Kärlekspladder.


Då vart det morgon igen. Ny morgon, nya möjligheter. Men ingen ny husbil. Sakerna som står i vardagsrummet står kvar. Det har kommit saker emellan för husbilshämtandet. Han som sålt husbilen till oss har fått förhinder. Annars om det inte varit så att husbilen fortfarande står i affären. Tror jag att maken hade varit vaken redan nu. Vaken och alert för att vara ute och greja med den. Nu är maken kanske inte riktigt den morgonmänniska som jag är, men hade husbilen stått här hade han fixat. Nu står den i affären och maken ligger och sover. Jag hör stora sonen som sitter och snackar, i sitt rum. Lilltösen sover och även mellangrabben. Katten fått sin mat och jag sitter här och dricker mitt kaffe. Så som jag alltid gör.

Igår drack jag mina Herbalife drycker, tycker mig känna mig lite piggare, eller lite bättre kanske är det mina önske-tankar men, då spelar det ingen roll. Då får det vara dom, gör tankarna att jag känner mig bättre så okej, tron förflyttar berg, då kan dom göra att jag förflyttar mig till mera energi, mera må bra. Är det så att det nu bara är önske-tankar så gör det inget, det gör att jag känner mig lite bättre. Allt är inte lika svart som det var innan, innan då när jag var helt urlakad.

Igår snackade vi om kärlek här hemma. Vi snackade om att den där härliga känslan när man är kär, den där bubblande men även lite otäcka känslan, som gör att det är jobbigt att vara kär. Kärlek är vackert, men man kan inte äga en annan människa. Kärleken är viktigt men… när kärleken låser fast, är det ofta så att den som är låst ofta vill vara olåst.

Nej, vi ska inte skilja oss. Nej, jag känner mig inte fast låst, det hoppas jag verkligen inte att maken heller gör. Vi snackade mera i största allmänhet. Jag tror att den där stora riktigt riktiga kärleken, är den kärleken som visar dig att du älskar på riktigt. Är när du har känslan, att den här människan vill jag bli gammal med. Den här människan vill jag som 80 åring sitta och prata med, skratta tillsammans med. Den här människan vill jag upptäcka världen tillsammans med. Den här människan orkar jag, står jag ut med att ha tråkigt. För allt i kärleken, förhållandet är inte alltid roligt. Jag måste stå ut med tråkighetstiderna, tillsammans med den jag lever med. För dom stunderna kommer, dom med. Jag tror även att för att ett förhållande ska hålla i längden. Måste det finnas utrymme för egna intressen, egentid och självtid. Men att man sedan möts i vissa gemensamma intressen, att det finns vissa saker man gör tillsammans. Vi här hemma har ju husbilen, som ett gemensamt intresse. Mitt bloggande är inte alls av intresse för maken, men är för mig. Han fotograferande är jag inte alls, intresserad av. Men ibland följer jag med han då han ska fotografera. Ibland gör han det själv. Han läser ibland mina inlägg, ibland inte. Men han får ibland sitta och vänta, på att jag ska bli klar med vissa inlägg.

Musik är även det ett intresse för oss båda. Även om jag kanske mera gillar det där med livekonserter, eller han gillar det han med. Men innan han träffade mig var han inte så noga med konserter, inte så som jag är. Jag målar tavlor, vilket han inte är intresserad av. Men han hänger upp mina tavlor, han står ut med att jag ibland fastnar i målande och bara gör det. Han står ut med mig nu när jag är sur, grinig och tråkig och inte äter mat.

Jag tror det är det, som är den riktiga kärleken. Att man ger av sin tid även i tråktiderna. Att man kan mötas utan sminket och klarar av regniga dagar. Att man löser tråktiderna tillsammans, så de är tider som man i efterhand kommer på att det egentligen var en helt okej tid. I alla fall är det kärlek för mig, i alla fall för mig är det de som är riktig kärlek.

Jag tror att det är viktigt på riktigt viktigt, att man inte säger allt man tänker till kärleken. De där nedlåtande orden som sårar, ska jag vara tyst med. De där orden, man vet gör ont, håller man för sig själv. Att mötas vänligt, låta dom snälla orden komma ur munnen är viktigt. Bråkorden är onödig, är jag sur och grinig ja då kanske jag i stället behöver vara för mig själv och vänta ut sur-grinigheten och vänta med att umgås. Som ni förstår är skällsorden uteslutna.

Nå jag även jag råkar få ut en del grodor ur munnen. Ibland när jag ska förklara min kärlek för maken, då tittar han på mig och frågar om det där lät snällt när jag tänkte det. För det lät inte så gulligt när orden ramlade ut ur munnen. Jag minns en gång att jag sa något som jag tyckte var snällt men, när jag sa det hörde hur illa det lät. Ibland när jag tittar på dig så känner jag känslan i ögonen. Då gör det lite ont i ögonen. Jo i mitt huvud lät det bra, innan orden ramlade ut.

Nog för nu. ha en bra dag

Tacksamhet.

  1. Tack för att jag fick förmånen att vakna upp till ännu en dag
  2. Tack för att jag fick en trevlig kväll igår med familjen.
  3. Tack för att Livet går vidare fast det ibland känns lite tråkigt och surt.
  4. Tack för all kärlek jag har i mina känslor.
  5. Tack för min syn på livet.

Lev idag just nu. Igår finns inte längre kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.