Västervik here we come

Vi hade nog inte Campat klart den här gången, vet att vi gjort så här en annan gång då firade vi semester efter solen. Just nu gör vi likadant. Solen visade sig på appen vara i Västervik. I Västervik har inte av oss varit innan. Asså när man väl har semester och den är oplanerad så är valen i bland enkla.

Vi åkte hem, innan vi kom hem stannade vi för att handla, till ungdomarna som är hemma. Lite färdiga rätter, lite glass och annan som dom kan behöva. Själva handlade vi lite fil, grädde och drickor. Hem för att packa upp maten och för att fylla på bilen med vatten. Just Färgelanda vatten, är lite viktigt. Det vattnet är godast. Medans jag duschade, gjorde maken lite mat och åt. När jag åt maten, duschade maken. Han fyllde på vatten i tanken, jag fyllde på vatten i vår Donjodunk. Donjodunken är dricksvattnet. Lite mera underkläder packade vi in och sedan gav vi oss av igen. Jo just det, jag passade på att fylla på en mugg med lite gokaffe innan vi gav oss av. Viktigt och det godaste go kaffet det har jag hemma.

Nu har vi tagit oss till Grästorp där kommer vi svänga av mot Jönköping. Vi får se om vi kommer ända ner till Västervik eller om det blir något stopp på vägen. Asså fatta det är så härligt att ha husbil. Den bara finns där och när man känner för det så är den alltid redo för att ge oss lite äventyr.

Vad finns det att se i Västervik?

Lev idag just nu, imorgon är en annan dag och gårdagen tillhör historian.

Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Att rasta husbilen.

Igår tog vi vår lilla TomCar ut, för en liten rast tur. Det är nästa så det känns efter vår långa resa. En liten rast tur som när man rastar hunden. Fast den här turen gick till vårt vanliga ställe. Ställplatsen till Henån. Här tillbringade vi dagen i solskenet. Brände mig rejält solen. Jag som trodde att solen hade avtagit med sina strålar, visade sig på kvällen i solfrossa.

När man campar på Henåns ställplats, så finns möjligheten till att få den bästa Thia-massagen för en billig peng. 595 kronor och du får den bästa massagen din kropp behöver. Visst det gör ont men, innan du är klar är du medveten om att du har leder som går att böja, du inte viste du hade. Min höft spökar, men inte efter hennes massage och hennes böjningar av alla leder. Chaba thai-massage heter stället, en timmas massage och du blir som en ny människa efteråt. Första gången jag var där, hade jag en vidrig huvudvärk som visat sig under sju dagar. En timmas massage av henne och huvudvärken var borta. Ont i musklerna i nacken hade jag efteråt men, huvudvärken försvann. Hennes råd var då att komma förbi någon gång då och då. Det rådet har jag tagit till mig och idag ömmar musklerna i kroppen efter massagen. På ett bra sätt.

Den där jätte trevliga killen som går runt bland husbilarna och tar in hyran för natten, var här och inkasserade de futtiga kronorna. 170 kr, nu på sommaren.

Som vanligt så har vi packat vår kyl med alldeles för mycket mat. Som vanligt, blev det inte så att kylen på något sätt är tom. Igår blev det skaldjurs och havsfest till mat. Musslor, kräftor och lite lax paté samt små grillade laxbitar. Super gott!

Under Eftermiddagen vart det en löpartävling, precis utan för vår ställplats. Maken hade självklart sin superkamera med sig. Han fotograferade alla pristagare och springare, när de kom till slutspurten. Det var roligt att se alla små barn springa, när de såg att de blev fotograferade sprang de lite extra. Det sista loppet som var till för de där riktiga springarna, vann en kille som hette Nasir. Han hade aldrig sprungit lopp innan, berättade han till killen som intervjuade honom. Roligt att han vann, tycker jag.

Jag som går upp så väldigt tidigt, redan kl 5 igår morse satt jag i soffan och drack mitt kaffe. Jag var trött redan innan nio igår kväll. Jag var så trött att tårarna rann ner för kinderna. Det gjorde att jag och maken tog en kvällspromenad. Jag ville ha sushi, tyvärr hade de stängt när vi kom dit. Så vi gick vidare till den andra thai-restaurangen. Även denna hade stängt fast klockan bara var efter nio. Vi vände steget till Henåns Pizzeria, Namnet på den är Christers. Där beställde vi en Pizza med salami som vi delade på. Jag blev glatt överraskad över att pizzan var så god. Vi äter inte gluten jag och maken. Just dom pizzorna brukar inte vara alls som vanliga Pizzor. Men den här var den godaste glutenfria pizzan jag någonsin ätit. En halv Pizza var mera än nog. Maken fick äta upp den sista biten för den orkade jag inte.

Vad ska vi göra idag. Inte en aning. Kanske blir det en tur hem för att bara vara hemma. Det är lite det som är med husbil. Man kan ta en kortare tur bara för att smaka på känslan sedan åka hem och göra sådana där måste grejer. Fast just nu finns inte så många måsten, Huset är målat, kläderna som var sedan förra resan är tvättade och städfia vår lilla robot dammsög när vi åkte igår.

Jag skulle vilja åka till Lysekil. Kolla in ställ-platserna där men maken har fått för sig att just dom ställ-platserna inte är bra. Detta utan att vi ens varit där. Igår la jag som förslag att vi bara kan åka ut och titta på dom. Vi får se hur det blir.

Den som lever få se… kanske blir det en tur till Lysekil. Det får framtiden utvisa.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och de val du gör idag är val som visar sig som konsekvenser i morgon då det gäller att välja bra saker så blir konsekvenserna något som du gillar. Ha en härligt fin lördag. God morgon!

Carina Ikonen Nilsson

Vi skulle vila, ta det lugnt…

när vi kom hem var vår tanke. Det blev kanske inte riktigt så ……

Färden hem var lång, ändå hann vi med att äta middag på den finaste rastplatsen i Värmland. (Maken lagade till Potatis teriner och kalvkött medans jag sov middag. :))

Hänsjöns rastplats är den finaste rastplatsen, vi någonsin varit på. Kanske är den utanför Gävle ganska så nära, i finhet. Men jag tror nog Hänsjön vinner ändå.

Under vår resa till norr åkte vi 233 mil. Åre var en nyhet för oss, den platsen bor nu i våra minnen. Vi kom hem strax efter sju i tisdags. Då packade vi ur husbilen. Jag fixade till kylskåpet och gjorde rent det lite extra. Det hade vi slarvat med sist vi var ute. Vi började tvätta redan på kvällen. Hade bestämt oss för att onsdagen är en vilodag hemma. Men under tisdagskvällen, pratade jag med vår lilla Dessan. Frågade om hon och hennes bror ville komma hit. Vilket dom ville så redan vid 10 på onsdagsmorgonen var vi i Uddevalla, för att hämta upp de små guldklimparna. När de var små var dom ofta här, nu vart det riktigt längesedan dom varit här. Två år tror jag det var sedan vi såg dom sist. Nu det sista året är det Coviden, som ställt till det. Innan Covid, vet jag inte vad som hände, varför besöken inte blev av.

Men i alla fall nu har dom äntligen varit här igen, de små nu lite större barnen. Just nu när jag sitter här och skriver får jag tårar i ögonen, när jag tänker tillbaka på hur många trevliga helger vi haft med just dessa barn. Att just vi fått möjligheten att lära känna dom.

Igår tog vi tillbaka tiden, gjorde kanske inte så mycket mera än att umgås. Först blev det en glass stund på Torp. Närmare bestämt är namnet Yogiboost.

Asså här pratar vi glass. Igatanglass, men även i gatan dyrt. Jag och maken och de två nu lite större barnen. 235 kronor för var sin glass med lite topping på. Barnen var nöjda, jag var nöjd och maken betalade. Redan innan vi gick dit sa lillkillen, ååå dit har jag velat gå länge. Efter glassstunden så skulle vi till Jysk för att köpa dynbox.

Utan för ingången till Coop stod en Kille och sålde Faktumtidningen. Jag plockade fram en hundra lapp och sa behåll resten. Jag brukar köpa faktum, när jag ser att den som säljer har de problem som den från början var till för att lösa. Alltså av människor som har problem med missbruk, uteliggare mm.

Skulle det stå en av de som innan tiggde pengar, som kom från andra länder så köper jag inte. Det var inte syftet från början. Att tiggare från andra länder skulle sälja den.

Jag tänkte att ja men den här herren han är svensk, jag köper självklart en tidning. Nu var han inte svensk tror jag tror han var Dansk eller engelsk. Men i alla fall han var illa där ann och behövde nog både en macka, en dusch och lite pengar för att få lite nödtorft.

När jag lämnat säljaren så frågade lillkillen men hur tänkte du nu. Köpte du precis en tidning av han den där, för hundra kronor. Vad är det för tidning? Den måste vara bra. Då berättade jag att nej, jag köper den inte för att den är det bästa som finns, men den fyller ett bra syfte. Eller i alla fall var det ett bra syfte från början. Så började jag sedan förklara, Varför man köper faktum tidning. Jag förklarade även varför jag köpte den av just den kategorin människor, jag köpte den av. Du är konstig du fick jag till svar. Ja, jag är väl det kanske.

När vi sedan kom till jysk, för att köpa dynboxen så var den slut, Fanns bara den som stod på utsidan, den hade fågelbajs på sig, den lät vi bli att köpa. Vi åkte hem och barnen fick går runt och känna in vårt hem. Det blev många ååå den kommer jag ihåg, ååå jag vill ner till källaren det luktar så gott där. De gick även på vernissage här bland alla mina tavlor. När husesynen var klar, gick vi in i mitt målarrum. Där gjorde barnen var sin tavla.

Efter leken med alla färger, så åkte vi till dottern för att dom skulle få träffa henne och hennes familj. Det blev ett kort besök, där lillkillen fick köra cross för första gången.

Sedan hem igen, vi både jag, maken och de båda barnen fixa till för lite grill. Dessan gjorde salladen, hennes storebror fixade med att duka fram på altanen och maken grillade. Vad gjorde jag? Hmmm jag städade undan efter salladsgörandet, fixade potatis gratäng var livrädd att lillflickan skulle skära sig, när hon gjorde salladen.

På kvällen efter maten, hade småbarnen och vår äldsta hemmaboende son, en skjut-ar kväll, där dom sköt mitt i prick med kolsyrepistoler. De spelade även fotboll. När kvällen blev sen, kom sedan Dessan och sa nu bäddar vi Carina. Så det gjorde vi. Kvällen blev till natt och sedan morgon.

Jag smög mig upp redan vid sex. Satt på altanen för att inte störa de små som sov. Njöt av morgonen, fixade tvätten, plockade ur diskmaskinen och en massa till, innan det blev mera liv i huset. I tisdag under resan hem, sa vi nu vilar vi imorgon, umgås inte med en kotte. Jo, jo det blir liksom inte så…. Först nu har jag tid att sitta här och skriva. I morgon planerar vi att ta oss en tur med husbilen igen. Semester hmm Husbil-umgås-ester, är vad vår semester har varit. Samt första veckan som maken hade, då han målade om huset. Han hade en vecka tidigare än mig, för jag hade planerat fel. Men det gjorde att vårt gula hus blev grått istället. 🙂

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Vägen hem är lång

6.59 jo då satte sig maken vid ratten. Nu rullar hjulen mot hemmet. Huset som vi i förra veckan målade om. Grått i stället för Gult. Många mil har det blivit. Flera kommer det att bli. 167 mil fram tills nu. Vi har väl en 70-80 mil kvar. I natt sov vi i Hoverberget kanske inte i men bredvid i alla fall. Campingen var liten och ihop med Båtklubben. Det första gokaffet inköpt. Nu ska det skrivas lite och sedan njutas av kaffet. Det måste kallna lite.

Vi gjorde en sväng till Åre igår, innan vi vände om för att påbörja resan hem. Har aldrig varit där. Det var värt ett besök. Eftersom jag inte åker skidor i backar, så har jag inte varit där innan. Vi tog en sväng upp till gruvan som var där. Men där bodde både knott och det vidriga bromsarna som bits så illa. Jag som trodde jag klarat mig utan myggor och bitare, fick min beskärda del av dessa otyg i år igen. Blir en del myggbett och annat att klia på framöver.

På Hover fanns det väl inte så många intressanta människor som vi pratade med alla höll sig mest för sig själva. Kanske berodde det oss. Vi var trötta. Men just när vi skulle lägga till på vår plats träffade maken Herren bredvid. En svensk som bodde i Danmark men hade sin bilförsäkring här i Sverige för att det blev billigare. Han berättade att han var irriterad på att han inte fick åka in i Norge eftersom han inte var vaccinerad. Maken löste problemet enkelt genom rådet att det är väl inte så svårt. Det är en väl inte en mänsklig rättighet att åka till Norge ovaccinerad. Det är väl bara att vaccinera dig. Men det ville inte gubben.

250 kronor var priset för campinen, dusch toa och tömning av toa fanns tyvärr inte grå vatten. Utsikt över en del av storsjön. Möjlighet till bad. Men jag hade redan i Strömsund simmat mina 2 km. Nu börjar träden glesna och skogarna börjar se mera ordnade ut. Vi närmar oss Dalarna. Redan innan vi åkte så gjorde jag ordning mackor för att ha till frukost. Maken kommentar blev när jag berättade om mackorna. Det är bra med en fru med Damp då gör hon saker istället för att sova.

Just nu åkte vi förbi kanske den sista renen för i år. Har inte sett så många i år. Dom är väl på fjället just nu. Det ska bli skönt att komma hem. Behöver tvätta, Duscha i min egna dusch och sova i hemmasängen. Det gjorde jag senast natten till Torsdag förra veckan. Torsdagen var en joursovarnatt på jobbet. Idag är första dagen på min Semester innan har jag bara varit helg ledig. Herre min skapare fredags åkte vi och redan på väg hem. VI är snabba i vändningarna.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

En trevlig cyklist från Tyskland.

Vad är det med alla tyskar och vårt land? Vad är det som gör att de tar så så lång vägars? Vad har vi som lockar så mycket?

Tänker att jag skriver under resan idag. Det vart mycket folk på fjället igår. Många husbilar och just nu sitter jag med skämskudde. Vi tar plats vi med husbilar, vi ser alla våra rättigheter men det där med skyldigheter glömmer vi fort. Även det där med hänsyn är en gen som saknas i alla fall hos vissa med husbilar. Djungelns lag råder känns det som. Finns det en grind uppsatt och liksom stoppar för att köra in på vägen, så säger det mig att jag ska nog inte köra in där. Alla tänker inte så, ganska många tänker inte så.

Nåja nog om det. Idag är vi på väg till Åreskutan. Joel och Hendrik Lundqvist födelseort säger maken. Jag har egentligen inte en aning men sådant där meningslöst vetande roar alltid någon.

Meselefors var orten vi bodde på i natt. Där träffade vi på en tysk cyklist. Han hade cyklat från Tyskland och var just nu på väg till Nordkap. Efter Nordkap skulle han till Estland och några ställen till som jag inte minns. När vi pratade med honom så trodde jag självklart att cyklar man så långt så har man självklart en El cykel. Det har man inte fick jag lära mig. Nu så här i efterhand i mina egna tankar kommer jag på hur dum frågan var. Hur skulle han ladda batteriet om han cyklade hela dagarna. Nej det är nog bättre som han gjorde han laddade upp sig själv med lite mat, kex och sömn för att sedan redan innan sju på morgonen börja förbereda sig och cykeln för nästa etapp.

En trevlig herre i övre medelåldern. Jag blev grymt imponerad av hans äventyr.

Campingen vi var på var inget storlaget men så mysig. Den ägdes av ett tyskt par, hur kommer det sig att tyskarna är så betagna av vårt land? Hur kommer det sig att ett tysk par ger upp sitt land och ger sig upp ända till Norrland? Även det är Modigt tycker jag.

Stannade just i Dorotea för att köpa mitt go kaffe på den sedvanliga tappen. Idag var det inte killen som serverade utan en ännu trevligare tjej. Jag blir glad av sådant bemötande. Borde finns flera sådana där glädje spridare.

Nu ska jag njuta av mitt kaffe. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är inte här ännu. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Killen vid poolen.

Vaknade upp i Strömsund idag. Idag vaknade jag inte riktigt lika tidigt som igår. Då var kl 04 idag vart det 05.30. Strömsund ett jättefint kommunalt bad. Det kostar inget att bada i poolen och poolen är 50 meter lång. Det blev en del längder igår. De längderna blev 1,7 km. dom längderna av simning känns idag i axlarna på ett gott sätt.

Det blev många mil i bilen igår många vackra vyer. Men nu blir det bara ännu bättre med utsikter och upplevelser. I natt kommer vi att sova på mitt fjäll igen. Campingen Strömsund är väl inte av bästa sorten men priset är humant och allt finns. Det bästa är poolerna som ligger bredvid. Det pris dom tar är 280 kronor, för de kronorna har du gratis duschar, möjlighet att tvätta, bra kök om du behöver det och riktigt bra när du ska fylla på vatten, tömma gråvatten och toa. Poolerna där du kan simma dina simtag är bäst.

Igår jobbade det en trevlig liten prick vid poolen. Han stannade och snackade med min make medans jag badade. Han jobb var tydligen att fråga gästerna hur dom hade det och sprida en god stämning. Tydligen gillade han makens sällskap för dom snackade i en 30 minuter medans jag simmade mina simtag. Under kvällen efter vi sagt adjö till den trevliga killen, så var hans samtal med maken det vi pratade om. Kille har förmodligen lite Asperger i sig. Ni som känner mig, vet att jag och maken gillar just det där med lite diagnos hit och dit.
Killen var så härligt ärlig. Mina frågor om tempen i vattnet och hur lång poolen var fick så härliga ärliga svar. Han sa egentligen har jag inte en aning men jag brukar säga 22 grader. Längden på poolen vet jag inte heller exakt men det stå 25 där och det är lika lång dit bort som dit så då är det logiskt att den är 50 meter. Asså han hade kunnat säga 22 grader och 50 meter. Men han var mera ärlig än så. Därtill fick vi veta att han ville göra lumpen och det var nog bra för hans pappa med. Då kunde farsan hans som han sa, hyra ut rummet. Det var mycket vi fick veta av honom och han ville gissa vart ifrån vi kom. Så han gissade på Stockholm eller Göteborg. Han blev glad när han hade gissat rätt. Jag tänker att det är många från gbg här även stockholmarna hittar nog hit. Men som någon stockholmare pratar vi nog inte.

Jag gillade honom, han den där poolkillen. Jag hoppas att han hittar sin plats i livet, att han någon gång får göra lumpen som han så väldigt gärna ville. Han gjorde Strömsund och den kommunala badplatsen till ett trevligt ställe. Jag tänker att många som varit här fått liknande upplevelser av honom. Jag hoppas innerligt att han fått ett bra bemötande och fått goda erfarenheter av att prata med poolbesökarna. Han var ett guldkorn någon som behövs i det här samhället.

Snart ska jag börja koka ägg, steka lite bacon tänker bjuda maken på gofrukost. Själv tänker jag mig njuta av den fantastiska långfilen jag köpte igår. Den smakar så mycket godare här uppe än hemma. Det är så mycket Norrland i smaken. Andra funderar på att åka till varmare breddgrader när de går i pension. Jag har många år kvar men igår på resan hit började tanken gro om att tänk att flytta hit upp när tiden är inne. Då skulle jag kunna njuta av landskapet alla dagar i veckan. Men frågan är skulle jag njuta lika mycket på vintern. Jag som inte är hel förtjust i just snö. Där är ju så mycket snö här då….

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson.

Mot Norr ska vi. Såklart!

I natt sov vi i Öje. En liten camping som jag inte kan rekommendera. En badsjö som jag självklart badade i hade dom. Men den var full med fågelskit av änder. Hade inte gjort något om de hade sopat den. Det hade varit trevligare att gå på bryggan då.

250 kronor kostade campingen och servicehuset var under all kritik. Gråvatten fick man gå in i ett rum att tömma. Jag frågade efter gråvatten tömning och det hade dom minnsann. Skulle vi tömt vårt gråvatten så hade huset gått sönder. Bilen med för den delen. Gråvattentömningen var inte anpassad för husbil hon som svarade mig stod bredvid vår husbil och borde sagt att tyvärr så finns inte möjligheter för husbilen Om du skulle duscha så kostade det 10 kronor för några minuter. dessutom var de simpla duschar smutsiga inte alls något jag skulle vilja duscha i. En camping som i alla fall jag bara är på en gång. Ett misstags camping som man lär sig av.

Kanske är jag bortskämd med våra västkustcampingar, för nöjd vart jag inte. Nåja det blev sömn för maken som kör vilket är bra. Strömsund och poolen är målet för dagen tror jag.

Just nu åkte vi förbi Kättbosjön som ligger någon mil från Mora. Klockan är 06.37. Husbilen är på vägen och rullar. Tidigt i morse gjorde jag frukostmackor som vi ska ta till frukosten om en stund, när hungern gör sig hörd. Jag vaknade redan kl 04.00 idag . Det var som en lögn att sova, det var bara att gå upp och fixa till för dagens resa mot norr.

Skog och åter skog men milen till målet blir mindre och mindre. Nu är det inte så att vi inte varit där förut. Utan denna resa är en återkommande resa som ger näring åt min själ. Storslagenheterna är samlade på rader nästan direkt efter att man åker från Åmål tills vi kommer till det fina Stekenjokk. Storuman inte helt fel det heller.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen är här först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson

Semester, semester SSSemester.

Dagar när dagarna är oskrivna blad. Jo dom är här nu, just nu just i denna stund är jag i de där dagarna när jag helt och hållet själv bestämmer över dagen. Eller jag och jag? Jag och maken är det kanske mera, som bestämmer.

Vi kom överens om att göra en repris av en kortare sort. En repris bara till Orust några dagar för att bara koppla av. Orust var fullt fanns inte en plats kvar. Eftersom dagarna är oskrivna, så kom maken hastigt på att vi åker till Trollhättan. Det är lagom långt bort.

Den där rolighetskänslan var så där. Inte en fjäril i magen. Bara en sådan där vanlighetskänsla av…. ja, ja jo men det kan blir lite trevligt. Maken bokade plats. Hela, hela mitt väsen grät men, jag sa inte något. Tänkte men det blir bra, det blir roligare nästa vecka. Helt plötsligt sa maken det finns mera gott om plats i Norr.

Mitt hjärta tog ett skutt vågade nästan inte att andas. Sedan sa han ring Trollhättan och avboka. Jag avbokade. Nu ska vi göra en snabb visit Till vårt hem igen. Maken vill hämta kameran, vi behöver fylla på med lite mera kläder, kanske bra att ta med lite tvättmedel. Vi siktar på någonstans i Värmland idag. Norrland here we go again. Den där lilla kortare resan blir en resa på väldigt många mil i stället. Ack Värmland nä det blir I Gatan Norrland. Fjärillar i magen??? Jo, jo nu får min impulsiva, min älskade impulsiva del i mig mat. Äntligen nu blir det en sådan där…. vet inte vart vi hamnar, när vi kommer hem och allt sådant där som jag gillar.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller! Just nu är en blank sidan som ska fyllas med ord, känslor och upplevelser. Trevlig dag till dig som orkade läsa enda hit.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Den där lilla grå tonen

vaknar av ett regn som slår mot taket i vår bil. Det är härligt att vakna så. Vi har varit här sedan Torsdagen. Wiggerswik heter Campingen, här har vi varit många gånger. Lite mera folk nu än det var sist vi var här. Inte så konstigt vi är i semester tider. Även om vi inte har semester ännu. Två veckor kvar innan jag går ut i lediga dagar.

Idag är en hemresedag. Med regnet som smattrar säger det mig att just här är en bra dag, att resa hem på. Min andra och sista kopp kaffe är bredvid mig och till den dansar fingrarna på tangenterna.

Dansar och dansar. Inte riktigt sant för det verkar som om mina ord har tagit slut för den här bloggen. Orden verkar ta slut i mig i många sammanhang. Är jag inne i en mera ledsamperiod i livet igen.? Det känns som jag måste se upp, göra annorlunda för att inte ramla ner. Ramla ner i de där depressiva tankarna igen. Just dom tankarna och läget utan känslorna i kroppen vill jag inte ha. Been there done that.

Jag tror jag egentligen känt av det länge men, inte vågat stanna upp. Känner hur det mesta just nu är tråkigt. Nu jag bara vill vara i min bubbla och egna ord och tankar. Tankar som kanske inte är så bra för mig, som på ett underligt sätt vaggar min själ till ro. Saktar ner och gör mig mindre levande i mina känslor. Kärleken till mina färger brukar bli att jag lämnar mig själv och ramlar och slår mig. Färgerna har varit många i år. Men nu har dom tystnat, blivit något som står inne i mitt målar rum och skrattar åt mig. Kanske är det de smattrande regnet och den dåliga sömnen i natt, som gör mina känslor. Men jag känner igen och ser tiden som varit, hur den sakta men säkert är tecken på att jag måste se till att ta hand om det som är jag, i mig.

Den där grå lite tunga klangen, finns där och lurar är på väg. Här står jag, känner hur den långsamt går framåt och sätter bo i det som är jag. Jag hatar och på något sätt ändå tycker om känslan. Känslan är så verklig, så svår att sätta fingret på. Man bara vet om att den bor där och finns där i mig. Jag måste ge mig tid att andas, andas luft, som är syresättande och ger mig vågor i mina känslor. Måste rida ut den tysta stormen som bor inom mig. Den stormen eller den stillhet som är innan stormen måste få finnas där för att jag ska sakta ner och andas.

Men rädslan finns där, kommer den här känslan av ingenting bli större och flytta in på riktigt? Är det bara en post it lapp av den röda sorten som gör att jag fortfarande faktiskt kan välja och lämna kvar tomheten och gå vidare? Eller har jag stannat kvar i den för länge? Nej, jag väljer att se den som en post it lapp som ger mig möjligheten att göra om och göra rätt.

Göra om och göra rätt, är att lämna känslan där på lappen. Välja att göra saker som jag brukar tycka är roligt. Göra dom fast dom inte ger någon glädje just nu. En sådan sak är ju faktiskt att skriva. Vilket jag just nu sitter och gör. Frågan är bara för vems skull jag skriver? Mest är det nog för min egen skull. Men finns det någon där ute som känner igen sig, så är det bra. Då blir man mindre ensam. Då blir tomhetssyndromet inte så farligt och ensamt. Det blir mera att men jag är inte så konstig. Vissa människor har den där mera grå tonen i sig. Jag är en av dom. Jag är en av dom som i bland faller ner och missar solen. Egentligen tror jag inte att jag vill vara annorlunda. Vill vara den där som hela tiden lever i solen och skrattar. Jag tror inte att alla dom där skratten är äkta. Jag är äkta, en oslipat diamant som glimmar till ibland när ljuset är rätt…..

Även solen har sina fläckar. Så varför skulle inte jag ha lite fläckar här och där. Fast dom gör ont. Men dom syns inte för jag döljer dom med ett oäkta leende. Jag behöver ju inte förpesta luften för alla som kommet i min väg.

Nog skrivet om detta. Efter regn kommer solsken igen. Just nu behöver jag inte mera sol så det är bra med detta regn. Låt det regna som Thåström sjunger. Låt det regna!

Publicerat den
Kategoriserat som Malix