PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet

I vardagen försöker jag leva med PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet som vägledning. Det handlar om att hitta balans mellan tanke och känsla, mellan teori och liv. När sinnet och kroppen samarbetar kan välmående bli något vi inte bara tänker – utan faktiskt känner.

Read this post in English ->PERMA Model and the Body-Based Perspective in Everyday Life

En ny morgon, en ny möjlighet

Morgonljus vid köksbordet – symbol för PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet. — En ny dag, en ny möjlighet att leva i balans mellan kropp och sinne.

Det är en ny morgon, en dag till här i livet. Här där jag får möjligheten att andas och skapa helande, både för mig själv och för andra.

Kaffet står som vanligt bredvid mig – en av mina två koppar. Ett ljus brinner på bordet, och en av farmors gamla lampor sprider sitt varma sken. Jag har tackat för dagen som kommit och känner tacksamheten som en stilla rörelse i magen. Jag fick en dag till. En dag som också är den första dagen på resten av mitt liv.

Vad vill jag fylla den med? Finns det något jag behöver ställa till rätta, något jag kan göra för att dagen ska bli lite mer fylld av gott? Just nu ser jag bara badet framför mig – att möta mina badsystrar, bada och sedan åka hem till vardagen.

Läs också: Morgondopp och vardagsglädje – där stillheten börjar

När klokheten kommer från lillkillen

Igår sa lillkillen något som landade rakt i hjärtat:

“Carina, jag ser dig alltid sitta och läsa eller skriva. Du pluggar, du har gjort massor av inlämningar – och du lyckas varje gång. Men när ska du låta sakerna sjunka in?”

Det var som en käftsmäll av klokhet.
När ska jag låta det sjunka in?

Den frågan satte sig djupt. För visst, jag har pluggat mycket och jobbat hårt – men ibland glömmer jag att vila i allt jag faktiskt redan gjort. Så idag har jag bestämt mig för att låta teorin bli något jag gör. Att inte bara förstå, utan känna.

PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet – min inre karta för välmående

PERMA-modellen – fem byggstenar för glädje, mening och balans.

Jag låter PERMA-modellen bli min karta i vardagen. Kanske har jag haft den där länge utan att tänka på det. Men idag väljer jag att leva den medvetet:

P – Positive Emotions: Glädje, tacksamhet, hopp och kärlek.
E – Engagement: Att vara så närvarande i något att tiden försvinner – det där flytet som gör att jag glömmer världen en stund.
R – Relationships: Trygga relationer där jag både får och ger omtanke.
M – Meaning: Att känna att livet har mening, att det jag gör spelar roll.
A – Accomplishment: Att våga se och känna att jag klarar saker – utan att bortförklara det.

Just A är min akilleshäl. Jag har lätt att tänka “det var nog bara enkelt” i stället för att känna “det där gjorde jag bra.”
Men kanske är det just där växandet bor – i att låta stoltheten få ta plats utan skam.

Det kroppsnära perspektivet och PERMA-modellen – när teorin landar i kroppen

Det kroppsnära perspektivet – balans mellan andetag, kropp och sinne. — När kroppen är i balans, bekräftar den vägen till inre lugn

För mig blir modellen inte bara ord. Den känns i kroppen.
Där kommer det kroppsnära perspektivet in – förståelsen för hur vårt autonoma nervsystem (ANS) påverkar oss.

När kroppen är i balans, när andetaget är mjukt och hjärtat slår lugnt, då blir välmåendet påtagligt. Det är som om PERMA visar vägen och kroppen bekräftar riktningen.

När sinnet och kroppen samarbetar uppstår stillhet, tillit och livslust.
Inte som ett mål att nå – utan som ett tillstånd att vila i.

Vill du läsa mer om hur kroppen och sinnet samverkar i psykologi och hälsa?
Läs mer om positiv psykologi på Psychology Today

Vanliga frågor – FAQ om PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet

Vad betyder egentligen PERMA?

PERMA är en modell från positiv psykologi som visar fem byggstenar för välmående: Positive emotions, Engagement, Relationships, Meaning och Accomplishment.
Kort sagt – glädje, närvaro, relationer, mening och växande.

Vad menas med det kroppsnära perspektivet?

Det handlar om att välmående inte bara sitter i tankarna – utan i kroppen.
När vårt nervsystem är i balans, när andningen är lugn och pulsen jämn, då känner vi trygghet, tillit och glädje på riktigt.

Hur hänger PERMA och kroppen ihop?

När du tränar på att känna tacksamhet (P), vara närvarande i det du gör (E) och odla trygga relationer (R), påverkar det kroppen direkt.
Andningen blir djupare, hjärtat lugnare och kroppen tryggare – vilket i sin tur stärker ditt psykiska välmående.

Hur kan jag använda PERMA i vardagen?

Börja enkelt.

Skriv tre saker du är tacksam för (P)
Gör något du älskar och förlorar dig i (E)
Hör av dig till någon du tycker om (R)
Påminn dig om varför det du gör är viktigt (M)
Fira även små steg du tar (A)

Små steg – stora förändringar.

Vill du läsa mer om hur jag använder dessa perspektiv i mitt eget liv och i mina studier?
Läs: Självmedkänsla i vardagen – när julkänslan inte vill infinna sig

AHA – mellan raderna om PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet

Det här inlägget handlar egentligen inte bara om PERMA eller välmående.
Det handlar om att låta livet sjunka in.
Om att vila i det man redan har byggt, lärt och blivit.
Att känna tacksamheten i kroppen – inte för att man måste, utan för att den redan bor där.

Reflektion

Jag tänker att välmående inte alltid handlar om att sträva efter mer, utan om att märka när det redan är här.
När andetaget är lugnt, ljuset brinner, kaffet doftar och hjärtat slår i takt med nuet – då lever jag PERMA, utan att ens tänka på det.

Fråga till dig

Vilken del av PERMA-modellen är din styrka just nu?
Finns det något område du vill öva på – något du längtar efter att känna mer av i ditt liv?

Berätta gärna i kommentarsfältet, jag läser allt.

Prenumerera på bloggen

Vill du följa mina reflektioner om vardag, välmående och samtal?
Prenumerera här på malix.se

Stöd bloggen

Om du vill stötta mitt skrivande och mitt arbete med att sprida vardagsreflektioner kan du göra det här:
Stöd via PayPal

Mellan raderna – min röst

Det är inte prestationerna som bygger mig, utan stillheten mellan dem.
När jag låter teorin sjunka in och tacksamheten ta plats, då händer något.
Då blir livet inte bara något jag tänker på – det blir något jag känner.