Mitt jobb någons vardag.

God förmiddag, idag vart det en riktigt härlig mysig morgon. Den började tidigt som den alltid gör för mig. Redan innan klockan slagit 6 satt jag i soffan och drack mitt kaffe. Har läst eller hört någonstans att det är inte någon idé att dricka kaffe det första man gör på morgonen. Man ska vänta en halvtimma eller timma. Det gör inte någon nytta innan det. Men jag dricker mitt kaffe, det första jag gör. Eller nu blev det fel.

För rutinen är mera starta kaffemaskinen, ge katten mat, hälla upp mjölk i koppen till kaffe och sedan köra programmet för en Latte. Därefter blir det att kolla av kattlådan uppe, torka av något i köket och ta koppen med det rykande kaffet. Sätta mig i soffan i vardagsrummet och kolla av sömn-appen.

Det här är en rutin som inte kan brytas av mig det är min rutin. Sitt där i soffan och vara i stillhet. Prata med mig själv om att det är så dumt att packa ihop väskan för bad, så dumt att gå ut i kylan och sätta sig i en kall bil. Det är så dumt att åka i väg till sjön doppa sig och frysa en stund på morgonen. Jo så går tankarna innan kl 7.00 Klockan 7.30 är väskan klar, jag är klar och inom några minuter sitter jag där i bilen och är på väg till sjön. Väl vid sjön ångrar jag inte en sekund, att jag tog mig till sjön. Det är så härligt att åka den där milen se vädret, omgivningen och skiftningarna i naturen. Det är så härligt att gå ut bilen, ta mina morgonkort på sjön, höra mina badsystrars bilar närma sig badplatsen. Det är mindre härligt att ta av morgonrocken, när badskor och vantar är på. Då när jag är klar för badet, då är dom där petitesserna innan borta. Då gäller det att få in rätt andning, ta stegen ut i det kalla vattnet och få den där kicken av kylan. Först blir det kallt, isande kallt efter några sekunder är känslan en helt annan och jag förstår igen, varför jag gör den här resan till sjön. Idag hade månen tappat en halva av sin kropp i sjön. Det var som en framsida på en sagobok. Men en verklighet, helt otroligt vackert. Jag ångrar inte att jag åkte den där milen.

Efter bilderna blir det ADHD snacket.

ADHD

Jag hade igen tänkt att skriva om ADHD. Ämnet är så viktigt och det behövs tankar. Nu önskar jag att jag hade haft flera videor av de föreläsningar jag gjort. För budskapen är så viktiga. Det handlar om förutsättningar i livet, det handlar om egenheter man lägger till med för att orka vara levande i vardagen, det handlar om gener från generationer, led som visar på varför man lägger till med saker i livet för att faktiskt orka leva, orkar ta tag i det som behövs tas tag i. Livet flyter på fast man har ADHD, men för vissa av oss flyter det på mera trögt. Enkla saker är höga som berg för vissa av oss, det som är enkelt för mig kan vara ouppnåeligt för någon annan.

Att betala sina räkningar kan vara en konst, som vissa inte knäcker. Att städa, tvätta, handla, göra saker i rätt led, av hålla sig från att rasa ut i ilska. Ja, nästa vad som helst kan vara en svårighet som tar på energierna, för någon som har någon form av de olika egenskaperna inom NPF. Människor dom möter säger det är bara att gö, men herre min skapare det är väl inte så svårt, när ska du fatta, Men skärp till dig, du klarade det innan. Eller den klassiska, fast han är bara lat. När jag hör sådana uttryck, då ja då får jag räkna till 100 baklänges, ta till andningsteknik, backa och ändå ändå blir det en vulkan i mig.

Idag har jag lärt mig att inte bubbla ur mig, allt det där som bubblar i mig. För bubblar gör det. Oftast då i alla fall förr, bubblade det så mycket i mig att jag efter jag sagt det, jag hade att säga. Då fick skämmas efteråt. Idag med en pytt-liten gnutta av självkontroll, brukar jag med ansträngd stämma säga att så kan man tycka, men just det där med lathet handlar det inte om!

Min dotter jobbar på ett boende där hon möter olika människor med olika svårigheter. Hon är utbildad stödpedagog. Hon handleder sina kolleger och hjälper till med att hitta stöd i vardagen för boendet. Igår la hon ut en sådan viktig bild i sina sociala medier som är Viktig. Det handlar om det där med vem är det som jobbar. När vi personal får frågan av de som tar emot vår hjälp. När dom ställer frågan om vem är det som jobbar i morgon.

Det är en viktig fråga för vissa, det handlar om den boendes vardag. En fråga som säger så mycket, om hur det är att vara den som tar emot mitt jobb, ditt jobb. Vem är det som jobbar i morgon? Ja vem är det? Den som jobbar i morgon, gör att om jag hade varit vårdtagaren så får jag ha en plan, jag har en uppfattning om hur jag får ha det i morgon. Kommer vi följa den planeringen som är planerad? Kommer det bli så som jag vill ha det, eller kommer jag som vårdtagare få kämpa mig att stå ut.

Ditt jobb, någons vardag.

Jo så är det ibland, ibland är det så att min vardag, den där vardagen som vi alla tar som en självklarhet, är olika från olika dagar och då kan det bli beroende på vem som jobbar. Det kan vara så att just den dagen, får jag krav som jag egentligen inte klarar av. Mitt jobb är någon annans vardag.

Mitt jobb, är någon annans liv i sitt vardagliga liv. Det gör ont i mig när jag läser det jag skriver, Inser att jag även lilla jag ibland glömmer av att mitt jobb är någon annans vardag. Det får jag inte göra. Det som är tragiskt i detta, är att jag inte är ensam om att glömma av det. Min morgon, kan spegla av sig i mitt jobb. Här gäller det att glömma gårdagens jobbtråkigheter och börja om. Nystart, ta på nya glasögon i dagens pass. Ha i minnet det som fungerade igår och ha i minnet att min morgon ska inte påverka någon annans vardag på jobbet. Ta på den professionella rocken och bli den där glada omtänksamma strukturerade vårdgivaren som vårdtagaren alltid, alltid har rätt att få.

Jag lägger ut lite videos på gamla föreläsningar jag haft genom åren. Just nu känner jag det tråkigt att jag inte filmat mera. Men här är små korta filmer som kan vara bra att ha tänka på. På med de nya glasögonen idag på jobbet, möt den du möter med intresserade ögon och se möjligheterna se vardagen, så att den du möter har en vardag som är den bästa vardagen han eller hon har.

Just dom här föreläsningarna är några som jag har kvar i minnet och där bor så mycket värme i stunderna.

Självbilden utanförskap

kognitiva hjälpmedel, seismograf och impulsivitet.

Lite OCD företeelser

Förutsättningar

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.