Det blev andra saker gjort idag…….

Tänk att solen hittade hit idag.Visst är det härligt, rx ljuvligt till och med! Fast min ambition idag var skogen och ritblock så nöjde jag mig med altanen, pilule ritblock även pennan kära broder och ett glas vatten. Väl där ute kom jag på att en sådan fin dag skall inte tillbringas hemma. Så jag  och min stora dotter åkte till sjön och badade.Härligt förutom tanten som befann sig på samma badplats. Hon malde och malde hela tiden. Det har jag inte ont av annars, men röstläget och hennes tillgjorda pratande gnagde i huvudet på mig. Hela badplatsen fick lyssna på hennes malande. Den stockholmska dialekten gnällde och tjatade om allt och inget.Nu fick jag sagt det stockholmska heheh nej jag har inte ont av stockholmare nej tvärt om, men denna kvinna hon väckte något inom mig som jag inte tycker om hos mig själv. Jag misstänker att det var nervösiteten i hennes röst, som jag snappade upp.  Något med  hennes röst sa mig, att hon var nervös dessutom fick de två små barnen göra precis vad de ville med sin mamma. Kasta vatten på henne  slänga henne i sjön mm.Det är inte det jag hängde upp mig på, utan röstläget som visade en tålmodig underbar mamma. För den rösten som sa till sina barn nej sluta mm, var en röst som var löjligt tillgjord. Jag kunde känna hennes ilska, som hon inte vågade visa där.Japp! nu kom jag på min irritation det var falskheten som avslöjades i rösten. Tillgjordheten som var en dold ilska.Det var det hon väckte i mig.  Nu är det inte så att jag  har en tillgjord röst  i snällhet tyvärr!!!!Kanske avundas jag hennes förmåga att dölja sin ilska. Nej det gör jag inte men jag är rädd för sådana människor, som beter sig på ett sådant sätt, jag blir nervös då.Jag klara inte av dubbelhet, framför allt inte när det lyser igenom så.Men jag skall vara ärlig jag saknar helt den förmågan, att dölja min ilska och irritation, för djäklar i gatan vad jag kan explodera och vibbrera av ilska!  Skulle det vara så att jag blev arg,  så bryr jag mig inte ett dyft om  vart jag är. Blir jag arg, så blir jag arg.Man märker när jag blir arg…. mina barn vet tydligt om att jag  får ett spel om de skulle kasta mig i sjön, jag har inte en  endast tillstymmelse att gömma undan arghet inom mig. Men det är klart jag har  adhd, då har man svårt att inte vara impulsiv och reagera efter sina känslor i kroppen.Dessutom känner jag att det faktiskt är bra, att jag vågar  visa  vad jag tycker, känner eller om någon gör något , som jag inte vill att de ska göra emot mig.Det gör att de känner mig, att jag visar vem jag är. Jag lär människor runt omkring mig  hur de ska behandla mig  så som jag blir behandlad så har jag visat min omgivning att de kan göra med mig.Här blir jag lite rädd  i tanken med mamman. Flickorna var inte stora ännu  men ändå har de lärt sig att spela mammas spel. Jag kan tänka mig hur det kommer att vara om några år  vilket skådespel dessa flickor kommer att köra när de är i folksamlingar, då kommer inte morsan ha mycket att säga till om………….© malix5/8 200920:11