Malix.se

Kategori: Malix

  • En morgon i Kungshamn.

    En morgon i Kungshamn.

    Frukost ute vid havet.

    Då vaknade jag upp i Kungshamn för första gången i år. En helt underbar kväll hade vi där vi käkade kräftor, räkor och de fantastiskt goda små jordgubbarna. Idag har jag bestämt att vi ska äta frukosten ute när alla i husbilen har vaknat. Även om det blåser än del vad jag hör. Havsluften, doften av tång och njuta av frukosten utanför Lvl^2. Kommer bli en härlig stund.

    Stegen är borta, blir inget bad

    Tyvärr har dom inte tagit ner stegarna till vattnet så det blir inget bad. Vilket känns tråkigt. Jag och lillkillen har bestämt oss för att vi ska fiska idag. Går man över berget här så är det ett litet sund där jag tänker vi ska stå. Men först ska inlägget skrivas och kaffet ska drickas upp. Jag börjar känna mig säker på att lillkillen faktiskt gillar det här med att vara ute och campa. Han var över allt igår. ute inne ute igen och provade på lekplatsen kollade runt.

    Magisk vy innan vi skulle sova.

    Igår innan vi gick till sängs var det magiskt ute vattenytan helt stilla och alla ljus som glittrade i vattnet. En vacker vy att uppleva innan man kryper ner i sängen.

    Ladda energi och njuta av stillhet

    En natt till ska vi vara här. Jag tänker att jag ska få lite sol på mig idag. Jag ska få frisk luft. Jag ska spendera många timmar i att bara vila från det vanliga livet. Nåja lite att göra blir det allt en tur till disken ska bli till. Här finns det diskmaskin så det lär inte ta för mycket energi.

    Stickning till lilla Hugo och nytt garn.

    Sticka på en tröja jag just börjat på. Köpte massa garn i veckan som hann komma innan vi åkte hit. Det ska jag sticka en tröja till lilla Hugo i. Garnet är rent ullgarn så jag tänker att det blir en varm härlig tröja till hösten. Till den ska han får både mössa och vantar och ett par raggsockor. En härlig blå färg och lite vitt ska det bli i tröjan. Den andra tröjan jag håller på med har blivit allt för tung och stor. Jag kan inte sitta och sticka på den här. Den får jag ha när jag är hemma och behöver ha något i händerna.

    Stickvanor som är svåra att bryta.

    Något som jag märkt är att det är svårt att få in den vanliga stickrutinen när man som jag stickat patent i den tröjan som jag har hemma. Det vill liksom bli att jag bara lyfter av en maska automatiskt. Men oftast kommer jag på mig med en gång.

    Avslutning – En stund av stillhet och tacksamhet

    Vi stannar en natt till här i stillheten. Jag ser fram emot att få lite sol på näsan, känna vinden i håret och bara vara – utan stress, utan måsten. Några maskor ska stickas, lite disk ska tas om hand, men mest av allt ska jag bara landa i nuet. Tack för att du är här inne och läser. Det betyder mycket. Nu ska jag ta tag i dagen – och låta den bli precis så lugn och fin som jag hoppas på.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #Kungshamn2025 #Husbilsliv #Familjetid #Kräftskiva #Frukostvidhavet #Stickning #Patentstickning #Campingmedbarn #MagiskKväll #NjutaAvStunden #malix.se

    **Hur ser din dag ut?**  
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.  
    Eller skicka ett mejl till mig på: **carina@malix.se**

    *Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.*  
    **/ Carina Ikonen Nilsson, malix.se**

    https://malix.se/morgondopp

  • Födelsedagsfirande vid sjön, Pokémonkort och makaronpudding – en vanlig men ovanlig dag

    Födelsedagsfirande vid sjön, Pokémonkort och makaronpudding – en vanlig men ovanlig dag

    Vissa morgnar är inte som andra. I dag blev jag bokstavligen väckt av ett ”God morgon” – något som inte hör till vanligheterna i mitt hem där jag alltid brukar vakna först. En ovanlig start som snabbt ledde vidare till frukost med dottern, växthusinspektion och tankar kring gårdagens fina firande vid sjön. Välkommen till ännu en dag i mitt tjänstlediga vardagsliv – fyllt av barnbarnsglädje, fiskelycka och funderingar.

    När morgonen börjar annorlunda

    Vaknade till i morse – verkligen vaknade till – på bara två sekunder. Ett ”god morgon” i köket, och jag var klarvaken. Det hör inte till vanligheterna. Vanligtvis är det jag som tassar upp först i huset.

    Tankarna började snurra: Hur har natten varit? Har han sovit? Var det en bra natt eller en orolig? Jag fick de svar jag ville ha – men helt övertygad om att de var sanna är jag kanske inte. Vi får se hur dagen artar sig.

    Frukostbesök och omtanke

    Innan klockan ens var halv nio ringde dottern. Hon var hemma för att lämna prover och undrade om jag bjöd på frukost. Självklart! Det var inte så mycket frukostmat hemma, men lite fil, frallor och pålägg plockades fram.

    Vi åt frukost tillsammans efter att ha vinkat av lillkillen som skulle till skolan. Jag sa till honom att känna efter under dagen – om det känns för tungt eller trött, så är det helt okej att komma hem och vila. Det är viktigt att lyssna på kroppen

    En titt i växthuset

    Efter frukosten tog vi oss ut till växthuset. Dottern fick med sig några remsor och salladsfrön – de ska ner i jorden på hennes uteplats. Älskar när det gröna får leva vidare på fler platser.

    Alfreds glädje över Pokémonkort och inline

    Dottern berättade att Alfred varit väldigt glad över sina Pokémonkort han fick av oss igår. När han kom hem efter kalaset, ringde han både morfar och faster via telefonen och visade stolt upp alla sina 100 kort. Han hade också fått inline-skridskor i present av sin mamma – sådana skulle han tydligen ha på sig även när han skulle sova.

    Födelsedagsfirande vid sjön

    Det var ett riktigt kalas vid sjön igår. Maken tog med sig grillen, vi grillade korv, åt gott och fiskade. Alfred, som fyllde 7 år, visade sig vara en riktig fena på att kasta ut draget långt i sjön med sitt kastspö.

    Lillgrabben fick låna mitt kastspö och visade snabbt att även han har talang. Han fick napp – men fisken släppte tyvärr. Trots det var det en glädje att se hur roligt han hade. Jag hoppas få med honom på fler fisketurer när vi ger oss ut med LVL^2. Maken är inte så förtjust i fiske, men kanske jag och lillgrabben kan få till det.

    Tankar om trädgård, vila och dagens projekt

    Det var så roligt att träffa Alfred och fira honom vid sjön. Tyvärr hade jag inte med mig badkläder, så det blev inget dopp. Men jag hoppas det blir fler sådana kvällar – med bad, fiske och kvällsmat vid vattnet. Själv somnade jag gott efter kvällen. Hur det var för lillkillen vet jag inte – men kanske sover han bättre i natt.

    På dagens lista? Jo, trädgårdsarbete. Men det känns lite kallt ute. Kanske blir det i morgon istället. Idag lutar det åt inomhuspyssel – tvätta en tvätt, pula runt, och laga något enkelt.

    Dagens middag – makaronpudding med piff

    Ibland får det bli enkel vardagsmat. Idag blir det makaronpudding på rester – med sidfläsk, tomater, lite riven ost och en nypa muskot. Det enkla kan vara nog så gott.

    Avslut – hur ser din dag ut?

    Hur ser din dag ut? Vad står på din att-göra-lista? Är det en jobbdag för dig, eller har du också tid för lite trädgård, vila eller kreativt fixande?

    Solen skiner faktiskt nu, och jag funderar på att sätta mig bakom huset och rensa den sista rabatten. Kanske blir det en fin rabatt idag ändå. Blommorna därunder behöver mer plats – de ska få flytta till slänten som skriker efter lite färg.

    Ha en fin dag. Ta hand om dig själv och din tid.
    Och tack – tack för att du besöker min blogg.

    #Vardagsblogg #Morgonstund #Familjeliv #FiskeLycka #Pokémonkort #Trädgårdsliv #MalixBlogg #EnkelMatglädje #BloggmedVärme #StillhetIVardagen

    Hur ser din dag ut?
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.
    Eller skicka ett mejl till mig på: carina@malix.se

    Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.
    / Carina Ikonen Nilsson, malix.se

  • En kaka, maskjakt och snigelfällor – en vanlig men smått magisk dag

    Morgonrutiner och en kaka som inte riktigt ville

    Morgonen började precis som den brukar – med att väcka ungdomar, passa tider och köra några maskiner tvätt. Mitt i allt hann jag baka en kaka. Det blev en nyttighetskaka med havregryn, gamla bananer och russin som sötning. Den blev lite kletig den här gången, och lillgrabben från Göteborg tyckte kanske inte att jag behöver baka den igen… Men jag tycker den är både god och mättande ändå.

    Mötet som nu kan läggas till handlingarna

    Förmiddagen innehöll ett möte här hemma. Ett sådant där som tar tid men nu är avklarat och kan läggas till handlingarna. Efter mötet gick jag och lillgrabben ut till komposten för att leta mask. Vi hittade riktigt feta och fina maskar – och dessutom ett och annat småkryp som gråsuggor och annat spännande.

    Grattis till Alfred – 7 år idag!

    I morse ringde jag till Alfred och sjöng grattis – sju år idag! Tänk vad åren går. Ikväll blir det eventuellt fiske med korvgrillning och så får han öppna en liten present också. Fiske, korv och Alfred – en härlig trio.

    Huvudvärken som talar om åska

    Jag har haft en konstig huvudvärk hela dagen, en sådan där som brukar tala om att åska är på väg. Jag gillar varken åska eller huvudvärk. När jag skulle hämta tvätten som hängt på tork, la jag mig i hammocken en stund. Det var kanske inte så smart – solen och värmen förvärrade huvudvärken. Kanske får det bli en tablett ändå. Fast jag hoppas på åska, för ofta släpper det då.

    Sniglar, öl och små experiment

    Idag har jag inte gjort så mycket i trädgården förutom att undersöka maskarna. Men jag stal en öl av maken för att experimentera. Jag hittade två snigelfällor i städskåpet och fyllde båda med öl. Nu ska vi se vilken som fungerar bäst – ett litet spännande snigelexperiment på gång!

    Kreativitet med snören och garnfynd

    Min lilla kruka jag gjorde igår höll fortfarande ihop idag. Snöret jag använde är nästan finare än det ”fulsnöre” man brukar köpa. Nu börjar hjärnan snurra igen – jag vill köpa mer snöre och göra fler krukor. Dessutom hittade jag billigt 100 % ullgarn online och har nu beställt fler nystan till tröjan jag stickar. Det går åt mycket garn eftersom jag stickar i patent – det slukar verkligen garn.

    Små stunder, stort liv

    Det här blev ett sånt där smått inlägg, fullt av vardagsglimtar, tankar, misslyckade kakor och lyckade maskletningar. Ibland är det just de små stunderna som gör dagen.

    Tack för att du läser min blogg malix.se det betyder massor för mig. Ta hand om dig och ha en fin eftermiddag.

    Havregrynskaka recept:

    4 ägg
    2.5 dl Olivolja
    4dl havregryn
    1 kopp russin
    4 övermogna bananer
    2 msk bakpulver
    Vispa ägg bananer och olja lägg sedan i russin och havregryn tillsist i med bakpulvret. Jag använde mixern för att få smeten slät och fin men det funkar med vanlig elvisp med. 180 gr mitten i ugnen ca 30 -50 minuter.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #stickning #egenomsorg #kreativitet #barndomsglädje #trädgårdsliv #morgonkaffe #maskletning #snigelfälla #nyttigkaka #malixblogg

  • Ris à la Afghanistan och mysteriet med köttfärssåsen

    Just nu sitter jag ute på altanen med datorn i knät. Vi har precis ätit middag – korvstroganoff med ris, eller som jag skämtsamt kallade det: Ris à la Afghanistan. Idag fick jag faktiskt till den där stroganoffen riktigt bra. Lite kycklingfond, paprika, matlagningsgrädde och en skvätt crème fraîche gjorde susen.

    Jag och lillkillen satt här ute och åt i vår lilla oas av grönska och vardagsprat. Vi pratade om maten i skolan och vad som väntar framöver. Tydligen hade de fått spaghetti med köttfärssås till lunch. Men han var inte imponerad. Tvärtom. Den smakade visst som något hämtat från ett matlagningsprogram som borde avbrutits i sändning.

    Och jag förstår honom. Hur kan man ens misslyckas med köttfärssås? Det är som att bränna vatten – det borde inte gå. Speciellt inte när det är proffs i köket. Eller är det just det – att det inte är proffs? Är det råvarorna som är för trötta, smaken som blivit urvattnad av besparingar och mjölkfri grädde? Kryddorna som glömts bort i stressen? Jag vet inte. Men en sak vet jag: det krävs nästan en ansträngning för att göra en köttfärssås dålig.

    Nåväl, nog om köttfärssåsens förfall. Jag kom i alla fall iväg till tandläkaren idag – och klarade mig den här gången också. Faktiskt med beröm! Tandläkaren sa att det var ovanligt att se en så välmående mun på någon i min ålder. Alla tänder kvar och inga större bekymmer. Kanske är det just rädslan för tandläkaren som håller mig i schack – jag är nämligen otroligt noga med att sköta mina tänder, just för att slippa onödiga besök. Så ja, ett plus med tandläkarskräck finns det visst.

    Efter tandläkarbesöket hann jag med en liten stund i trädgården. Inte för att göra något särskilt vettigt, utan mest för att klura ut en hänganordning till en kruka som skulle dingla från styret på en sparkcykel vi ställt i rabatten (ja, du hör ju själv – ren konstnärlighet).

    Precis när jag skulle hänga upp krukan ringde telefonen. Jag släppte taget med ena handen, och såklart välte hela härligheten. Blöt jord över fötterna, och i försöket att rädda blomman blev händerna riktigt geggiga. När jag svarade hörde jag själv hur otrevlig jag lät – jag var så jordig och frustrerad att rösten förlorade sin vänliga ton. Lillflickan i andra änden måste ha blivit rädd. Jag förklarade snabbt att det inte var hon – det var bara mina geggiga händer som pratade.

    Senare på eftermiddagen visade det sig att hon börjat läsa min blogg. Hon hade inte gjort det tidigare, men nu skickade hon ett sms där hon skrev att hon också är rädd för tandläkaren. Först förstod jag inte varför hon berättade det – tills hon förklarade att hon läst mitt inlägg. Det värmde. Mer än jag trodde.

    Och här slutar dagens betraktelse. Tack för att du tittade in på malix.se – och för att du läser. Det betyder mer än du anar. Ha en fin kväll!

    /Carina

  • En dag i trädgårdens tecken – kreativt kaos, grilldoft och glädje i det lilla

    Ibland tar dagarna en annan riktning än man först tänkt sig – och tur är väl det. Idag blev en sån där dag. Kreativiteten fick fritt spelrum bland jord och komposter. En sparkcykel förvandlades till en trädgårdsprydnad. Det blev ingen citronplanta. Istället blev det något mycket mer värdefullt. Det blev en dag i nuet, med jord under naglarna och hjärtat fullt av trädgårdslycka.

    Vattning, växthus och stan utan citronträd

    Dagen började tidigt i växthuset. Jag ville vänta med att vattna till morgonen för att skydda de små plantorna från nattkylan. Efter frukost åkte vi till stan – planen var att köpa ett citronträd och lite grillmat. Vi kom hem utan träd, men med fröer och nya trädgårdsverktyg. Ibland får man det man inte visste att man behövde.

    Grilldoft, rödlök och trehögarsteorin

    Efter några timmars vila i soffan gick vi ut i trädgården. Där slutade inte dagens arbete – maken grävde i komposten och satte rödlök. Jag mindes vad en kollega en gång lärde mig om trehögarsteorin. En hög att kasta i. En hög att vända. Och en hög redo att sprida. För första gången på länge har vi faktiskt lyckats få lite ordning i vårt organiska kaos.

    En sparkcykel blir konst

    När löken var i jorden tog maken häcksaxen och klippte ner den spretiga busken vid källartrappan. En gammal sparkcykel som stått och väntat på att slängas fick istället nytt liv. Jag bestämde mig för att göra den till trädgårdsdekoration – med blommor, färg och lite påhittighet. Det är precis sådana ögonblick som gör mig lycklig. Just där och då förstod jag varför det inte blivit några tavlor gjorda på sistone. All min kreativa energi går just nu till att skapa utomhus.

    Skördelycka och trädgårdssallad

    Vi samlade ihop trädgårdsskräp. Vi insåg att det nog inte blir någon tur till tippen. Allt får plats i bilen. Till middag blev det en liten grillfest: kycklingspett, hamburgare och en sallad på blad från vår egen trädgård. Den känslan – att plocka salladsblad ute i trädgården och lägga dem direkt på tallriken – är svår att beskriva. En slags innerlig tacksamhet. Snart kommer även salladslök, tomater och gurkor. Till hösten väntar broccoli och brysselkål. Närodlat, ekologiskt och meningsfullt.

    Regndroppar på paviljongtaket

    Efter maten bäddade jag in mig i en filt och somnade under paviljongen. Jag vaknade av att regnet smattrade på taket. Kallt – men med en varm sommarkänsla i kroppen. Jag hade tänkt skriva ute, men flyttade in i fåtöljen i vårt musikrum. Här sitter jag nu, bland skivor och tavlor jag skapat. Ett litet hörn av min värld. Här får det kreativa ta plats. Det sker oavsett om det är med pensel, tangentbord eller i rabatterna.

    ADHD och kreativ struktur i vardagskaoset

    Det finns något vackert i hur en dag kan spreta åt olika håll men ändå ha en röd tråd. Det är något jag ofta upplever – och något som många med ADHD nog känner igen. Den där energin som flyger mellan projekt, där något halvfärdigt plötsligt byts ut mot ett nytt infall, men där helheten ändå känns meningsfull. Att skapa ute i trädgården, att improvisera med en sparkcykel, att låta inspirationen styra – allt det är inte ett tecken på att man inte kan fokusera. Det är ett tecken på att fokus ibland ser annorlunda ut.

    Det blev ingen citronplanta idag. Men det blev en sparkcykel med framtid, ny jord för löken, och en grillmiddag med trädgårdens egna blad. Det blev en dag som på ytan var rörig – men i hjärtat kändes som allt annat än det. Precis som livet ofta är, när man tillåter sig att följa sin egen rytm.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #kreativitetiträdgården #vardagslycka #trädgårdsliv #ADHDochkreativitet #odlarglädje #närodlat #grillmiddag #sparkcykelpynt #kompostsmart #sommarkänsla #bloggliv #malixlivsstil #egenodlat #vardagsreflektion

    #trädgårdsdagbok #närodlat #odlaglädje
    #kreativmedADHD #återbruksträdgård #egenomsorg
    #vardagsreflektioner #malixblogg #sinnesro

  • Sitter ute under vår paviljong med jord under naglarna och med en hjärna som går all in.

    Sitter ute under vår paviljong med jord under naglarna och med en hjärna som går all in.

    Idag sitter jag under paviljongen och skriver. Solen tittar fram, vinden är ljummen, men några illavarslande moln sveper förbi ibland. Tvätten hänger ute – trots hot om regn – och jag har gett upp väderappen för idag. Det får bli som det blir.

    Jag började morgonen med att handla. Först till affären, sedan en sväng till Djur & Natur för att köpa mer jord. Och som vanligt – när jag väl är igång med något jag tycker om – kan jag inte hejda mig. Två blommor och några blompinnar slank också med hem. Blommorna är i skottkärran. Pinnarna står som stöd i vårt växthus. De står som stöd till våra tomater, gurkor, paprikor och annat grönt som snart förhoppningsvis exploderar i liv.

    Det är typiskt mig. Min ADHD-hjärna älskar att gå all in. Igår gjorde jag slut på 150 liter jord. Hela växthuset blev fullt – inte bara av jord, utan också av driv, kreativitet och smärta. Ont i ryggen är mitt förnamn just nu, men det är självförvållat. Jag vet att jag inte måste göra allt på en gång, men jag funkar inte så. När lågan brinner måste jag följa den – för när energin försvinner, då finns det oftast inget ”sen”. Det där ”jag gör det senare” blir nästan aldrig av.

    Plantvakt och återhämtning i växthusets tysta rum

    Alla plantor jag planterade om igår slokade rejält. De såg både trötta och ledsna ut efter flytten. Jag kände nästan skuld – tänk att de kunde se så nödbäddade ut! Men redan i natt när jag smög ut för att kolla till dem (ja, jag vaknade av oro) såg de bättre ut. Stolta, nästan glada, som om de redan börjat rota sig i sina nya, rymliga krukor.

    Det är något läkande med trädgårdsarbete. Kanske är det därför jag älskar det så. Odling som återhämtning, både för mig och mina växter. Jag längtar redan till den första gurkan, den första tomaten. En paprika är faktiskt klar – stor, nästan 10 cm lång – men jag väntar tills den blir vackert röd innan jag plockar den.

    Snart kommer maken hem från jobbet, och han har lovat att ta med sig ännu mer jord. Jag har nämligen fler planer: krukor för rödlök och purjolök. De ska få börja med lite jord i botten, och så tänker jag fylla på allt eftersom de växer. Det är något tillfredsställande i det där – att se livet växa upp ur jorden, precis som det ska.

    Tvätt, vädertrots och tankar om morgnar

    Utöver jord och grönska rullar vardagen på. En tvätt hänger ute, två maskiner snurrar. Jag bytte nyss från varma kläder till linne och kortbyxor. Morgonen var kylig, men nu är det varmt – fast molnen lurar fortfarande. Jag trotsar dem. Tvätten får hänga ute ändå.

    Natten gick faktiskt bra. Det var ovant att sova utan maken hemma, men det var nog bra – han slapp bli väckt av mitt plant-oroande. För jag var uppe i natt. Kollade temperaturen i växthuset. Ville försäkra mig om att mina gröna små vänner hade det bra.

    Det ska bli skönt med helg. Skönt att han är hemma igen. Och skönt att ingen behöver passa tider i morgon bitti. För just morgnarna här hemma har blivit riktigt stressiga. Ett evigt tjatande. Jag tycker inte om den versionen av mig själv – den tjatiga mamman som påminner, manar, hetsar.

    Men det är så det är just nu. Jag påminner mig själv att det kommer att bli bättre. Säger till mig själv att det här är en fas. Det gäller att hålla ut. Fortsätt tro på att det kommer en tid när jag inte tjatar längre. Detta gäller även om det inte känns så just nu.

    Avslutning – Jag vattnar både plantor och tålamod

    Så jag fortsätter att vattna – inte bara paprikor och gurkor – utan också tålamodet och hoppet. Jag tänker att om jag fortsätter ge lite varje dag, kommer det en skörd. Av frukter. Av lugn. Av självgående morgnar.

    Och om det inte gör det, så har jag i alla fall odlat något vackert i växthuset – och något varsamt i mig själv

    Ha en fin dag och som alltid tack för att du besöker min blogg malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ADHDilivet #Växthusliv #AllInMentalitet #OdlingOchÅterhämtning #PaprikaPåGång #Morgonstök #Självkärlek #Familjeliv #TvättOchTålamod #GrönaDrömmar

  • Snigelstart och växthusro men även lite PUNK!

    Snigelstart och växthusro men även lite PUNK!

    Vissa dagar börjar med en känsla som skaver. Idag var en sådan dag. Irritationen låg som ett dis över morgonen – allt gick i snigelfart här hemma, medan klockan tickade på i vanlig takt. När det till slut blev bråttom blev jag stressad, och jag verkligen ogillar att ha ont om tid. Tyvärr verkar inte resten av familjen känna likadant.

    Medicin för själen: Plantera om i växthuset

    Nu har jag däremot tid att varva ner. Snart ska jag gå ut på altanen och plantera om alla tomat- och gurkplantor. Att hålla på med sådant är ren medicin för både kropp och själ. Det går liksom inte att stressa, utan blir ett lugnt och metodiskt arbete.

    Igår kom maken hem med vitt grus, det la vi i växthuset. Han köpte det på Byggmax. Det blev så vackert – det vita gruset mot det svarta och grå växthuset. Visst, det är bara ett växthus. Men jag vill att det ska vara en plats för odling och stillhet. Inga möbler, bara växter, ett planteringsbord och kanske – längre fram – några solcellslampor.

    Just nu handlar det om att plantera om och sätta ut i växthuset. Jag har läst att om temperaturen håller sig över 5 grader på nätterna en längre tid så ska det gå bra.

    Ensam i huset – men inte riktigt ändå

    Maken ska iväg på teamdagar med jobbet och sover inte hemma i natt. Jag är ju mörkrädd och tycker det känns obehagligt att vara själv. Men egentligen är jag inte ensam – huset är fullt av ungdomar och vår minsta. Den äldsta bor ju fortfarande hemma och sitter ofta uppe halva nätterna. Så egentligen finns det ingen anledning att känna oro.

    Det kommer nog ändå kännas lite märkligt att inte höra makens andetag bredvid mig i natt. Men det är ju bara en natt. Förr sov jag ofta borta i jobbet när jag hade jour, och maken klarade sig då. För många år sen jobbade han på annan ort och var bara hemma över helgerna – det gick det med.

    Familjesamtal, kalasplaner och en gnutta punk

    Igår somnade jag tidigt, men blev väckt av dottern som ringde – och vi pratade länge. I morse ringde sonen innan klockan slagit halv sju. Efter honom ringde dottern igen. Hon hade pratat med lillgrabben i Göteborg om Alfreds kommande kalas. Eftersom han bor så långt bort blir kalaset i helgen, även om Alfred fyller mitt i veckan. Jag tänker att jag ska fira honom både på själva födelsedagen och på kalaset.

    Sonen hade dessutom vunnit biljetter till en subkulturell festival – punk och synth. Han tyckte nog att jag och maken skulle gå. Kanske något för lillgrabben också? Det vore ju en perfekt första konsertupplevelse – om han inte redan varit på någon. Punk är alltid rätt, tänker jag.

    Punkkulturen har alltid haft en plats i mitt hjärta. Den är rå, ärlig, oborstad och ibland obekväm – men alltid sann. Punk handlar inte om att vara perfekt. Den handlar om att vara människa, högljudd eller lågmäld, men aldrig tillrättalagd. Det är något vackert i det. En påminnelse om att vi får vara precis som vi är. Kanske är det just därför jag tycker den är alltid rätt.

    Små steg mot rätt känsla

    Nu sitter jag här och väntar på att rätt känsla ska infinna sig. Men det gör den nog inte förrän jag tar de första trippande stegen själv. Det ska regna, men vad gör det? Jag har ju växthuset. Där kan jag stå i lugn och ro och plantera om. Tar jag med trädgårdsslangen så kan jag dessutom vattna allt när jag är klar.

    Tack för att du följer med i mina tankar

    Ibland börjar en dag med stress och irritation, men slutar i jordlukt, punkmusik och lite eftertanke. Det är vardagen i sin renaste form – rörig, men ändå fin.

    Tack för att du läser min blogg. Det betyder mer än du tror. Ta hand om dig, på riktigt.Malix.se

    Tack och hej.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthusliv #vardagsglimtar #odlaeget #trädgårdstid #familjeliv #egenstund #punkäralltidrätt #bloggliv

  • En morgon med myssli, växthusbygge och växtvaktande lillflicka

    God förmiddag på er!

    Det har varit en tidig morgon här hemma, men inte en stilla sådan. Jag har haft saker för mig – bland annat att göra myssli. Denna gång lite annorlunda än tidigare, eftersom jag gjorde den i ugnen. Kanske inte exakt som jag brukar, men ändå god!

    Trädgårdsdag med hela familjen

    Igår hände något som jag längtat efter – växthuset sattes ihop! Inte av mig, ska sägas. Nej, den äran går till stora grabben och maken som kämpade i timmar. Under tiden planterade lillflickan blommor både i rabatten och uppe på överdelen av trädgården. Tillsammans planterade vi också en liten syrenbuske där uppe. Hon älskar att greja i trädgården och vaktar noggrant sina solrosor som hon planterade för några veckor sedan. Katten lägger sig gärna ovanpå dem – men då är hon ute på en sekund och jagar bort honom.

    Den lilla syrenen planterades mellan de två äppleträden vi planterade för någon vecka sedan. Den är inte stor men snart kanske den växer till sig. Kanske skymmer det dom fula lådorna till sist.

    När syrenbusken kommit på plats tog hon sig an att kantklippa hela trädgården, innan hon drog iväg till affären på lillkillens elspark. Hon kom hem med glass och chokladsås som vi njöt av på altanen. Under tiden kämpade maken och stora grabben vidare. Det tog sin tid – men det blev gjort.

    Autism och förmågor – växthuset som bevis

    Jag måste bara få dela något som berörde mig.

    Stora grabben har autism. Och när det kommer till att läsa ritningar, följa instruktioner och bygga ihop saker – då blommar hans styrkor. Han läser allt. Noggrant. Steg för steg, utan att hoppa över en enda detalj. Det är som att hela han går in i det han gör, fullt fokuserad, fullt närvarande.

    Jag och maken är lite mer av typen som chansar och hoppas på det bästa. Men vår son – han gör inte det. Han vet att det blir rätt, just för att han tar sig tid. Växthuset blev klart tack vare honom, det råder det inga tvivel om.

    Det är lätt att prata om svårigheter när man nämner autism – men jag vill hellre lyfta det som ofta glöms: förmågorna. Hans tålamod, struktur och noggrannhet är superkrafter, och jag är så tacksam att få se det i praktiken.

    Växthustankar och planteringsdrömmar

    Jag vill egentligen ställa ut mina plantor i växthuset redan idag – men jag vet att nätterna fortfarande är för kalla. Jag har googlat och funderat. Skulle värmeljus i glashållare fungera? Kanske, men vem orkar gå upp mitt i natten och tända nya? Spänner med varmt vatten? Möjligt, men risken att misslyckas gör nästan ont i mig. Jag har lagt ner så mycket kärlek på plantorna – de ska få vänta lite till.

    Vad kan man odla i växthuset innan tomaterna flyttar in?

    Medan jag väntar på att nätterna blir mildare, har jag börjat fundera: vad kan jag odla i växthuset redan nu?

    Här är några förslag jag hittat:

    • Sallad – gror snabbt och tål kyla ganska bra.
    • Spenat och rucola – tål frost och kan skördas tidigt.
    • Rädisor – går snabbt från frö till skörd.
    • Mangold – tålig och färgstark.
    • Kryddor som persilja och dill – trivs i svalt klimat.

    Kanske är det dags att prova några av dessa och se växthuset som en plats för tidiga experiment, inte bara för sommarens tomater och gurkor.

    Tips: Starta en växtdagbok!

    När man odlar, särskilt i växthus, kan det vara värdefullt att föra växtdagbok. Det behöver inte vara avancerat – bara några anteckningar då och då:

    • Vad du sår och när
    • Hur vädret är
    • När plantorna tittar upp
    • Vad som fungerar (och inte fungerar)
    • Bilder på utvecklingen

    Det är inte bara praktiskt, utan också roligt att bläddra tillbaka och se hur långt man kommit. Kanske en gammal anteckningsbok kan få nytt liv?

    Potatis, ryggont och rabattrensning

    Igår satte jag även ner sättpotatisen – något jag inte trodde skulle bli gjort. jag köpte den i förrgår och sa till mig själv att göra det sedan. Sedan för mig tenderar till att inte bli av. Men nu ligger de där i jorden, skyddade av väv. Idag tänkte jag fortsätta rensa vid häcken. Ryggen har fått vila ett par dagar, så kanske orkar jag åtminstone halva vägen. Ibland får man bara gö – så blir det faktiskt gjort.

    Jag har också lovat mig själv att inte röra rabatten vid källartrappan förrän häcken är klar. Man får hålla sina löften till sig själv också.

    Solen skiner, och jag tänker att det är lika bra att sätta igång.

    Tack för att du kikar in

    Tack för att du läser, för att du följer med i både det lilla och det stora. Det betyder mycket. Jag hoppas du också får en dag fylld av sol, jord under naglarna eller bara en lugn stund i vårvärmen.

    Ta hand om dig

    #växthusliv #autismstyrka #odlarglädje #trädgårdsdrömmar #växtdagbok #familjeliv #tidigsäsong #plantorochpassion

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

  • Morgon, sol och ett halvfärdigt växthus

    En morgon, och solen lyser på himlen. Några dagar sedan började vi bygga ihop växthuset. Det står där halvfärdigt. Vinden har stoppat oss. Vi kom så långt som till nederdelen av kroppen.

    När vi skulle ställa i skivorna som ska vara fönster, blåste det på rejält. Ena sidan fick vi i, men när vi skulle sätta i andra sidan så svajade den första, och skivorna åkte ut. Det var i söndags. Det var dessutom svinkallt.

    Så kallt att vi till slut inte fick i skruvarna. Vi gav upp. Jag frös så att jag låg under täcke i en timma. .Inte ens det gjorde mig varm.

    Universum vet kanske bättre

    Idag slog det mig. Kanske är det universum som vill visa mig vägen. Vädret är som det är, och kanske vet någon där uppe vad som är bäst.

    När det väl är klart, växthuset alltså, ska jag ställa ut alla plantor där. Just nu börjar jag bli rätt less på att höra dem ropa efter större krukor och mer ljus.

    Jag vet att det är för kallt. Men jag vet också att jag förmodligen hade ställt ut dem ändå – fast jag vet. Sån är jag. Kanske är det så att Universum visar mig vägen. Universum vill att jag ska lyckas därför krånglar det till det med väder och vind som gör ett halvfärdigt växthus.

    ett halvfärdigt växthus

    Potatis, plantor och latmaskläge

    Igår köpte jag potatis att sätta i våra lådor. Men jag var hos revisorn, och när jag kom hem var jag så trött att potatisen fick ligga kvar på trappan. Tänkte att jag tar det sedan. Just det där med sedan har ännu inte blivit. Jag hoppas verkligen att sedan är idag. Kanske blir det dagens projekt.

    Jag frågade i affären om vilka blommor som tål frost, men kvinnan visste inte. Så jag köpte inga. Väntar nog en vecka till innan jag gör i ordning skottkärran med blommor. Den står och ser längtansfull ut.

    Vår i maj

    Brukar det vara så här i maj? Det känns mer som början på våren. Det blåser och är kallt.

    Björkarna är fortfarande ljusgröna och späda i färgen. Det är fortfarande vår, och försommaren har inte riktigt kommit än. Vi är fortfarande i startgroparna till värmen och den härliga solen.

    Kanske har universum räddat mina tomat- och gurkplantor från att frysa ihjäl.

    Drakfrukt och grusplaner

    Igår eftermiddag sådde jag frön till en drakfrukt. Den ska få bo i växthuset när det är klart. Kanske växer den till sig där i värmen.

    Jag har också sått olika chilisorter och purjolök. Men jag vet inte än vad jag ska sätta ut dem i. Jag vill inte odla direkt på marken.

    Golvet i växthuset ska få grus. Först tänkte vi gjuta. Men grus med vita stenar blir finare.

    Vi har redan lagt en svart ogräsduk som är som ett flätmönster. Där ska vi lägga vanligt grus och sedan vita stenar ovanpå. Jag tror det kommer bli snyggt.

    Tomaterna i krukor, solen som lyser in – det kommer bli så bra.

    Vi ska fixa vattningen också. Jag har hittat en grej på NetonNet som jag tror kan funka.

    Katten – matvägrar deluxe

    Ni vet, vi har en katt. Han blev sjuk för några månader sen och fick vara på sjukhus.

    Han är frisk nu, men han har aldrig varit särskilt förtjust i att äta. Ofta matvägrar han. Då står vi där och kokar fisk åt honom.

    De senaste tre, kanske fyra veckorna har han bara fått kokt fisk. Men han äter inte all fisk. Den billigaste frysfisken – nope. Veterinärmaten – nope.

    Igår köpte jag lite kattmat. Den första påsen åt han glatt. Den andra slickade han bara gelen från.

    Han är verkligen egen, vår lilla kung.

    ADHD och att vänta – inte min starka sida

    Att ha ADHD och vänta… inte den bästa kombon. Jag vill ju att växthuset ska bli klart nu.

    När jag börjar något så vill jag gärna bli färdig direkt. Men orken matchar inte alltid viljan.

    Och ändå – det är nåt läkande i det här med odling. Allt växer i sin takt. Inget stressar. Naturen är som den är.

    Kanske är det just det jag behöver påminnas om.

    Tack för att du tittade in

    Nej, nu får det vara nog med skrivandet. Jag måste ut i verkligheten.

    Tack för att du är här. Jag blir glad när du läser. Vi hörs igen!

    /Malix
    www.malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den ligger där borta i framtiden.

    #växthusbygge #majväder #odlingpågår #adhdtankar #vardagsreflektioner
    #egenodling #plantorochprojekt #kattliv #malixblogg #drakfrukt

  • Att passa tider med ADHD – när en revisor och partiledardebatt krockar i hjärnan

    Vissa dagar är helt enkelt tyngre för hjärnan än andra – även om de ser ganska vanliga ut från utsidan. För dig med ADHD kan det vara just de där vardagliga grejerna som skaver mest: tider som måste passas, ändrade planer i sista stund och en hjärna som går i högvarv. I det här inlägget delar jag med mig av en sån dag – där mötet med revisorn och gårdagens partiledardebatt satte igång en hel kedja av tankar, känslor och reaktioner.

    En dag fylld av tider och stresspåslag

    Idag blev det ett lite senare inlägg än igår. Jag vaknade tidigt, men hade inte ro att skriva. Inte för att jag hade så mycket att göra – mer för att jag höll stenkoll på klockan. Först väcka lillkillen, sen hålla fokus på dagens tid: mötet med revisorn.

    För många med ADHD är tidspassning mer än bara att komma i tid – det tar mental energi hela dagen. Att ständigt dubbelkolla, planera om, vara beredd – det slukar kraft.

    När jag väl kom dit fick jag veta att jag fått en ny revisor. Jag var inställd på att träffa honom jag brukade. Istället blev det hans dotter – vilket jag absolut inte hade förberett mig på.

    Personer med ADHD har ofta svårt med plötsliga förändringar – hjärnan har redan målat upp ett ”scenario”, och när det bryts får man stresspåslag eller ett sorts mentalt kortslut.

    Nu är det klart i alla fall – deklaration och moms är fixade. En stor lättnad.

    Partiledardebatt och politiska funderingar

    Såg ni debatten igår? Jag tycker det är viktigt att följa med i politiken, och jag satt bänkad. Den nya ledaren för Centerpartiet överraskade positivt – trygg, tydlig och med koll, trots att hon är ny. Ebba däremot… hon jobbar hårt med härskartekniker. Jag blir så trött.

    Och så var det Jimmie – han som kallades ”världens sämsta nationalist”. Jag har aldrig gillat hans sätt, och både han och Lill-Uffe var fega. De vågade inte ens uttala sig om Trump eller barnbidraget.

    Men värst var kanske kommentaren om människor med NPF i samband med gängkriminalitet.

    Att koppla ADHD, autism eller andra neuropsykiatriska diagnoser till brottslighet är både okunnigt och stigmatiserande. Många med NPF kämpar redan för att bli förstådda, få rätt stöd – och för att inte stämplas.

    Nej, jag är inte en politisk blogg – men…

    Mitt hjärta är alltid rött. Jag tror på solidaritet, rättvisa och på att statens resurser ska fördelas efter behov, inte plånbok.

    Som gammal ska du inte behöva välja mellan mediciner – du ska ha råd med båda.
    Barn ska inte få mindre stöd i skolan för att vinsterna hamnar i skatteparadis.
    Och våra ungdomar – de behöver få en chans. Rätt till jobb, bostad och framtid.

    Många unga med ADHD känner sig tidigt utanför – i skolan, på arbetsmarknaden och i vuxenlivet. Att ge dem chansen att känna tillhörighet kan förändra allt.

    Avslutning:

    Det här blev ett inlägg med både vardagsstress och världspolitik – men så är det ju, när man lever med en hjärna som inte riktigt tar en sak i taget. Tack för att du läser, orkar och delar. Har du själv erfarenheter av ADHD, politik, eller bara av dagar där allt liksom skaver? Skriv gärna en kommentar – jag älskar samtal där tankar får svängrum.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ADHDvardag #PassaTider #NPF #Partiledardebatt #MentalStress #Solidaritet #MänskligaVärden #PolitiskaTankar #MalixBlogg #Neurodiversitet #LivetMedADHD

    Ett annat inlägg om stress