Månad: januari 2025

Dagen har långsamt övergått i kväll. Det har varit en segdragen dag, men solen har ändå visat sig. Jag tog en kort promenad, mest för att röra på ryggen, men också för att njuta av vårens försiktiga närvaro. Med en påse papper i handen begav jag mig mot återvinningen. Stegen kändes mer meningsfulla när jag hade ett mål – att bara gå för gåendets skull är ingenting för mig.

Våren på väg.

På vägen dit mötte jag en gammal bekant, en av de hyresgäster jag jobbade med för många år sedan. Även han var på väg mot återvinningen. Kanske behövde han, precis som jag, ett syfte för att ge sig ut? Vi bytte några ord innan vi fortsatte åt varsitt håll. Våren hängde kvar i luften, fåglarna sjöng i träden, och jag lät altandörren stå öppen en stund när jag kom hem. Ville släppa in den friska doften, låta huset andas vår.

Marianne Faithfull

I högtalaren sjunger Marianne Faithfull om kvinnan som var 37 år. En kvinna som insåg att hon aldrig skulle nå sina drömmar. En låt som gjorde ont då, när jag hade hela livet framför mig. Och den gör ont nu, fast på ett annat sätt. Som om livet skulle ta slut bara för att vi når en viss ålder. Var det så förr? Att en kvinna närmare 40 skulle se sina drömmar tyna bort?

Saker vi vill uppnå.

Men vi har väl alltid mål i livet? Jag har det, trots att jag fyllt 60. Jag vill se mina barnbarn växa upp, ta sina första stora steg ut i världen. Jag vill vara där när mina barn uppnår sina mål och följa deras resa. Jag vill leva livet med min make, dela framtiden med honom. Bli gammal tillsammans.

Uttryck som gjorde intryck.

Idag stötte jag på ett uttryck som fastnade i mig:

”Du kan alltid hitta en människa i världen, men ibland, väldigt sällan, hittar du hela världen i en människa.”

Stora ord. De skapade en virvel av tankar. Vad betyder de egentligen? Jag har ännu inte helt klurat ut det, men en sak vet jag – min make är min värld. På gott och ont, genom livets cirklar och rörelser. Tillsammans delar vi allt, och våra barn är en del av den enhet vi byggt.

Jag låter tankarna vila där, för ibland blir orden för stora och kaotiska. Men visst är det fascinerande hur ord kan skapa bilder inom oss?

Du kan alltid hitta en människa i världen” – för mig betyder att det finns miljarder människor där ute. Vi möter och interagerar med många under livet, men de flesta blir bara flyktiga bekantskaper.

Det andra ledet – ”men ibland, väldigt sällan, hittar du hela världen i en människa” – handlar om den sällsynta och djupa koppling vi kan känna till vissa personer. Det kan vara en livspartner, en nära vän, eller en familjemedlem som blir allt för oss. Någon vars närvaro ger mening, trygghet och en känsla av helhet.

En vecka av stillhet och vila

Den här veckan har jag gjort så lite som möjligt. Bara tagit hand om mig själv och min rygg. Jag har läst ut min bok, och som alltid när sista sidan vänds känns det som en liten sorg. Något tar slut, en värld jag levt i försvinner. Nu måste jag hitta en ny bok att förlora mig i. Kanske tar jag en tur till biblioteket.

När jag inte har haft näsan i en bok har jag lyssnat på en annan i mina hörlurar. Det har varit många ord i mig den här veckan. Därutöver har skivspelaren fått jobba. Just nu snurrar Pink Floyds toner i rummet.

Jag vet inte om min rygg blivit bättre. Medicinen dämpar smärtan, men när den går ur kroppen gör det ont igen. Smärtan tröttar ut mig, får hopplösheten att smyga sig på. Men för stunden njuter jag av att vara utan den. Bara för en liten stund.

#Vårkänslor #Reflektioner #LivetEfter60 #Promenader #TankarOmLivet #Böcker #MusikOchMinnen #PinkFloyd #MarianneFaithfull #VårensAnkomst

Yes! Äntligen har jag fått värkmedicin som faktiskt hjälper mot smärtan i ryggen. Läkaren var dock tydlig: ta det lugnt! Undvik lyft och hastiga rörelser – var mjuk och snäll mot mig själv. Men tabletterna gör mig trött, lite mer än vad som egentligen känns bra. Idag har jag sovit middag två gånger – en gång innan lunch och en gång efter. Kanske skulle jag behöva en tupplur till, men jag försöker hålla mig vaken. Somna jag nu vaknar jag ändå vid två i natt.

Just nu handlar livet om att göra så lite som möjligt. Jag försökte sätta in saker i diskmaskinen men gav upp. Rak rygg, inga lyft – då går det att hantera.

Ett samtal som förändrade dagen

Idag fick jag det bästa samtalet man kan få. Ett samtal som ledde till glädjetjut och en kedja av fler samtal. Jag fick höra att det som är på gång nu faktiskt blir verklighet. Att det jag gör på jobbet är bra och uppskattat.

Den känslan – den simmar fortfarande runt i mig. Glädje, stolthet, lättnad. Det gör hela kroppen mjuk och hjärtat varmt. Just nu sjunger Ulf Lundell Ola la jag vill ha dig. Han hade kunnat sjunga precis vad som helst. Känslan hade funnits där ändå. Till och med begravningsmusik hade känts upplyftande just nu. För nu kör vi!

Lilla Hugo och kampen mot mykoplasma

Mitt i all glädje finns där också en oroande händelse som handlar om mitt lilla barnbarn. Lilla Hugo, mitt älskade barnbarn som bara är 3 år, har fått mykoplasma i lungorna. Han har fått medicin, och nu hoppas vi att de hemska bakterierna snabbt lämnar hans lilla kropp.

Jag är så tacksam att min svärdotter lyssnade på mitt råd och tog kontakt med sjukvården. Hon hade säkert gjort det ändå, men hon ringde och frågade vad jag tyckte. Hugo hade för många andetag per minut och var helt orkeslös – inte alls lik sig själv. Han som annars är fart och fläkt från morgon till kväll satt nu stilla i soffan med feber.

De åkte till vårdcentralen och blev direkt skickade till NÄL. Där tog de prover som visade att det var en tillväxande bakterie av mykoplasma. När jag fick höra det blev jag riktigt orolig. Rent av rädd. Men idag verkar han redan lite piggare än när han åkte in – och det är det viktigaste just nu.

Tacksamhet och vila

Det är märkligt hur livet kan vara så blandat. Smärta och trötthet, men också glädje och tacksamhet. Oro och rädsla, men också hopp. Idag landar jag i det som är – och just nu är det helt okej. Helt okej i alla fall i mina känslor. Vad beträffar ryggen så är den okej när medicinen är i kroppen.

#ryggont #smärtlindring #glädjebesked #jobbglädje #barnbarn #mykoplasma #tacksamhet #vila #livetjustnu

Lite info om mykoplasma

Mykoplasma är en typ av bakterie som kan orsaka luftvägsinfektioner, särskilt hos barn och unga. Den vanligaste formen är mykoplasmapneumoni, som kan ge långvarig hosta, feber, trötthet och ibland lunginflammation.

Smittan sprids genom nära kontakt och droppsmitta, ungefär som en förkylning, men inkubationstiden är längre – oftast 2–3 veckor. Behandlingen består oftast av vila och ibland antibiotika om infektionen är allvarlig.

Barn med mykoplasma kan vara trötta. De kan också vara febriga och ha svårt att andas. Därför är det viktigt att söka vård om symptomen blir svåra.

Jag som vanligtvis duschar varje dag, ibland två gånger om dagen, har de senaste dagarna tvingats till ett oväntat uppehåll. Inte på grund av vattenbesparing eller miljötänk, utan för att ryggen helt enkelt inte tillåtit det. Smärtan har varit så påtaglig att jag knappt vågat röra mig.

Idag tog jag mig dock modet att duscha. Det blev ett helt projekt. Att ta av pyjamasen var svårt nog, men att klä på mig efteråt var ännu svårare. Jag vågade inte ens torka mig torr utan lät kroppen självtorka för att undvika ytterligare smärta.

Små rörelser, stora utmaningar

Att få på sig strumporna var en process som krävde både planering och små rörelser. Resten av kläderna kom på till slut, men det tog sin tid – en kvart, närmare bestämt. För mig, som är van att göra saker snabbt, är detta en helt ny verklighet.

Dagen har fortsatt i ett lugnt tempo. Tvättkorgarna fylls på, men det blir maken som får ta hand om dem. Diskmaskinen? Den får sonen plocka ur. Själv kan jag bidra med att laga mat, men bara om sonen bär allt tungt.

Smärtans begränsningar

Det är frustrerande att känna sig så begränsad. Att ens sätta sig vid datorn kräver en stol med perfekt stöd. Alvedon och Ipren är mina följeslagare, även om jag försöker använda dem sparsamt.

Det som skrämmer mig mest är tanken: Hur länge kommer det vara så här? Till och med enkla saker som att gå på toaletten är en utmaning. Smärtan känns vid varje rörelse. Det gäller att sätta sig, resa sig och till och med att ligga still i sängen. Det är den enda positionen som inte gör ont, men det går inte att göra mycket liggandes.

Vad kan man göra själv?

Mitt i allt detta försöker jag hitta sätt att hjälpa mig själv. Jag har läst mycket om övningar och egenvård vid ryggsmärta. Här är några tips och länkar som kanske kan hjälpa dig som också lider av smärta:

1. Enkla övningar för ryggen – Här är en länk till ryggövningar från 1177 som kan lindra smärta och stärka ryggen.
2. Tips för egenvård – Att tänka på hållning och undvika tunga lyft är viktigt. Läs mer om egenvård vid ryggont på Vårdguiden.

Det är viktigt att inte överbelasta sig själv.

Små ljusglimtar

Mitt i allt detta försöker jag hitta ljusglimtar. Idag har jag kunnat njuta av en kanna te, något som alltid ger mig lite tröst. Att jag dessutom lyckades duscha var ett stort steg. Även om det var en kamp, fick det mig att känna mig lite mer som mig själv.

Vägen framåt

Jag gör mina övningar och försöker hålla hoppet uppe. Tyvärr hjälper de inte mycket just nu. Jag har försökt få en tid hos sjukgymnasten. Vänte­tiden är lång. Jag kan inte få hjälp förrän i februari. Det känns hopplöst, men jag försöker påminna mig om att detta är tillfälligt och att det kommer att bli bättre.

#Ryggsmärta #Egenvård #Ryggövningar #Smärthantering #Vardagsliv #Hälsa

Kaffemaskinen sjunger på sista versen

Jo, kaffemaskinen går på sista versen, och jag funderar på om det är dags att sätta punkt för äventyret med dessa maskiner. Jag har haft flera olika modeller genom åren, men nu känner jag att det kanske inte är värt det längre.

På morgonen är kaffet klart på två minuter. Det kräver bara att trycka på on-knappen och sedan välja vilken typ av kaffe jag vill ha. Nybryggd espresso på nymalda bönor av högsta kvalitet – svårt att klaga på det. Men är jag verkligen klar med kaffemaskiner?

För- och nackdelar med maskinen

Visst, de är jobbiga att rengöra. Fast å andra sidan behöver man bara göra det någon gång varannan eller var tredje månad. Tömma skålarna? Ja, det får man göra efter ett visst antal koppar. Jag ska ärligt erkänna att jag inte tömmer dem så ofta. En gång i veckan kanske, eller varannan vecka?

Hmm, ser det ut som att jag försöker övertala mig själv om att inte skaffa en ny maskin? Eller kanske tvärtom – att jag borde unna mig en ny? Det är ju något visst med doften och smaken av espresso på morgonen.

Livslängd och kostnad

Jag insåg precis att den här maskinen har bott hos mig i fem år. Det är inte så lång livstid för en kaffe maskin, eller hur? När jag köpte den var den dyr, men idag skulle samma modell kosta 7 000 kronor. Det är inte direkt billigt.

Samtidigt funderar jag på alternativen. En perkulator? Det har jag redan en, För det köpte barnen till mig förra året när jag fyllde år. Kaffekvarn så bönorna är nymalda finns här, även det är en födelsedagspresent från förra året. Och Jo, kaffet blir fantastiskt, men det tar minst tio minuter att brygga. Det känns som en evighet på morgonen när kaffesuget är som störst. Visserligen har jag redan en mjölk skummare som jag köpte i vintras för att ha i husbilen. Den var även tänkt som ett substitut för kaffe maskinen om jag bestämde mig för att inte köpa en ny.

Slutord – beslutet dröjer

Jag blir verkligen inte klokare av att skriva om det här. Ska jag satsa på en ny maskin eller inte? Den gamla tar stor plats i köket och är inte direkt billig att ersätta.

Jag får fundera vidare medan jag väntar på att den nuvarande helt ger upp. Tills dess får jag fortsätta njuta av mina nybryggda koppar och kanske drömma om en framtida kaffelösning.

Det smartaste och billigaste allternativet är att använda den där perkulatorn. Har allt för att det ska bli så gott kaffe som jag vill ha. Kanske är det så att jag ska ge just perkulatorn en chans. Det tjänar jag 7000 kronor på att göra. Men den där kaffe maskinen den är allt bra…….

#KaffeÄlskare #EspressoLycka #Morgonkaffe #Kaffemaskin #Perkulator

Här är flera kaffe funderingar.

Godmorgon, jo det är en ledig godmorgon här. Men redan när jag startade kaffemaskinen blev det en mindre godmorgon. Struntade i att det knäckte i ryggen. Sträckte på mig och tog tag i en påse med kattmat. Böjde mig för att ta upp kattens matskål. Oj, oj, oj, det blev en spännande resa att ta sig rakt upp. Jag fyllde skålen med kattmat. Sedan blev det lite av en utmaning att få ner skålen på golvet. Katten var hungrig och min rygg krånglade.

Kaffet blev klart och stegen gick till soffan i vårt vardagsrum, som numera kan kallas musikrum. Ner i soffan, men inte utan problem. Att resa sig från soffan går just nu i olika steg. Först mental träning för att stå emot smärtan när jag rör benen. Jag som trodde att ryggvärken var ett litet minne blott med små knivar som stack in i sidan bara vid riktigt illa rörelser har fått en ny käftsmäll. Bara att gilla eller i alla fall acceptera läget.

Musik och tankar om världen

Alla sover, och jag lyssnar på Mike Oldfield. Just nu är det Crises som ligger på skivtallriken. Hur jag ska ta mig upp härifrån blir ett senare problem. Det är en ledig dag, och jag hade tänkt tvätta jobbkläder tidigt. Hmm, tror inte jag ens kan gå ner för trappan. Det får bli maken som tvättar kläderna.

Jag har suttit och tittat på TikTok en stund och inser att många i USA verkar bedrövade. I alla fall de som inte röstade på Trump. Vissa säger att han hotar senaten om de inte står på hans sida. Andra vill att vi sparar deras videor som historiska dokument för framtiden, så att deras barn kan se att de kämpade för en bättre värld.

Det skrämmer mig, fast jag bor på andra sidan jordklotet. En kvinna berättar att vi i omvärlden behöver få upp ögonen och stötta de som riskerar att bli förföljda. Det går att se rädsla i ögonen på de som är rädda. Amerikanska flaggor tas ner från flaggstänger och ersätts med svarta flaggor. Jag frågar mig, vad är det som händer? Hur kunde det bli så här? Hur kan ett demokratiskt land vara rädda för sin egen valda ledare? Det känns som att landet har väldiga motsättningar och att den här tiden är på riktigt farlig. Samtidigt inser jag att detta är demokrati – än så länge. Men jag undrar, hur länge har de där människorna fortfarande en demokrati?

Tankar om framtiden och att hitta lugnet

Nej, det här är inte en politisk blogg. Det här är min blogg. En egentligen helt vanlig vardaglig blogg. Men även jag känner oro för vad som händer i min omvärld. Det känns som att det är så mycket nu, så mycket som jag inte kan påverka. Allt ont som händer just nu känns som en kedja av ondhet. Jag är rädd, rädd på riktigt, för att tänka framåt. Kommer vi en dag att stå där och fundera över hur det kunde bli så här? Kommer vi skämmas, fundera på vad som gick fel? Kommer det fria ordet fortfarande vara fritt?

Nej, jag ska sluta tänka på omvärlden just nu. Jag behöver tänka smått och fokusera på min värld. Min oro behöver vila sig från omvärlden och flytta ut från kroppen. Min oro ska bo utanför mig själv. För idag ska jag njuta av min lediga dag – även om den kommer med ryggvärk.

Avslutning: Ta hand om din dag

Jag önskar dig en härligt fin dag. Ta hand om dig och de dina. Tack för att du läser min blogg. Skivan har slutat spela, och jag ska nu, i etapper, ta mig upp från soffan och spela samma sida igen.

---

#Vardagstankar #Ryggvärk #Kaffestund #OmvärldensUtmaningar

Godmorgon, eller förmiddag kanske jag ska säga. Jag har redan varit uppe ett tag och hunnit med att baka bröd. Det enkla brödet med keso och havregryn som jag aldrig verkar tröttna på. Idag tog jag fram mixern och mixade ihop ingredienserna – smidigt och snabbt!

Recept: Mitt enkla kesobröd med kummin

• 5 ägg
• 250 g keso
• 5 dl havregryn
• 1 tsk bakpulver
• Salt och kryddor du gillar

Sätt ugnen på 220 grader. Blanda ihop allt till en jämn smet, gärna i en mixer, och grädda tills brödet fått fin färg.

Doften av nybakat sprider sig i hela huset. Jag provade att ha lite kummin i idag, och oj vad det lyfter smaken! Min lillflicka älskar också det här brödet. Hon väljer det till och med framför köpebröd, vilket jag tycker är ett härligt betyg.

---

En kopp te och tankar om smaker

Vid min sida står just nu en rykande kopp Cream Earl Grey. Jag är en enkel själ när det gäller te – svart te utan krusiduller passar mig bäst. Men ibland kan en hint av saffran eller kanel ge en extra touch, särskilt på vinterkvällar.

---

Våren på väg eller en grå dag?

I helgen hade jag vårkänslor i kroppen. Fåglarna kvittrade, och solen kikade fram när jag gick till jobbet. Det kändes som om våren var på väg. Men idag är det en annan känsla. Himlen är grå, och till och med katten surar där ute. Trots det tänker jag att det alltid går att hitta något som värmer, även om det inte är solen.

---

Musikminnen och en ny skivspelare

Vi har fått en ny skivspelare här hemma. Den gamla var mer som en leksak, enligt maken. Nu står en riktig pjäs i vardagsrummet, och skivorna snurrar nästan konstant. Just nu har jag fastnat för Mike Oldfield. Hur kunde jag glömma bort hans mästerverk? Jag har lyssnat på samma skiva tre gånger om och blir lika betagen varje gång.

Känslan av nostalgi är stark. När jag lyssnar på hans musik väcks minnen från förr till liv. Maken är på jakt efter fler av hans skivor idag – det ska bli spännande att se vad han hittar!

Skivspelaren är grymt bra. Den lilla högtalaren är bara bäst eftersom jag kan ta med den till det rum jag är i.

---

Eld i kaminen och vila för kroppen

Det har gått en vecka utan att jag eldat i källaren, men idag längtar jag efter den där mysiga värmen. Min rygg har bråkat med mig sedan förra veckan, men kanske är det bättre nu. Igår tog jag en riktig vilodag och låg på soffan med musik som sällskap. Det är inte ofta jag unnar mig sådana stunder, men ibland behöver kroppen få återhämta sig.

---

På bilden ser ni en mysig köksscen som verkligen fångar känslan av min morgon. Nybakat bröd ligger framdukat på en träskärbräda, och en rykande kopp te står bredvid. I bakgrunden skymtar en hög med vinylskivor, som ett litet blink till all den musik som spelas här hemma. Ljuset som strömmar in genom fönstret ger en varm och inbjudande stämning – precis som jag vill att mina morgnar ska kännas.

Tack för att du läser

Har du något favoritte eller ett recept du aldrig tröttnar på? Dela gärna med dig i kommentarerna!

Idag blir en dag för återhämtning och små glädjeämnen. Lite te, lite musik och kanske en eld i kaminen till kvällen. Tack för att du läser min blogg och delar mina vardagsstunder – det betyder mycket!

---

#Kesobröd #Teälskare #MusikMinnen #Vardagsglädje #Mysdag

Ser ni den nya looken?

Tankar om bloggens framtid

Så, vad tycker ni om det nya utseendet på min blogg? Ska jag behålla det eller gå tillbaka till det förra temat? Efter lite funderande har jag nog bestämt mig. Det här blir bra. 2025 känns som rätt tid att fräscha upp bloggen och börja året med något nytt. Jag tror att temat kommer att bli trevligare ju mer jag vänjer mig vid det. Just nu är jag faktiskt nöjd.

Jag har tänkt mycket på bloggen och dess framtid. Om jag ska vara helt ärlig har jag inte längre någon tydlig vision om vad jag vill att den ska bli. Jag lägger mycket tid på den, men ibland undrar jag om det är av glädje eller bara en vana. Är det kanske dags att sluta blogga? De flesta av mina bloggkollegor från när jag började har ju redan slutat.

Drivet bakom bloggen just nu är att jag har investerat så många år i den. Att bara låta den dö ut känns svårt. Jag har dessutom betalat för ett helt år hos Loopia, men om jag ska vara ärlig spelar det mindre roll. Kanske har jag gjort mitt som bloggare. Kanske är det dags att pensionera bloggen. De här tankarna har jag haft ett tag. De kommer och går, och det är svårt att bestämma mig för vad jag verkligen vill. Kanske får tiden utvisa.

Ingen blogg i helgen

En sak som är säker just nu är att det inte blir något blogginlägg i helgen. Jobbet tar all tid och energi, och både dagarna och kvällarna kommer att tillbringas där. Det blir en helg utan bloggande helt enkelt.

Tack till er läsare

Jag vill passa på att önska er en härlig fredag och en trevlig helg. Tack för att du läser min blogg och följer med mig på den här resan, oavsett var den leder. Om du vill kontakta mig kan du nå mig på Carina@malix.se.

Hur känner ni kring att blogga i dagens tid? Har ni själva haft liknande tankar om att sluta eller fortsätta? Jag skulle gärna höra era reflektioner!

Bilden är skapad med hjälp av AI av ChatGPT