Trattisar, skogen är full av dom.

Mitten av november 13 grader ute och vi gick till skogen och plockade svamp. Ur led är tiden, ur tid är leden.

Då har jag varit hos sjukgymnasten. Det var jag redan igår, sjukgymnasten säger träning men smärtfri innan. Inte göra saker när det gör ont, men lite rörelser varje dag 10 minuter a tre gånger… Igår gjorde det för ont för att träna. Han rekommenderade även tabletterna, jag inte provat ännu, för jag står ut med värken. De där lite starkare tabletterna kommer jag inte att ta. Jag är för feg.

Idag ringde det ett samtal om att någon läst min blogg. Om inlägget nervsmärta. Ringde och sa no no, du ska ta kontakt med en smärtklinik. Där efter, finns det en behandling i Jönköping, men även i Stockholm. Jag fick uppfattningen, om att jag kommer att få stå på mig, får se till att det bli den hjälp som hjälper, istället för att bara ta bort symtomen. Jag gillar gå till ursprunget och få bort orsaken. Nå ja, jag har lärt mig en sak till idag, detta från telefonsamtalet. Värken ska inte stås ut med, utan gör det ont så är det värkmedicin som ska tas. För mig duger det med Alvedon och Ipren. Dom tar jag var sjätte timma. Sista timman innan jag fyller på med medicin, gör det lite ont men jag håller mig, till de timmar som rekommenderats.

Idag på förmiddagen gick jag och maken ut i skogen. Då var värken inte i kroppen. Vi plockade svamp. En stor korg med trattisar, hittade vi där till några taggsvampar. Nu står det en stor ugnsfast form, med nystekta trattisar för att kylas. av i köket. Därefter ska de läggas i frysen, för att sedermera användas i vinter. I såser och annat. En och annan kantarellmacka lär det även bli tror jag.

Det var härligt att vara ute i skogen. Det luktade så gott, mjuk mossa mot skorna och tystnaden. Så rofyllt och riktigt roligt att vi hittade så mycket trattisar. Nu har jag fått blodad tand och vill ut igen. Men idag kommer dottern med hennes familj och äter mat här. Vi ska spela lite spel.

Det blev inget bad på morgonen, istället kokade jag risgrynsgröt till familjen. Eftersom jag inte hade så ont i morse, passade jag på att dammsuga i källaren. I gatan vad smutsigt det blir när man eldar. Men det är en okej smuts, för eldandet är så mysigt. Då får man stå ut med lite ved bös.

Idag på morgonen var jag rätt så okej, med mina ben och fötter då gick det liksom att dammsuga och greja. Men nu när jag sitter här och skriver inser jag att hmm. Jag kanske skulle gjort något av det, jag gjort idag. Det är lite dumt att slå på stort och göra både städandet och promenaden i skogen, samma dag när jag dagarna innan, knappt kunnat gå.

Just nu när jag skriver det här, så kan jag höra hur min farmor pratar med mig om just detta. Man behöver inte göra allt samtidigt. Man kan göra en sak. Känns nästan som hon står här bredvid mig och pratar med mig. Känns som hon masserar mina ben och säger att nu, är det du som tar det lugnt. Nu gör du inte mera idag. Ska du inte ta den där lite starkare tabletten. Men no no, där är jag och farmor inte överens.

Nu är det i mina tankar farmor finns, för hon bor ju där borta i himlen. Men hade hon varit i livet och i sina sinnes fulla bruk, så hade vi just nu haft den konversationen. Hon hade kört ut maken från köket, ställt sig där själv och lagat den godaste maten att äta. Men hon hade klagat på att vi tagit fram två fläskfiléer, hade tyckt det hade varit alldeles tillräckligt med en. Svampen hade hon varit otroligt glad över att få tillaga.

Men oj, i gatan. Nu gör det ont i sinnet. Just nu är saknade så stor! Stor saknad efter min kära farmor. Oj vad jag vill att hon skulle vara i livet.

Nog för nu, lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.