Idag vaknade jag med tankar om det stundande sommarlovet. Mina tankkar tar mig tillbaka till historien långt borta. Min sons första skol avslutning. Min störta skamkänsla av att inte duga som mamma fick jag uppleva en kort sekund.
🇸🇪 🇬🇧
Innan jag tog fram det viktiga i händelsen och snabbt intog en mera värdig syn på mig själv.
Här finns även en tanke om hur adhd spelade in i mina handlingar, hur jag inte liksom har med mig att sommaren kan vara kall. Förmodligen hade jag inte haft den tanken utan adhd eller så har alla mammor i min sons klass adhd……..
Jeans, sandaler och nio grader
Mina sista pengar tog jag till hans kort byxor, de sista pengarna till kortbyxor som han skulle ha denna sista dagen för terminen. Idag blåser det kallt, regnar småspik, temperaturmätaren visar på nio grader. Inte kan min lilla kille ta sig ut i kortbyxa, t-shirt och sandaler. Herre gud, nu får jag skämmas, nu får han ta de gamla vanliga jeansen och en vanlig tröja. Stackars min lille parvel, jeans och gammal tröja på sin första skolavslutning. Hur tänkte jag när vi köpte kläderna. Detta blir min värsta dag, vilken skämmig mamma jag är……
När skammen vänder
Men herre gud! Hur tänker jag, det är väl mera skam om jag lät min pojke springa runt i kortbyxor, gå ut i detta vädret och behöva frysa. Inte gör det något att han har gamla byxor, visst det hade varit fint med sol idag och en liten solstråle som har sina fina kortbyxor och t-shirt där framme i kyrkan men vädretsmakter bestämde annat.
En mamma i jeans och värdighet
Dagen gick bra, min lilla fina pojke stod där framme och sjöng för full hals. Hans ögon glittrade som små solar. Hela föreställningen var ett underverk. Alla barnen sjöng, flickor i korta kläningar och nya skor, små vattenkammade pojkar i små korta byxor och t-shirtar stod där framme. Alla barnen var så fina. Min lilla kille stod där framme i jeans, tröja och sina nya sandaler.
Efter kyrkan gav alla barnen fröken en kram. Fröken kom fram till mig efter all uppståndelse, tittade på mig och sa: du är ingen riktig mamma – när det är skolavslutning ska barnen ha nya fina kläder.
Jag tittade på henne och tänkte för mig själv: du är ingen riktig människa, hur kan du lägga på mig en skuld och skam utifrån dig.
Jag är en fantastisk mamma som ser bort från alla oskrivna regler och lagar. Min lilla pojke slapp i alla fall att frysa. Jag valde i hans bästa, istället för mitt bästa. Nu hade jag ju redan innan kunnat tänka på att lägga de sista pengarna på kläder till honom som skulle kunna varit i alla väder, men gjorde inte det och då var det mera värdigt i mig, av mig, att stå ut med att jag var en dålig mamma i synen hos andra än att min lilla pojke skulle frysa.
Vi har så många dåliga mammor-sidor i oss, i våra tankar, i vårat samhälle. Men egentligen är vi ju fantastiska precis som vi är. De dömande tankar du har om mig, säger inte så mycket om mig. Det rent av säger mera om dig.
🇬🇧 “Now the flowers are blooming”
Today I woke up thinking about the coming summer break. My thoughts took me back, far into history — my son’s first school graduation. For a brief second I felt my biggest shame: not being good enough as a mother.
Then I quickly returned to what mattered — and chose a more dignified view of myself.
There is also a thought here about how ADHD played into my actions: how I don’t automatically remember that summer can be cold. Maybe I wouldn’t have thought that way without ADHD… or maybe every mother in my son’s class has ADHD…
I spent my last money on his shorts — the shorts he was supposed to wear on the last day of term. But that day the wind was cold, the rain came like needles, and the temperature showed nine degrees. My little boy could not go out in shorts, a t-shirt and sandals. Oh God, now I had to feel ashamed — he would have to wear his old jeans and a regular sweater. Poor little one… jeans and an old top on his first graduation. What was I thinking when we bought those clothes? This will be my worst day. What a shameful mother I am…
But wait — how am I thinking? It would be far more shameful to let my boy run around in shorts in that weather and freeze. It doesn’t matter that he wears old trousers. Yes, it would have been lovely with sun — a little ray of sunshine in nice shorts and a t-shirt up front in the church — but the weather decided otherwise.
The day went well. My beautiful boy stood up front and sang at the top of his lungs. His eyes sparkled like little suns. The whole performance was a wonder. All the children sang — girls in summer dresses and new shoes, neatly combed boys in shorts and t-shirts. All the children looked so lovely. My boy stood there in jeans, a sweater, and his new sandals.
After the church, the children hugged the teacher. She came up to me afterwards, looked at me and said: you are not a real mother — when it’s graduation, children should wear new, nice clothes.
I looked at her and thought: you are not a real human being. How can you put guilt and shame on me, based on your rules?
I am a fantastic mother who can look past unwritten rules and laws. My boy didn’t have to freeze. I chose what was best for him, not what was best for appearances. Yes, I could have spent my last money differently — on clothes that worked in any weather — but I didn’t. And then it was more dignified, in me, to endure being seen as a “bad mother” than to let my boy freeze.
We carry so many “bad mother” stories inside us — in our thoughts, in our society. But the truth is: we are fantastic just as we are. The judging thoughts you have about me say very little about me — and a lot more about you.
🌿 Mellan raderna – min röst
Det här är ett inlägg om skam, men ännu mer om värdighet.
Om hur snabbt en mamma kan döma sig själv – och hur snabbt hon också kan välja sitt barn framför allt det där som “ska se rätt ut”.
Du står kvar i kärleken när normen försöker få dig att krypa.
☕ Stötta & följ bloggen
💛 Stötta mitt skrivande:
👉 https://www.paypal.com/paypalme/malixse971?country.x=SE&locale.x=sv_SE
📩 Prenumerera på bloggen:
👉 Prenumation/ Subscribe
Lämna ett svar