Sonen ringde hem idag. Han har börjat plugga igen ska läsa in vissa ämnen. Min son har dyslexi precis som jag själv har. Vilket gör att det blir svårt det där med att läsa, cialis läsa så man förstår vad det står. I går tipsade jag honom om att han kan kontakta myndigheten för tillgängliga medier
Där har de ganska mycket litteratur inläst, view så att jag i stället när jag läser kan följa med och lyssna på texten. Vilket gör att jag lättare kan få ett sammanhang i texten. Jag berättade även för honom att jag har ett läsprogram på datorn, som hjälper till att stava och sätta ut punkter där de ska vara. Läsprogrammet heter Claroread.
Jag berättade för sonen att han får prata med skolan, så hjälper de till att fixa så han får det på talbok. Jag berättade även om mitt program som hjälper mig att läsa skriva och stava. När jag förklarade för honom att det kan vara så att han behöver intyg. Så kröp det fram det ett hinder i hans tillgångar. Jag hörde på honom hur stressad han blev när han sa: Men mamma jag har fem veckor på mig. Det är en del av adhd som visade sig. Det krävdes flera led av saker som han skulle ordna till för att klara av det som är studier.
Kanske var det så att han var tvungen att ringa och be om ett intyg, kanske var det så att det skulle med post, och att de skulle visas för skolan. Då blev det stopp då gav han liksom upp. Inte så att han skulle sluta läsa upp betyg, men gav upp med att få den hjälp som han så väl behöver för att slippa anstränga sig till tusen för att klara.
Det är just sånt som ställer till det, det gör det krångliga. Det borde inte vara så, det borde vara en självklarhet om jag bara andas ordet dyslexi, ADHD mm så är det människor som har kunskap om vad som kan hjälpa mig med en gång. Tyvärr är det så med mycket om jag nu har svårigheter, då måste jag själv leta reda på och luska ut vilken hjälp jag kan få. Sånt måste det bli ändring på känner jag. Alla orkar inte leta reda på alla orkar inte slutföra, fixa och trixa för att få livet gå ihop. Någon borde ha det som jobb att hjälpa alla dessa elever mm att stödja och hjälpa till och hålla i det organisatoriska.
För ganska så länge sedan kanske fem år, läste jag på personlighetsteorier på Högskolan. Jag hade aldrig klarat detta utan min talbok och mitt stavningsprogram på datorn. För mig är just sådana program livsnödvändiga om jag ska skriva och stava något sådär, så att folk förstår vad jag skriver.
Lev idag just nu
igår är historiskt
och
framtiden är ännu bara en vision.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Hej! Hittade av en slump din blogg och såg din bok (googlade på ADHD och författare). Och blev så glad när jag hittade nått jag kände igen mig i. Och bara sådär beställde jag boken. Ja där slog ADHD-impulsen in 😀 Jag drömmer själv om att skriva, skönlitterärt och ibland fastnar jag i att tänka att jag kanske har för ”omoget” språk för att kunna ge ut något.
Håller med dig om att hjälpmedel borde vara självklart, inte något man måste fixa själv. En tjej berättade att hon skulle bli tvungen att bekosta utredning för dyslexi själv. Och det skulle kosta en 20 000 kr! Helt galet!
hej på dig ja du drömmar om skriverier är aldrig fel, men sluta upp med att dröm och få tanken det är bara att gö så ska du se att du får till där den boken.
Det borde även det vara självklarheter att få en utredning för dyslexi för det finns så mycket hjälpmedel som gör mig ohandikappad i skriverier. Nu har jag i och för sig fått bekosta mina hjälpmedel själv men det har vart värt varenda krona. Fast bara de jag har här hemma för min arbetsgivare har faktiskt köpt in precis samma saker så att jobbet funkar. Så jag har bara dyslexi när jag skriver med penna och papper och det gör jag sällan hör av dig om den där boken blir till så får jag göra som du bara beställa vet du 🙂