Tacksamhet i vardagen – ett kyligt bad och en varm kväll

Ibland visar sig vardagens tacksamhet i de enklaste stunderna – ett kyligt bad, värmen från en brasa eller ett samtal som berör. Den här helgen fylldes av just det: kyla, värme och en stilla påminnelse om vad som betyder mest.

Read this post in English -> Gratitude in Everyday Life – A Cold Swim and a Warm Evening

Ett kyligt bad som väckte stillheten

Det blev ett bad idag. Ett härligt, lite kyligt bad som var – ja, helt underbart.
Nu börjar temperaturen gå ner, så kroppen blir bedövad och man står ut en kortare stund. Men det gör det bara ännu härligare. Kroppen fylls av ett lugn, på en nivå där minsta lilla cell har saktat ner, och tankarna kommer en och en.

Värmen som kommer när man går upp ur vattnet är fantastisk – liksom känslan av att jag gjorde det. Även om jag badar ofta, är det varje gång en seger. En känsla som är helt min egen, för min egen skull.
Det är just här jag ofta hittar vardagens tacksamhet – i stillheten, i vattnet, i stunden.

Sjö med höstfärger – “Tacksamhet i vardagen – ett stilla morgondopp i höstfärger”

Morgonbad och tacksamhet – när kroppen svarar med lycka

Kvällen med ungdomarna och värmen från elden

Igår kom vår pojke som bor i Göteborg hit tillsammans med sin flickvän. De åt mat här, och sedan satt vi i vardagsrummet och pratade hela kvällen.
Flickvännen hade ont i ryggen och frågade om jag hade en TENS-apparat – vilket jag hade. Dessutom fick hon låna mitt ryggbälte och fick massage av det en stund.
Om det blev bättre vet jag inte, men det blev i alla fall en annan känsla i kroppen under stunden man använder både TENS-apparaten och ryggbältet.

Brasa – “Tacksamhet i vardagen – värmen från elden

När kvällen kom tände jag en eld nere i källaren. Vi la madrasser på golvet och bäddade där, så de fick sova till eldens sprakande i kaminen. Det knastrar så sövande när man har en eld i spisen.

Det finns så mycket vardagens tacksamhet även i dessa små ögonblick – när människor möts, delar tid och värme.

Höstprojekt och glädje i vardagen – morgonbad, klar luft och nya idéer

En präst som berörde ett helt samhälle

Idag, efter badet, skulle ungdomarna fixa till sig innan vi gick till kyrkan.
Vi har under lång tid haft en fantastisk präst och kyrkoherde här i vår kommun.
Idag var det avtackning av honom, då han ska ge sig ut på vidare uppdrag.

Det känns som en sorg i hjärtat att han inte längre kommer vara med på skolavslutningarna och vid midnattsmässan på julafton.
Jag springer inte ner dörrarna i kyrkan direkt, men den här prästen har verkligen varit något extra.

Ett tal om medmänsklighet och ansvar

Hans predikan idag grep tag i mig.
Han pratade om hur det ser ut i världen, i vårt land – och hur det ser ut här i vår lilla by.
När han kommit så långt blev jag rörd på riktigt.
Han talade om äldre som är låsta i sina hem eller i sin nedervåning, eller om äldre par som tvingas dela på sig eftersom kommunen inte erbjuder parboende.

Tanken gjorde ont.
Om jag och min man lever, men har svårt att klara oss själva – ska man då låta oss bo på olika håll?
Kanske i olika boenden, eller låta en av oss flytta?

Hans tal gjorde stark inverkan på mig.
Han påminde om hur vi 2006 pratade om medmänsklighet och förståelse, medan vi idag pratar om att sänka straffåldern – om att det är ”deras fel”.
Men egentligen handlar det om ansvar, medmänsklighet och kärlek.
Vi måste åter bli ett vi, inte ett vi och dom.
Det är inte närande, varken för oss själva eller världen i stort.

Läs mer om medmänsklighet på Svenska kyrkans webbplats ➜

När orden når hela byn

Han pratade även om diktatorer, och fick in Trump i det stycket – och jag kan bara hålla med honom.
Jag är inte särskilt kyrklig, men jag är glad att jag gick dit idag, när det var hans sista predikan.
Den gav så mycket.
Det var också fint att se hur många som ville tacka av honom – allt från personal och kommunpolitiker till ungdomar som uppskattat hans skolavslutningstal lika mycket som jag gjort, fast jag då varit vuxen och åskådare.

Tacksamhet i vardagen – i varje stund

I allt det här, i alla orden, bor vardagens tacksamhet.
Tacksamhet över de olika stunderna, och så mycket tacksamhet över att vår grabb från Göteborg ville avtacka prästen på sitt sätt.
Han åker 20 mil, lägger en hel helg på att vara med och säga tack – det säger mycket både om honom och om prästen som betytt så mycket för så många.

Och mitt i allt känner jag också tacksamhet över mig själv – över att jag gav mig både badet och det kyrkliga besöket.
Tacksamhet över att jag fick uppleva denna fantastiska präst där framme i kyrkan.
Tacksamhet över hela den här dagen, och gårdagskvällen som blev så varm och fin.

Mellan raderna – min röst

I stillheten mellan badets kyla och eldens värme landar en enkel insikt: tacksamhet växer när man låter sig känna, inte bara tänka.
Att se, att höra och att våga delta i det som händer runt omkring – det är där vardagens magi bor.

AHA – mellan raderna

Det är inte alltid de stora händelserna som formar oss, utan de små stunderna där hjärtat får känna igen sig.
Ett bad, ett tack, ett samtal.
Där bor livet.

Fråga till dig som läser

När kände du senast vardagens tacksamhet över något du gjorde bara för din egen skull?
Vilken liten vardagshändelse påminner dig om livet självt?

Gårdagen har lagt sig till ro.
Utifrån dina val igår kan det redan idag bo tacksamhet –
tacksamhet som du har möjlighet att odla vidare,
och som betalar sig i morgondagen.
Det är i nuet vi finner den – där vi lever och andas,
och här kan vi odla våra tacksamheter i oändlighet.

-Carina Ikonen Nilsson