Vaknade sent idag. Eller sent, klockan var sju, sent för mig. Men helt okej, för det är nog första gången på riktigt länge, jag sovit lite längre. Såg filmen Patrik 1,5 igår. Jag minns när jag och min bror och vår systerdotter var statister i filmen. Hur vi en hel dag gick fram och tillbaka på en grusgång, under filminspelning. Spännande vart det och roligt att se skådisarna, hur dom gör på jobbet. Igår gick vi ut och åt med lillflickan, Mandys var namnet på stället. Miljön där inne är i femtalsstil. Lillflickan hon uppskattade det. Vi tog var sin Milkshake till maten, så god.
Just nu slår regnet emot taket på vår Lvl^2. Så mysigt att sitta här och skriva när regnet smattrar mot taket. En härlig känsla blir det i mig. Visst sola och blå himmel men nu behöver vi regnet.
Igår badade jag även i poolen, solade och tog det lugnt. Men det känns som att jag inte längre riktigt uppskattar det här med att vara i husbilen. Det är trångt, blir smutsigt här inne och den här morgonstunden när jag sitter helt själv är just nu bara en väntan. En väntan på att åka hem. Hem till Lillekatt, hem till min oas ute på altanen. Hem för att bara vara hemma. Hur blev det så här?
Jag brukar ju uppskatta en husbilshelg, brukar tycka det är helt underbart att vara ute och sitta här och skriva. Jag vill att det ska fortsätta vara så. Nej jag får ta och skärpa upp mig. Får anstränga mig lite och se det vackra. Det är mysigt att sitta här och skriva, är gott att ta en smutt på kaffet som står bredvid mig. Är härligt att ha en massa tid till mig själv. Det är roligt att se något annat, än bara hemma. Här finns ingen möjlighet att irritera sig på skräp i vasken, spill på borden eller att allt möjligt. Är det spill på bordet, ser jag inte bordet nu, är det skräp i vasken, är jag inte hemma och ser det. Jag sitter här och här är ytan liten, minimalistiskt liten och här måste var och en av oss plocka upp efter oss. Här är inte en garderob som är så full med kläder, att det ramlar ut när jag ska ta fram något.
Men behöver jag gå på toa, då lär jag bli blöt av regn just nu. För nu öser regnet ner på riktigt. Nu inte det smattrar utan öser. Tur att vi har toa i bilen. Nej idag ska jag försöka att hitta tillbaka till det som är mig. Den positiva mig som jag brukar vara. Fake it till you make it. Det är det jag måste öva på nu, Fake it till you make it. Vilken härlig energi jag har just nu, den vågen ska jag flyta på. Poff no no inte fake it så mycket . Det får räcka med att jag är tacksam över att:
- tack för att jag vaknade till en ny morgon. Idag är första dagen på resten av mitt liv. Den ska jag fånga och se till att njuta av. Idag är första dagen på resten av mitt liv som jag sitter i Lvl^2 och dricker mitt kaffe. Jag hoppas det blir flera sådana här dagar.
- tack för besöket vi gjorde hos Mandys igår. Jag hoppas att inte magen kommer att krångla nu.
- Tack för att jag har så många människor runt omkring mig som jag tycker om.
- tack för att det imorgon igen är ett besök till sjukgymnasten, jag kan träna igen.
- Tack för det fina vädret som varit, tack för regnet som slår mot taket just nu.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
