Valfriheten är inte till för alla

Det är inte enkelt, hospital men allt ska inte vara enkelt. Önskar bara att det kunde vara mindre svårt.  Fast nu ska jag inte klaga för situationen har löst sig till det bästa för stunden.  Det strular i skolan, order sonen är hemma för tillfället även det andra dagarna än lördag och söndag.   Men jag blir ledsen, prescription det känns tråkigt.  Att det liksom inte är så att alla får plats i vårt samhälle.  Alla ska med va det i någon valrörelse, idag är det jobben som är det viktigaste.

Men hur är det då om inte alla ens får gå kvar i skolan?  Får du inte ens gå i skolan hur ska du då någonsin får ett jobb? Nej, nu tar jag ut tankarna i förväg, den dagen den sorger heter det väl?

I alla fall så blir det en månad hemma med sonen, fast han är 18 år  snart så har jag tagit tjänstledigt från mitt jobb, för att få ordning och struktur under denna månad som sonen är hemma. Jag känner att det borde finnas flera alternativ flera val när det strular.  Det är ju så modernt det där med valfrihet. Men den valfriheten gäller inte alla.

Den gäller inte om du är en liten ”strul-pelle” i samhällets ögon  som har svårt med de där lite mera svårlästa koderna, som finns i det sociala samspelet.  Vi tyckte ändå att skolan  han valt var ett bra alternativ att välja, men, nu kanske de till och med väljer bort honom.  Hur är det då med valfriheten? Vad finns att välja då?

Jag tänker att det är tur för vår son att just den där valfriheten inte gäller över allt, tänk om föräldrar valde bort sina barn?  Nej vi väljer att kämpa, kämpa för vår sons rätt att ha ett bra liv.  Just nu kanske det bästa alternativet är att han är hemma.  Att vi, jag och han denna månaden försöker hitta på andra saker, att fylla dagarna.  Det går inte att han  hela dagarna sitter här hemma, med sin dator.  För det är just det han hade gjort, om jag inte  tar tag i det och hittar på saker.  Just det där med att hitta på saker är ju något som jag tycker om.  Så här ska hittas på. Frågan är bara vad vi ska hittpå.

Konstigt tycker jag att är du annorlunda och har lite svårare med att hantera de där sociala koderna, har annorlunda tänk. Då får du liksom inte plats. Vi kan inte ändra på vår son och hans sätt att vara. Vi kan liksom inte ta bort hans funktionshinder utan det är vi omgivningen som måste se till, underlätta, forma om, lägga ut pusselbitarna så att han ser bilden. Vi kan inte ändra på vår son, men vi kan ändra vårt egna beteende så att sonens funktionstillgångar blir mera synliga och glänsande. Det är  de där funktionshindren som vi runt omkring honom ska hjälpa honom med att gå runt, undvika och förhindra.

Lev idag just nu, Igår är historia och imorgon är en helt annan dag som inte går att levas i idag.