Välkommen till malix.se – där vardagen får ta plats

Här skriver jag – Carina – om livet så som det faktiskt känns. Med snigelsteg genom morgnar, jord under naglarna från växthuset, samtal med ungdomar, kvällar med familjen och tankar som ibland drar iväg till punkens värld.

Det är berättelser från mitt köksbord, från badstegen vid sjön och från hjärtat. Ofta reflekterande, ibland irriterade, men alltid med en vilja att förstå – både mig själv och världen omkring.

Jag kallar det vardagspoetiskt. Kanske själfullt. Kanske bara ärligt.

Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror.

  • Grå och blåsig dag i trädgården

    Grå och blåsig dag i trädgården

    En grå och kylig dag i trädgården får tankarna att drömma sig bort till varmare tider, växthusdrömmar och färgsprakande blomsterängar. Följ med mig i mina funderingar om odling, robotklippare och små trädgårdsdrömmar som börjar ta form!

    Det är grått och blåsigt här i trädgården. Jag har ingen lust alls att våga mig ut i denna kyla. Här hemma går allt i sakta mak. Jag känner mig snorig och trött. Har legat en stund under en filt för att få upp lite värme, men det känns inte som om den hjälpte särskilt mycket.

    Växthuset som bor i mina tankar

    Jag ser så mycket fram emot växthuset som snart ska transporteras hit. Frågan är om det kommer denna veckan eller om jag får vänta till nästa. Mina tomatplantor behöver planteras om, men jag undrar om det är för tidigt att ställa ut dem i växthus redan nu? När vågar man egentligen flytta ut tomat- och gurkplantor?

    Jag längtar efter att göra i ordning där inne. Plantera lite krukor med örter, som får pryda ingången till växthuset. Örterna klarar sig ju bra utomhus. Dessutom kan växthuset bli en plats där jag odlar sallad tidigt på våren – tåliga växter innan trädgården vaknar till liv. Jag vill verkligen lära mig mer om vad som kan odlas och när.

    Roboten Gräsman Kenneth

    Vi är riktigt nöjda med vår lilla robotgräsklippare. I går kväll fick han ett nytt namn – Herr Gräsman Kenneth. Min pappa hette Kenneth, och idag har tankarna ofta gått till honom. Jag kan så tydligt se honom framför mig: hur han skulle ha följt robotklipparen runt i trädgården, inspekterat hur den klippt och funderat över om den klarade jobbet ordentligt.

    Själv går jag inte runt och kollar på vår Kenneth när han arbetar, men jag inspekterar gärna hur gräsmattan ser ut efteråt. Jag har också tittat till våra fina äppelträd – de verkar ha klarat nattens blåst bra, grenarna svajar lugnt i vinden.

    Blomsterfrön och blomsteräng

    Idag har jag dessutom beställt lite blomsterfröer! Vi tänker anlägga en blomsteräng ovanför där våra äppelträd står. Det kan bli så vackert med en färgsprakande äng som breder ut sig, full av liv och färger. Kanske kommer jag då att bry mig mindre om alla lådor på grannens tomt och i stället njuta av mina egna ängsblommor.

    Det är inte bara vackert, utan också nyttigt för bin och humlor!

    Färgsprakande trädgårdsdrömmar

    Jag har verkligen fått en nyfikenhet på att skapa en färgrik trädgård. Har ni några tips och råd, dela gärna med er! Jag är en nybörjare på området – trots att jag haft trädgård i många år. Tidigare har trädgården mest varit ett nödvändigt ont, eller kanske var det bristen på tid som gjorde att jag bara hann med det allra mest nödvändiga.

    Trots blåsten, kylan och tröttheten spirar en längtan efter färg, liv och växande. Har du erfarenhet av att odla i växthus eller skapa blomsterängar? Dela gärna dina bästa tips och tricks i kommentarsfältet – jag vill gärna lära mig mer!

    Ha en fin dag och tack för att du läser min blogg, malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #Trädgårdsliv #Växthusdrömmar #OdlaSjälv #Blomsteräng #Robotgräsklippare #Trädgårdsinspiration #FärgsprakandeTrädgård #Trädgårdsdrömmar #Bihotell #Odlingsglädje #Vårkänslor

    Här hittade jag massvis med fröer som tydligen ska vara perenner.

  • Att hedra mina föräldrar genom trädgården – en dag i mammas och pappas anda

    Tre år har gått sedan mamma lämnade oss. Idag har jag för första gången använt en del av pengarna vi syskon fick efter henne – till något jag vet att hon hade älskat. En dag fylld av trädgårdsglädje, varma minnen och en känsla av att både mamma och pappa är med oss i allt vi gör

    God eftermiddag och varmt välkommen hit.
    Idag vill jag dela en stund som känts både innerlig och helig, en dag som på många sätt har varit tillägnad mina föräldrar.

    Snart är det tre år sedan min mamma gick bort. När hon dog fick jag och mina syskon lite pengar efter henne. Pengar som jag inte har rört förrän nu, eftersom jag ville att de skulle gå till något som mamma själv hade uppskattat.

    Min mamma älskade sin trädgård. Hon la all sin lediga tid på att plantera, sköta och skapa en plats full av liv och skönhet. Hennes trädgård var något alldeles extra. Jag ville hedra henne genom att använda pengarna till något som förlänger hennes kärlek till naturen och trädgårdslivet.

    Mammans gåva: Växthus, äppelträd och Herr Gräsman

    Idag har jag för första gången använt en del av de pengarna. Det blev ett växthus och en robotgräsklippare – som vi döpt till Herr Gräsman. Just nu står han och laddar för att ge sig ut på nästa klippuppdrag.

    Herr Gräsman

    Jag köpte också två äppelträd: ett Astrakan och ett Ingrid Marie. Två sorter som jag länge velat ha, och nu fick de bli en del av vår trädgård, tack vare mamma. Jag hoppas att de kommer att växa sig starka och ge oss massor av goda äpplen framöver.

    Astrakan
    Alla dom där lådorna bakom trädet känns det viktigt att säga inte tillhör oss. Det är våra granna som är riktiga odlings fantaster. Vi funderar på om vi inte ska sätta en häck emot det för det tar bort allt som är vackert med trädgården.
    Ingrid Marie
    Borde redigerat fotona så inte de där lådorna bakom vår tomt inte syntes. Jag tycker det ser så skräpigt och fult ut.

    Det känns riktigt bra i hjärtat att ha använt pengarna till något som verkligen speglar mammas anda. Träden och växthuset får vara hennes gåva till oss. Och robotgräsklipparen – ja, den får vara från pappa, för han älskade teknik och alla sorters motorer. Han gick bort för många år sedan, bara 59 år gammal, men på något sätt känns det som om han också är med oss i dessa inköp.

    En dag fylld av trädgårdsarbete och glädje

    Det konstiga är att jag annars ofta får dåligt samvete när jag köper saker bara för min egen skull. Men inte idag. Den här gången känns det bara helt rätt i magen. Som ett inre lugn. Jag känner nästan att mina föräldrar ser ner på oss och ler åt våra val.

    Igår blev det inget blogginlägg, för dagen gick åt till att besiktiga vår lilla husbil – vår älskade LVL^2. Vi misstänkte att bromsarna kanske tagit stryk efter Norgeresan förra sommaren, men husbilen gick igenom besiktningen med ett blankt papper. Allt var tipptopp!

    Just den där Norgeresan var för övrigt något av en drömresa för mig. Äntligen fick jag se Røisheim och Böverdalen, så vackra platser. Klicka här om du vill läsa mer och se bilder från resan.

    Efter besiktningen hittade vi ut i vår egen trädgård. Jag kantklippte och rensade rabatter – även om mycket arbete återstår. Maken, som var så glad över husbilsbesiktningen, passade på att tvätta taket och utsidan på husbilen. Han var så lycklig att han nämnde det flera gånger under dagen! Och idag är han minst lika glad över Herr Gräsman och inspekterar nyfiket hur robotgräsklipparen sköter sig.

    Vill du läsa mer om min pappas kärlek till teknik, motorer och gräsklippare, kan du kika här. Även om inlägget mest handlar om ADHD, så finns där en liten bit pappa också.

    En dag att minnas

    Sammanfattningsvis har denna dag varit fylld av mamma och pappas anda.
    Det är svårt att beskriva, men i kroppen känns det genuint och nästan heligt.
    En dag då minnen, kärlek och framtid fått mötas i vår lilla trädgård.

    Tack för att du ville läsa.
    Ta hand om dig och njut av din kväll.
    Vi ses snart igen här på malix.se.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Att få skapa nytt liv i trädgården med hjälp av mammas och pappas minne känns som en gåva. Något som fortsätter växa, blomma och bära frukt – precis som kärleken till dem alltid kommer att göra. Tack för att du delar stunden med mig här på malix.se

    #minnen #trädgårdsliv #växthusdröm #äppelträd #hedraminmamma #familjekärlek #malixblogg #vardagsglädje

    Den här länken är för trädgårds fantaster här finns massor av trevligheter.

    här finns att läsa om robot klippare-

  • När tvättdag blir vardagsträning – och andra små vardagsäventyr

    Inledning

    Ibland blir det inte som man tänkt. Igår blev det inget blogginlägg och idag var det nära att jag hoppade över att skriva igen. Men nu sitter jag här ändå, efter en dag fylld av spring i trappor, tvättrutiner och små överraskningar. Det blev en dag där vardagen fick visa upp sin bästa – och lite mest tröttsamma – sida.


    Full fart mellan trapporna

    Idag har jag haft fullt upp med att tvätta. Stegen tickade snabbt in på stegräknaren – jag har sprungit både upp och ner för trappan otaliga gånger. Det hela började med att jag bara skulle tvätta sängkläderna. Men så fick jag för mig att ta lillkillens tvätt också, när jag ändå var i farten.

    När den tvätten var klar smög jag in till lilltjejens rum. Jag vill lova att där fanns en tvättskatt utan dess like! Fem eller sex maskiner – bara från hennes rum. Men gissa om hon blev glad när hon kom hem? Hon sa:
    ”Tack så mycket för att du tvättat, jag hade tänkt ta tag i det i helgen.”


    Tvättskola på gång?

    Jag tänker att vi nog får ha en liten kurs här hemma. För om man tvättar en gång i veckan så blir det inte så jobbigt. Då går det nästan av sig själv, faktiskt.

    Nu är alla våra tvättkorgar nere i källaren tomma. Vi har fem stycken för att underlätta sorteringen:

    • En för vit fin tvätt
    • En för kolörtvätt
    • Två för underkläder (vita respektive svarta)
    • En för lite udda saker.
    • En liten korg i köket för servetter och disktrasor

    Ungdomarna har var sin egen tvättkorg, vilket gör att vi slipper sortera vems kläder som är vems. Allt som allt tror jag att jag har kört 14 maskiner idag. Tur att vi har två tvättmaskiner – det går faktiskt rätt snabbt då!

    Doften av vår och nytvättat

    All tvätt fick hänga ute i solen idag. Jag njöt för varje tvätt jag hängde upp, och ännu mer när jag tog ner den. Doften är magisk – sol, vår och fräschhet i ett. Det går inte att inte lukta på tvätten när man plockar in den.

    Ikväll får jag lägga mig i rena sängkläder som doftar av sol och vårluft. Det är en lyx jag verkligen uppskattar.

    Trimmertrassel och tålamodsprövning

    Mitt i allt fick jag också för mig att kantklippa gräset. Jag hittade grästrimmern och batterierna, gick ut och var supermotiverad. Men det blev kortvarigt – tråden tog slut nästan direkt.

    Jag måste åka till stan och köpa ny. Eller beställa. Men att vänta är min sämsta gren. Jag vill ju göra klart saker nu.

    Mat, människor och mycket folk

    När maken kom hem lagade han middag. Sedan åkte vi och handlade. Bastun är nu återigen full med varor. Vi upptäckte att kaffet inte hade höjts så mycket i pris. Det var till och med samma som innan det blev kaos kring kaffepriset.

    Men vi skulle inte ha handlat idag – det var så mycket folk ute. Det hade varit bättre igår eller förra helgen. Vi var även inne i en djuraffär och köpte fästingdroppar till katten. Dyrt, men nödvändigt. Dropparna ska användas var åttonde dag – ett paket räcker bara i en månad.

    Sticktrassel och hjälp tack!

    Förresten – jag fick repa upp allt jag stickat på tröjan. Igen. Jag tappade en maska och kunde inte lista ut hur man fångar upp den i patentstickning. Är det någon som kan förklara det för mig? Jag tar tacksamt emot tips – jag har verkligen ingen aning hur man gör utan att repa upp allt.

    Nu gapar tvättkorgarna tomma

    När vi kom hem hjälpte lilltjejen till att packa upp varorna. Hon sprang ner i källaren med det som skulle dit. Nu står allt där det ska vara, och tvättkorgarna är tomma. Känslan av ordning är fantastisk.

    I morgon ska maken besiktiga husbilen. Kanske blir det en liten tur lördag-söndag – eller så fixar vi i trädgården. Vi får se. Det är nästan lite oväntat, men jag börjar faktiskt gilla det där med trädgårdsfix. Hur blev det så?

    Avslutning

    Tack för att just du läser och besöker min blogg. Jag uppskattar det mer än jag kan säga. Ha nu en riktigt fin kväll – ta hand om dig.

    Malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #tvättdag #trädgårdsliv #stickning #egenvard #malixblogg #källsortering #familjeliv #tvättkorgar #doftavvår

  • När revisorn smyger in i natten

    När revisorn smyger in i natten

    Ibland är det de där små frågorna som sätter igång de stora tankarna. Som i natt, när maken nämnde revisorn – och plötsligt snurrade både kvitton, skatter och pappershögar i huvudet. Här kommer en liten vardagsberättelse från mitt liv just nu.

    Revisorn

    God morgon från ett trött men lättat hjärta. I natt blev det inte mycket sömn – och det kan jag skylla på revisorn. Eller snarare på att min man ställde en enkel fråga om honom. Det var allt som behövdes för att min hjärna skulle gå in i fullt pappersläge. Jag insåg att jag måste ta tag i det där jag försökt skjuta undan.

    Tankarna gick på högvarv: kvitton, papper, skatteuppgifter… och ångesten som smög sig på.

    Men redan vid 08.00 i morse ringde jag redovisningsbyrån. Och vet ni – en tid fanns redan bokad sedan förra veckan! Bara det att jag inte fått någon kallelse. Nu är det i alla fall löst. En liten sten föll från mitt bröst. Jag kommer att sova gott i natt. Det känner jag i hela kroppen.

    Pappershögar och te i källaren

    Nu sitter jag här i källaren med en kopp te. Tvätten hänger på galgar och huset är stilla. Alla andra har gått iväg till sina sysslor, och jag har ägnat morgonen åt att försöka samla ihop alla viktiga papper.

    Problemet? Jag vet inte var jag lagt dem. Slarviga jag – jo, det stämmer. Jag behöver verkligen få till ett bättre system. Just nu skriver jag ut alla aktiepapper, så får revisorn allt. Det är enklare så.

    Den nya skrivaren – långsam men lojal

    Den här skrivaren har vi idag. Den fungerar även om den är lite långsam.

    Vi köpte ny skrivare i vintras. Den är inte lika snabb som den förra, men den fungerar. Den gamla – en tonerskrivare – krånglade ständigt, och tonerna var orimligt dyra. Nu har vi en bläckstråleskrivare igen. Den tar tid, men den gör jobbet. Och jag har tid att vänta, hellre det än att krångla med teknik.

    den här krånglade nästan sedan dag 1 då vi köpte den

    Papperskaos och drömmen om ett system

    När jag letade efter rätt papper insåg jag något: jag borde ha en dag om året bara för att rensa. Här nere finns papper från 2012! Så gamla dokument behöver jag nog inte spara.

    Jag skulle behöva dagar för att sortera upp allting – och sedan ett fungerande system så att jag vet var jag ska leta efter viktiga dokument. Men hur gör man ens det? Hur får man till ett system som faktiskt håller?

    Har du tips? Hur gör du med dina papper? Jag tar tacksamt emot råd!

    Dags att ta tag i det

    Nu ska jag fortsätta gräva i pappershögarna och se hur mycket jag orkar idag. Det kommer nog ta flera dagar. Men nu har jag i alla fall börjat.

    Ha en fin dag, ta hand om dig – och tack för att du läser!

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #egenomsorg #revisorn #papper #struktur #källarreflektioner #småsteg #malixblogg

  • En ny vardag – med pyjamasbyxor, ensamhet och mjuka planer

    En ny vardag – med pyjamasbyxor, ensamhet och mjuka planer

    Lovet är slut – men här hemma känns det som att vardagen inte riktigt landat än. Medan resten av familjen sticker iväg till jobb, skola och gymnasium, är jag kvar här hemma. Tjänstledig. För att lillkillen har flyttat in. En ny fas. En varm, rörig, omtumlande och fin fas.

    Att planera om – från schema till spontanitet

    Från stressiga arbetsdagar med scheman och möten till en vardag där tempot styrs av helt andra behov – det är en omställning.

    Jag är van vid att planera för jobb – tidiga pass, sena pass, möten och rutiner. Nu handlar planeringen om något helt annat. Nu är jag hemma på dagarna, och hemarbetet har blivit min vardag. Tvättkorgarna vittnar om att vi är fler hemma nu. Och ibland är det jag som får sätta fart på maskinen när gymnasieflickan har annat i tankarna. Lillkillen? Han är för liten än – så där får jag ta kommandot helt.

    Men det handlar om mer än tvätt. Det handlar om att väcka, påminna, fixa frukost, borsta tänder, se till att alla har kläder på kroppen och kommer iväg i tid. Och så allt det där andra – samtal, planering, matlagning, städning. Hela vardagslivet.

    Vården om mig – också viktig

    Men mitt i allt det där så finns jag. Jag märker att jag smyger runt här hemma i pyjamasbyxor hela dagarna. Det ska det bli ändring på. För visst vill man inte vara hon som glider omkring i mjukiskläder hela tiden?

    När familjen är iväg vill jag hitta små stunder för mig själv. Promenader ska få ta plats. För att ta hand om kroppen, andas och få in lite luft i systemet.

    När morgonbaden uteblir

    Morgonbad

    Mina härliga morgonbad får vänta ett tag. Livet ser annorlunda ut nu. Mornarna är fulla av ”borsta tänder”, ”hitta strumpor”, ”kom i tid till skolan”.

    Att bada i sjön ensam har jag lärt mig att inte göra. Jag vet att jag mår bra av promenader, men jag behöver oftast ett mål – en plats att gå till, något att upptäcka. Kanske ska jag börja gå till samma bänk varje dag, bara för att sitta där en stund?

    Jag har funderat på om mitt staffli ska få lite mer utrymme igen. Målarlusten bubblar i mig, och nu finns ju tiden. Matlagningen från grunden fortsätter, men det gjorde jag även när jag jobbade. Det är något jag gillar, det där att laga mat med omsorg.

    En bok i öronen, en katt vid fötterna

    Ofta har jag mobilen med mig. Mest för att kolla aktier – lite kuriosa så där. Men Shokz-hörlurarna är ständigt på. En berättelse i öronen gör gott. Tystnaden får gärna vara där också, men just nu trivs jag med sällskapet av en röst.

    När huset är tomt och det bara är jag och katten här – då är det nästan magiskt. Ensamheten mitt på dagen känns som lyxtid. En tid där jag inte blir avbruten om jag inte vill. En tid för reflektion och andning. Här bor stunden, just nu.

    Mjuka mål – inte måsten

    Det låter kanske som att jag har all tid i världen. Men det handlar inte om att fylla varje minut. Det handlar om att låta tiden få vara lite mjukare. Att göra saker utan att skynda.

    Det jag inte hinner idag, det får jag göra imorgon. Och det känns faktiskt helt okej.

    Jag har en liten dröm om ett växthus – ett sånt där litet glashus som man ställer mot en vägg. Jag har redan hittat platsen i trädgården. Frågan är bara om jag får ihop det? Vi får se.

    Men en sak har jag bestämt. Denna vecka ska jag bjuda mig själv på en promenad varje dag. Oavsett väder. Minst 30 minuter i friska luften. Jag behöver bara hitta ett mål med promenaderna, för jag har svårt att gå ”bara för att”.

    En ny rytm att växa i

    Så här ser mina dagar ut just nu. Lite långsammare, lite mer pågående. Jag är mitt i något nytt, och det är både fint och förvirrande. Men mest känns det… riktigt. Som att jag är där jag ska vara, just nu.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #egenreflektion #tjänstledig #morgonpromenad #mammaliv #ensamtid #egenomsorg #pyjamasbyxorochpower

  • Lägenhetsbesök, trav och buffé – en kylig men hjärtlig dag i Göteborg

    Idag styrde vi kosan mot Göteborg. Först ut på schemat: ett besök hos lillgrabbens och hans flickväns nya lägenhet. Den var verkligen jättefin, även om det fortfarande fanns en del kvar att fixa. Soffan de beställt hade ännu inte kommit, men det märktes att de redan börjat komma i ordning.

    Läget kunde inte vara bättre – mitt vid Axel Dahlströms torg. I samma hus finns tre butiker, någon kiosk, två eller tre restauranger, en frisör och en ICA. Utsikten? En liten skogsdunge med vitsippor, mitt i stan. Lugnt och grönt men ändå nära till allt. Jag tror till och med att lillgrabben börjat få tillbaka sin göteborgska dialekt, bara efter några dagar där.

    Det kändes stort att få se lägenheten. Den var så mysig. Fick med mig skott från en sådan där blomma som doftar citrus när man rör den. Snart kommer jag ha sådana blommor i varje rum här hemma.

    Vi hade med oss en inflyttningspresent: en stor stekpanna med lock – precis det de önskat sig. Det kändes fint att få ge något som verkligen kommer till användning.

    Spel, kyla och nästan tomma läktare

    Efter lägenhetsbesöket åkte vi vidare till travet. Maken hade nämligen sett fram emot att fotografera hästarna. Jag och lillkillen följde med – inte för hästarnas skull kanske, men för sällskapets.

    Vi testade att spela lite – bara fem kronor på en häst i varje lopp. Några vinster blev det inte, men det var ändå lite kul ibland när det blev spännande. Vi är inga travexperter direkt.

    För det mesta satt vi inne i värmen, kikade i mobilerna och fikade. Maken var ute i kylan med kameran. Det var riktigt kallt och nästan inga andra människor där. Trav är kanske inte det hetaste helgnöjet längre. Fast visst är hästarna vackra att se på. Men nej, jag står nog fast vid att trav i sig är ganska tråkigt.

    Han är riktigt duktig den där maken på att fotografera.

    Mätta och nöjda efter Göteborgs Wok

    Innan vi åkte hem svängde vi förbi Göteborgs Wok för att äta. Det blev buffé – och vi åt. Lillkillen sa att det nog var sista måltiden för dagen, så mätt var han. Jag kan bara hålla med.

    Men trots att jag var mer än mätt så gick det ju ändå ner lite glass och persika. För efterrätt, det får alltid plats. Ett bra avslut på en dag som blandade både kallt och varmt, tråkigt och fint – precis som livet är.

    Ha nu en härlig kväll och tack för att du läser min blogg malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #familjetid #Göteborg #lägenhetsbesök #trav #inflyttning #vitsippor #malixblogg #vardagsliv #malix.se

  • När maskorna blir en plats att andas

    När maskorna blir en plats att andas

    Maska för maska – om envishet, stickning och ADHD

    Det är något särskilt med stickning. En rörelse som upprepar sig, maska för maska, varv efter varv. Ibland går det fel, och då får man repa upp – kanske till och med börja om från början. Och ändå fortsätter man. Kanske är det just det som gör det vilsamt. Att få lägga händerna i något som inte kräver perfektion, men som ändå belönar tålamod.

    En motrörelse till en stressig värld

    I en värld där allt ska gå fort, där resultatet ofta väger tyngre än processen, är stickningen som en mjuk motrörelse. En plats där jag får vara långsam. Och i varje maska – en liten tröst. Ett andetag. En påminnelse om att det är okej att börja om. Hur många gånger som helst.

    Upprepningar, tålamod och en kofta som vägrar bli klar

    Det kan jag verkligen säga – jag har börjat om. Flera gånger. Hela arbetet jag stickade igår repades upp för att jag inte var helt nöjd. Tankarna gick direkt till: ge upp, börja med något nytt istället. Men nej. Jag vet inte hur många gånger jag repat upp, men det ska bli en kofta av detta. Oavsett vad.

    Jag brukar lägga undan och starta nya projekt. Men något är annorlunda nu. Kanske är det envisheten. Kanske har jag blivit mer vuxen – eller mer motiverad av att faktiskt lära mig konsten att sticka patent.

    Envishet, resultat och ADHD – en oslagbar (och ibland frustrerande) kombo

    Envishet kan vara både en superkraft och en bromskloss när man lever med ADHD. För mig har den ofta dykt upp när något måste gå, trots att hela kroppen skriker att ge upp. Men med ADHD kommer också en rastlöshet. Det finns en inre röst som gärna vill börja om. Den vill hitta något nytt och undvika allt som känns segt. Just därför blir envisheten så värdefull – när den lyckas ta plats.

    Att hålla fast vid ett projekt, som den här koftan, trots alla upprepningar, är inte bara envishet. Det är ett val att stanna kvar i processen – inte för att jag måste, utan för att jag vill. Resultatet blir viktigt, men resan dit blir ännu viktigare. För varje varv lär jag mig mer. För varje misstag växer tålamodet. Och kanske är det just här ADHD:n och envisheten möts. I det där mellanrummet där viljan att skapa något och frustrationen över att det tar tid krockar – och jag ändå fortsätter.

    Att lära sig genom att misslyckas

    Min man ställde en fråga: Vet du vad som definierar idioti? Jag skakade på huvudet. Han svarade: Att göra samma sak gång på gång och förvänta sig ett annat resultat.

    Men jag gör inte exakt samma sak. Jag gör om – och jag lär. Varje gång. Jag justerar, blir mer noggrann, ser nya detaljer. Patentstickning kräver något annat än vanlig stickning. När jag gör fel vet jag inte hur jag ska rätta till det, inte ännu. Därför är målet att inte göra fel. Och även om jag tappat räkningen på antalet upprepningar – så vägrar jag ge upp.

    Kreativitet vid neurodivergent – min plats för vila

    För mig är kreativiteten inte bara något jag gör – det är ett sätt att andas. Med ADHD fungerar hjärnan lite annorlunda. Tankarna springer snabbt, känslorna är intensiva, och fokus kan skifta innan jag hunnit blinka. Men just där, i det snabba och intensiva, föds också något fint. En kreativ kraft. Ett behov av att uttrycka, skapa, förstå.

    Stickningen blir min paus. Där får jag vara långsam, metodisk, och helt närvarande. Det är som att hjärnan får vila i en rörelse som upprepar sig – maska för maska, varv för varv. Att vara kreativ när man är neurodivergent kan vara kaotiskt ibland, men det är också där envisheten, passionen och nyfikenheten bor. Och det är kanske därför jag inte ger upp. Jag vill förstå. Jag vill lära mig. Har viljan att skapa, om och om igen.

    Det är bara att fortsätta

    Jag vet att jag ska fixa det. Det bara är så. Envisheten är mitt förnamn just nu. Och i varje maska finns inte bara garn, utan lärande, tålamod, acceptans och en gnutta självläkning.

    Slutord

    Stickningen blir för mig mer än ett hantverk. Det är en form av återhämtning, ett stilla fokus och en liten seger för varje varv. Och kanske – bara kanske – är det här ett av alla sätt mitt neurodivergenta sinne hittar ro i kaoset. Ett projekt där jag tillåter mig att börja om. Så många gånger det behövs.

    Vill passa på att tacka för att du läser min blogg malix.se. Ha en härlig dag och ta hand om dig. DU är värd det!

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #StickningOchADHD #Patentstickning #Envishet #Återhämtning #Neurodivergens #KreativitetMedADHD #Stickinspiration #MaskaFörMaska #StickningSomTerapi

  • Glad Påsk – med regndroppar, äggjakt och stickning

    Glad Påsk – med regndroppar, äggjakt och stickning

    Stickning i stillhet

    Jag vaknade tidigt och satte mig direkt med stickningen. Nu tror jag – för kanske femtonde gången – att jag har klurat ut mönstret. Garnet börjar ta slut, men nytt är på väg. Tyvärr kommer det nog dröja en vecka innan det kommer fram, med tanke på helgdagarna.

    Påskäggjakt i byn

    Vid sju väckte jag lillkillen. Det är nämligen äggjakt nere i centrum, arrangerad av ICA här i byn. Han ville inte riktigt gå upp, men innan klockan slog åtta var han igång och nu springer han runt i regnet och letar efter det där gyllene ägget. Om han hittar det väntar ett kilo godis!

    Jag får nog svälja min bojkott av ICA för en stund – det här är viktigare. Påskägg får han ju ändå här hemma också. Ungdomarnas ägg är redan gömda, men nej, jag tänker inte avslöja var.

    Blom klockor och farmors ord

    En särskild glädje just nu är en av blommorna jag fick av grannen i höstas. Hon kom över med två omplanterade växter, och jag har gjort mitt bästa för att de ska överleva. Det verkar som att det lyckats!

    blommor med kärlek

    Den ena blomman har slagit ut i en underbar rosa klocka, så skör och vacker. Farmor brukade säga att blommor som ges med kärlek överlever. Grannen berättade också att hon planterat dem med just kärlek – kanske är det inte alls min omsorg som hållit dem vid liv, utan den omtanken de planterades med? Det är en vacker tanke, tycker jag.

    En stillsam påsk

    Idag kommer två av våra barnbarn hit för att hämta sina påskägg. Ett ägg ska vi lämna bort – Alfreds. Han ville fira påsk bara med sin mamma i år, utan massa andra människor. Det respekterar vi såklart.

    Själva har vi skalat av påsken. Det var ju inte länge sedan jul, så här blir det bara lite påskägg och kanske en god efterrätt efter maten. Inget extra, ingen stress – bara ledighet och lugn.

    Vi hade först tänkt oss en tur med husbilen, men regnet gör att vi stannar hemma. Det känns faktiskt ganska skönt. Bättre att vara inne och gå ut mellan dropparna än att ge sig ut i det här vädret.

    Husbilen får vänta

    Kanske låter jag bortskämd nu – det är ju inte alla som har en husbil eller ens möjligheten att välja. Men jag får väl vara det lite då. Jag trivs hemma när regnet smattrar mot rutorna och vi får umgås i lugn och ro.

    Slutord

    Påsken får vara stilla och enkel, fylld av stickning, regndroppar och glädjen i ett blommande fönster. Kanske blir det en liten husbilstur när solen tittar fram igen. Till dess – njut av påsken, på ditt sätt.

    Att fira påsk i husbilen Lvl^2

    Alfred och hans intresse för djur

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.


    #GladPåsk #Äggjakt #Stickning #Barnbarn #Påskfirande #Husbilsliv #BlommorMedKärlek #Vardagsglädje #MalixBlogg

  • ADHD, ärlighet och skam – när samtal får ta plats

    ADHD, ärlighet och skam – när samtal får ta plats

    Inledning

    Att leva med ADHD innebär många styrkor – kreativitet, energi och ett stort hjärta. Men det finns också sidor som gör det lite svårare att navigera i det sociala. En sådan sak är ärligheten. Den där ofiltrerade, innerliga ärligheten kan kännas som en gåva i rätt sammanhang. Ibland leder den till en efterhängsen känsla av skam. I det här inlägget vill jag sätta ord på just det.

    Det är en reflektion som föddes efter ett fint möte – ett sådant som blev helt rätt i både samtal och känsla. (Läs gärna om den kvällen här.)

    När ärligheten flödar – och hjärnan inte bromsar

    Jag gillar samtal. Jag gillar när det bubblar, när tankar får ta plats och hjärtat får tala. Men ibland pratar jag för mycket. Jag berättar mer än vad som är ”norm”, jag glömmer att det kanske finns osynliga gränser. Och efteråt kommer den – skammen.

    Det där gnagande lilla monstret i bakhuvudet som viskar:
    ”Varför sa du så mycket?”
    ”Det där var nog för personligt.”
    ”Du borde ha varit lite mer… lagom.”

    Just den där självkritiska rösten är en följeslagare för många av oss med ADHD. Vi pratar innan vi tänker. Vi känner in efteråt. Vi bär ofta med oss känslan av att ha tagit för mycket plats. Detta sker fast vi egentligen bara varit oss själva.

    Skam som följeslagare

    För mig är det ofta så här: Efter ett samtal känns bra i stunden. Sedan kommer en slags baksmälla av skam. Inte alltid för vad som sagts, utan hur mycket som sagts. Och det blir så dubbelt – för samtalen betyder mycket, och jag vet att jag är ärlig och varm. Men ändå: tankarna kommer.

    Det är som att hjärnan glömmer bromsa, och sedan vill slå ner på mig för att den inte gjorde det. Det är tröttsamt – och sårbart. Men det är också en del av hur jag fungerar, och något jag vill prata öppet om. För jag vet att jag inte är ensam.

    När det inte blir skam – utan bara varmt

    Men vet du vad? Det finns också stunder då det inte händer. När samtalen bara flyter. När jag inte känner mig för mycket, utan bara rätt.

    Precis en sådan stund upplevde jag häromdagen. Jag var på middag hos en före detta kollega, och vi hade inte setts på länge. Trots det tog vi vid våra samtal som om ingen tid hade gått. Och för en gångs skull, när jag åkte hem, fanns där ingen skam. Bara värme. Glädje. En känsla av att samtalet hade fått vara vad det var – äkta.

    Och det, mina vänner, är magiskt. Att få känna sig trygg i sin ärlighet. Att vara accepterad i sitt sätt att vara. Det är sådana stunder jag bär med mig länge.

    Avslutning

    Att leva med ADHD innebär ofta att vandra balansgången mellan för mycket och alldeles lagom. Men ibland, i rätt sällskap, försvinner den linjen helt – och då får jag bara vara.

    Tack till de människor som låter samtal få vara stora, ärliga och utan efterräkning. Ni är guld.

    Vill du läsa om det fina mötet och middagen jag nämner? Klicka här: Vänskap, libanesisk mat och samtal som stannar kvar

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #adhdreflektioner #adhdochärlighet #vardagmedadhd #adhdhoskvinnor #samtalfrånhjärtat #adhdskam #egenröst #malixblogg #tankaromlivet #neurodiversitet

  • En vänskaplig kväll med libanesiska smaker och ärliga samtal

    En vänskaplig kväll med libanesiska smaker och ärliga samtal

    Igår blev det inget blogginlägg – dagen var helt enkelt för upptagen. Även denna morgon har varit full av göromål. Men nu har jag landat här i källaren, med tid och tanke att skriva. I det här inlägget vill jag dela med mig av en kväll som gav både glädje och god mat. Den kvällen innehöll också ärliga samtal – sådana som stannar kvar i hjärtat länge.

    När kollegor blir vänner – ett oväntat möte

    Igår träffade jag en före detta kollega. Egentligen är personen fortfarande min kollega. Eftersom jag är tjänstledig just nu, jobbar vi inte tillsammans för tillfället. Vi har aldrig umgåtts privat tidigare, men efter många samtal via sms bestämde vi oss för att ses.

    Hon bjöd in mig till sitt hem – och vilken kväll det blev! Maten hon lagade var något utöver det vanliga. Med rötter i Libanon bjöd hon på smaker som citron, mynta och sumak. En smakresa som kändes som första klass till himlen! Vi båda älskar att laga mat, men våra kök är så olika, helt olika preferenser. Det gör det ännu mer spännande.

    Med rötter i Libanon

    Samtalen som aldrig tar slut

    Trots att det gått ett par år sedan vi sågs sist, var det som om vi just avslutat ett arbetspass. Vi bara fortsatte där vi slutade. Det blev en kväll fylld med skratt, skålande (med alkoholfria alternativ) och samtal på djupet.

    Jag är en människa som gillar att prata. Ibland kanske lite för mycket och för ärligt. Oftast efter sådana möten smyger sig känslan av skam in – som om jag gett för mycket av mig själv. Men igår var det annorlunda. Det fanns bara en varm, härlig känsla av närvaro. Samtalet var ärligt, men ändå tryggt. En magisk känsla.

    Att leva med ADHD – när ärligheten blir både styrka och sårbarhet

    Jag har alltid varit en människa som tycker om samtal. Att prata, lyssna, och dela tankar. Men ibland, särskilt när jag känner mig trygg, kan jag bli väldigt öppen. Nästan för öppen. Det är som att det bubblar upp allt på en gång – jag glömmer bort att hålla igen, att filtrera.

    Det är något jag ofta kopplar till min ADHD. Den där intensiva närvaron är stark. Engagemanget i samtalet är stort. Och så kommer känslan efteråt. Skammen viskar att du borde nog inte delat så mycket. Tankarna som kommer som ett eko: ”Du får inte ta så mycket plats. Skärp dig till nästa gång.”

    Men vet ni – den där känslan kom inte igår. Den var frånvarande. I stället fanns en varm, trygg känsla kvar. En känsla av att det var helt okej att vara jag. Ärlig. Öppen. Spontan. Och det är något alldeles särskilt med sådana möten – där man får vara just det, sig själv.

    För mig är det viktigt att våga prata om det. Om hur ADHD påverkar mina relationer, mitt sätt att uttrycka mig, min självbild. Att känna sig ”för mycket” är något många av oss med diagnosen brottas med. Men där finns också min styrka. Den finns i ärligheten och i att våga vara genuin, även när det skaver lite.

    Äkta omtanke i det lilla

    Idag har jag tänkt mycket på vår kväll. Jag har kommit ihåg hur omtänksam hon alltid var på jobbet. Hon påminde mig om att vara rädd om min rygg och höft. Ofta mer än vad jag själv gjorde. Det är sådana detaljer som visar genuin omtanke, och som man bär med sig långt efteråt.

    En dag hemma med samtal och solrosor

    Dagen idag har varit enkel, men fin. Tvätten har fått hänga i trädgården och vi grillade på altanen. Det har varit samtalets dag, även här hemma. Jag och lillflickans pojkvän pratade länge i morse, medan hon hade annat för sig. Vi hann med att prata politik, körkort, jobb, kriminalitet men även om olika trosuppfattningar. En spännande morgon helt enkelt.

    Kommer ni ihåg trädgårdsdagen och lillflickan jag skrev om i helgen? – solrosorna som lillflickan odlade börjar titta fram! Vi gick ut och kikade på dem idag, och hennes stolthet var tydlig. Det är i sådana små stunder jag inser hur härligt livet faktiskt är. Jag har blivit riktigt bra på att stanna upp och tänka efter – och känna tacksamhet.

    Slutord.

    Idag på morgonen åt jag av mina doggybags, jag fick med mig från gårdagens goda mat. Ännu en gång åkte jag till himmelen bara genom att äta den goda salladen. Hummusen ska jag njuta av nu när inlägget är klart. 🙂

    Ibland är det de där små mötena, middagarna, samtalen – som skapar de största känslorna. Vänskap, omtanke och livets enkla glädjeämnen får ta plats i dagarna, och jag är så tacksam för det. Tack för att du följer min resa här på malix.se – det betyder mer än du tror.

    Ha en riktigt fin kväll

    130221-Carina Ikonen Nilsson. Bild:Bo Håkansson, Bilduppdraget.

    Lev idag just nu, igår finns inte längre här mera än i minnen. Morgondagen kommer först i morgon och ligger där borta i framtiden. Visst är det spännande med där borta i framtiden…

    #vardagsglädje #vänskap #ärligasamtal #libanesiskmat #malixblogg #tacksamhet #livetidettbubbelglas #samtalfrånhjärtat #adhdlens #solrosprojektet #morgonreflektioner

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓