ADHD påhittesaker jo men visst så dumt.

Man säger till mig att jag är påhittad, unhealthy att jag har på-hitte-o-later. Man säger även till mig att jag knarkar ner mig, site och att jag bara är lat.  Att jag knarkar ner mig, Concerta är min medicin, preparat som är amfetamin liknade. Amfetamin är upp-åt-tjack, som gör att man går upp i varv.

Men jag är uppe i varv och gå ner i varvtal när jag tar min lilla Concerta.  I själva verket så blir jag klarare och mera långsam  så jag hinner med att tänka flera steg när jag äter min lilla tablett. Den gör att jag faktiskt orkar göra det jag ska fram till klockan fem på eftermiddagen. Sen är surret tillbaka igen som en kär gammal ovän.

Det må så vara att vissa vill att mina olika till och o-tillgångar är påhitt  för andra. Om de mår bättre av att vila i dessa okunskaper så må det vara det bästa för dom.  Själv vet jag att jag definitivt inte är påhittad.  Att jag inte kan läsa och skriva, är ju i och för sig som det visar sig i texten jag skriver, konstigt.  För skriva det kan jag  ju och läsa ja det kan jag ju det med. Men, men, men, det finns små underverksprogram i min dator som gör att jag idag är o-handikappad.

Tänka sig att det finns ändå mera underverksprogram som gör att jag lyckas med saker som jag innan inte lyckades med. Här är ordet och underverket Google skulle vilja skriva det i gyllene guld för att andra ska förstå vilka underverk som sker med just Google.  Men jag  nöjer mig med Google.

Det har varit många som ringt till mig angående Just Google och frågat var underverken ligger.  För mig är det kalendern.  Som genom att konversera med min telefon gör att jag inte missar lika mycket idag som jag gjorde innan. Nu var det inte  Google och Underverksprogrammen som min dator har som jag skulle skriva om.

Men som ni vet så har jag påhitteolater och det gör ju att det blir så.  För mina tankar är ju inte så raka som de borde vara.  De är ju mera utsvävande och cirkulära. Ibland hoppar de från tuva till tuva men då i olika vattendrag.

Jag har alltså påhittade diagnoser som inte finns på riktigt utan de är enligt vissa påhittade. Dyslexi är en av påhitte sakerna från rakt nedstigande led från min pappa som också han hade lite hittpåsaker. Dyslexi är ju att man stavar som en konstnär målar.  Fråga mig  jag vet ju även hur man målar och där har jag inte någon målexi, Bara en inre kritiker som säger mig att det där duger inte till.

Jag har svårt att sitta still. Hyperaktiviteten är ibland o-hyper aktivitet.  Det finns en inre oro i mig som gör att jag hela tiden måste göra saker. Där av alla mina avkopplingsmoment så som stickerier, målerier, skriverier, riterier. När jag är O-hyper så ligger jag i soffan och kollar film på film eller rent av bara ligger och tittar i taket. Ibland har det varit så mycket oro att jag knappt orkar andas.

En till av mina påhittesaker är i rakt nedstigande led från min gamla farmor, och min pappa. Det är nog det som är den värsta olaten jag har.  

Sömnstörning, är det som ställer till det allra värst ibland. Om det nu är så att just denna åkomma är påhittad. Så vill jag genast att den som hittade på detta helveteienskål, så vill jag att denne någon genast tar tillbaka och slutar hitta på sådana åkommor. För det tär på mig när jag inte kan sova. De nätter som jag inte sover gör att jag somnar när jag inte ska somna.  Förr innan min tablett hade jag jätte svårt med att köra bil utan att somna. Sådant är farligt och jag tror många har sett mig  parkera bilen på konstiga ställen för att jag just fått akut behov av att sova.  Sömnstörning i mig ställer till det allra, allra värst, vissa nätter springer jag runt i vårt hus och vandra, kollar tv, målar skriver, spelar spel. När sedan familjen vaknar är jag mera döende än levande. De kan ju inte hjälpa att jag inte sover. Men då är det nålstigar och tråden är oerhört skör för krig av minsta anledning. Ingen sömn, huvudet fullt med tankar och när det har hållit på i några veckor då är det inte ens en nålstig, utan ofta brukar då depression infinna sig. Just depressionen är helveteienskål och ännu fulare ord som jag är så himla trött på.

Till och med rädd för.

Det  gör så ont, gör ingen nytta och framför allt så tar det död på allt vad liv heter. Ibland glömmer jag av att jag behöver luft i mitt system utan kör på och inbillar mig att sover jag inte i natt så sover jag imorgon. Det är nästan aldrig sant det där sista för sover jag inte i natt så sover jag än mindre dagen där på. Så kan det hålla på i veckor om jag inte tar medikamenter för att få sova.

Om det nu är så att allt detta är på-hitte-saker så ber jag bestämt vänligt att denne någon som hittar på allt detta, Genast slutar upp att hitta på sådana dumheter. För jag får ont varje gång. Jag går sönder av alla dessa sömnlösa nätter. Det gör ont i mig när jag ibland måste stava till saker utan mina program i datorn. För det blir oftast så mycket fel i det som jag försöker skriva att ingen förstår.  Den hyper och ohyper som ibland är så påtaglig att andra retar sig på mig gör också ont ibland. Där till gör det ont när andra retar sig på. Men mest av allt gör det rejält ont när jag är hyper och inte får vara hyper. Det gör även ont i mig när jag är o-hyper och egentligen måste vara hyper.

I o-hypertillstånd finns det saker som jag måste göra men blir inte av. Här får självkänslan och alla förr spöken plats.  De blir mina sanningar min bibel.  De är inte nådiga när de sätter igång.

Egot inom mig är gräsligt vidrigt och bara dumt vid sådana tillfällen. Hennes röst skär som knivar och bränner som eld. Berättar i långa haranger om min oduglighet, min lathet. ” men det är väl inte så svårt va fan du kunde ju  i går, men det är ju bara att skärpa till dig, ta dig nu i kragen. Det kan handla om att jag behöver gå till apoteket och hämta medicinerna.  Vissa dagar vågar jag mig inte dit. För då föds tankar om att apotek är farliga, fulla med bakterier som gör mig sjuk, som sedan gör mina barn sjuka och det blir mitt fel och och och. O C D kallas sånt.

Självkänslan som är så viktig är något som saknas när man har mina på-hitte-saker allt som oftast.  Jobbar jag inte aktivt med min självkänsla så blir jag en komplett oduglighet, som inte har något värde alls, inför mig själv.

Ofta när man möter på-hitte-diagnoser som mig själv så upplever i alla fall jag att det är en avsaknad av självkänsla.

Självkänslan är ju det som jag tror på om mig själv, självförtroende är när jag är duktig. Problemet ligger mellan spannet där. För självförtroende har jag, jag är duktig på saker. Men känslan av att duga i mig själv, den är en saknad, om jag inte alltid jobbar med just självkänsloboostrer.  För att slippa vandra i värdelösheter så är det viktigt för mig att jag jobbar och intalar mig att jag duger, jag är bra som jag är.

Tänk va dumt och hitta på så mycket lidande för så många små barn som har ett helt liv framför sig. Jag har ju redan levt minst hälften av mitt liv och är van. Jag vill att de barn som idag växer upp, ska slippa möta alla dessa värdelösheter i sig själva, slippa slåss emot fördomar och dumheter. Därför skriver jag nu fortfarande Vänligt men bestämt att vi får sluta upp med att hitta på så mycket påhitte dumheter.  Vi måste börja se människor. Människor och att vi alla har rättigheter att leva ett gott liv, oavsett på hitt saker eller diagnoser.

Du behöver inte ha adhd för att behöva förutsättningar. Förutsättningar det behöver vi alla