Hela Havet

hela havet stormar säkerligen, sick men, remedy här är det regnet och träden som låter.  Pippi sa i någon av långfilmerna, att det är ju tur att vi har nått väder alls. Jo, det är tur att vi har väder.  Som alltid finns det inga dåliga väder utan här handlar det om kläder.  Själv tog maken fram ett av sina  oändligt fula regnkläder till mig, så jag skulle slippa bli blöt när jag och vovven skulle promenera. Televerksfärgade regnkläder med jacka och byxor.  Fulheten, jo, färgen är verkligen inte fin.

Själva kläderna i sig gav mig små minnes bilder om hur det var när jag var liten.  Men oxå om hur det  var när min son var mindre en så där tre fyra år. Galonisar och min son var nog inte de bästa vänner och idag kom jag på varför.    För även om jag var torr från regnet, så blev ändå mina kläder fuktiga.  När jag till sist kom hem igen efter promenaden så till och med frös jag, av kylan som blev av fukten i mina kläder.  Dessutom gnisslade och lät det när jag gick.  Ett stilla tack till min hörapparat blev det när jag stängde av den, för det riktigt skar i kroppen på mig då det  hela tiden  gnisslade och prasslade  av varje rörelse.    Nu var inte tanken att skriva om det negativa men det blev så.

Ville egentligen skriva om  att det faktiskt var ganska mysigt  då jag stängt av min hörapparat. Att  gå där i alla vindar med regn som smattrade och ven runt mig.  När jag sedan mötte en tjej med ett par korta byxor och nylonstrumpor  kort jacka, så blev jag fulla av vackra tacksamhets tankar till att jag är mera trygg.

Trygg, mera lugn, mera modig och mera oberörd om någon skulle råka se mig, i det brandgula regnställ jag idag hade. För det måste vart obehagligt att trippa runt i kortbyxor och sura tygskor i denna storm.  Regnet som jag i tanken  nästan  kunde ana hur det lyckades krypa in under skinnet på flickstackarn.   Så här i efterhand, så, jo, hon kommer bli vuxen, hon kommer en dag att förstå fördelarna med att ha kläder efter väder.  Kanske  är hon lite mera eftertänksam än mig,  för då slipper hon gå runt med den brandgula stilen, utan  inhandlar något som är mindre utstickande och snyggt.  Men som Karlsson säger det är en värdslig sak.