jag vill inte, decease vill inte se sjunger Eva i mina lurar. Altanen är lämnad ensam just nu. Helt tom, viagra sale Trodde inte jag skulle skriva men det är för varm och jag har bränt mitt skinn. Vi är just hem komna från ett kvälls dopp i Ellenö sjön. Det var riktigt gott i vattnet, nu känner jag mig sval igen. Känner att jag är på väg tillbaka, lyckobubblan jag tog på mig i går är lättare att behålla än var det hade varit för ett tag sen. Lyckobubblan är till skänks från tankar i lösvikt. Kolla in henne, det bor så mycket klokheter i henne, har ofta intressanta inlägg att läsa på hennes blogg. Igår var det lyckobubblan som var en klokhet hon gav mig. Även idag har den varit hos mig, tänker bo i bubblan imorgon med. Men ännu tar jag en dag i taget. Inte ens Dagen utan just nu denna stunden.
Med Thåström i lurarna. Det är ni som är de konstiga och jag som är normal. Jo så är det, som ni vet till och med i min bok berättade jag det.
Thåström – Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal. Måste ibland höra hans röst, för att bli mig. Måste få känna hur hans röst liksom kryper in i tankarna, hans takt är en takt som stämmer med min takt. Tungt avskalat och som bara han kan. Förra sommaren var det trädgården i Göteborg. Idag har jag ingen biljett som ligger och väntar på mig.
Men sätter in en bild sen förra sommaren då jag och mina stora barn var på konsert.
Lev idag just nu, i morgon kommer troligtvis en ny dag att ta vara på.
