Jobbkläder ska bli till.

Då var det morgon igen. Idag är det inte massa is som förstör vägen här hemma. Idag kan ungdomarna gå till sina dagliga sysslor som dom ska. Det gör att dagen blir min, i min ensamhet. Den där ensamheten som jag älskar. Den där ensamheten när jag umgås med mig själv. 

Inte heller idag står det något viktigt att göra under dagen. Jag bara älskar det. Älskar att ha dagen till min. Nåja skjortorna som jag hade tänkt stryka igår hänger fortfarande och väntar på strykjärnet. Men jag misstänker att idag händer det.

Jobbkläder

Vi ska få arbetskläder på jobbet. Det är inte något jag tänkt att jag gillar. Men nu känns det som tanken, har vant sig med att det ska bli så. Provade ut dom gjorde jag för någon eller några veckor sedan. Ur sköna kläder, Fritidsliknande kläder. Det ska bli roligt att gå och köpa kläder, utan att ha i tanken att det ska vara passande kläder för jobbet. Visst vi bli kanske mera opersonliga och mera liknande personal. Men det är vi redan. Vi är personal med eller utan jobbkläder.

Klä på sig rollen

Kanske blir det mera att klä in sig i rollen. Nu börjar jag se framåt emot de där jobbkläderna. Då slipper jag ha problemet att välja kläder, både de dagarna jag jobbar, men även när jag ska shoppa nya kläder. Hittar jag ett par byxor utan hällor eller fickor och gillar dom, kan jag köpa dom fast de inte skulle passa jobbet. Vi måste ha fickor och hällor på byxorna idag. Vi har både nycklar och telefoner som ska vara i byxorna. 
Jo, jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna mig tillfreds, med att ha jobbkläder. Men just nu när jag tänker på det, känns det som att det ska bli bra. Jag kommer slippa tänka ut lämpliga kläder, slipper panik stryka skjortor och blusar till jobbet. Nåja misstänker starkt att jag ändå kommer att stryka mina jobbtröjor men, skulle det inte hinnas med eller orkas med. Då går det att dölja den ostrukna tröjan i en jobbtröja. Det blir lite enklare.

var så emot jobbkläder

För ett halvår sedan skulle jag inte ens kunna tänka mig arbetskläder på jobbet. Tanken var att det skulle skapa distans, det skulle vara opersonligt och ett mellanrum. Men idag tänker jag annorlunda. Kanske är det just den där distansen som behövs för att bli mera professionell. Att det blir lättare för vissa, att inte ha kompisandan. Kanske hjälper det mig att vara mera professionell och ha en ännu tydligare arbetsroll. Vi ska inte vara ungdomarnas kompisar utan mera trygga vuxna. Ja det var mina funderingar idag.

Hur kommer det att bli sedan

Frågan är hur mina tankar kommer att vara sedan, när vi är där? När vi alla går omkring med jobbkläder. Har det då skapats distans, har det gjort mellanrummet mellan klienter och personal till ett hinder? Eller skapar det trygghet för både oss och klienterna. Det är bra om jag när jag träffar någon jag aldrig sett innan. Om det är en ung individ, så att jag ser att hen är klient eller personal. Finns gånger som jag misstagit mig och trott att killen/ tjejen som sitter i soffan är en intagen. Där det sedan visat sig att hen är personal.

just nu

Jo, som det känns just nu, känns det som jag närmat mig tankarna om jobbkläder. Att det kanske finns någon fördel med det. I alla fall blir det enklare, jag kommer att veta vad jag ska ha förkläder på jobbet. För det kommer att vara jobbkläder att välja.

Nej det får vara nog för idag. inlägget för idag är skrivet och nu är det tid för att göra nästa steg för att skapa min dag. Frukost står på listan just nu. Jag börjar känna att det är tid för frukost just nu. Ikväll blir det igen att tända en eld.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.