Varför jag skriver – där orden bor

Varför jag skriver handlar om mer än ord på en skärm. Det är en livlina, ett sätt att förstå mig själv och världen omkring mig.
Ibland undrar jag om det finns någon där ute som känner igen sig i mina texter, någon som genom att läsa hittar tröst, stillhet eller kanske modet att börja skriva själv.
För när vi delar våra ord skapas en känsla av samhörighet – och två är alltid mer än en.

Read this post in English. ->Read this post in English.

Varför jag skriver – när orden får andas

Jag skriver inte för att tjäna pengar.
Jag skriver för att andas.

För att förstå det som känns men inte alltid går att förklara.
För att ge plats åt tankarna som annars blir för många, för starka, för tysta.
När jag skriver hittar jag hem till mig själv igen – ett andetag i taget.

En morgon vid sjön.

När jag väl åkte till sjön var himlen magiskt vacker.
Jag älskade varje centimeter av vägen dit – trädens färger som mötte solens försök att lysa gjorde dem skimrande vackra.
Vid sjön var allt som ett skådespel för betraktaren – och just då var det jag.
En liten ekorre visade sig, klättrade i trädet, och sjön låg spegelblank.
Tio grader i vattnet och den kyliga luften skapade rykande silhuetter över vattenytan.
Uppfriskande, härligt och så livsbejakande naturligt vackert var morgonens bad – varje cell i mig vaknade till liv.
Ett underbart sätt att börja dagen, ett kärleksfullt sätt att ge mig själv en vacker morgon.

Morgondimma över en spegelblank sjö, omgiven av höstfärgade träd och en liten flotte vid strandkanten – en stilla stund som fångar känslan av varför jag skriver. — Morgonen vid sjön. Vattnet låg spegelblankt och dimman dansade över ytan – en påminnelse om varför jag skriver: för att andas, känna och vara här just nu.

Ord som väntar.

Ibland kommer inte orden direkt.
De väntar, som om de behövde tid att mogna innan de blir till meningar.
I den tystnaden finns något viktigt – där händer det jag ännu inte förstår, men som jag ändå känner.
Det är därifrån orden föds, långsamt, som om de söker mig lika mycket som jag söker dem.

Det finns många ord inom mig.
Ord som bär på minnen, dofter, röster och drömmar.
Ord som ibland varit tysta för länge, men som till slut vill ut – inte för att bli lästa, utan för att bli fria.

Varför jag skriver – när någon annan känner igen sig

Kanske finns det någon där ute, någon som får mina ord serverade och känner igen sig.
Kanske blir den personen lite mindre ensam då.
För då är vi två – och två är alltid mer än en.

Kanske finns det någon som blir inspirerad.
Någon som genom att läsa min blogg vågar dela sina egna ord och känna samma stilla glädje som jag gör varje morgon när jag öppnar upp malix.se.
När jag ser ett litet hej från en annan del av världen, en ny flagga, eller bara siffror som viskar att någon tagit sig tid att läsa – då blir det som ett samtal utan ord.

När berättelser möts

Någon läser om Oskar – barnet som har det lite svårare i skolan än andra.
Kanske ger det tröst till någon förälder som kämpar med sin egen Oskar, i en värld som inte alltid förstår.
Kanske väcker det hopp, en känsla av att inte vara ensam i kampen, att orka fortsätta, att hitta små tips, nya tankar och styrka i att vi är flera som försöker förstå.

Det är därför jag skriver.
Inte för applåder eller statistik – utan för närheten mellan orden, mellan människor.
För att det ska finnas en plats där vardagen får andas, där sorgen får tala, där glädjen får viska sitt tack.

Jag skriver inte för att världen ska lyssna,
utan för att någon där ute, just idag, kanske behöver känna att vi är två.

Frågor till dig som läser

Vad väcker mina ord i dig
Har du någon gång skrivit för att förstå, snarare än för att förklara
Vad betyder det för dig att dela något personligt – stort eller litet – med någon annan

AHA – mellan raderna

Orden föds inte ur behovet av att bli sedda, utan ur längtan att nå fram.
När någon annan känner igen sig, händer något stilla men stort – det blir mening i mötet.

Mellan raderna

När jag delar mina ord blir jag mindre ensam.
Och när du läser dem blir du det kanske också.
Tillsammans skapar vi en plats där livet får vara som det är – på riktigt.

Varför jag skriver Reflektion

Att skriva är som att andas ut efter en lång dag.
Det är inte alltid vackert eller ordnat, men det är äkta.
Och i varje text, i varje mening, finns en liten del av den stillhet jag söker – och ibland hittar.

Lev idag, just nu. Just nu finns alltid att vila sig i, att våga känna i.
Igår är inte här, och det kan vi inte göra något åt.
Det är här och nu som finns – och i morgon blir det minnen från idag.
Hur vill vi skapa dem? Jag vill skapa minnen som bär känslor av härliga stunder, där jag är medkännande, respektfull och genuin. Just nu gäller. – Carina Ikonen Nilsson