Idag har vi firat att min make blivit lite äldre.
Och idag har vi också bröllopsdag.
Dagen har gått åt till att svärmor med man kom hit och åt gott – och till den traditionella sångkörens sång, till både grannars och min makes fasa.
Nå, det var ju bara en liten truddelutt, så de överlevde säkerligen. Min make är i alla fall fortfarande vid liv.
Vad beträffar grannarna har jag inte en aning.
Men jag misstänker starkt att något hänt, för idag har inga gräsklippare hörts – trots att vi själva var ute och rastade både gräsklippare och trimmer.
Nu kan ju gräsklippartystnaden bero på helt andra saker än vår sång.
Det kan vara så att alla i området gjorde det igår, eller en annan dag som deras gräsmatta alltid blir klippt på.
Mina grannar behöver ju inte som jag och min familj alltid behöver göra.
Vi är ju sista-minuten-fasan när det gäller trädgårdsbedrifter.
Vi slår oss fram med gräsklipparen, och när vi är ute på dessa uppdrag blir det verkligen uppdrag – rena gräsrotsrensningen av en vildvuxen mosstäckt oas.
Innan vi ens når startskottet att fundera på om vi behöver klippa gräset har det övergått till ängslängd, med massor av vallmo och timotej.
Sommaren är underbar.
Den ska inte nötas ut med gräsklippningsuppdrag.
Lev nu – så ser du inte gräset.
Lev nu – så kan du klippa gräset i tanken.
Gräset växer även om du lever nu.
© malix
💭 Reflektion
Ibland är det inte de stora händelserna som bär dagen, utan skrattet över en falsk sång, ett besök runt köksbordet och en gräsmatta som växer lite för mycket.
Det är där livet bor – i det ofärdiga, det lite rufsiga och det alldeles vanliga.
Och kanske är det just där, mellan grästrån och skratt, som närvaron blir som tydligast.
✨ Mellan raderna
Det här inlägget bär en mjuk livsfilosofi:
att livet inte är något som ska hinnas ikapp, utan något som får pågå medan gräset växer.
Humorn blir ett sätt att visa omsorg – om relationer, om vardagen och om rätten att inte vara perfekt.
Det är en text som säger: vi lever först, vi klipper gräset sen.
🌱 AHA – mellan raderna
Aha-känslan i texten är enkel men stark:
det är inte gräset som avgör om dagen är lyckad.
Det är skrattet runt bordet.
Sången som kanske inte blev perfekt.
Och insikten om att kärleken finns kvar – både efter födelsedagar, bröllopsdagar och en trädgård som lever sitt eget liv.
☕ Stöd mitt skrivande
Om du vill stötta mitt skrivande kan du göra det här:
👉 PayPal: PayPal Me
Lämna ett svar