Compassen Vad är det? Jo det är en förening där jag känner mig hemma. Där jag får tillåtelse att vara just sådan som jag är. Men det är så mycket mera.
Compassen tillsammans med Familjestödsenheten som är knutet till Ågrenska ordnar i GBG olika former av sammanhang.
Q gruppen-träffar där kvinnor med Npf träffas, hospital pratar, story fika mm. De ordnar intressanta föreläsningar, den senaste med Petter och gänget var nog den populäraste. Tyvärr så var biljetterna slut innan jag fick tag på några, så det missade jag. Compassen ordnar varje höst vinter en trevlig tillställning där föräldrar träffas diskuterar och blir klokare. Eller jag, blir så mycket klokare av alla som är där. Samtidigt får jag energi av att få befinna mig i situationer i acceptans, så jag slipper skärpa till så mycket. Sånt tror jag vi alla behöver. Mamma fika är också en sak som Compassen ordnar.
Har inte nämnt allt som händer och sker, utan bara det som ploppar upp just nu. Intresseförening likt Attention, fast Compassen mera är närmare medlemmarna, för mig känns det så. Jag känner mig mera hemma i Compassen.
Compassen är mera matnyttig känner jag. Det är en förening som passar mig. Nu är det inte så att jag uteslutit föreningen Attention utan även där har jag ett medlemskap. Det ena utesluter inte det andra så att säga.
Föräldra helg på Hotell Fregatten i Compassens regi. För oss är det tredje året i rad och för mig är det fortfarande som medicin. Påfyllningar av AHA, check jaha men det är klart att det är. Men även frustration i att det finns så många som vandrat på liknade vägar. Men mest blir jag förundrad över hur fantastiskt kloka och kraftfulla människor är. På något sätt flyttar det in storhet i stunden människor jag möter i sammanhanget blir vackra och vi nickar i samförstånd. Ingen som säger nä nu överdriver du allt, du har missuppfattat.
En sak som även bott i dagen är att det som är självklart för vissa barn i skolsammanhang det är sånt andra föräldrar till ex föräldrar till barn med olika tillgångar inom NPF ser som drömmar som nästan inte går att uppfylla. Då kan det till ex handla om acceptans, förståelse och en sådan enkel sak som läxböcker som kommer hem från skolan så att även deras barn kan göra Läxan. Själv är jag motståndare till just läxor det tar sådan kraft från barn föräldrar ja hela familjen. Det eviga tjatandet som för vissa startar stora världskrig.
Tacksamhet idag är: Tack till att jag och maken fick förmånen att vara i sammanhanget Compassen även detta år. Det ger kraft det ger energi. Så otroligt viktigt så fantastiskt viktigt för mig och jag tror att många med mig känner liknade.
Natt natt nu ska jag se till att sova hela natten. En timma tillbaka i natt ja
Idag bär det av. Till Varberg är det tänkt att vi ska åka idag. Hade i tanken att jag skulle vakna tidigt idag men i stället somnade jag sent runt 4 i natt. Så när jag väl vaknade blev det kaffe packa väska, find betala räkningar som jag borde gjort innan. Glömde bort att borsta håret efter duschen och bävar för att gö det nu. Hela hårborsten kommer att vara full av hår, treat jag kommer att fälla en tår eller två hår öm, try är mitt andra namn. Dessutom så har jag mycket stress som gör att jag idag har en stor kal fläck mitt på huvudet. Munkfrisyr men med hippi stuk . Jag kan inget annat än att le, för skulle jag göra annat så hade jag inte viljat gå ut. Tänker att alla gamla hattar som jag slängde för några år sedan nu hade behövts. Men får väl inhandla en ny.
I dags läget använder jag mig av en schal som jag lindar om huvudet. Eller så gömmer jag mitt håravfall med en tofs eller liknade. Negativ stress här handlar det ju om att hitta orsaken ännu har jag inte gjort det. Det enda som jag ännu kommit framtill är att det är sådant som jag själv inte kan lösa för då hade jag gjort det för länge sedan.
Förr fick jag massvis med cortisonsprutor i huvudet, hjälpte vet ej, ont gjorde det. Idag är det mera att ja ja sånt e livet nu. Där till fundera på vad jag kan göra för att slippa stressen. Massa dyra preparat funkar inte utan är bara dyrt.
Alopeci är en oförutsägbar och nyckfull medicinsk åkomma som inte är lätt att uttala och allt utom lätt att leva med. Forskare och läkare vet inte ännu vad som orsakar Alopeci, men de har lärt en hel del om vad som kontrollerar hårväxten och de fortsätter att forska med målet att utveckla effektivare behandlingar – och en dag, ett botemedel för Alopeci. Läs: “Diagnos och behandling” för mer info.
Alopeci betyder håravfall, oftast på huvudet. Alla åldrar drabbas Det finns ingen möjlighet att förutse vem som får Alopeci. Sjukdomen uppstår lika ofta hos kvinnor som hos män och den kan starta vid vilken ålder som helst även om ca 60 % utvecklar sjukdomen före 20 års ålder. Det finns inte heller någon kulturell disposition för sjukdomen. Människor över hela världen har blivit drabbade. I Sverige räknar man med kanske 150.000 människor.
Tänker idag ställa en fråga som jag funderat på ett tag. Om det är så att man via mail oavsett det är jobb eller annat skriver ett mail som jag sedan skickar i väg. Kan man inte då förvänta sig att den jag adresserade brevet till, skickar ett svar som en bekräftelse?
Vi säger att jag skrivet ett mail där det ställs en fråga som till ex. Har varorna beställt än eller är det i framtiden. Kan jag inte då förvänta mig ett svar? Måste jag vara övertydlig liksom Mera skriva så som : har du beställt varorna eller ligger det på framtidskontot? Vill att du svarar på mailet så att jag slipper fundera på om du sett det.
Jag menar ska jag skriva att jag vill ha ett svar? Har under ett tag skrivit minst tre mail där det varit med frågor, som jag inte under dessa 3- 4 veckor inte fått nått svar. När jag sedan träffar vederbörande så får jag till mig att vi tar det sedan.
Inom mig bubblar det sedan frågor som:
När är sedan? Hur lång tid är sedan? det jag eller i alla fall fått erfara att är att sedan i alla fall är Över en vecka. Om jag ställt frågan är det då så att jag igen ska ta upp det med vederbörande och fråga när menar du vilken tid är sedan och hur länge ska jag vänta?
Jag inbillar mig att Jag inte behöver ha ADHD för att känna mig olustig i situationen. Tror inte att normalstörda människor utan ADHD liksom bara nöjer sig och tänker att ja ja vi tar det sedan och liksom vet per automatik att sedan det är då. Eller finns det någon magisk tid då sedan är?
Sen för mig är sen en annan gång som i mig tenderar att bli aldrig om inte någon leder mig framåt så att jag liksom blir hjälpt fram till målet. Men så kan det väl inte vara i den normalstördes värld då vet man kanske att Sedan liksom blir av ett klockslag som slår vid en viss tidpunkt.? eller????
Nej, inte är det väl så att man utförligt ska skriva att jag skulle vilja att du svarar på detta mail som jag nu skickar dig. För det blir liksom en bekräftelse på att du sett och läst mailet! Vilket gör att det skapas trygghet i mig så jag slipper att sitta och fundera på om i fall och att.
Känner just nu hur barn kan känna det när de får höra vi tar det sedan. När fan är sen????
Ska man behöva uppfostra människor i vett och etikett? Och i så fall är det min uppgift?
Jag känner att jag redan har tillräckligt på min talrik.
Fick inspirationen till att skriva detta just nu från ett forum på FB. Ambassadörer från (H)järnkoll är inspirationen.
Bemötande, ask upplevelser Psykiatrin vården. Jag har inte så mycket erfarenhet av den eller har jag det? Är det mina egna fördomar som gör att jag inbillar mig att jag inte har. Jag vet inte det är det som jag ska försöka reda ut i detta inlägg. Jag har aldrig varit frihetsberövad, generic är det en anledning till att jag i så fall inte ska uttala mig? Då ber jag i så fall om ursäkt men, generic uttala mig känner jag att jag vill göra än då.
För många år sedan, fem är det många? Kanske är det till och med sex år sedan. Mitt minne är bra, men kort så att säga.
Innan jag fick en diagnos fick jag träffa en fantastisk läkare som verkligen tog sig tid att lyssna till min historia. Efter timmen lång fick jag till mig att verkligen så skulle han se till att jag fick en utredning i frågeställningen “min ev diagnos” och som han då i slutet av timmen sa. Det är klart jag skulle kunna sätta diagnosen på dig nu. Men du är en av dem som verkligen skulle för din egen skull få nytta av att göra en utredning, Du har så mycket att förlåta.
Alla depressioner alla dessa perioder av Lyckliga piller som inte funkade på mig mera än till kg. Varje gång gick jag upp 5 kanske 10. Och jag må vara fåfäng men just dom kg gjorde mig inte mera lycklig snarare tvärt om.
Efter det långa samtalet med den där allra första läkaren så var det en väntan på minst två år. Just det kan jag idag säga är en lång väntat tror det även är mera ärligt att säga att väntan var i över tre år. Ringde till avdelningen som skulle göra min utredning flertalet gånger. Varje gång fick jag till mig att de förstår och det är fel att jag ska behöva vänta så länge, samtidigt som de i samma mening så att så jobbigt kan det ju inte va jag jobbade ju.
Som om det med jobb gjorde det så mycket lättare. Ett ordspråk som jag känner är bra här, är det om: att du inte kan döma någon som inte gått i dina mockasiner.
Väl i tiden då utredningen skulle till ,så var även det en jobbig period mest för att jag var rädd. Tankarna som malde i banor var liknade: men gud vad håller jag på med, du behöver ju bara skärpa dig lite till, men herre min skapare ta dig för fan i kragen va har du att klaga på. Du är bara så himla känslig. Du som till och med läst på högskola vad gör du här du är bara så Himla känslig och så himla fel.
Alla besök på avdelningen där utredningen gjordes. Var besök där det till en början var fördoms och attitydsskådespel av mig. Där jag nästan gömde mig, för att ingen skulle se och träffa mig i just dessa arenor som avdelningen var. Låsta dörrar sa mig att: oj, vilka farliga saker som finns här. I mig bodde så många fördomar, som jag nu så här i framtiden från då, ärligt kan säga att de flyttat ut från mig.
Många möten, många möten i mig där jag stod mitt emot mig själv och i fråga satte min egna livskompetens.
Tills en dag när hela teamet var samlat. Jag hade tagit med mig min make, för att han är det minnet som i bland ramlar bort från mig. Jag minns att ett fönster emot vägen var öppet. Det var fint väder ute, de första vårvindarna hade börjat värma oss alla. Det öppna fönstret gjorde att min koncentration, det fokus som jag behövde, flyttade ut och var någon helt annanstans. Efter en stund tog jag mod till mig och sa att jag skulle vilja att de stängde fönstret. Då hade de inte presenterat de små bokstäverna ännu.
Psykologen pratade om styrkor som fanns och att han var förundrad över hur det impulsiva i mig hade lyckats pricka in vart enda ett x som man egentligen inte skulle pricka in. OM MAN INTE VAR IMPULSIV.
(“ Jag föredrar att kalla mig Impulsiv” Boken som jag sedan skrev.) Psykologen var även förundrad över alla orden som bodde inom mig, men även hur mitt arbetsminne liksom bara tog paus efter två steg. Adhd jo då det kunde jag få papper på. Det fick jag.
Där till fick jag ett litet gult papper på att medicinen Concerta, som skulle kunna vara något för mig. Hos mig ville de prova Concerta och det var ett bra prov, för i dag vill jag inte vara utan. Jag blir liksom mera kompis med mig själv, dessutom blir liksom världen så mycket snällare när jag har Concerta i kroppen.
Jag kan inte säga att jag någon gång blivit illa behandlad av psykiatrin. kanske så har jag under några gånger blivit bemött med att läkare har fördomar, eller satt mig i fack som jag inte borde vara. Men av 20 gånger så kanske jag blivit bemött mindre bra 1 gång. Den enda gången är då att läkaren varit inhyr, och inte haft tid att läsa min Journal. För jag tror att under de fyra år som jag varit i kontakt med Öppenvården inom Psykiatrin så har jag endast två eller tre gånger träffat på Läkare som berättat för mig att jag är missbrukare. Att jag bara för att jag har adhd är missbrukar eller kan utveckla ett missbruk. Det säger mig mera om dem än om mig. För missbruk nej kanske dricker jag ett glas vin var tredje månad. Migrän som jag lider av tar jag tablett för när det alltid är försent. Så just här kan jag se att jag kanske inte blivit sedd i mig. För jag har till och med blivit rekommenderad att Bli en större livsnjutare och ta mig ett glas rött lite oftare av andra kunniga personer.
Vad jag saknat inom psykiatrin är det glapp som blev mellan den utredande avdelningen och den avdelning som jag går till idag. Det fanns liksom inget färdigt koncept, den där dagen då jag fick den gula lilla lappen och vetskapen om adhd. Det skulle jag vilja haft, det vet jag att det blev en saknad, i mig. När jag sedan kom hem började jag leta på nätet, även andra instanser. Efter just vad gör vi nu? Hur går jag vidare? Vem ska jag vända mig med alla känslor som bubblar upp. Vem ska hjälpa mig härbärgera alla känslor? Alla automatiska tankar som blev. Just efter perioden skulle jag vilja haft annorlunda. Men jag vet även idag att jag var ju en av dom i början. Man trodde ju inte ens att vi fanns, den damp som vi skulle haft, var ju något som professionen på något sätt trodde vi vuxit ifrån.
Så har ju inte varit fallet, utan snarare så har ju människor efter att de läst om i tidningar artiklar mm. förstått att så illa som de just har. Kanske de inte behöver ha så. Det har gjort att de får hjälp.
Det jag har att klaga på tror jag till och med inte alls är som det var då när jag fick min diagnos. Jag tror det blivit en förändring, men jag vet att jag då det begav sig saknade just Vad gör vi nu? Hur går jag vidare? Vart vänder jag mig nu? Vad gör jag nu?
Idag och i flera år så har det glappet fyllts med Kurator tider, Jag lär honom lika mycket som jag lär av honom. Mest av allt lär jag mig nog att mina idag tillkortakommanden och saker som jag pratar med honom om är helt sunda.
Jag har sunda reaktioner på ett sjukt samhälle där vi alla inbillar oss att vi är lika vi ska alla bidra på lika villkor. Vi ska alla som inte passar in skylla oss själva och ta oss i kragen.
Det är det som är sjukt, sjukheten är i samhället. Sjukt sjukhet går att bota det är det jag tror att Just (H)järnkoll är en medicin på. (H)järnkoll är det som jag tror botar sjukheten. Jag däremot har en funktionsnedsättning, jag blir inte botad och frisk för jag är inte ens sjuk. Jag behöver i stället strategier som gör min vardag lite enklare. Samt lite Concerta då som gör min omvärld lite snällare lite mera som jag står ut med ……..
Lev idag just nu så ska jag packa ihop för ett arbetspass……….
Ja så är det. Jag har adhd men arbetar vilket ofta har legat mig i fatet.
Utan musik stannar min värld, Japp fast det tysta perioder för att sen spelas högt som Fan som Thåström sjunger. Och tänk Jo Herr thåström fick plats bland Rose med till och med Slash.
What we’ve got here is failure to communicate. Some men you just can’t reach… So, you get what we had here last week, Which is the way he wants it ! Well, he gets it ! N’ I don’t like it any more than you men. Look at your young men fighting Look at your women crying Look at your young men dying The way they’ve always done before Look at the hate we’re breeding Look at the fear we’re feeding
jo Guns N´Roses ja… Den gången jag skulle se dom. Så ringde Saul Hudson (Slash) till en kompis kompis, Hjärtat va det fick jag till mig. dessutom var det nått med någon av hans katter efter det så var det inte mera Guns N’ Roses med Slash i bandet. utan Slash stannar Guns’en. Nej jag vet att sångaren håller samman det som är kvar av det. Men det är inte det bandet som jag gillade utan Slash var en tvungenhet idet. Idag blir det cd från den gamla goda tiden. Att jag aldrig fick se dom IRL är synd. Det hade liksom sytt ihop den påse av konserter jag vart på. Visst Axl och gänget var i Sverige för några år sedan men nej inte utan Slash För mig var det han som var bandet.
Har ni glömt hur det va? Ni var dårar som sa. Jag formligen älskar just de raderna. Raderna är från MÄBE skiva Alla hjärtans dag. Minns inte riktigt när det var jag hörde honom första gången. Vet bara att det var min son som presenterade en ny värld för mig. Måste ha varit någon gång som jag suttit och snöat in på thåström. Eller nått sånt.
För jag vet att han visade mig My space och en kille som sjöng nått som gick rakt in och gjorde ont. Skrev någon rad om att jag uppskattade och tyckte det jag hörde var grymt på alla sätt. Fick svar långt senare att nu fanns det en skiva att inhandla.
Det gjorde jag. Idag lyssnar jag på den allt som oftast. Ofta hittar jag till MÄBE när jag lyssnar på Herr thåström……. Misstänker starkt att även herr mäbe är någon som gillar just herr thåström.
Thåström ger sig ut på vägarna trotts att han är körkortslös han släpper även ny skiva. Det kommer även Mäbe göra 2012 kan inte bli bättre två ny samlingar på samma år hur blev det så bra. En spännande musikalisk resa kommer det bli känner jag.
Lika mycket som jag tackar herr thåström, thumb lika mycket vill jag tacka herr MÄBE för att han liksom förlänger den musikaliska resan genom texterna som till och med gör ont texter som är kryptiskt tydligt som gömts i otydigheter. Just sådana texter ligger när mig själv, sovaldi motsatser så slås ihop i ett kaos.
nu borde jag haft en länk att lägga ut här men det har jag inte just nu.
Jag vill inte ha det där ni ger mig. Alla Hjärtans dag och massvis mycket mera finns att lyssna till om det är MÄBE som ligger på sportify. Självklart har jag oxå köpt skivan.
Kan du inte byta ut ditt namn så byt planet! Jag vill, order du vill. Så genialiskt, buy han e verkligen grym herr thåström. Och nu kan jag vila mig biljetterna skriv ut och jag ja jag har biljetter och ja jo jag ska och inte bara för näää jag ska ska ska.
Jag ska få dela några timmar med mannen vars texter som pratar samma språk som jag. Se go da är ni här? ingen panik nej då jag står ut med skriken men hur ska jag stå ut med väntan många månader innan timmen blir magisk. Andetagen kommer att ta tid, prescription varje andetag och inte kommer jag stå still heller. Jo så jag det?
Jag har biljetter redan 2 minuter över var dom mina. Jag har biljetter och står aldrig still…………
För ibland har dom ingen koll alls på vem dom ska ta med…….
kan du inte byta ut ditt namn så byt planet du kan bli en stjärna som dom aldrig kan ta ner tänk att hänga högst där uppe, titta ner på folk å le ja vill du vill
en lycklig människa vet aldrig om på vem han slår han vet att spegeln är den bästa vän han nånsin får han tittar en gång till å john wayne har blivit 2 ja vill du vill alla vill till himlen å åka limousine förstås alla vill till himlen till himlen
å jesus gick på vattnet det e nått visst me den iden med 2 tomma händer byggde han sin månraket
. Jag kan inget annat än att le, för skulle jag göra annat så hade jag inte viljat gå ut. Tänker att alla gamla hattar som jag slängde för några år sedan nu hade behövts. Men får väl inhandla en ny. 
han släpper även ny skiva. Det kommer även Mäbe göra 2012 kan inte bli bättre två ny samlingar på samma år hur blev det så bra. En spännande musikalisk resa kommer det bli känner jag.
