Vi sitter på samma gren…..

Ett träd med grenar av NPF. Så tänker jag, ed eller till och med att vi sitter på samma gren i trädet, healing men olika nära eller långt ut på grenen. ADHD, ADD, Damp* Asperger, Tourettes, , Autism, vissa vill gärna se tvångssyndrom inom samma spektrum. Har ju själv lite tvång i vissa delar som jag aktivt måste jobba med, för att inte bli slav under vissa egenheter. Om vi tänker oss ett träd och att en av grenarna är just Npf spektrat, så sitter vi liksom på samma gren även om vi alla är olika, vi är ju som övriga befolkningen Dvs. Olika.

Då jag träffar människor som har samma små egenskaper som jag. Upplever jag ibland att vi har likheter i upplevelser i livshistorier och ganska många likheter i tänket. ADHD utan H- et, ADD menar man är avsaknad av hyperaktiviteten, fast här har jag mera känslan av att just ADHD, ADD är ett pendelsträck för mig. För ibland när jag har 1000 saker i projekt måste jag för att överleva bli lite ADD-aktig för att orka leva vidare, för att sakta ner min kroppstakt. Ketchup effekten är något som min make liknar mig med. Här menar han att det är just egenskaperna av ADHD som är effekten. Man skakar och skakar och inte något över huvudtaget händer, där efter när man nästan tröttnat, så ligger all ketchup på tallriken om man inte ser upp.

Av/ På knappen känner jag det som, för det är en av och på knapp i mig. En stund På, då jag bor i rastlöshet och upptåg i massor, därefter när projektet eller vad det är. Då projektet är klart, behöver jag gå hem till mig och vila, vila! Som isolering, då går jag hem så tröttande trött att det endast finns energi till att andas och knappt det. Under tröttheten och isoleringstiden sitter jag vid min dator och skriver eller målar. Ibland gör jag båda delar. Just dessa stunder lär jag känna mig själv, reflektionstider för att sortera och packa in händelser som varit där ute i samhället. Att vara social för mig är krävande, det tar på mina krafter. Det är situationer som jag skärper till mig i. När maken är med behöver jag inte skärpa till mig så mycket, för då kan jag vila mig i att han hjälper mig, det gör att jag inte tröttnar så totalt. Då jag är helt själv krävs det mera energi. Är situationen ny och ovan, så kan jag lova att jag är fel, helt slut och antingen för mycket eller för lite. Antingen syns eller syns jag inte beroende på hur jag sovit eller hur det varit innan.

Varför skrev jag det här? Vad va det jag ville visa, är tyvärr inte här längre. Men publicerar det ändå.

Ibland är livet sånt, ibland glömmer jag av varför, det bara blev så, och jag tänkte inte på det. Det gör jag inte nu heller…….

(*Damp säger vi bara i Sverige, lärde Tore Andreasen mig. På en föreläsning för några år sedan, då han pratade om hur ungdomsvård och andra instanser behövde titta vidare, denna länk visar på vad han kommit framtill.)