Passion är levande så det känns

Jag tänker inte sticka under stolen med att jag gillar Birro bröderna, viagra sale nu är det väl mest Marcus Birro vi ofta kan läsa om Peter jobbar ju mest underjorden. Fast mera i det tysta kanske är mera rättvist att skriva.

Jag gillar människor med åsikter jag gillar människor som säger som de tycker.  De som vågar sticka ut hakan och säga nej så det hörs. Marcus gör det, pill man hör han om man lyssnar. Lyssnar man så är det oftast ett tydligt budskap som slängs pladask in. Mannen har åsikter, mannen säger ifrån när det är risk för att bli slätstruket och som ett grumligt diskvatten då slänger han in trasan och vrider runt.

Jag känner med honom, känner likt de hans skriver att vi har blivit så djävla naivt slätstrukna och tysta. Våra åsikter är som små lätta moln på himlen och är till och med svåra att urskilja.  Jag  och maken pratade om det, då han visade mig Marcus krönika som han skrivit, han menar att vi behöver mera konst som talar ett språk, tänker jag.  Han menar enligt hur jag läste det, att vi som människor behöver mera konst och musik som talar till våra hjärtan. Så att det känns på riktigt. Det ska beröra mera än det som kommer ut ur IDOLfabriken, där du vinner första priset genom att klara av alla kategorier. Där vinner du om du är ”lite duktig” på allt. Du ska inte sticka ut hakan och liksom tro på din form att skapa.

Marcus pratar Herr T, som i Thåström, han som sticker ut så fort det blir till nya strofer.  Han som sjunger så det gör ont i hjärtat, som talar ett språk som du som lyssnar gör om till ditt. Han som gör helt om bara för att han kan, har lust för det.  Han som brinner i båda ändar för att leva.  Marcus själv är ju även han en sådan där brinnande konstnär, som skriver så det känns på riktigt.

Jag tänker passion, just ordet passion gör att jag gillar.  Alla människor som är passionerade i sitt görande,  föder intresse i mig.  De människor som gör och gör, de skulle dö om de inte gjorde. Just sånt gillar jag, det är dom som får mig att brinna. De får mig att gilla, brinna och gö.

Jag kan bara hålla med Marcus jag saknar också, jag har också tröttnat, fast jag kan nog ärligt säga har aldrig gillat, detta  vakuum som blivit. Allt ska vara så djäkla bra  och lyckligt glammigt och så glatt.

Hallå! Livet är inte en rak linje, storverken och diskriminering, murar föll inte för att vi viskade och knöt näven i byxfickorna  och inte vågade säga nej! Det blev inte till, om vi inte  till och med, skrek ut våra budskap. Det var någon där framme som brann för sin tanke, som fick kraft av att våga tänka vackra tankar.   Hans eller hennes Nej, gjorde att vi vågade att vi tillsammans samlades och brann för samma tanke.  Jag håller med Marcus om att det är musik och konst vi behöver,  vi behöver konst som känns som skapar tankar, kraften till att våga säga nej med stora bokstäver, Konstnärer som berör. Vi behöver mera människor som kliver ut ur bekvämlighetstofflorna och gör det dom brinner för även om det inte ger någon utdelning i formerna av pengar.

Vi är landet ingenstans snart, jag vill ha mer. Som Sisters of Mercy sjunger med sådan kraft så att man förstår att han verkligen want more. Vi måste på något sätt sluta att niga, le och tacka. Vi borde mera se till vår rätt att kräva, våga sticka ut hakan och säga men jag nöjer mig inte med mindre, jag vill ha mer!

Tänk om vi skulle ta och göra det så här i valårets tid, I want more till och med much more. Jag vill känna in i märgen, jag vill leva så det känns. Vill inte en dag ge svaret jo jag har levt mina dagar sådär lagom levande. För jag I want more.  Sorry så är det jag vill att det ska kännas att jag lever, jag vill känna, smaka och uppleva oavsett om det kostar allt för mycket.  Då har jag i alla fall provat………..