Jag är trött, på att

 morgonen  så här nära sommarlov blir en seg utdragen  innanlovmorgon. Alla bara  nästan inte står ut med att  gå upp, try  tiden står still.  Sommarlov känns nära men avlägset.  Hur kan det komma sig att  sommarlovets närhet ligger lång bort i horrisonten.  Vad är det som gör att alla  liksom lider av sömnsjuka nu?Ibland är  långt borta nära  och är långt bort- sommarlov för mig nu känns som  dan före dan  som liten.  Jag är trött  på att tjata om att gå upp. Jag är trött på att  känna oro, varje dag  min pojke är i skolan.  Att alltid ha en smygande känsla  av att något händer, varje gång telefonen ringer på kryper rädslan fram  vad har hänt  vad har  han nu gjjort.Det ska verkligen  bli härligt med Sommarlov.  I mina öron är det musik  av  bästa sort./  © malix