Att komma hem till någons hem i jobbet.

Då ska man vara medveten om att det är inte jag som bor här. Jag är personal och jag har en makt som jag behöver hantera varsamt. I stöd och hjälp jobb är det en osynlig makt. Den måste vi som personal vara väldigt medvetna om att vi har.

Nu är det längesedan, jag besökte vuxenpsykiatrin. Det var på den tiden jag åt ADHD mediciner, jag gick dit. Men i veckan hade jag ett samtal, Någon är i kontakt med Vuxenpsykiatrin. Denna någon berättade att första gången besöket, blev ett lite extra ordinärt besök. Där personen i fråga fick frågan, vad behöver du för hjälp? Svaret på frågan blev, men jag är ju här för att jag behöver hjälp. Men jag vet inte vad det är för hjälp man får här. Jag tänker du har läst mina papper, vet vilken hjälp som kan behövas. Hade jag vetat vilken hjälp jag ska ha. Hade jag sökt upp den hjälpen och gjort alla saker som behövs, till jag inte behöver någon hjälp.

Lite så är det, har du en diagnos inom Npf så är det som att du ska sitta inne med framgångsvägen själv. Man vet inte vad eller varför, det blir fel hela tiden. Man vet bara att det blir fel. Ändå är det jag som har alla felen, vilket Facit berättar. Jag som ska berätta vad det är för hjälp jag behöver. Jag tycker det var konstigt, då när jag själv fick frågan, jag tycker det är ännu konstigare nu. Det konstiga är att dom fortfarande ställer samma fråga. Stället för att berätta för den som söker att: jag ser det här är problem för dig. Jag ser att det här verkar vara svårt för dig. Jag har träffat andra människor med liknade problem och här har jag en liten låda, där vi ska undersöka om det finns verktyg för dig i lådan.

Jag som söker vården vet inte varför, det blivit så tokigt. Hade jag vetat, hade jag förmodligt gjort annorlunda. Det räcker inte med att få ett diagnospapper hem, sedan är livet som vanligt. Jag kan behöva en samtalskontakt, jag kan behöva andra saker än bara medicin, för att livet ska bli enklare, lättare. Jag kan ha svårt för att ta mig ut i samhället. Kanske inte kroppsligt, utan mera av annan sort. Jag kanske har socialfobi. Jag kan vara rädd för bakterier. Svårt att tala med andra, svårt att möta andras blickar. Det kan vara av anledningarna, som gör att jag inte vågar mig ut i sociala sammanhang. Jag kanske inte vet hur jag ska bete mig. Hur startar man samtal med någon, Vad förväntas av mig i det sammanhang jag ska till. När är tiden inne för att man ska vara på plats, när behöver jag då åka.

Jag kan behöva någon som hjälper mig, strukturera upp vardagen hemma. Jag kan behöva någon som hjälper mig, att det verkligen blir av att slänga saker, som jag sparat på i åratal. Jag kan behöva någon som berättar för mig, vad jag eller hur jag ska göra när jag går upp på morgonen. Vad behöver man göra då? I vilken ordning ska jag göra dom olika sakerna. Hur lång tid ska jag lägga på varje uppgift. Vad ska jag ta med mig, när jag ger mig av till dagens uppgift. Är det något jag behöver tänka på då. Det kan vara så enkelt som vad jag ska ha på mig. Är det varmt eller kallt ute, är det väder för mössa, vantar eller är det en kofta som behövs. Vad ska jag äta för mat, har jag allt hemma. När ska jag ta fram saker ur frysen. Ja listan kan göras hur lång som helst, för vissa av oss.

Man sa till mig att jag behöver en kalender. Jag skaffade en kalender, jag slarvade bort kalendern och jag köpte en ny kalender. Jag visste att jag skulle skriva upp saker i min kalender, men oftast så var kalendern borta. Då gjorde jag som jag gjort innan, jag gör det sedan. Sedan tenderar att aldrig bli av i mitt liv. Sedan, gör att jag upplever misslyckanden. När jag sedan fick tips av att ha kalendern i min mobil. Gick det bättre men aldrig helbra. Just nu har jag ett tag inbillat mig, att jag lärt mig vad sedan är. Det gör jag fortfarande inte. Mitt liv går för fort. Kanske skulle jag behöva ha, mitt professionella jag som hjälper mig att ta fram kalendern, titta i kalendern varje dag.

En gång på jobbet för länge sedan, hade vi måluppfyllelser som klienterna skulle göra varje dag. Det tenderade att en klient, hade svårt att nå upp till sitt mål. Målet var att ta fram kalendern och titta i den på morgonen. Varje dag misslyckade klienten. När jag pratade med en kollega. Frågade jag varför var det så viktigt att hon skulle ta fram kalendern? Det måste ju vara bättre att vi till en början hjälper klienten, att plocka fram den och sedan titta i den tillsammans. Blir det varje dag i veckan, att just det målet inte är uppfyllt så måste man göra annat.

Motivation slår klass. Utan motivation händer inget. Vet man inte varför det är viktigt att ha och titta i en kalender, så gör man inte. Vet man inte var kalendern är, är det ännu svårare att nå målet. Kanske är det det för stort mål, att ens titta i kalendern. Kanske är det från början bara att träna sig, på att kalendern ligger på sin plats. Där kanske det är så att vi i personalen, behöver hjälpa till med att lägga kalendern på sin plats. Den plats som klienten har bestäm, att där ska den ligga. Vissa människor kanske i stället behöver ett bild stöd. Där man tillsammans varje kväll, gör ordning morgondagens bilder. Kanske till och med så att det inte ens är för hela dagen, utan för morgonrutinen, att en del av morgonrutinen är att göra ordning lunchrutinen.

Nu gick jag kanske ner till en lägre nivå än jag själv träffat på, men sådant kan vara viktigt. Att ha en hel dag i planeringen, kan stressa individen. Stress är vad vissa av oss ständigt lever med, där kan det vara lägen att göra planen bara för morgonen. Vad ska jag göra mellan morgon och Lunch. Vad gör jag mellan lunch och middag. Vad behöver jag för strategi, om det inte blir som planerat. Vad behöver jag göra när jag inte har något att göra. Här kan vara sitta och rita, vet vad man ska rita, spela spel, veta hur länge det är okej att spela ett spel, prata med bestämd person, eller obestämd person där man kanske till och med frågar är det okej att prata. Vad händer på kvällen. Kvälls rutin. En bra kvällsrutin kan vara att plocka fram morgondagens kläder. Gå igenom dagen, göra morgondagens planer eller plan. Fundera på vad som gjorde att dagen idag, blev som den blev. Hur blev den, varför blev den….

Det finns så mycket som vi som klarar, inte har med i tanken när vi jobbar med människor. Oftast vill vi så mycket och har på tok för många regler. Jag tänker att varje regel ska vara för att underlätta för individen inte för personalen. Jag vill att alla som är på jobb med människor, ska ha i tanken om makten personalen har. Att vi ska ha i tanken att när vi är på jobbet, är vi i någon annans hem, även om hemmet är ett tillfälligt hem.

Jag skulle inte vilja att det kom människor hit som berättade för mig, att jag inte får dricka kaffe i soffan. Dom hade inte fått komma hem till mig, om det hade varit en regel. Jag vill inte att någon kom hem till mig, berättade för mig att så kan man inte göra. För se där det kunde man, jag gjorde ju. Berätta istället varför, det är bättre att göra på ett annat sätt. Berätta för mig varför det är bättre, visa mig.

Framför allt gör själv. Gör det själv det du förväntar dig, att dina klienter ska klara. Ingen gör för att vi säger, framför allt inte barn. Var en ledstjärna, var den där modellen, som gör det du förväntar dig, att den andra ska göra. Rollspela, rollspel är kul. Man kan rollspela minsta sak, när man kommer på hur man ska göra. En gång var det någon som sa, men nu är häxan här och knuffades lite skojigt. Jag tog tillfället i akt och sa. Men här finns plats för ett rollspel. Jag sa till klienten att denna skulle titta, lät kollegan vara med i rollspelet. Jag är klienten. Nämen här är ju du, du som jag ibland retar mig på, men tycker så mycket om. Jag är glad att se dig och vill ge dig en kram är det okej? Nej, klienten behövde inte öva själv på rollspeladet. Men det viktiga i det var att Klienten stannade kvar, såg själva modellerandet. Rollspel är roligt. Fast det är inte alltid som det uppskattas, där får du känna dig fram.

När jag jobbade på ett boende, gjorde vi ofta olika rollspel. Allt från att gå och handla till att komma hem till sig själv. Vad kan man göra när man kommer hem, till en tom lägenhet? Vad behöver man för att göra saker, man blir glad av. Vem ringer man, hur vet man att den vill prata. Kan man ställa frågan? Hur ska man göra om svaret blir nej, jag kan inte prata nu. Det finns så mycket man kan göra rollspel i.

Nej det här inlägget blev inte vad jag tänkte, men ett inlägg blev det. Det får vara kvar, för det är ett viktigt inlägg, även om jag inte jobbar med sådant just nu.

Tacksamhet idag.

1. Tack för att jag vaknade till en dag till.
2. Tack för att min dag igår blev så bra.
3. Tack för att jag har möjligheten att stå upp när jag skriver.
4. Tack för att jag ger mig själv den här tiden. Den är viktig för mig.
5. Tack för alla människor i mitt liv. Även dom som kanske ger mig svar jag inte vill ha. De svaren hjälper mig att lära mig om min själv.
6. Tack livet för att livet för in i mitt liv. Jag lär mig, jag får uppleva, jag har möjligheten att känna på olika känslor i alla livets delar.

Vad säger Stor Panda och Liten Drake idag?

Jag vill vara lika klok och hel som Stor Panda. Tänk vad sällskapet kan göra underverk. Att dela regnet med någon man tycker om gör att man gillar regnet.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.