tänk vad spännande livet blir i bland. Alla bitar ramlar ner från himlen, illness helt utan att jag gör något annat än är den jag är. Bland mina minnen och tankar, så finns så många gånger jag gjort saker efter konstens alla regler, vänt ut och in på mig själv för att passa in, vara som alla andra.
De gånger när jag döljt mitt jag, mig och mina så mindre bra tillgångar som ibland inte alltid är de bästa. Sen lyckas jag hamna i ett sammanhang och bland en grupp människor som tycker att just mina små otillgångar är tillgångar, där jag kan vara någon som blir viktig,
Att jag i mina otillgångar har tillgångar. Hur krånglig blev den meningen? Hur ser den ut? Är det någon annan än jag som förstår vad jag skrev mera än jag?
Har just fått ett mail i från de underbara damernas värld vars säte är gbg. De frågar om jag och några andra kan tänka oss att ha en föreläsning om hur det är att leva med adhd?
I det sammanhanget blir just min otillgång, en tillgång, allt som jag genom livet innan kämpat med att dölja. För att ingen ska tycka att jag är knepig, för mycket och allt där till. Blir en tillgång något som andra människor vill att jag ska visa berätta om.
i 40 år var jag en handikappad ständigt ner tryckt människa av mig själv, där jag skämdes, dolde och viskade om hjälp….. idag pratar jag med mina tankar och har insett att jag är jag. Jag är en helt underbar kvinna, som har förmånen att få möjlighet, att vara mig själv.
När jag nu är den jag är, utan att huka mig, utan att smyga undan och skämmas, så blir jag så fantastiskt bra.
Jag slipper smyga mig hela tiden, tänka högt men lågt. Då får jag möjlighet att blomma. Jag behöver inte ens kämpa, för att bli som hon där eller han där. För jag har insett att jag aldrig blir det, kommer aldrig att bli av med min kraglöshet, min oförmåga att rycka upp mig, skärpa till mig, inte prata så mycket ….. så högt, inte alltid komma ihåg att inte avbryta, eller glömma av att jag glömmer av. När jag äntligen är den jag är, så verkar det som att människor nästan plötsligt dyker upp och hjälper mig utan att jag ber om det, det finns andra människor där ute som är intresserad av mina otillgångar ser mina otillgångar som tillgångar.
när jag inte skäms döljer utan visar hela mig som jag är så blir jag en tillgång
hur kan det vara så?????
Jag bryr mig inte om att hitta svaret i den frågan utan jag nöjer mig med att det bara är så .
Sånt e livet ibland, det bara är så…..
© malix