inlägg. Jag hade tänkt tvätta fönster och fixa hemma, men efter att ha pratat med maken insåg jag att det klokaste är att vila.
Jag har blivit sjuk. Inte farligt sjuk, men lite trött, hostig och med feber. Nätterna är dessutom fyllda av avbruten sömn och sömnlöshet i största allmänhet.
Ändå känner jag mig innerligt tacksam över att mitt jobb är här hemma och inte på mitt före detta jobb. Numera är det ingen som blir lidande för att jag inte orkar. På mitt gamla jobb hade jag troligen gått dit ändå, jobbat på som vanligt, för att sedan bli så sjuk att jag hamnat i sängen.
Här bor det en stor tacksamhet över att jag är hemma. Att jag kan sitta här och skriva blogginlägg mitt på dagen och sedan laga mat. Så mycket tacksamhet, faktiskt, att det inte går att beskriva på något annat sätt än just tacksamhet och lugn – även om kroppen känns i olag.
En dag för vila
Ett enkelt glas med isvatten – vila i sin renaste form.
Jag har bestämt mig för att detta får bli en lugn dag. En dag där jag kan sitta och skriva, vila och dricka massor med isvatten. Katten ligger här bredvid mig och ser ut att ha det ganska så gott.
Det börjar dessutom synas i träden att hösten tar sig framåt. Små gula löv spricker fram i björkarna och i skogen framför mig. Det känns som om sommaren är klar för att somna, medan höstens alla färger sakta vaknar till liv. Lite sorg över att sommaren var kort, men samtidigt förväntan inför den prakt som hösten snart ska ge oss.
Hur känns höstens första tecken där du bor? Har björkarna börjat skifta färg även hos dig?
Förberedelser inför resan
Här ute skriver jag – med frisk luft, dator och isvatten som sällskap.
Trots tröttheten finns det saker som behöver göras. I dag blir det att förbereda husbilen, för i morgon ska vi åka iväg. Här hemma ska det packas, och maken stannar till och handlar när han åker hem från jobbet.
Kanske blir det till och med en liten kräftfest där utanför husbilen i morgon kväll. Vi har bokat plats på Kungshamn Wiggersvik. Kanske blir det sista husbilsresan till Kungshamn för i år. Det blir inte sista husbilsfärden, men kanske de sista nätterna just där för säsongen.
Det är ju det fina med husbilslivet – man behöver inte bestämma så mycket i förväg. I stället blir det som det blir, och man åker dit näsan pekar.
Varför Kungshamn lockar
En helg i Kungshamn till ville jag ha. Vi har varit lite sparsmakade med våra besök där i år. Jag tror faktiskt att vi bara gjort en enda resa dit tidigare under sommaren, och det känns lite för lite.
För Kungshamn är gemytligt. Byn är trevlig och campingen är perfekt för oss. Därför känns det fint att få ännu en helg där – även om det kanske blir den sista för året.
Här hemma ska kläder, mat och dator packas in. Maken tar dessutom med sig sin nyinköpta kamera, som han fick förra veckan. Det blir spännande att se vad han fångar genom linsen.
Hav, vila och campingliv
Det ska bli skönt med en helg vid havet. Kanske blir det några teckningar, kanske lite fiske om lillkillen vill. Eller så blir det, mot alla mina viljor, att jag blir sjuk på riktigt och mest sitter och vilar.
Men jag tänker göra mitt bästa i dag för att vila, så att jag är pigg till i morgon. För en helg ska få bli en helg i husbilen igen.
Lillkillen – ett campingproffs
Det har blivit många helger i husbilen den här sommaren. Faktum är att vi kom fram till, sist vi var ute på tur, att lillkillen faktiskt har kvalat in till elitserien i camping och husbilsliv.
Han vet hur man gör, hur allt ska vara – han är ett proffs efter den här sommaren. Vem vet, kanske blir han en campare själv när han blir stor, med fru och barn. Det får tiden utvisa.
Reflektion
Att vara sjuk är aldrig roligt. Men när kroppen säger ifrån finns det ändå något vackert i att kunna lyssna. Tacksamheten bär mig genom dagen – och havet väntar på mig i morgon.
Här finns envishet, men också klokskap. Jag håller fast vid glädjen inför resan och släpper inte taget, trots att kroppen vill annat. Balansen mellan vila och längtan blir mitt ankare.
Slutord
Tack för att du tog dig tid att läsa Nu vilar jag en stund till, dricker mitt isvatten och laddar inför vår husbilsresa till Kungshamn Wiggersvik.
“Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson
Ibland blir livet större än vad man planerat. Vi var egentligen på väg mot Askims camping, men sedan styrde vi hemåt. På vägen hem insåg vi dessutom att Thåström konsert Karlstad ägde rum samma kväll. Några timmar senare stod jag där – bara några meter från min tonårsidol. När musiken började och hans röst fyllde luften rann tårarna ner för mina kinder. Det var magiskt på riktigt, en kväll där världen försvann och bara musiken fanns kvar.
Vi skulle egentligen till Askims camping. Men mitt i bilfärden ångrade vi oss, och därför vände vi hemåt. Där – på vägen hem – påminde maken om konserten. Thåström konsert Karlstad, samma kväll. Det var verkligen en helt magisk konsert med Thåström i Karlstad.
Från husbil till Thåström konsert Karlstad
Det blev att packa ur husbilen i all hast, sedan duscha och ge oss av. 15 mil senare var vi framme. Vi kom dit bara en timme innan konserten, och därför hann vi ändå få bra platser, nära scenen. Timmen kändes lång, men väntan byggde upp stämningen ännu mer.
Och så hände det. Musikerna kom upp på scen, och därefter – ikonen själv. Thåström.
När tiden stod stilla
Det var som om hela världen stannade. Trängseln runt mig försvann, och plötsligt var det bara jag och Thåström. Hans röst, hans strofer, och mina tårar som föll. Jag sjöng, han sjöng, och vi andades samma luft.
Jag rös i hela kroppen, därför att det kändes som om stunden var skapad enbart för mig. Trots att tusentals människor stod runt omkring fanns det bara vi.
Magi större än tröttheten
Dagen hade redan varit lång. Vi hade rest över 30 mil, och jag var trött redan när jag vaknade. Men inget av det spelade någon roll, eftersom musiken tog över och bar mig.
Jag har sett honom många gånger. Så många gånger att jag tappat räkningen för länge sedan. Men igår… igår var det något mer. Han var med oss i publiken på ett sätt jag aldrig känt förr. Han kändes glad, närvarande och nära. Ännu mer än någonsin tidigare.
Det var magiskt i varje millimeter av min kropp, trots att dagen hade tömt mig på krafter.
När musiken följer med hem
Efter Thåström konsert Karlstad var jag fortfarande full av känslor Musiken levde kvar inom mig hela vägen hem. Jag behövde inte veta hur han orkade, eftersom det viktiga var att han gjorde det. Och att jag fick vara där, fånga stunden och låta den fylla mig.
Kroppen kändes som efter ett gympass – tom på kraft men samtidigt full av energi. Suset i öronen låg dovt, men ändå var det fyllt av musik. Små minnesstunder spelade upp inom mig, som frekvenser av ren magi.
Därför känner jag en djup tacksamhet.
Mellan raderna Thåström konsert Karlstad
Bakom orden finns ett hjärta som slog i takt med musiken. Det var inte bara en konsert, utan också ett möte med mig själv, med min tonårstid och med alla de år där Thåströms musik burit mig genom både mörker och ljus.
Läs mer på bloggen
Vill du läsa något helt annat men lika nära hjärtat? Här hittar du Oskar-serien – mina texter om barn med NPF och skolans verklighet.
Ibland händer det oväntade. Man ändrar en plan, följer ett infall, och plötsligt står man mitt i en stund som blir större än livet självt. För mig blev Thåström konsert Karlstad en påminnelse om att magi ofta finns i det oväntade. Det är där magin finns och känns som mest.
Här är hela låtlistan från konserten i Karlstad, den 16 augusti 2025:
Låtlista – Thåström i Karlstad 2025
Solen i den vänstra
Isbergen
Alla vill till himlen
Söndagmåndagsång
Främling överallt
Norrut/Söderut
Kom med mig
Som tåg av längtan
Det bästa av allt
Old Point Bar
Märk hur vår skugga (Bellman-cover)
Körkarlen
Långtbort
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Flyktsoda (Ebba Grön-cover)
Södra korset Encore:
Karenina
Kort biografi med litet testamente Encore 2:
Miss Huddinge -72
Centralmassivet
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien men handlade om Thåström konsert Karlstad, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Efterord
Jag älskar verkligen den mannen och det han skapar. Hela mitt liv har hans musik följt med mig – i min vardag, i min ångest, i stunder av lycka men också i tristess. Hans musik förvandlar en mörk dag till något magiskt. Hans takt är, på något märkligt sätt, en takt från min egen energi och min egen hjärtrytm. Sedan konserten i Karlstad har Thåström fortsatt sin sommarturné med stopp i Göteborg och Snösätra – men kvällen i Inre hamn lever kvar som något alldeles speciellt.
Min relation till Thåström och favoritlåtarna
Thåström har följt mig genom åren. Egentligen är alla låtar favoriter – i samma stund jag hör dem känns de som mina. Jag kan texterna, stroferna, och de har blivit en del av mig.
Några sticker ändå ut, de som liksom är jag: Old Point Bar, Fan Fan Fan, och Karenina. Otroligt starka, var och en på sitt sätt. samtidigt som jag skriver det poppar det upp nya titlar så det går inte att säga att en låt är bäst för det finns så många, så otroligt många.
Men att få höra honom live med “Märk hur vår skugga” – som egentligen är en cover på våra historiska musiker, ett musikarv från det största i vår svenska historia – det gör ont, det gör kärlek, det gör allt.
Många känner Joakim Thåström som ”Pimme” – ett smeknamn som följt honom ända sedan Ebba Grön-tiden. Vissa säger ”Jocke” i mer privata sammanhang.
Och för mig? Han är också Herr T – mitt eget namn på den röst som burit mig genom livet.
Vanliga frågor om Thåström i Karlstad
När spelade Thåström i Karlstad 2025? Thåström spelade på Inre Hamn i Karlstad den 16 augusti 2025 inför en stor publik.
Vilka låtar spelade Thåström på konserten i Karlstad? Setlistan innehöll både klassiker och nya låtar från senaste albumet. Bland höjdpunkterna fanns Old Point Bar, Körkarlen och Märk hur vår skugga.
Varför blev konserten i Karlstad så speciell? Det var en kväll fylld av närvaro, känslor och magi. För många blev det mer än en konsert – en upplevelse som stannade kvar långt efteråt.
Det här inlägget handlar om en solros med tvillingsjäl, en bloggare med värk – och en stilla glädje över att bli hittad igen. Det är också ett tack, från hjärtat, till dig som läser. Och en påminnelse om varför jag skriver.
Solrosen som blev två – och ni som hittar hit
Vi har en solros hemma. Den har en tvilling. Eller så är det två som växer ur en. Du bestämmer. Jag har aldrig sett något liknande, och jag gillar den där solrosen. För mig är den unik.
Unik – precis som du som läser. För varje dag som går, förundras jag över att ni hittar hit. Det är stort för mig.
När läsarna blir som en vänkrets
Ibland funderar jag: Hur kommer det sig att ni stannar kvar? Att ni hittar tillbaka, dag efter dag?
Det känns som om antalet läsare har blivit som en vänkrets. En gemenskap – fast jag inte känner era namn eller vet vilka ni är. Ändå känns det. Som en varm närvaro.
När SSL-strul blir som ett hål i luften
Bloggen har inte varit säker. SSL-strulet gjorde att sidan visade varningar – och jag såg hur statistiken sjönk. Igår var det få som vågade klicka in, och fram till 15.00 idag likaså.
Men jag skrev ett inlägg ändå. Och plötsligt… var ni där igen.
Om ni visste hur glad jag blev.
Jag som trodde att det var kört – på riktigt. Lite som när sidan låg nere förra månaden. Men ni kom tillbaka.
Tack för att du läser – även det oviktiga
Tack från hjärtat. Tack för att just du kommer hit.
Jag skriver inte alltid om viktiga saker. Ibland vet jag inte ens varför jag skriver. Men jag fortsätter. För att det hjälper mig att känna. För att jag inte alltid vet vad jag tycker förrän jag har skrivit det.
Förr i tiden trodde jag att man behövde skriva om något viktigt för att bli läst. Nu vet jag bättre. Det viktiga är inte vad jag skriver – utan att jag skriver. Och att du läser.
Just nu – här, med värk och tacksamhet
Jag sitter under markisen, utanför husbilen. Vädret är ljummet och det är fullt med campare runtomkring. Jag har inte rört mig så mycket idag. Min artros gör sig påmind och värken är rejäl. Det blir bara korta promenader – till toaletten, till servicehuset, för att fylla på vattenflaskor.
Jag har inte ens doppat mig i poolen idag. Men kanske imorgon. Ett svalkande bad vore fint.
Solrosen som symbol
Solrosen sträcker sig mot ljuset – oavsett om den är ensam eller har en tvilling. Kanske är det så med oss människor också. Vi växer bäst när vi får vara unika, men ändå får stå bredvid någon.
Det är så jag ser på er. Som en tyst men levande gemenskap.
Och så såg jag er…
Jag loggade bara in för att se om någon hittat hit. Och så ser jag besök från Keaaudhil och många av er andra. Det gjorde min eftermiddag ännu trevligare.
Så tack. För att du är här.
Reflektion
Jag skriver inte för att veta, utan för att förstå. Och ibland – för att inte känna mig ensam. Min blogg har blivit min reflektor eller någon som jag bara skriver till…
Att du är här betyder mer än du anar. Kanske bär du också på något. Vi behöver inte alltid veta vad. Det räcker att vi stannar till – tillsammans.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Har du också något i vardagen som får dig att stanna upp och känna tacksamhet? Känner du dig också ibland som en solros med tvillingsjäl?
Stöd mitt skrivande
Vill du stödja mitt skrivande och mitt arbete på bloggen kan du göra det via PayPal: paypal.me
Förord: Det här är inte ett inlägg om en död artist. Det är ett kärleksbrev till en röst som följt mig genom livet. En röst som fortfarande bor kvar i mina öron, och i mitt hjärta.
Med Ozzy i öronen och hjärtat fullt
Med Ozzy i öronen och en natt fylld av drömmar om just honom, vaknar jag med en känsla av vemod. Det är som om natten berättat en historia om allt som varit.
Ozzy har varit ett av alla mina soundtracks genom livet. Jag har hört det mesta med honom – inte bara The Greatest Hits. När han dykt upp på radion och jag varit ensam i vår bil har jag mer än gärna höjt volymen och skrålat med, högt och fritt.
Jag läste hans bok I Am Ozzy för några år sedan – en galen värld, men ändå så mycket Ozzy. Jag älskar hans röst, hans galna upptåg, hans musik.
Ett tomrum på jorden – men musiken finns kvar
Redan igår skrev jag ett inlägg om att han har vandrat vidare till den där andra stranden. Kanske bra för honom, men han lämnar ett tomrum här hos oss på jorden. Här finns ingen Ozz kvar. Du kan läsa det inlägget här: Ozzy Osbourne är död – farväl till ett soundtrack
Jag skrev även ett inlägg för några veckor sedan där jag kände tacksamhet över att han fick uppleva att vi – även vi som inte var där – hyllade honom. Jag slukade TikTok då, letade klipp, ville se allt jag missat. Det var som att hela världen blinkade till en stund och sa: Vi ser dig, Ozzy. Vi tackar dig – nu medan du ännu lever.
Det är tur att vi har alla skivor och all musik kvar. Jag känner även att jag blir glad över att han fick göra den där sista konserten. Att han blev hyllad av sina fans när han fortfarande levde. Blir glad när jag tänker på att han ändå på något sätt levt klart sitt liv – och verkligen levde, fast han gjorde det bästa för att egentligen vara död sedan länge. Han är nog ett mirakel med tanke på alla droger, sprit och helt galna upptåg han gjort under sitt liv.
Jag känner också en stilla glädje över att han fick göra den där sista konserten – Back to the Beginning den 5 juli 2025 – och bli hyllad av fans medan han fortfarande levde.
En levande legend – som aldrig skulle leva
Ozzy är ett mirakel. Med tanke på alla droger, all sprit, alla vansinniga upptåg… han levde ändå. Och inte bara levde – han levde klart. Han gjorde det på sitt sätt. Och vi fick följa med.
När våra hjältar faller
De börjar trilla av nu, en efter en. Det gör ont när någon försvinner – även om de ”bara” varit ett soundtrack. Men The Prince of Darkness var mer än så.
Så nej, jag ska inte skriva mer om hans död. Det har jag redan gjort. Rest in peace, OZZY. Jag hoppas allt i din kropp har fått ro. Och att vi som är kvar… orkar andas. Orkar minnas. Orkar leva vidare.
Musik som minnen – och minnen som musik
Det kommer att kännas tomt här på jorden. En ikon, en furste av musik, har kastat in handduken. Lagt sig för den sista vilan.
Men jag bor i musiken. Soundtracket i mitt liv är fyllt av just honom.
Just nu, när hans musik rör sig i mina öron, fylls jag av minnen, liv, kärlek. De flesta låtar bär på bilder i mig – sekvenser av livet: – En strand. – En ensam kväll. – En fest. – En konsert. – En resa i bilen. – En sommarkväll utanför husbilen. – En freestyle. En LP. En mp3. En video. You name it.
Tack Ozz, för allt du gett. För allt du varit. För att du sjöng dig in, i oss.
Redan igår skrev jag ett inlägg om att han har vandrat vidare till den där andra stranden – du hittar det här.
Extrainfo
I Am Ozzy – Ozzy Osbournes egen bok, en hyllad självbiografi
Äntligen tog jag mig i kragen och gjorde något jag länge drömt om. Jag bestämde mig i morse att nu får det vara slut med undanflykter – det var dags att bada med mina badsystrar. Med bikini på och kläder packade, åkte jag iväg till sjön.
Schampotvål och tvålbalsam.
Väl där möttes jag av den friska morgonluften och det glittrande vattnet, som höll behagliga 19 grader. Som vanligt var jag först vid vattnet. Jag blötte ner håret och löddrade in det med min schampotvål, tvättade det noggrant och använde även balsamtvålen. Nu känns håret som nytt – mjukt och rent. Även om jag inte simmade lika mycket som jag brukar, njöt jag av varje meter. Den här morgonen blev precis som jag älskar den mest.
Besöka barnbarn
Efter badet besökte jag mina barnbarn som är hemma och sjuka. Vi spenderade en stund tillsammans innan jag åkte hem för att hänga upp badkläderna och äta frukost. Min nya favoritfrukost består av Keso, yoghurt och äpple med en nypa kanel. Jag satte mig ute på framsidan i solen och åt min frukost, fylld av tacksamhet över att kunna njuta av sådana här stunder. Det är en lyx som inte alla har, och något jag inte kunde föreställa mig som ung.
Tacksamhet
Jag insåg hur viktigt det är att fokusera på tacksamhet och verkligen känna den. Det fyller mig med positiva känslor och gör mig gladare.
så dumt att välja bort denna härlighet på morgonen.
Uppleva
Att få uppleva sådana här morgnar är en sann förmån, och jag undrar varför jag valt bort det så länge. Livet är fullt av små guldkorn av lycka – som en bäddad säng, en timme för sig själv, eller att känna daggen under fötterna tidigt på morgonen. Men bäst av allt var nog morgondoppet idag. Att stå i sjön, tvåla in håret med schampotvål, känna solens strålar och det svalkande vattnet – det är ren lycka.
Nu har jag skrivit klart. Ett simpelt inlägg om bad och lycka, men ibland är det de enkla sakerna som betyder mest.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller
Ett sista inlägg skrivs här i husbilen. Inte det sista inlägget för all framtid. Utan ett inlägg som skrivs i husbilen innan vi åker hem. Helgen är slut. vi ska hem och jobba på….i en vecka. Nu vet jag redan nu, att i morgon blir det inte något inlägg skrivet i morgon. För i morgon börjar jag tidigt att jobba. Det har varit en härlig ledig helg. Där jag inte lagt ner så mycket tid, på annat än att vara ledig. Ett andrum blir till, när jag bor här i husbilen. Det finns inte så mycket att göra, mera än att bara vara. Inga golv att skura, inga tvättmaskiner som ska köras utan bara göra sådant jag tycker om. Promenader, har blivit till och god mat har ätits. En härlig helg.
Rocken roll/TV
Vår tv i sov delen har gått sönder, det gjorde att maken plockade ner den. Nu behöver vi köpa en ny, om vi vill ha tv i sov delen. Vi har med oss en tv till som vi har i soffgruppen. Den är flyttbar men, för stor för att ha i sov delen. Det fick bli lite rocken roll, över avslutet på vår tv. Ni vet Rockers som slängde ut tv från sina hotellrum. Vi var inte sämre igår, när maken plockat ner tvn. Vi slängde ut den från husbilen. Lite rocken roll känsla får man skaffa sig. Någon gång i livet, ska man väl slänga ut en tv.
Nu va det kanske inte så mycket rocken roll. Tvn var lätt att bära och slänga…. och slänga hm. I alla fall låg den på marken. Inte är det rocken roll att slänga ut en tv, som redan är sönder. En tv som man bär med en hand. Nej inte mycket rockers här inte…..
ost och vindruvor
På kvällen efter Rocken”rollandet” blev det se på tv. Lite ost och vindruvor till det drack jag vatten, det var ju inte så där jätte mycket Heavy Metal känslor. Till osten och vattnet, blev det Dobidoo på den stora tvn. Inte så rockigt. Nej inte mycket till rockers av oss. Men tv slängdes ut i gruset i alla fall. Nu är det gjort.
Nej det får bli att packa ihop små attiraljer som gör myskänslan här i husbilen. Plocka ordning och bädda sängarna. Åka hem plocka ut kylen och sedan är allt som vanligt igen. Hem köra tvätt laga mat och iordningställa inför jobbdagar.
Vitaminer
Nej nu blir det WOW och Boost, mina vitaminer som jag tar varje dag. Ny dag ska göras. Tänk va stort att få vakna till en ny dag. Få uppleva en helt ny dag att verka i. När jag tänker så blir det stort i känslorna. Tacksamhet är underverks-medicin som sätter livet i fokus. Guldkanten som andra kanske sätter högre, blir till av bara tanken att jag fick förmånen att vakna till en ny dag.
Ha en fin dag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
En ny härligt fin morgon. Det började med att det kändes varmt här hemma. När jag kände på Elementet så strålade ut en mjuk skön värme. Första gången för vår nya bergvärmepanna, Den jobbade för första gången med att värma upp huset. När jag gick in till maken som precis vaknat för att berätta den stora nyheten om värmen i elementen. Hade han inte tid att ligga och dra sig i sängen. Han var tvungen att gå ner i källaren för att kolla till pannan. Jo den där mannen han är tekniknörd ut i fingerspetsarna. Han kollade inomhustermometern och vart hel nöjd, när han sedan åkte iväg till jobbet. Han berättade tydligt att han behövde inte göra något för att detta underverk skulle ske… Jag nickade och tänkte hmm…. har man betalt så mycket pengar för något så ska det väl fungera. Han skulle ringa Nicklas sa han på väg ut till bilen. Nicklas är kille som installerade pannan. Nu tror inte jag att Nicklas är så intresserad av att veta om att vi hade värme i elementen. Han vet nog om att det jobb han gjort skulle fungera. Men, men, den där mannen….. Ibland kan jag bara le, njuta av att just den här knäppgöken är min stora kärlek och att han älskar mig. Jag gör säkerligen konstiga saker jag med, om jag skulle fråga honom. Han tycker det är riktigt konstigt, med mitt badande mitt i vintern.
Idag började även morgonen med ett besök, ut till brevlådan. Early bird hade varit på besök. Jag har beställt nya rundstickor, hade även beställt trodde jag 12 stycken knappar. Rundstickorna var helt perfekta. Knapparna var väldigt fina dom med men, ett väldigt stort men. Ibland är det bra om man läser lite, innan man klickar i. 12 stycken paket vart det, med tio knappar i varje paket. Om någon nu skulle behöva lite knappar, har jag till övers. Dom är jätte fina men lite för små, för det projektet jag håller på med. Det är även på tok för många. Skulle någon även vara intresserad av rundstickor, har jag nu ett set på 1- 10 storlek, rundstickor. Dessa mina gamla ska jag lägga undan, till bättre behövande…… i fall någon behöver. För nu har jag ett lite bättre set som jag tänker att använda istället för de gamla.
När jag fått iväg maken till jobbet, lill-tösabiten till skolan, tänkte jag mysa med mina fina nya stickor. Men ack va jag bedrog mig. La upp lite öglor på stickorna och kom på att.. Detta, just detta är helt fel. Det här går inte, för jag är ju en badsyster. Jag ska ju iväg till sjön, träffa mina badsystrar. Tänkt blev det, sedan borsta tänderna, av med nattsärken på med morgonrocken. In och iväg med bilen. Det fick bli de lite tyngre badskorna idag, för de andra var lite fuktiga. Kommer bli ändring på fuktiga badskor nu, när pannan ger våra element värme.
Jag vart först vid badet. Dimma över sjön, upptäckte jag medens jag kom till sjön. 7 grader på land, 15, 3 i sjön. Fytt i fult ord, vad kallt det var, när jag gick i vattnet. Riktigt kyligt, men ett steg till, några steg därefter. När vattnet nådde magen, var jag tvungen att stanna upp. Fokusera på andningen, stå still och iaktta, allt det vackra, runt omkring mig. Några steg till, sedan en bestämdhetston i kroppen, gjorde att den snabbt var under vattenytan. Flyta lite, härda ut det kyliga vattnet, sedan vart det att simma några hundra meter.
En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden.
Om ni visste hur underbart det är att ta simtagen, se varje krusning på vattnet, av simtagen. Jag tror att om du fick uppleva det en gång, hade du varit fast i att bli kallbadare. Sedan när man går upp, då det blir som en kamin som sprider ut sig, i din kropp. Då när du upplevt det, kommer du aldrig att sluta bada. För den känslan är obeskrivligt härlig. Det ger sådan energi, kraft och din kreativitet flödar tillsammans med kroppens källa av att värma upp kroppen.
En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden. En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden.
Att sätta sig i bilen för att åka hem, då firar man segern, i att jag verkligen gjorde det idag med. Vägen hem blir vacker, naturen runt omkring upplever man. Alla dessa turer till sjön jag nu gjort, har gjort att naturen har blivit ännu vackrare, än jag innan sett. Då innan jag badade på vintern, var naturen natur. Idag ser jag skiftningar, saker ser olika ut, varje gång jag ser dom. Det är sådana kontraster i olika väder. Sol, mulet, regn, snö. Vår, sommar, höst och vinter, gör saker med naturen som jag idag upplever, mera himlastormande vackert. Under det här året, har jag även lärt mig att vara här och nu, just i den här stunden. Den kunskapen, lärde jag mig först där i det iskalla vattnet. Idag kan jag plocka fram den kunskapen, i andra situationer. Det kunde jag inte innan. Jag känner en stor tacksamhet, jag gav detta med bad en chans. Nu vet jag att jag kan. Nu har jag sett fördelarna med just vinterbad.
En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Just precis nu!!
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.