Dagen kommer

dagen är nu ny igen  så  oviss, sovaldi sale ny  vad kommer den att föra med sig idag?   Vad  vill den lära mig  idag? Vi tar  så mycket för givet,  att vi ska vakna på morgonen. Att  livet skall vara idag  som det var igår.  Ändå är varje sekund ny,  allt förändras  jag förändras i varje andetag jag tar, blir äldre,  klokare,  säkrare och  ännu mera jag.   Jag känner att jag blir medveten när jag tänker sådana tankar.  Jag blir mera levande, ödmjuk  och  närvarande i nu.

Jag kan inte förändra min  historia,  inte  påverka min framtid den har jag inte  någon  möjlighet att påverka,  vet inte  vad som kommer att ske i morgon  nästa dag  eller nästa vecka, år.   Just nu! kan jag  ta ansvar över  och enligt mina  konstruktioner  från  min historia så har jag förmågan att  förut se  kommande händelser.  Kellys teori,  är  intressant  för  det  finns så mycket  där som vi   gör.  Jag  beter mig  på ett  sätt för att  få ev. beteende av min  omgivning.   Jag har tänkt på det  i och med mitt bloggande  vad är det jag vill uppnå?  vad är det som gör att jag sitter här   var dag   och skriver  saker om  mig  mitt liv och min familj?

Det vet jag inte , men  det känns skönt  att skriva, det känns som jag  släpper ut  mina tankar  låter dom utvecklas och  de hjälper mig att  se  på små  händelser i ett större sammanhang.  vissa tankar  förändras  från ett inlägg till ett annat.  Vissa  tankar  blir kvar, fastare och  ännu större.  Jag rensar renar och  byter ut  mina  gamla känslor till nya känslor.

Jag lär känna mig själv,  på en annan nivå.  Ändå  bjuder jag  inte på  allt i mitt  liv.    Jag  får  en närmare kontakt med  min inre röst.

Alla inlägg jag skrivit under ett års tid,  det är så många inlägg vissa  som inte  betyder något  vissa   inlägg  som  bara är ordbajs för att ordbajsa.

Men vissa  inlägg är betydelse fulla för mig,  Jag  går tillbaka till dem  och läsaer dem igen känner på orden som är skrivna. Fylls av samma känslor  som då jag skrev dem och  blir  bekräftad i min känsla.

Jag har lärt mig  under året som förflutit, jag har lärt mig att komma närmare  mig själv. Närmare mig den jag är  sådan som jag är innerst inne.   Jag är  en  känslor människa, mina tankar,  mina sinnen, mina känslor är mina  och   ju mera jag skriver ju mera  tycker jag  om mig själv.    Under  en lång tid som  började för  15 år sen  i  och med min 30 årsdag  har jag  gjort en inre resa  där jag  mött en  vuxen kvinna, en kärleksfull,omtänksam känslofull lite  flicka som  har velat alla väl men glömt bort sig själv.  Den  kvinna som  vid 30 års ålder vände ut och in på sig  själv för att  hjälpa och ställa upp för andra för att de skulle tycka om henne,  detta gjorde  henne tom, trött  och osäker.   Där efter lärde  jag mig att tänka andra tankar, vill jag det här, för vem gör jag det,  av vilken anledning  gör jag  det?

Första gången jag sa nej,  sa jag det tyst så att ingen hörde det, inte ens jag.  Gången efter  viskade jag det,  då hörde jag det, men ingen annan.

Tills en dag, då jag sa det så att den frågande, hörde  att jag sa nej.  Hela jag  skakade av rädsla,  för att  den andra skulle  bli arg,   inte tycka om mig. Men  i samma ögonblick  växte jag,   började  tycka om  mitt nya ord.  Nej jag vill inte,  eller jag har inte tid,  jag skall göra annat,  eller det  betyder inte så mycket för mig , du får  fråga någon annan.    I dessa meningar   visade jag mig själv kärlek, jag tog ansvar  över mig själv  satte mig själv  på de trappsteget som  var mitt.  Vissa  människor  runt mig  tog avstånd, andra  nya  människor  kom till.  Idag  när jag  säger nej  eller ja  så vet  dom som frågar att jag  vill eller inte  vill  för jag  gör  det av  rätt anledning. Jag gör det  för att jag vill  för att det  är viktigt för mig  för att jag  känner att jag har tid orkar och vill.

Det gör mig ärlig hel  och tydlig, det gör mig kärleksfull emot mig själv.  All denna sökande  av andras kärlek och uppskattning  handlade om att jag istället  skulle  ge mig själv kärlek…….