Igår fick jag för mig att ändra lite här på bloggen. Med allt jag har lärt mig under dessa dagar tog jag mod till mig och gjorde sidan lite mer som jag vill ha den. Jag är riktigt nöjd själv – och väldigt stolt över allt jobb jag lagt ner.
Igår satt jag verkligen i timmar och jobbade med bloggen. Alla sidor är inte klara ännu, men de som är tycker jag är riktigt snygga. Det är inte så svårt – när man kan det.
Har du också haft stunder där du förvånat dig själv? När något som känts svårt plötsligt blivit möjligt?
Att våga prova – på riktigt
Tidigare har jag inte kunnat det där med att göra om sidan. Jag har bara skrivit och pillat med sådant simpelt som jag förstått. När man bara läser överskrifter för att lära sig så blir det inte så mycket man faktiskt kan.
Men nu har jag läst även i själva texterna – och tänka sig hur bra det blev!
Jag har lärt mig något nytt: att våga prova. Kanske kunde jag det förut, det där med att våga, men inte när det gällt bloggen. Den har jag verkligen inte förstått innan. Men nu börjar jag förstå språket. Jag som hållit på att blogga i så många år – tror jag började 2007 eller kanske 2008 – först nu har det blivit intressant att få till finesserna.
När kände du senast att du vågade något nytt – trots att det känts läskigt innan?
Semestern är slut – men mer ledighet väntar
Idag går maken till jobbet igen. Två veckor ledigt har han haft, förutom helgen som var nu. Inte för att han åkt till jobbet ännu, men han har laddat bilen, checkat av jobbmobilen, planerat och undersökt vad som behöver göras.
Jag som inte jobbat sedan i januari tyckte semestern var på tok för kort. Jag jobbar ju inte på dagarna utan är hemma och tar hand om hus och hem. Men två veckor utan struktur och dygnsrytm är för lite. Jag skulle vilja ha det så i några veckor till.
Men det kommer mer – maken ska bara jobba i två veckor nu, sedan är han ledig i två veckor till. Dessa två veckor får bli till att fixa här hemma i huset och lite i trädgården. Laga mat på dagarna och göra alla de där vanliga sakerna.
Hur landar du efter en ledighet – vill du ha mer tid eller längtar du efter rutiner?
Det är väl det som är ADHD
Man hittar något man tycker är kul – och då gör man det hela tiden tills man tröttnar. Just nu är jag inne i flödet av blogg och bygga. Då får det bli lite timmar här och där med att fortsätta göra bloggen mer till min.
I våras var det trädgården och alla plantor. Nu har jag kanske inte glömt av trädgården, men jag är inte ute lika mycket. Det kan i och för sig bero på vädret, och på att allt växer till sig just nu.
Jag går fortfarande ut och checkar av i växthuset, smakar på en bit krydda eller rädisa. Men det är inte lika intensivt som det var innan. Igår skördade vi lite morötter. De smakade verkligen något helt annat än de man köper i affären – små nyskördade morötter som smakade som små godisar. Krispiga och fulla av söt smak.
Jag har några gurkor att ta in från växthuset, men det är bättre att de bor på sin planta än att de ligger i kylskåpet och inte blir använda. Jag har även massor med örter som ska tas in och torkas. Det kommer bli gott att ha egna, odlade kryddor i vinter – kryddor som jag vet vad de innehåller. Det vet jag inte med dem man köper i affären.
Har du också perioder där något tar all plats – och sen plötsligt byts ut mot något helt annat?
Hoppas fortfarande på under
Jo, jag är fortfarande bortvald och träffar inte mina fina små barnbarn.
När vi var på High Chaparral köpte vi pistoler till de båda. Alfred var med och valde. Han valde dem, och när vi kom hem gick han och lämnade dem. Men jag vet inte om de tyckte om dem, eller om de blev glada över det de fick. Jag har inte sett dem sedan kalaset för Alfred i maj.
Jo förresten – en gång fick jag hämta dem från dagis och vara med dem en eftermiddag när deras föräldrar jobbade. Men efter det blev det inte något mer.
Jag såg dem på midsommar när vi var på samma festplats. Då vinkade Emilia till mig lite i smyg. Men jag har inte fått leka med dem, inte fått prata med dem sedan i maj. Emilia hade gjort en teckning åt mig den gången jag hämtade dem i skolan och på förskolan. Den har jag satt upp på kylskåpet som ett minne av dagen.
Har du någon gång behövt älska på avstånd? Hur gör du för att bära det – utan att bli bitter?
Det gör ont – men livet fortsätter
Det gör ont i mina tankar. Men oavsett hur ont det gör så har jag ett liv att leva. Jag har andra människor runt mig. De ska inte behöva lida för att jag känner mig ledsen och saknar.
Dagarna går faktiskt bättre nu än innan. Tankarna kommer och blir ibland katastroftankar, men när de gör det kommer jag oftare på att stoppa dem. Säga till mig själv att det bara är tankar – och att jag är här och nu, i den här stunden.
Det hjälper inte att låta känslorna bada i det som varit. Jag kan inte styra andra människor, men jag kan ta hand om mig själv.
Vad gör du för att ta hand om dig själv – när tankarna vill dra iväg?
Kanske en dag…
En dag kanske Emilia eller Hugo själva kommer och hälsar på. Det vet jag inte. Men jag finns här, om det skulle bli så.
Jag kan inte göra något åt situationen som den är nu. Jag har varit i den innan – då ringde telefonen en dag och allt blev som vanligt igen. Men jag känner att så kommer det inte bli den här gången. Det är inget jag kan göra något åt.
Det galna är bara att jag inte vet varför det blev så här. Mer än att vi köpte fel påskägg till lilla Hugo. Han tål inte laktos – och tyvärr köpte vi ett färdigt påskägg med choklad i, som innehöll laktos. Det fanns annat godis också, som han kunde äta.
Sen var det kalaset för Alfred, som hans mamma hade ordnat så fint. Då hade det helt glömts bort att Hugo inte tålde laktos, och en situation uppstod med hårda ord. Vilket var ett illa valt tillfälle, eftersom det var Alfreds dag.
Hur hanterar du situationer där du inte får veta vad som gick fel – men måste leva med konsekvenserna?
Det bor något under – som jag inte vet
Men jag tänker att det inte handlar bara om det där. Det bor något under. Något jag inte vet om. Men det som finns där – det kan ha blivit en anledning att göra som det nu blivit.
Det jag inte vet om, det kan jag inte göra något åt.
Reflektion: Mitt hjärta är inte hel, men det slår. Det skriver. Det planterar. Det hoppas. Kanske är det så man lever – inte när allt är helt, utan just medan det lagas.
Lev idag just nu igår finns inte längre här, morgondagen kommer först i morgon, just idag glimmar och är något vi kan göra något åt.
-Carina Ikonen Nilsson
Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina ord berör dig, och du vill bidra till att jag kan fortsätta skriva – lämna gärna en liten gåva.
Yesterday I got the idea to change a few things on the blog. With everything I’ve learned over the past few days, I gathered the courage and made the site look more like I want it to. I’m truly pleased – and quite proud of all the work I’ve put in.
I really sat for hours yesterday, working on the blog. Not all the pages are finished yet, but the ones that are – I think they look really good. It’s not that hard – once you know how to do it.
Have you ever surprised yourself by doing something you didn’t think you could?
Learning to try – for real
Before, I didn’t know how to redesign the site. I just wrote and tweaked simple things I understood. And when you only read headlines to learn, you don’t learn that much.
But now I’ve read the actual instructions too – and imagine how well it turned out!
I’ve learned something new: to dare to try. Maybe I’ve known how to try before, but not when it came to the blog. That part has always been a mystery to me. But now I’m starting to understand the language of it. I’ve been blogging for many years – I think I started in 2007 or maybe 2008 – but only now has it become exciting to fine-tune the details.
When was the last time you dared to try something new – even though it felt scary?
Vacation is over – but more time off is coming
Today my husband goes back to work. He’s been off for two weeks, not counting this past weekend. Not that he’s been in the office yet – but he’s charged the car, checked his work phone, planned and looked over what needs doing.
I haven’t worked since January, so I thought the vacation was far too short. I don’t work during the day – I’m home, taking care of the house and daily life. But two weeks without structure and rhythm wasn’t enough. I’d love a few more weeks like that.
Luckily, more time off is coming. He’s only working for two weeks now, and then he’ll be off for another two. Those two weeks will be spent fixing things around the house and in the garden. Cooking during the day, doing all those ordinary things.
How do you feel after a break – do you crave more rest, or long for your routines again?
I guess that’s ADHD
You find something you love – and then you do it all the time, until you burn out. Right now I’m in the blog-and-build flow. So I’ll be spending a few hours here and there, continuing to make this blog feel like mine.
This spring it was the garden and all the seedlings. I haven’t forgotten the garden, but I’m not out there as much now. Maybe it’s the weather. Maybe it’s because everything is already growing on its own.
I still go out to check the greenhouse, taste a leaf of herb or a radish. But it’s not as intense as it was before. Yesterday we harvested some carrots – and they tasted nothing like the store-bought kind. Those tiny, just-picked carrots were like little pieces of candy. Crisp, sweet, full of flavor.
I have a few cucumbers ready to be picked too, but they’re better off staying on the plant than sitting in the fridge unused. I also have plenty of herbs that need to be harvested and dried. They’ll be great to have in the winter – homegrown spices where I know exactly what’s in them. I can’t say the same about the ones from the store.
Do you also have phases where something completely takes over your attention – until the next thing comes along?
Still hoping for a miracle
Yes, I’m still the one left out – and I haven’t seen my sweet little grandchildren.
When we were at High Chaparral, we bought toy guns for both of them. Alfred helped choose them. He picked them out, and when we got home, he went to deliver them. But I don’t know if they liked them, or even if they received them. I haven’t seen them since Alfred’s birthday in May.
Well – actually, I got to pick them up from preschool once and spend the afternoon with them when their parents were working. But after that, there’s been nothing more.
I saw them at Midsummer, at the same gathering. Emilia waved to me – just a little, in secret. But I haven’t played with them, or spoken with them, since May. Emilia made me a drawing that day I picked them up from school and preschool. I’ve put it on the fridge as a memory.
Have you ever had to love from a distance? How do you carry that, without turning bitter?
It hurts – but life goes on
It hurts in my thoughts. But no matter how much it hurts, I have a life to live. I have people around me who shouldn’t have to suffer because I’m sad and longing.
The days are actually better now than they were before. The thoughts come, sometimes spiraling into catastrophes, but more often I catch them in time. I tell myself: they’re just thoughts – and I am here, in this moment.
It doesn’t help to let my feelings drown in what was. I can’t control others, but I can take care of myself.
What do you do to take care of yourself – when your mind starts to spin?
Maybe one day…
Maybe one day Emilia or Hugo will come visit on their own. I don’t know. But I’ll be here, if they do.
I can’t change the way things are now. I’ve been in this place before – and back then, the phone rang one day and everything was suddenly back to normal. But I don’t think that will happen this time. This feels different. And I can’t do anything about it.
The strange thing is that I don’t even know what caused this. Other than the fact that we bought the wrong Easter egg for little Hugo. He’s lactose intolerant – and unfortunately, the pre-made egg we bought had chocolate in it that contained lactose. There was other candy too, things he could eat.
Then came Alfred’s birthday party, which his mother had organized so nicely. But again, Hugo’s dietary needs were forgotten. There was nothing he could eat – except some chocolate balls. That caused tension. Harsh words were said. And it was Alfred’s special day.
How do you handle situations where you don’t know what went wrong – but still have to live with the consequences?
Something deeper – that I don’t know
But I don’t think it’s just about the Easter egg or the birthday cake. There’s something deeper beneath it. Something I don’t know. And what I don’t know – I can’t fix.
Live today, right now. Yesterday rests in history, and tomorrow waits out there in the distance. Right now is what matters.
-Carina Ikonen Nilsson
Reflection
My heart may not be whole, but it beats. It writes. It grows things. It hopes. Maybe that’s what living really is – not when everything is perfect, but while it’s still being repaired.
Support my writing
If my words have touched you, and you’d like to help me continue writing – feel free to leave a small donation.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.