Tidigt i morse väckte katten mig. Febern höll sig kvar, men tankarna vandrade till månen och förmörkelsen 2025 som igår kastade sin skugga över himlen. Jag blev väckt av katten. Han hoppade upp och påminde mig både om sin existens och om sin hunger. När jag gav honom mat rynkade han bara på nosen och meddelade att han kunde fixa något bättre ute. Själv satt jag kvar och smuttade på kaffet.

Read this post in English. ->Moon and the Eclipse 2025

Samtidigt bar kroppen fortfarande på feber. Natten hade varit fylld av oroliga drömmar, och kanske var det inte bara febern som talade. Igår skuggades månen i en förmörkelse. Kanske var det därför både drömmar och känslor blev så starka.


Katten och den tidiga morgonen

Katten visade tydligt vad han ville. Mat fick han, men det passade honom inte. Han valde friheten istället, och jag satt kvar med kaffet. Det slog mig att det ofta är så i livet – vi möter vardagen på vårt sätt, men universum rör sig ändå där ute, helt oberoende av vår lilla värld.


Febern och drömmarna

Jag är fortfarande sjuk. Igår låg jag i soffan större delen av dagen, kollade film mellan varven och tog mig bara upp när det var mat. Febern gav mig märkliga drömmar under natten. Det var som om kroppen brann medan tankarna försökte förstå.

Kanske var det också månen. Den delvisa månförmörkelsen svepte sin skugga över himlen och förde med sig en känsla av oro, men också något nytt.


Jakten på Månen och förmörkelsen 2025

Maken, som älskar att fotografera, hade väntat hela kvällen på månen. När han insåg att den snart skulle gå förlorad i skuggorna bestämde vi oss för att ge oss ut. Till en början såg vi ingenting. Himlen var stilla och mörk. Men precis när vi nästan var hemma igen, där bröt den fram – blek men tydlig. Vi vände om för att han skulle hinna fånga den på bild.


Månen och förmörkelsen 2025. Månen som blev magi

När jag såg månen och förmörkelsen 2025 igår kväll kände jag något större.
Jag satt i bilen och såg hur månen förändrades minut för minut. Ljuset blev till en tunn strimma, som ett lysrör på himlen. Maken fotograferade, men för mig var det stunden som grep tag.

Det var något mer än bara en måne i skugga. Något hände inom mig. En känsla av att stunden bar på något viktigt. Jag kan inte beskriva det, bara säga att det stannade kvar. Det sägs att månen och förmörkelsen 2025 kan symbolisera förändring och avslut.
Än idag, här med kaffekoppen, finns känslan kvar – som om månen lämnat ett spår i mig.

Här är en av makens bilder från kvällen:

Månen och förmörkelsen 2025

Delvis månförmörkelse 2025 – månen i röd ton på natthimlen
Månens förmörkelse den 7 september 2025 – fångad i ögonblicket.

Fakta och magi kring Månen och förmörkelsen 2025

En månförmörkelse uppstår när jorden hamnar mellan solen och månen, och skuggan sveper över månens yta. Ibland blir månen blodröd, ibland delvis dold. Gårdagens händelse var en delvis förmörkelse, där ljuset bara delvis släcktes.

Men för människor förr var det mer än astronomi. Det var magi.

  • I olika kulturer slog man i grytor för att skrämma bort demoner som “åt upp” månen.
  • I Norden trodde man att vargarna Skoll och Hati jagade solen och månen. När de hann ikapp blev det förmörkelse.
  • För andra var det en tid för ritualer, avslut och nystart – en chans att lämna något bakom sig.

Kanske är det därför jag kände det jag kände. Att månen fortfarande bär på något större, något som berör oss människor på djupet.


Reflektion

Ibland händer saker som inte går att förklara. En katt som väcker mig. En feber som drömmer vidare i natten. En måne som täcks av skuggor men ändå sprider ljus.För mig blev månen och förmörkelsen 2025 en stund som satte spår.

Kanske är det så här livet vill tala: genom det vardagliga och det kosmiska, tillsammans.


Mellan raderna – min röst

Den här texten handlar inte bara om katt, feber och måne. Den handlar om min förmåga att fortfarande låta mig beröras. Trots sjukdom, trots oro, så finns där något som når in. Jag vill bära med mig den känslan – som en påminnelse om att jag fortfarande är mottaglig för magi.


AHA – mellan raderna

Månen igår visade mig att ljuset alltid finns, även när det nästan försvinner. Febern kommer att klinga av, oron likaså. Det som består är förmågan att bli berörd, att låta något större än oss själva tala till hjärtat.


Frågor till dig som läser

Minns du senaste gången månen grep tag i dig?
Har du någonsin sett en förmörkelse och känt att den påverkade dig på ett särskilt sätt?
Tror du att vi fortfarande bär på rester av de gamla ritualerna och tron på månen?


I morgon kommer ett nytt inlägg från Oskar serien. Förra veckans inlägg om Oskar hittar du här.

Oskar – trygg hemma, men världen utanför var svår

Andra inlägg om självläkning kan du läsa om här. ->Reflektion & självläkning – samlade texter

Läs mer om universum hos NASA

Höstbild från Kungshamn.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.

/Carina Ikonen Nilsson

Prenumeration

Prenumerera på bloggen här


PayPal-stöd

Vill du stötta mitt skrivande?
PayPal – stöd bloggen här


Upptäck mer från Malix.se

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.