En morgon med bad och lite livstankar.

I alla fall var jag här och nu idag, för en stund sedan. Då när jag tog steget ut i det kalla vattnet. När vattnet mötte mina fötter, sedan knäna, magen och axlarna. Då var jag där i vattnet, såg skogen runt sjön det gråa diset som egentligen mera vitt blått. Ön som låg där ute framför badplatsen är så lockande. En dag ska jag simma ut till den, har jag tänkt. Men nu när det bara är sju grader i vattnet, räcker det med att vara där i vattnet. Andas, titta mig omkring, känna hur kroppen sätter igång alla system, för att värma upp sig själv. Jag var i stunden då när jag var på väg upp ur sjön, när luften mötte min nakna hud. Efter några steg upp ångrade jag mig, gick ner i vattnet igen. Tog några simtag. Simtagen gav mig känslan av vatten som strömmade mot min kropp. När jag sedan gick upp ur vattnet på riktigt. Då kom möttes jag av den härliga känslan av värmen som kommer inifrån. Då är jag stark och levande ut i varje cell.

Jag är bara en människa, ett väsen en del i den här tiden, livet naturen, you name it. Utan människorna omkring mig, vad hade jag varit då? Vem hade jag varit utan dom, som bor i min cirkel? Om det hade varit andra människor i mina cirklar, vem hade jag då varit? Jag bara en människa, jag är bara en kvinna.

Jag börjar närma mig de där sista centimetrarna, på meten av liv. Hur har livet sett ut fram tills nu? Finns det centimetrar som jag borde fyllt med andra saker, än det jag fyllt dom med? Vad vill jag fylla dom där cm som är framför mig med? Vad är det jag samlat på mig och det jag samlat på mig, är det jag? Nä jag tror inte det, vem är jag? Vad vill jag? Är jag den jag vill vara?

Jo, jag är där jag vill vara, men jag vill mera…. I wan´t more And i need all the love I can get, I need all the love that I can’t get to. Just den slingan av musik simmade in i huvudet nu. I wan`t more.

Jag skulle vilja ha all tid i världen för att träffa mina barn och barnbarn. Jag vill ha mera tid för min familj, mina vänner. Jag skulle vilja ha bad varje dag, inte bara dagar jag är ledig. Det är något jag kan göra något åt. Men jag är inte beredd på att gå upp kl 5, för att åka och bad. Jag vill ha mera tid till mina tavlor. Men jag vill inte ta bort saker som jag gör under mina dag. Jag vill ha mera tid till min blogg.

Jag ser att de dagar jag skriver inlägg, har jag massvis som läser. De dagar jag inte skriver, sjunker läsandet markant. Inte så konstigt men, jag blir så glad av att någon tar sig tid för att läsa alla ord jag skriver. Varför blir jag det? Jag har inte så mycket klokheter, att dela med mig av. Eller har jag det? För vem skull skriver jag? Jag skriver för min egen skull. Jag mår bra av att skriva. Det är en sådan härlig känsla att sitta här med datorn i knät och trycka ner tangent för tangent forma ord som sedan blir till meningar. Det är min stund på dagen där tankarna får flyga helt fritt. Då just denna stund är jag i min bubbla, i mitt flöde.

Nog för idag, stunden nu ska bli klar. Dags för frukosten som för mig består av havregrynsgröt, äpple och kanel. Idag ska jag skämma bort mig med en kanna Earl grey.

Skämma bort mig med min dagliga rutin med Mary Kay.

Ska leka lite med färger, genom att göra en ny tavla. Har tänkt mig att sticka lite, på lilla Emilias strumpor som är på g. Tänk dig en lite prinsessa som hon är ska få mössa, halsduk och vantar plus strumpor i rosa, hon kommer att bli jätte glad av det som farmor just nu stickar. Därtill kommer hon få ett par glittriga raggisar.

Lev idag just nu! Igår finns inte längre kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.