En lite annorlunda morgon här hemma. Idag blir det inget bad, för det väntar ett utvecklingssamtal via Teams. Det uteblivna badet gav istället plats för en lång, varm dusch – inte alls samma sak som att traska ner i sjön, men ändå härligt. Kanske handlar det just om det – att hitta struktur och balans i vardagen, även när dagen inte blir som man tänkt.

Read this post in English. ->Structure and Balance in Everyday Life – A Morning Reflection

Morgon utan sjön – men inte utan stillhet

Kaffekopp och morgonljus – en stund av struktur och balans i vardagen.

Kaffet står bredvid mig, och tankarna vandrar mellan skolarbete och hemuppgifter. Just nu bor det lite ångest i kroppen – högar av papper väntar på att läsas och bearbetas. Jag vet att jag måste strukturera mig, jag vill inte att det ska bli som sist. Då pluggade jag dygnet runt och fick ångest av att inte plugga.

Den här gången vill jag hitta en balans. Jag ska be AI hjälpa mig skapa en struktur för pluggandet och allt det andra som ska göras. Vad gjorde vi egentligen innan AI? Hur fick vi ihop pusslet då?

Studier, ensamhet och en ny sorts kamrat i sökandet efter struktur och balans i vardagen

Efter utvecklingssamtalet ska jag läsa igen. Ämnet intresserar mig, och då brukar texten flyta. Där hjälper min ADHD mig – när intresset finns, då finns också fokus. Men jag saknar kurskamrater, någon att diskutera och öva med. Just nu har AI fått bli min samtalspartner. Det fungerar, men det är inte samma sak som att ha en människa att bolla tankarna med.

Det är tystare så här. Men i tystnaden finns också plats att lyssna inåt.

Jag skrev igår om att leva med positiv psykologi.

Lillkillen, rummet och vardagens rytm

Igår ville lillkillen möblera om i sitt rum. Det går fort när han gör det – möbler flyttas, men inte mycket mer. När jag möblerar om vill jag torka bakom, under och runtomkring. Småkrafset ligger kvar, antagligen sovandes med honom. Den killen kan sova med vad som helst – legobitar, chips, ja allt utom spindlar och getingar.

Det är i de där små glimtarna vardagen får liv. Där finns värmen mitt i stressen.

Tankar om Hugo och längtan som värker

Igår såg jag på Instagram att lilla Hugo, mitt barnbarn, blivit sjuk.
Det känns konstigt – att bara få veta vad som händer barnbarnen via sociala medier. Vi bor bara en mil ifrån varandra, men kontakten går genom skärmen. Han har blivit så stor nu. Jag tänker att man nog förstår allt han säger.

Tankarna gör ont, men jag försöker vända dem: va bra att han får vila sig nu när han är sjuk.
Lillplutten. Jag hade velat åka dit med glass och tidning, så som man gör när någon är sjuk. Men vissa saker får man bara tänka – inte göra.

En ny dag, ett nytt val

Idag är första dagen på resten av mitt liv.
En bra dag skapar man själv, oavsett vad som händer.
För det viktiga är inte vad som sker – utan hur man väljer att förhålla sig till det.

AHA – mellan raderna om struktur och balans i vardagen

Mellan raderna handlar texten om att våga hitta balans när livet gungar.
Om att leva med ADHD och lära sig tygla det som annars tar över.
Men också om längtan efter närhet, närheten till min son och barnbarnen, men även till en kurskamrat att prata och diskutera med – och förmågan att vända tanken, hitta tacksamhet mitt i saknaden.
Det är en berättelse om självkännedom, acceptans och små segrar i vardagen.

Reflektion – att hitta struktur och balans i vardagen

Kanske är det just så livet lär oss: genom att vi ibland måste välja bort något för att kunna hitta oss själva igen.
Idag väljer jag att pausa badet, men väljer samtidigt att skapa stillhet.
Det är i de där små besluten – mellan duschen, kaffet och tankarna – som livet faktiskt händer.

Vad jag är tacksam för idag

Idag började jag med att tacka livet för att jag fick vakna till en ny dag, även om badet uteblev.
Jag är tacksam för att jag får andas i denna morgon, för att det finns varmvatten i kranen och för att jag kunde njuta av en lång dusch. Det är inte alla som uppskattar att duscha – men jag gör det.
Jag är också tacksam över att jag vågat ge mig in i den här utbildningen, även om det väcker både prestation och ångest.
Till och med ångesten får tack idag – för den påminner mig om att jag är mänsklig, levande och lärande.
Och jag är tacksam över att Instagram finns, för om det inte funnits hade jag inte ens fått se en bild på lilla Hugo och inte vetat att han är sjuk. Det gör ont, men det gör också gott – för genom skärmen får jag ändå se honom, veta att han finns där, mitt i livet.

Frågor till dig som läser

  • Hur hittar du struktur och balans i din vardag?
  • När livet skaver – vad hjälper dig att hitta tillbaka till lugnet?
  • Kan du känna igen dig i att vilja räcka till, men också behöva vila?

Skriv gärna en kommentar och dela dina tankar. Jag läser allt.

Stöd bloggen

Om du uppskattar mina texter och vill stötta mitt skrivande kan du göra det via:
PayPal.me

Eller prenumerera på bloggen för att inte missa nya inlägg:
Prenumerera på malix.se här

malix.se/ Carina Ikonen Nilsson

Lev idag. Våga känna på livet och låt livet lära dig.
Historien är där bakom oss och har lärt oss saker.
Morgondagen är inte ännu något vi minns eller vet något om.
Det är i just denna stund, just nu, som vi kan leva och andas i. – Carina Ikonen Nilsson

Upptäck mer från Malix.se

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.