🇬🇧 Read this post in English further down

---

🇸🇪 Svenska

Igår var jag och min familj hos min gamla farmor och firade henne.
Min farmor är gammal – men ändå är hon en vacker och söt liten dam.

När vi var där strålade hon som en sol och berättade att hon kände sig som en prinsessa.
Och det är hon. Min gamla farmor. En verklig prinsessa.

En dag kommer hon inte finnas mer.
Och jag vet redan nu att jag kommer sakna hennes lukt, hennes röst och hela henne.
Min lilla farmor som alltid får mig att känna mig speciell.

Hon ser inte mina brister eller mina aviga sidor.
Hon älskar mig – hela mig – för den jag är.
Med ADHD.
Med mitt humör.
Med mina stavfel och alla mina idéer.

I hennes ögon är jag duktig.
Fantastisk.
Värdefull.

Det är härligt att ha en sådan speciell farmor.
Hon är så otroligt gullig och så mycket farmor att det nästan inte går att beskriva.
Hon är speciell – och det är just det som gör oss runt omkring henne speciella också.

Tack farmor.
Tack för allt du lärt mig.
För att du alltid älskat mig.
Och för att du fortfarande finns.

Våren är i stan.
Fast vi bor bara i en liten håla. Eller en by. Eller kanske ett samhälle.

Jag har varit på möte idag och därefter fixat maten.
Det är vardag.
Men det är också liv.

Reflektion

Att bli sedd utan att bli rättad.
Att bli älskad utan att behöva prestera.
Det är kanske den största gåvan en farmor kan ge.

Och kanske är det just därför hennes kärlek känns så ren.
Hon ser inte det jag försöker dölja.
Hon ser det jag är.

Lev nu.
Lev idag.
Just nu.

Imorgon vet vi inget om.
Alla rädslor för imorgon är bara fantasier och tolkningar från historien –
precis som sagor är.

---

Lilly is her name

🇸🇪 Läs inlägget på svenska ovan

---

🇬🇧 English

Yesterday, my family and I visited my elderly grandmother and celebrated her.
My grandma is old – yet she is still a beautiful and sweet little lady.

When we were there, she shone like the sun and said she felt like a princess.
And she is. My dear grandma. A true princess.

One day she will not be here anymore.
And I already know I will miss her scent, her voice, and all of her.
My little grandma who always makes me feel special.

She doesn’t see my flaws or my difficult sides.
She loves me – all of me – for who I am.
With ADHD.
With my moods.
With my misspellings and all my ideas.

In her eyes, I am capable.
Amazing.
Valuable.

It is a gift to have such a special grandmother.
She is so genuinely kind and so deeply “grandma” that it is almost impossible to describe.
She is special – and that is what makes all of us around her feel special too.

Thank you, Grandma.
Thank you for everything you have taught me.
For always loving me.
And for still being here.

Spring is in town.
Even if we only live in a small village.

I attended a meeting today and then fixed dinner.
It’s everyday life.
But it’s also life itself.

Reflection

To be seen without being corrected.
To be loved without needing to perform.
That may be the greatest gift a grandmother can give.

Live now.
Live today.
Right now.

Tomorrow is unknown.
All fears about tomorrow are only fantasies and interpretations from the past –
just like fairy tales.