Thåström Trädgård i GBG

Låt dom regna, sale sjunger Herr thåström. Han fortsätter och menar att det blir bättre i morgon. Och vem vet kanske har han rätt.  Fast nu är det ju en text och jag är ju inte ledsen just nu.  Tänker att jag ska ge er en återblick en blick från fredagen.  Jag var ju rädd för att det skulle vara kallt så jag hade tagit på mig så att jag skulle slippa frysa.  Så mycket folk på ett ställe och när man som jag vill stå längst fram  så är det inte så kallt. Det är rent av  förb….. varmt. Redan tillsammans den tomma scenen och ett staket var jag så varm så att jag behövde ta av mig koftan och sjalen.  Innan spelningen träffade vi en tjej. Hon inledde konversationen med att vi nog var äldst.  Min kära make var ju då snabb med att berätta att jag var den som var äldst att jag  i alla fall var äldre än honom själv. :). Han har mera åldersnoja än mig tror jag. Det är i och för sig inte så svårt att ha för jag har ingen sådan noja. 

Hon hade aldrig varit på Herrn, generic och frågade om mig om jag varit på någon spelning innan. Nja, cure jo, det har jag ju varit blev mitt svar, sa att jag varit på de flesta han haft i gbg.  Kom just på just nu. Min sorg förra året när jag inte var där. När jag genom att göra en feltolkning av en artikel fick för mig att jag aldrig mera skulle få se herrn  i egen hög person.  Vilket var så fel som det bara va.  Jag berättade för henne att hon kommer att få sin bästa konsert upplevelse hon någonsin haft.  Vilket i sig inte är sant för jag vet ju inte  hennes upplevese. Men den erfarenhet jag själv har vilket jag faktiskt kan säga är stor så är det inte bättre än  Herr thåström. Det är bara bäst ingen kan bättre. Ingen är så närvarande ingen är så borta från verkligheten och är i nuet just då som herrn själv.  Att stå där och se honom gå runt,  som i trans. Höra hans röst tillsammans med takten och den helt grymma Ossler på gitarr.  Kan jag säga att det finns inget bättre, ingenting gör mig så glad 🙂 ingenting gör mig så betagen av stunden.   Det är fantastiskt, vackert och så levande, trotts att herrn nästan tappar byxorna ganska och  tar på hängselbandet för att genast ta av det igen.  Just den gesten känner jag igen från mig själv, när man liksom vet att skjortan eller nått ska vara på ett speciellt sätt och så rättar man till det, samtidigt blir kläderna obekväma och man gör som det var innan.  Dra upp byxorna gör han hela tiden för grabben är ju fortfarande tråd smal kanske man inte säger om herrar. Men jag gör.

Konstigt jag hade ju tänkt prata om tjejen och hennes kille som vi träffade innan spelningen. Men av en konstig anleding ramlar jag in i Ikonen 🙂 Thåström hela tiden.  Hennes Kille gillade inte Thåström och hon ville så väldigt mycket att han skulle tycka det var bra.  Killen var också Kulturpolitiker Hade varit landstingspolitiker.  Vilket Gjorde att jag började prata om att jag hade skrivit en bok.  Då frågade tjejen varför jag skrev om just ADHD, och impulsivitet. 🙂 Berättade att det var från mitt innanför perspektiv.  Under vårt samtal kom det fram att hon  för ett eller om det var två år sedan fått sin diagnos.  Hon var nog i sorg – fasen lite hon kunde inte förstå att jag inte var ledsen över att jag hade samma svårigheter, hon berättade att hon hade kämpat så mycket med att vara som alla andra.  Så dumt att försöka vara som alla andra kom vi till sist fram till eftersom det är ett mål vi aldrig kommer att nå upptill. Vi är ju liksom bättre på att vara dom vi är. Blir ju så himla jobbigt när vi springer runt och spelar roller som vi inte behärskar.  Det blir ju så himla bra när vi spelar vår egen roll vi är ju liksom bäst på den rollen. Ingen kan ju spela den bättre än oss själva. 🙂

Thåström var ju Självklart bäst, så är det ju.  Det var roligt eller härligt att se och höra när Ossler råkade trampa på fel pedal och det tjöt lite. Det gjorde honom bara ännu mera mänsklig. Ossler är en Konstnär på sitt gitarrspel har nog aldrig sett någon som är så inne i sitt spel. Som liksom är ett med sitt instrument. Basisten vilket jag just nu inte kommer på namnet på hittade jag till denna gången har liksom inte sett honom så innan.  Han likt dom andra är enorm.  Han är lite mera publikvänlig också ler lite och ser ut att ha roligt på ett annat sätt än de andra som mera är helt uppe i sitt egna  skapandet på ett bra sätt.

Killen som tjejen hade med sig var inte så impad när konserten var slut, men Han går och väntar på sommarkonserten med han Amerikanen som jag inte ens kan stava till.  Jo sa jag i min text att Herr thåström var Bra helt underbart grymt och en himla massa till adjektiv som förstärker allt som är bättre än bra?  Det var han i alla fall.  Nu väntar vi på Röda sten och en vacker död stad igen men den nya favoriten är Låt dom regna och St Ana katedral.

Lev idag just nu så är röda sten flera ljus år bort ju :). Men det säger mig att jag fortfarande har  nöjet kvar.