Okunskaper och olater….

Läste kommentaren från förra inlägget, drugs blinkar lite låter gåsen få sitt.  Men måste ändå säga att om någon inbillar sig, troche att det som behövs för att  jag inte ska ha adhd, är strukturer och kartlägningar. Då inser i alla fall jag att det saknas kunskaper, läste till och med för någon vecka sen att om jag följt Anna Walgrens barn- böcker till punkt och pricka så hade jag och mina små guldklimpar, inte haft adhd,  Herre gud, va många värdelösa föräldrar det finns iså fall, Gud min skapare! Vad Gör alla i övriga världen.  Det är tragiskt att  Einstiens mamma inte läst Anna Wahlgrens böcker, då hade ju han haft ett så mycket bättre liv. Vilken tur att den boken inte fanns då. För det hade ju gjort honom som alla andra.

Nu inser jag, att jag går till ytterligheter, är ute i hörnerna och känner att det är en hårfin gräns att dra till.  Men med eller utan Anna Wahlgrenare, eller andra okunniga vetare, så menar jag att oavsätt alla strukturer och fyrkantigheter,  så har jag och jag misstänker att många med mig ändå varit tillräckligt. Good enough som föräldrar. Jag springer inte runt och kräver av människor som inte har adhd, att de ska ha diagnosen och röra till saker som jag gör ibland. Nej jag gör inte det.

Men på något sätt känns det, som att människor där ute som inte har en aning om hur mina skor känns, kräver av mig att jag ska vara symtomfri.

Nu inbillar jag mig, att jag på något sätt är det, för sånt e livet vi är olika, jag är jag, Jag uppfostrade mina barn, efter min bästa förmåga, i min uppfostran, har det varit viktigt för mig att de ska få vara så som de är, men att de vet och känner in ord som, respekt, acceptans. Det är viktiga ord, för mig, det är ord som är min ledstjärna, om sen de glömmer av, eller tappar bort, så är det som Takets Karlsson säger: rätt värdsliga problem. Dessutom är det jag, som glömmer,  jag som får köpa nytt, eller betala låssmeden.   Jag skulle önska att vi alla var mera humana, jag tror att vi alla gör vårat bästa, Även om mitt bästa inte liknar ditt, så är det inte ditt bästa som kanske är det bästa för mig.

Jag skulle aldrig kräva av en blind, att denna ska använda ögonen, jag skulle aldrig kräva av en döv, att lyssna bättre. Men när jag snurrar till det, eller glömmer, speedar på i 100, då vet jag, att då känner jag, och får höra av andra,  att jag ska skärpa mig,  ta mig i kragen, örat eller vad det nu kan vara.  Tyvärr, så har jag inte det  skärpet, som skärper till mig, kragen som jag ska ta mig i, har jag tappat eller glömt någonstans, örat mmm vilket öra ska jag välja.

Mina konsekvenser, behöver ingen annan stå för eller fixa till, de får jag allt göra själv. Människor okunskaper är itryckta i mig, och har även varit min egen sanning,  i dag, vet jag bättre, idag tillåter jag mig vara mig. Okunskaper illviljor, trångsintheter är det som jag är mest rädd för, det är det som mina barn, jag själv ständigt möter i livet.

Gör man uttalande om att människor med adhd behöver lära sig struktur och ta mera ansvar, sluta luta sig emot sitt funktionshinder och skärpa till sig, lära sig passa tiden, alla kan passa tiden.

Jag lutar mig inte emot mitt funktionshinder, jag har inte valt det men, ändå har jag svårt att komma i tid, för jag kommer gärna en timma innan den utsatta tiden för att slippa, Ta dig i kragen omdömen.

Jag Anser att man är ute och seglar, att de inte inser, inte har kunskapen, var på ordet inkompetent, är det rätta ordet att använda. Är man där till någon radiopratare eller annan media person så har man ett ansvar, att i alla fall ha kunskapen om vad det är man pratar om. Men det är lite så att de som har mest åsikter är de som har minst insikter.

Ny forskning inom området visar också på att adhd, även är en skillnad på hjärnan att denna kan ses.

Ja, jag är en av de mammor som läste Anna Wahlgerns böcker, men insåg att det inte var något för mig.  Sovträna barnen, låt ungarna sova bredvid dig, så gråter de mindre, min 17 åriga son skulle aldrig ens få för sig,  att sova i min säng nu, finns inte på kartan.  Han är inte rädd för vargen, som  Anna pratar om, han är trygg, och jag vet att en del av den tryggheten, beror på att han fick sova hos mig ofta och tills han själv kom på,  att han nog var lite för stor  för att sova i min säng. Då var han inte 16 år,  utan kanske 7- 8 år.