En ny morgon – om etik och moral i vardagen

En dimmig morgon vid sjön väcker tankar om stillhet, livets rytm och etik och moral i vardagen. I badets kalla klarhet väcks kroppen, sinnet och längtan efter balans.

Read this post in English ->Ethics and Morality in Everyday Life – a Misty Morning

Som i naturen växer vi bäst i samförstånd – när balans, respekt och samverkan får råda.

Morgonens bad, doften av kaffe och etik och moral i vardagen

Då var det en ny härlig morgon igen.
I natt blev det en natt med snurrande och vända täcket – varmt, kallt, varmt igen.
Men nu är det morgon, en ny dag att ta hand om. Kaffet står här bredvid mig och doftar aromiskt. Farmors lampor är tända och sprider sitt milda ljus i den mörka morgonen.

Redan innan klockan var 7.50 stod jag vid sjön. På vägen dit låg dimman tät och världen kändes nästan trollskt vacker. En hackspett klättrade på ett träd och småfåglar rörde sig runt stammen i sjöns spegelblanka yta.

Dimmig morgon vid sjön i Högsäter – stillhet, närvaro och reflektion över etik och moral i vardagen. — Morgonen låg tyst och dimmig över sjön i Högsäter. Här, bland fåglar och tystnad, började dagen med ett kallt och livgivande bad – en stund av stillhet och etik och moral i vardagen.

Vattnet höll lite över tio grader, och kylan gjorde sitt med kroppen. Det var ett sådant där bad som väcker varje cell till liv. Jag flöt en stund, bara låg där och andades i tystnaden. Löven från trädet vid vattenlinjen låg utspridda som små öar på ytan – hela morgonen var som en målning, stilla och nästan overklig.

Ny badmössa och stegen hem i etik och moral i vardagen.

Idag hade jag dessutom på mig min nya badmössa, den där det står “Vinterbadarna i Högsäter – keep up”. Jag log lite när jag drog på den, för den känns som ett löfte till mig själv – att fortsätta, att hålla i, även när det är kallt.

Grå badmössa med texten Vinterbadarna i Högsäter – symbol för gemenskap, styrka och etik och moral i vardagen. — Den nya badmössan – *Vinterbadarna i Högsäter, Keep Up* – blev dagens lilla glädje. En påminnelse om att hålla i, även när kylan biter. Ibland är det just det som är etik och moral i vardagen – att fortsätta i kärlek, trots motvind.

När jag steg upp, virade in mig i morgonrocken och åkte hemåt, väntade frukosten. Mina kesobröd med apelsin och russin spred en doft som kändes som ren lycka. I ugnen rostar just nu en ny plåt hemmagjord müsli, och dagen ska få innehålla läsning – lite mindfulness, personlig utveckling och samtalsmetodik. Det får räcka för idag.

Hemgjord müsli som rostas i ugnen – doften av vardagslycka och etik och moral i vardagen. — Efter badet väntade värmen hemma. Doften av apelsin, russin och nyrostad müsli fyllde köket och påminde om glädjen i det lilla – om etik och moral i vardagen.

Tankar om etik och moral i vardagen

Igår gick förmiddagen åt till att läsa mina papper och fundera ut vad som var viktigt i ämnena etik och sorg.
Just etik är ett ämne som jag gillar särskilt mycket.
Det finns så mycket där som jag genom åren sett – hur det blir när man inte har med sig etiken inom sig.
Så mycket som blir fel om det inte finns ett etiskt tänkande med i behandlandet.

Det är ett viktigt ämne. Viktigt att diskutera i arbetsgrupper och i samhället i stort.
Vi behöver mer etik och moral i vardagen – bland våra politiker, i sjukvården, i kommunen, i skolan.
Överallt där människor möts behövs förståelse, värdighet och respekt.

Jag tror att just det där med etik och moral är något som vi alla behöver jobba med och ha i tankarna i våra möten med andra människor.
Men framför allt i situationer där vi är hjälpare. Där behöver vi arbeta med vår etiska kompass och reflektera över vad vi gjorde, vad vi gjorde bra och vad vi kunde ha gjort bättre.

Den individen vi möter vill, men kan inte.
Om mötet blir högljutt eller stelt behöver du som hjälpare möta individen med respekt och ha förhållningssättet:

Han vill, men han kan inte. Han har viljan, men saknar förmågan just nu, men han kan och vill lära sig.

Då är det din uppgift att lära honom i små, små steg.
Om man har känslan inom sig – att här möter jag en människa som vill, men inte vet hur – då går det att mötas, även när det stormar.

Jag har mött många människor som varit i hjälpläget, som inte just i stunden kunnat.
Det är inte enkelt. Men när kompassen är rätt inställd, finns det alltid vägar att gå.

När barnet hamnar mitt i mellan – etik, moral och alienering

Jag har läst en hel del om alienering den senaste tiden.
Det dyker upp överallt – i artiklar, samtal och sociala medier.
Det där med att barn dras bort från en förälder och vad det gör med barnet.

För mig är det självklart att den förälder som sätter barnet emot den andra gör barnet en stor otjänst.
Det berättar för barnet, genom handlingar och ord:

Du duger bara om du tycker som mig.

Men det finns en annan sida också.
Kanske handlar det ibland inte om vilja att skada, utan om smärta, rädsla eller ilska.
Kanske känner man sig sviken, hotad eller rädd att förlora sitt barn – och i den rädslan drar man barnet för nära sig.
Men i det drar man också barnet bort från en annan del av sig själv.
För barnet är ju en del av båda sina föräldrar.

Forskning visar att barn som växer upp i den här typen av situationer ofta känner förvirring, sorg, skuld och skam.
De älskar båda sina föräldrar, men tvingas välja, ibland utan att förstå varför.
De lär sig tidigt att vissa känslor inte får visas, att vissa minnen ska glömmas och att lojaliteten har ett pris.

Inuti barnet växer en tyst sorg, en sorg över det man inte längre får dela.
Många vittnar som vuxna om känslan av att inte duga.
Kärleken blev villkorad:

Du duger om du väljer rätt sida.

Men hoppet finns där.
För lika mycket som barnet bär på smärta, bär det också på styrkan att läka – om det får stöd, trygghet och förståelse.
Barnet är inte trasigt, bara sårat. Och det går att hela.

Forskning visar att barn som växer upp i den här typen av situationer ofta känner förvirring, sorg, skuld och skam.
Läs mer om Alienation

Om avstånd och stilla hopp

Ibland tänker jag att det inte alltid handlar om vilja eller ondska, utan om rädsla.
Rädslan för konflikt, för att förlora lugnet, för att något ska röras upp.
Kanske är det just därför vissa väljer avstånd – för att bevara stillheten, inte för att skada.

Jag försöker tänka så ibland, när tankarna börjar snurra.
Att tystnaden inte alltid betyder avvisande, utan kanske bara ett försök att skapa ro.
Men ändå bär tystnaden sin egen tyngd. Den väger och saknar ord.

Jag vet inte hur vägen ser ut framåt.
Men jag vet att kärleken inte försvinner bara för att man inte får ses.
Den finns där, som ett mjukt andetag i luften – väntande, stilla, utan krav.
Och kanske, en dag, hittar den sin väg fram igen.

Etiken i det lilla och det stora

Kanske handlar allt detta till sist om etik och moral i vardagen, fast i en annan form.
För när vi pratar om alienering, om att dra ett barn bort från en del av sig själv, handlar det egentligen om hur vi möter varandra som människor.

Etik är inte bara något som hör till yrkeslivet eller arbetsplatsen.
Den bor i vardagen, i relationerna, i hur vi pratar om varandra och i vad vi låter barn höra.

Att möta en annan människa med värdighet, respekt och förståelse – det är kärnan i etik.
Att se att även den som gjort oss illa kanske bär på något vi inte ser.
Och att stå kvar i det som är sant och gott, även när det gör ont.

För mig blir det tydligt: etik är inte bara något jag läser om.
Det är något jag försöker leva – i varje möte och i varje tanke.
Det är där vägen börjar, både i arbetet och i livet.

Reflektion över etik och moral i vardagen

Etik. Moral. Mänsklighet.
Tre ord som ibland låter stora, men som i grunden handlar om att se varandra med hjärtat.
Att stanna upp innan man dömer,
att lyssna innan man svarar,
och att minnas – vi vet aldrig vad den andra bär på.

Vill du läsa mer om hur etik och tacksamhet kan vävas samman i vardagen?
Positiv psykologi i vardagen.