”Den blomstertid nu kommer”
Idag vaknade jag med tankar om det stundande sommarlovet. Mina tankkar tar mig tillbaka till historien långt borta. Min sons första skol avslutning. Min störta skamkänsla av att inte duga som mamma fick jag uppleva en kort sekund.
Innan jag tog fram det viktiga i händelsen och snabbt intog en mera värdig syn på mig själv.
Här finns även en tanke om hur adhd spelade in i mina handlingar hur jag inte liksom har med mig att sommaren kan vara kall. förmodligen hade jag inte haft den tanken utan adhd eller så har alla mammor i min sons klass adhd……..
Mina sista pengar tog jag till hans kort byxor, cheap de sista pengarna till kortbyxor som han skulle ha denna sista dagen för terminen. Idag blåser det kallt, doctor regnar småspik, temperaturmätaren visar på nio grader.
Inte kan min lilla kille ta sig ut i kortbyxa, t-shirt och sandaler. Herre gud, nu får jag skämmas nu får han ta de gamla vanliga jeansen och en vanlig tröja.
Stakars min lille parvel jeans och gammal tröja på sin första skolavslutning. Hur tänkte jag när vi köpte kläderna. Detta blir min värsta dag vilken skämmig mamma jag är……
Men herre gud! Hur tänker jag det är väl mera skam om jag lät minn pojke springa runt i kortbyxor. gå ut i detta vädret och behöva frysa. Inte gör det något att han har gamla byxor, visst det hade varit fint med sol idag och en liten solstråle som har sina fina kortbyxor och t-shirt där framme i kyrkan men vädretsmakter bestämde annat.
Dagen gick bra min lilla fina pojke stod där framme och sjöng för full hals. hans ögon glittrade som små solar. Hela föreställningen var ett underverk. Alla barnen sjöng, flickor i korta kläningar och nya skor, små vattenkammade pojkar i små korta byxor och t- shirtar stod där framme. Alla barnen var så fina. Min lilla kille stod där framme i jeans tröja och sina nya sandaler. Efter kyrkan gav alla barnen fröken en kram. Fröken kom fram till mig efter all uppståndelse tittade på mig och sa: du är ingen riktig mamma när det är skol avslutning ska barnen ha nya fina kläder.
Jag tittade på henne tänkte för mig själv: du är ingen riktig människa hur kan du lägga på mig en skuld och skam utifrån dig.
Jag är en fantastisk mamma som ser bort från alla oskrivna regler och lagar. Min lilla pojke slapp i alla fall att frysa. Jag valde i hans bästa, istället för mitt bästa. Nu hade jag ju redan innan kunnat tänka på att lägga de sista pengarna på kläder till honom som skulle kunna varit i alla väder, men gjorde inte det och då var det mera värdigt i mig av mig att stå ut med att jag var en dålig mamma i synen hos andra än att min lilla pojke skulle frysa.
Vi har så många dåliga mammor sidor i oss i våra tankar i vårat samhälle. Men egentligen är vi ju fantastiska precis som vi är.
De dömande tankar du har om mig, säger inte så mycket om mig, det rent av säger mera om dig.