Tänk OM Jag Skulle VÅGA

Känner mig ifrån-tagen en identitet, drug fotfästet, prescription alla gamla vanliga saker bor i landet ingenstans. Just nu, funderingar klurigheter bor och bor inte inom mig. Hur ska jag tänka, hur ska jag inte tänka? Så många tankar och så mycket som jag inte styr över, fast, egentligen styr jag över det i yttersta livsvalet! Jag kan foga mig och låta kanske ev att dom som vet bäst enligt andra bestämma, och bara flyta med. Eller så kan jag välja att hoppa av ge mig ut ifrån all form av trygghet och tappa fotfästet och bli av med alla former av trygghetsnormer. För jag är enligt mig ytterst ansvarig över allt som händer och sker med mig. Så tänker jag, visst jag kan bli sjuk få en obotlig sjukdom där kanske jag inte kan styra kanske har jag inte möjlighet att heller styra hur eller om jag kommer levande ifrån det. Men oavsett så har jag ansvar och möjlighet att välja hur jag skall göra , känna och må trotts mitt tillstånd. Jag kan gräva ner mig inte gå upp ur sängen, känna hur hela livet är dumt emot mig, ta bort allt eget ansvar, över att må, trotts allt. Jag har ju valet att välja vad kan jag göra i stället. Vad kan jag göra trotts mitt tillstånd? Vad kan jag göra fast jag är så pass sjuk eller vad det nu är. Jag själv bär ansvaret hur jag skall hantera mitt liv, jag själv väljer om jag ska må bra, trotts situation, sjukdomar, yttre påverkan. Klokheter är det jag skriver om, ändå så känner jag mig tvivlande eller osäker. Rädd, inte veta, vad, och riktigt spöklikt. Känns lite som att hoppa från tuva till tuva och inte veta vad som bär och inte bär, om jag hoppar dit, sjunker jag då? Håller det? Vad händer om det inte håller? Jag bär yttersta ansvaret över mitt liv, jag själv, är ansvarig över mitt liv. OH HOO OO HOooo!!!! Magen gungar och känner just nu att jag behöver hjälp av någon kunnig som kanske varit där jag är idag, eller så behöver jag inte det, utan gör utifrån mig, mitt egna min känsla i magen . Det djävliga här är att just det med reflektion, och intuition, lita på, fullt ut, våga! Råtta tror i hell vete i en skål…….
Att jag börjar utveckla eftertänksamhet i stora mått. Eller är det bara feghet, är jag feg är det, det som gör att jag känner hur saker inte riktigt ligger på plats.
Tror trotts allt att detta är utvecklande tror att detta just denna situation gör att jag växer, utvecklas och tänk snart kanske jag gör det.
Tänk, vågor i magen av tanken, tänk om jag verkligen gör det. Hoppar ut i framtiden, utan någon som helst aning om vart det landar. Sitter här och blir yr, bubblig och nyfiken, vilken spännande känsla det bor i mig just nu. Tänk, om ett tag, vet jag. Då står jag där med facit i handen, vet om jag vågade………

Hela havet stormar känner jag. Hellman : jag sett stora Havet idag jag förstod hur stort det var…..
Just den låten har en alldeles egen innebörd och är betydelse full för mig.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

Bara lite morgontankar idag…..

En lång promenad med dotter och Flap. Idag tränade vi på att gå förbi kor, see utan att skälla. Det funkade idag, for sale vår alfa hane  förstår så mycket, no rx han  har så mycket klokhet inom sig. Just nu skänker jag  min vän från Skåne, en tacksamhetstanke för hon  gav oss förtroendet att få lära känna denna vackra klokhet.  Nu ligger han på vår altan och vilar sig, väntar på lite flugor, oturligt nog  getingar som han kan jaga.

Det vackra vädret säger mig att det går att lapa sol idag.  Min dotter och jag ska smyga oss ut, så att solen stannar kvar.

En vän som jag var hos igår, berättade för mig om vad som ska läggas kraft på. Kraften skall läggas på  helt andra saker, än vad jag gör idag.  Det handlar tydligen  bara om att jag skall våga släppa taget, flyta med i flödet.   På något sätt är jag rädd, vet inte om jag kan simma i det. Jag är en bra simmare men då handlar det om i det synliga livet. Flödet här handlar det ju mera om min övertygelse att våga  ge sig hän åt det som är livet för mig.

Hoppla vad flummigt det blev nu. Skakar lite på huvudet, kommer tillbaka till verkligheten här, som är ett hus, lån bil kostnader och  annat. Det betalas liksom inte genom flöden och i att vara där jag ska vara,  för då skulle jag suttit här och skrivit  dagarna i ända tills jag hittade en annan verksamhet av skapande.

Känner att mina skrivar-fingrar vill skriva idag. Orden ploppar upp hur som helst, karuseller av ordramsor blir skapade i tanken.  Ska nog pränta ner dem på ett papper , kanske ute vid stranden.  Oj ett skrivar-block skall jag skaffa skrivtanke block  som jag alltid har med mig.

Nej  nu skall det ut i det sista av sommaren, Gessle i högtalarna, Keeping the desk very clean.  Gessle är sommar för mig, kärlek.

Hotell Tylösand i alla fall en av dörrarna  kan det bli mera Gessle?

Havet det riktiga havet som det skall vara sand och sanddyner,  så långt ögat når. Vågor som bestämmer hur mycket vatten som skall täcka  kroppen,  från knän till  axlar ibland.

synliga skrubb-sår och skrubb-sår på själen

Tänk om själssåren syntes precis som skrubbsåren som föds av obalanser och motoriska svårigheter. Vilket ibland finns hos mig. För några dagar sen  då jag var på väg till sjön  för att bada. Så råkade jag ut för just det där, look ni vet benen viker sig och man ramlar hejdlöst, får  förb… ont. Men  trots  ondheten och svedan så reser man sig borstar av sig  och kollar febrilt efter om någon såg mig.  Själv klar var det massor av människor som såg mig,  så jag bet ihop. Trots att jag skulle vilja gråta, skrika och lägga om mina sår så gick jag vidare med blod rinnande på benet. Torkade rent och  hoppade i sjön utan att blinka.  Nu när det gått några dagar,skulle någon fråga vad jag gjort så skulle jag utan att skämmas berätta om mina bravader. Vi skulle skrattat lite och det hela fanns som ett bevis på mitt knä.

Nu till själva Kärnan i min tanke.  När jag  istället har ont i min själ, eller mina tankar pga av groparna som jag trillat i  psykiskt.  Det onda på insidan som inte syns ni vet. Då berättar vi inte lika glatt över vår dumhet inte heller skrattar vi.  Utan  smyger undan och skäms,  skulle jag berätta  så möts jag kanske av: Men herre gud det är väl inte så farligt, då skulle du se.. blaa blaa eller  men du det är bara att bita ihop och skärpa till dig.

Mina själsliga sår  har ju kommit till av att jag har bitit ihop,  skärpt till mig alldeles på tok för länge.  Dessa har ju blivit till av att jag glömt av mig, inte haft  tid till att reflektera och lyssna på min kropps signaler.  När sedan kroppen skriker ut att: hallååå  nu är det så att jag behöver vilan. Då den talar högt när tankarna mal på då är det på tok försent att lyssna, Då behövs bandage och  vila på högre nivå. Då hjälper inte det med att jag skärper till mig. För det är ju det jag gjort alldeles på tok för länge.

Tyvärr skrattar vi inte lika mycket åt den psykiska ohälsan, Den skrämmer i stället oss. Den ohälsan är skamfylld, Så full med fördomar om  att vi som drabbas är svaga och klena i våra nerver.  Jag misstänker starkt att det är precis tvärt om.  Men att jag också är starkare då jag vågar  möta min psykiska hälsa och sitta ner och ta emot signalerna som andra kanske inte vågar möta,  Att våga må dåligt är en väg till att våga må bra på riktigt tror jag.  Vägen till att må bra handlar om att jag vågar känna efter,se till mig och mitt.  Kan även kalla det personlig utveckling.

En tidig morgon igen

redan halv fyra satt jag här och drack kaffe. Solen höll på att vakna då mitt kaffe väckte mig. Nu är jag redan inne på en tredje kopp kaffe jag som bara brukar dricka en. Concertan vill jag inte ta ännu då går den ur kroppen så tidigt. Jag är ju trött även med den och kan tänka mig hur det skulle bli vid fyra tiden i eftermiddag, sick om jag skulle ta den då jag vaknade.

Så idag har även morgondampen  visat sig i full styrka. Vad gör man med damp i kroppen  halv fyra på morgonen. Jo man diskar, torkar diskbänk, vandrar, spelar data, stickar samt funderar på att måla lite. I alla fall så gör jag det.

Saknar mina skrivpuffar, men känner mig dum då jag tröttnar efter tre fyra stycken.  Kanske har människorna på skrivpuffen tröttnat på mig som aldrig skriver tillbaka den sista gången jag skriver.  Fast idag tror jag att jag faktiskt kan få till en liten puff. har ju inte concerta i kroppen ännu. Jag skriver bättre utan concertan. Målar bättre med, fast tröttnar fort.  Det har i alla fall varit en egen morgon, en tyst, morgon där jag hinner att vakna till mina tankar.

Lev idag, just nu. Igår har vi redan levt. I morgon är  imorgon.

ADHD; CONCERTA och göra sen är inte i samhörighet.

ADHD kreativiteten blev allt och inget igår. Snurr i karusellader. Min målar plats och min dataplats har bytt tid och rum. Matsalsbordet blev data bord för två. Så nu lär vi få plocka fram ett av de andra borden om vi får gäster, troche om det inte duger att äta i köket. Ljuset får bli konst ljus i gillestugan för just nu är min målarhörna där. Detta för att det inte ska bli så splittrat. Målar jag så målar jag, patient skriver jag så ska jag inte bli störd av målarsakerna. I alla omflyttningar och alla olika delar skulle jag dricka vatten i köket, sovaldi hamnade framför en pappershög på skänken började titta och sortera, hittade lite döda blomblad vilket ledde till vattenkannan, vilket ledde till köksfönstret, vilket gav mig två stackars blommor som dött en tragisk död av torka,vilket gjorde att jag kom på att min kropp krävde vatten. Vilket i sin tur ledde till att blommorna står kvar i fönstret och visar fortfarande på sin okristliga dödsorsak där jag borde ställas in för rätta. Pappershögen i köket är fortfarande en hög som bör sorteras, kanske till och med kassas.

Hur lyckas  ni andra med era högar av papper, Min concerta ger mig bara större möjlighet att reflektera över högarna. Den tar liksom inte bort den  själv, inte heller vattnar  concertan blommorna, den ser bara till att jag är mera törstig på vatten. Här behöver jag hjälp!!!!!

Här behöver jag hjälp i MASSOR, att göra det mina tanke visar mig att jag bör tänka på. Dessutom skulle jag behöva hjälp med att faktiskt börja sortera mina papper.

Något som sonen, tydligt reagerade på igår. Han förstod inte var det fanns för viktigheter i mina papper,  Han var väldigt tydlig med att det finns inget viktigt i förra årets studie ansökningar, inte heller i alla tidiningar och artiklar jag lagt åt sidan för att läsa sen. Sen lär aldrig bli, här behöver jag strukturer som håller hela vägen, concerta är en del  av strukturern men den gör inte jobbet det måste jag göra själv.

Vill även passa på att visa på (H)järnkoll, tillsammans kan vi göra skillnad, utanförskap är inte ett måste, däremot borde ett innanförskap vara det.

Titta gärna på YouTube reklamfilmen från (H)järnkolls kampanjen.

Vi är alla unika och underbarheter, även jag med mina lite mera rörliga tillgångar.

Min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv” blev inte gjord av gör det sen, utan det bara blev så jag tänkte inte på det.

Recito

Jag känner att jag faktiskt börjar att må lite bättre nu. Mina tankar och känslor är idag mera mig än för några veckor sen. Skammen och skäms känslorna börjar flytta ut ifrån mig. Jag känner mig lite gladare och piggare. Där till har jag börjat att skriva igen, pharmacy de skrivande jag gjort dagligen innan  försvann för en tid, viagra kroppen och tankarna behövde vila.  Idag har orden kommit tillbaka, capsule mitt kropp tar mera hand om mig. Mina små negativa tankar börjar att flytta ut ifrån mig.

Idag fick jag mail från förlaget RECITO om att sälj perioden tagit slut och att den skulle summeras. Vid första titten blev chocken stor, för de pengar som stod på mailet trodde jag var en skuld som jag skulle betala. Här är det snabbhetstankarna av ADHD som gjorde sig påminda, panik och snabbt ringde jag för att kontrollera hur det kunde komma sig. Där efter blev jag mera lugn av det som förläggaren meddelade mig. För jag hade tänkt för snabbt och pengarna var pengar som de skulle skicka till mig. Pust!

Därefter bestämde vi att ännu en tryckning av min bok ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv ” Ska tryckas. Det känns som jag drömmer, som att det bara är en dröm, mitt mål var att få sålt den första tryckningen sen flyttades det till den andra tryckningen. Nu har målet flyttat igen den tredje tryckningen skall nu göras. Där till är en annan del av en dröm snart här Ambassadör utbildningen skall snart träda i kraft. Idag fick jag schema för dagarna. Flyt, lite som att jag flyter med vindarna som är till för mig och mina drömmar.

Jag känner en massa tacksamhet för det som sker, jag har äntligen fått en dröm i uppfyllelse. Tack livet för allt härligt som bjuds.

Skrivpuffs texter och marmonia………

undrar varför?? Ännu en morgon i tidig otta, try kvart över fyra i morse trodde jag det var dags för kaffet. Då jag tittade på klockan, buy gick jag till sängen igen.  Kunde inte somna om, clinic låg och tänkte på marmonias texter på skrivpuffen.  Tänkte så intensivt på det att jag i tanken skrev den mest fantastiska marmonias text i fantasin. Ett tåg i somalia.  Nu så här när jag tänker på det, kanske det var så att jag egentligen somnade och drömde att jag just satt och skrev.

Vid frukost bordet idag blev det sura miner. Sonen vaknade inte av sig själv, utan av att jag ropade på honom, dottern satt vid frukost bordet när han kom upp. Tyvärr så hade hon på sig en t-tröja som tydligen var hans.

Sonen har börjat träna på gym, något hos honom är förändrat. Efter dessa byggtimmar.  Hans humör, och hans kropp. Idag är han stolt över sina muskler, men vill gärna utöva musklerna på sin syster. Testostoronet i kroppen börjar visa sig, hans ögon nästan svartnar.  Nu skapar detta lite oroliga tankar i mig, och frenetisk börjar jag tänka tankar och leta tecken. Tyvärr vet jag  inte riktigt vilka tecken jag ska leta efter.  Hur jag ska forska fram de som jag letar efter eller är det bara så att det är humöret som får sig ett spel, för att han inte vaknade själv?

Han har inte varit sådan innan att han bröstar upp sig, han är stolt över sina muskler och att han  faktiskt har kommit igång.  Det kan jag förstå, och jag har berättat för honom att jag tycker att han är duktig. Men nu börjar jag känna oro, trots att det kanske är en del av hans utveckling, föräldrar och små syskon ska ju vara ett irriterande moment i vissa stadier.

Idag  tror jag att jag ska ge mig ut till skrivpuffen igen. Har inte haft någon kraft till det innan men idag ska jag i alla fall läsa lite marmonia texter.

En dag på jobbet

fast nu har jag sov tid, patient trots att jag inte haft massor att göra vart det full dag och jag känner mig nöjd med mitt arbetspass. Kanske just för att jag hunnit med så mycket som annars läggs åt sidan. Det mildare vädret har gjort gott för min kropp. Ingen ledvärk, en ganska eller helt så fantastisk dag blev det idag. Imorgon jobbar jag fram till två, där efter blir det kalas svärmor ska komma och besöka oss. Lill killens födelsedag har vart men firas en extra gång eftersom hon inte kan komma mitt i veckan.
Imorgon är sista passet för denna gången, är ledig i några dagar sedan. Det ska bli skönt har massor att ta igen hemma, nu när kroppen verkar funka som den ska igen.När jag skriver massvis så är det inte det dagliga pysslade utan veckovis pysslande som inte vart innan. just u skulle listan bli otroligt lång men den gör jag i morgon kväll. Kanske kommer det endast att så målar tid och skriv tid. Har vart lite si och så med det nu ett tag.
Lev nu just nu ska jag sova……

2009 blir nu 2010

reflektions tankarna, unhealthy vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009  satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, there va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, cialis Och  jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver.  Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet.  Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!

LEDIGHETSDAG…. spikmatta

LEDIGHETSDAG…. spikmatta

inga tankar på stress, diagnosis inga möten, ed inga saker som jag måste göra.  Förra veckan var kaotisk för mig, rx 7 dagar där jag hade upp bokade saker gjorde ont. Då det är uppbokade möten, där jag måste passa tiden blir det stress. Förra veckan var det i 7 dagar i rad. Har jag ett möte eller något som jag måste göra just en speciell tid, lägger jag all kraft på att inte komma försent, att bli förberedd och ha god tid på mig. Vilket blir i min värld, förberedelser och en ständig koll på klockan. Eftersom jag inte vet när klockan är nu ska du gå, nu måste du ha gjort det med mera, så tänker jag först: Nu kan jag vara ledig fram till klockan 12.oo.  Går jag upp klockan 7.00, så blir det att jag inte kan kopplat av. Utan istället sitter jag och har koll på tiden samt  planerar uppgifter i tankarna som jag ska göra tills den utsatta tiden. vilket blir stress i mig. Dessutom brukar det på något konstigt vis bli en uppgift lite innan jag ska gå som jag gör vilket blir: Oj NU Måste jag gå, ( lite sent) Stress.  Idag är inga sådana tider planerade inget på dags kartan som måste passas. Utan  här är det ledighet i ledighetstecken.  Igår kväll fick jag tankar om att denna morgon skulle bli promenad. Nu när jag sitter här känner jag att jag och mina penslar ska vara tillsammans idag, känner även att jag  vill skriva. Det är saker som jag inte gjort under de upp bokade dagarna. Ett par tag med dammsugaren skulle varit nödvändigt men först, först bara jag måste ha tid till mig min själ och mina intressen.

I går var första  gången jag provade på spik-matta. Den upplevelsen var enorm, eftersom jag alltid har en stressoro inom mig så var känslan på spik-mattan fantastisk. På bara några minuter kände jag hur oron blev mindre, Varm i kroppen och hur energin bara flödade.  Resten av kvällen var en av de bättre kvällarna misstänker starkt att spik-mattan hade en del i den bättre delen.

Lev idag just nu, en tidspassningsfri dag