ADHD inlägg får det bli.

Idag får min ADHD tavla vara en bild för dagen. ADHD tavlan är tavlan som är första sidan på min bok jag en gång i tiden skrev.

God morgon, i morse när jag vaknade fanns det ett mail till mig. Det var någon som undrade om vi kunde fika, prata diagnos och sjukvård. Eftersom jag själv har ADHD och vet lite om ämnet, sa jag självklart ja. Jag erbjöd mig att vi istället för att fika på stan, kunde sitta här hemma och fika. Man kan prata mera ostört. Ibland när ADHD bor i kroppen, kan det göra nytta att prata med någon som förstår på ett annat plan, än den som inte har. Jag kommer så väl ihåg, hur det var när jag träffade andra människor igenom Compassen, där alla hade någon form av knutpunkt till ADHD. Jag kommer ihåg känslan… ja ha tänker du samma sak. Ja ha har du haft liknade när du ska….. men va bra är det så man fixar till det…… Ni vet alla dom där oskrivna regler, titta i ögonen, komma ihåg saker, vet när man ska prata eller nej, inte veta när… Utan ha möjligheten att prata och slippa känna att nej nu sa jag för mycket. Nu sa jag….. i sådana sammanhang säger man inte för mycket. Där pratas det och det är okej.

Hur får man i ordning på sitt liv? Det har jag inte ett enda rätt på men, jag har rätt på hur jag får ordning på mitt liv. Jag har fått ordning på hur jag får ordning på min energi, eller så är det det att jag nu äntligen accepterat, att ibland har jag riktiga Dampryck och gå all in. Där perioderna sedan, blir vila, för att orka med mera vila. Dom där riktiga damprycken, när dagarna går åt till att göra fixa och få saker gjort, är dagar jag älskar.

De där dagarna när inget alls blir gjort, mera än segern över att få på sig kläderna. De där nätterna, när jag ligger i sängen och inte kan sova. Då när hela huvudet mal på med tankar som inte ens är värda en tanke. Det är dagar och nätter när jag mår skit. Dagar jag skulle vilja vara utan.

Fast egentligen är det ju just de där dagarna tillsammans med alla dom där andra dagarna, det är ju det som är ADHD. ADHD vill inte jag vara utan, för jag har äntligen blivit tillfreds med alla mina o till och tillgångar. Jag gillar mina egenheter, gillar att jag kan ha hyperfokus på saker. Gillar när jag kan sitta i timmar och bara rita, sticka, skriva och allt som jag gör. Visst jag har svårigheter med koncentrationen vissa eller ganska så ofta om dagarna. Men det är ett givande och tagande. Det ena är Yes, japp nu flyter allt på och jag är! Det gör att jag då, får jag ta att det finns andra mindre bra saker. Jag behöver inte gilla läget men jag får acceptera och ta hand om mig själv, när det är mera down läge. Nu har jag levt i ganska så många år, kanske borde jag lärt mig att hushålla och ha ett mera slentrian läge. Men no, no det är inte jag. Slentrian läge är inte för mig. Här är det kullar, berg och fjäll. Det gör att jag får uppleva och vara i mera känslor. När du träffar mig är det svårt att missa, vilken dag som är. När du känner mig, är du fullt medveten om att jag kan behöva lite hjälp med tider, vad jag ska ha med mig och när jag behöver göra saker för att tiden ska hållas.

När du känner mig vet du när jag är glad och har energi, när jag är mera nere och ledsen. När jag gråter är det gråt från urberget och när jag är glad skrattar jag. När jag är arg vilket jag just nu för tiden, inte är så ofta. Men när jag är det, då syns och hörs det. Oftast är jag arg när jag inte fått bilden helt klar, när jag känner att det här är en orättvisa som är mera än orättvist.

Jag brukar berätta för pojkarna på jobbet, att det är bara att acceptera att livet är fan inte rättvist. Men ibland är livet mera orättvist, än det behöver vara. Riktigt så orättvist behöver det inte vara, hur reder vi då i saker. Vad kan man göra själv och vad kan man faktiskt be om hjälp med.

Kullar, berg och fjäll gör att jag ser bortanför träden. Men kanske glömmer jag av att innan träden, finns det en karta som jag behöver ha. Oftast så har jag inte kartan. Lite som Pippi Långström som säger. Det där har jag aldrig gjort, det klarar jag säkert. Sedan är det saker som jag aldrig klarar. Då är det oftast för att jag inte ser syftet med det. Jag vet inte hur man gör, när folk förklarar så förklarar dom så som dom tänker, det är definitivt inte så som jag tänker. Vissa saker tycker jag är helt onödiga och struntar blankt i medans vissa saker är mera än viktigt för mig. Viktigt för mig är att människor runt omkring mig mår bra, får känna känslan av att duga precis så som dom är. Att oavsett vem du är, vad du gör så är du en helt unik härlig människa. Kanske är det viktigt för mig, för att jag själv har så svårt att nå upp till den känslan själv. För det finns dalar, berg och fjäll att ta sig upp till ibland, för att få känslan. För vissa av oss är det svårt och det är nog min största svårighet som jag allt som oftast trilskas med.

Det här inlägget började med ett mail. Självklart om jag kan hjälpa till så gör jag. Jag skulle själv behöva en sådan som bara lyssnar. Någon som jag kan prata med utan att känna dömande….

Nog för idag.

Tacksamhet:

1. tack för att jag vaknade idag.
2. tack för mailet, det gjorde mig varm
3. tack för att jag är jag och äntligen kommit till en punkt att det duger precis
4. tack till livet och allt som mitt liv innehåller upp och nergångar ner och uppgångar.
5. tack för allt vackert i mitt liv. Jag gillar vackert.
6. Tack för att ovackert ibland blir vackert.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.