Då har familjestödsenheten lagt ut sitt program tänkte att det kan vara bra att sprida vidare.

Just i sambandet Familjestödsenheten och Ågrenska bor det kunskaper.

Kan varmt rekommendera föräldra utbildningarna som de skriver om längst ner. Då träffar man andra familjer och efter de två dagarnas utbildning går hem med känslan av att allt är möjligt.

När jag gick den första utbildningen så åkte jag hem med kunskaper som idag gör att det funkar. dessutom som en liten guldkant min egna duglighet som förälder. På något konstigt sätt gjorde utbildningen något som gjorde att jag kände att jag dög som förälder även om det ibland blev fel och konstigheter i vardagen.

Välkomna till Vårens öppna föreläsningar och Cafékvällar 2013 OBS!! Familjestödsenheten Kruthusgatan 17, sovaldi sale Göteborg .

Onsdagen den 27 februari 2013 kl 19.00–21.00

Våra metoder och förhållningssätt i vår lägerverksamhet för ungdomar med ADHD och Asperger. Andreas Svensson, order Ågrenska Öboverksamheten

Att vara syskon till en ungdom med ADHD och bipolaritet. Rebecka Eliasson, ambulance Ågrenska Öboverksamheten

Onsdagen den 6 mars 2013 kl 19.00-21.00

Kom och lyssna på föreläsning om färdighetsträning ( att hantera känslor, relationer etc.) Hur kan färdighetsträning ge personal verktyg i vardagen? Carolina Wihrén, behandlingsansvarig Aleris, Strandhagen Sävsjö

Onsdagen den 13 mars kl 19.00-21.00 00

Hur kan jag som förälder hjälpa mitt barn/min tonåring med tvångssyndrom? Carina Magnusson, förälder, berättar om sina erfarenheter

Öppna Cafékvällar för unga/vuxna

En möjlighet att träffa andra föräldrar/ syskon, umgås och dela erfarenheter

Onsdag den 20 mars kl 18.00-20.00

Kom och diskutera den optimala appen för dig med ADHD! Roger Johansson, apputvecklare och musikvideoregissör för bl.a. In Flames,

Hammar Fall (se Youtube, roggodirector)

Onsdag 10 den april kl18.00-20.00

Att vara förälder till barn med funktionsnedsättningar, om vardagsrutiner, hjälpmedel mm Therese Downers, föreläsare och förälder.

Obs, ingen anmälan och till föreläsningar och cafékvällar. Välkomna !

Nya föräldrakurser

16-17 april grundkurs 6-12 år/ anmälan

7-8 maj, tonår/ anmälan

Syskonträff, ålder 7-12 för mer information och anmälan, se hemsidan!

ÅTERTRÄFFARför Er som gått föräldrakurs på Familjestödsenheten våren 2012 och tidigare.

Grundkurs / tonår kl 13-17, se hemsidan för datum och anmälan!

Familjestödsenheten Vårt syfte är att sprida kunskap om inlärningssvårigheter genom föräldrautbildningar, telefonrådgivning, stödgrupper, stödsamtal, öppet hus och föreläsningar. Vi vänder oss till familjer med barn/ungdomar som har svårigheter med koncentration, uppmärksamhet ex ADHD/ADD, eller har svårigheter med inlärning eller beteende och som inte får stöd av LSS. Diagnos är inget krav. Våra kurser utgår utifrån föräldrarnas frågeställningar och önskemål om innehåll, för att ge bästa möjliga hjälp och stöd.

För mera information om vår verksamhet och anmälan, se hemsida www.agrenska.se

Välkommen att kontakta oss på Familjestödsenheten. Annika Bengtner pedagog eller Anette Jonsson socionom tfn. 031-15 49 50, säkrast tisdag –onsdag, e-posta gärna frågor: familjestodsenheten@agrenska.se

……………………………………………………………………………………………………………………………………

Vi/jag vill anmäla mig till följande kurser:

F Föräldrakurs, grund

Föräldrakurs, tonår

Plats: Familjestödsenheten Kruthusgatan 17, plan 6, 411 04 Göteborg

Namn:………………………………………………………………………………………………………………………

Adress:……………………………………………………………………………………………………………………..

Postnr:……………………Ort:………………………e-post…………………………………………………………

Barnets namn:……………………………………… Ålder:…………………………………………………………

Telefon dagtid:……………………………………… Mobil ……………………………………………………………….

Alternativt, anmäl via e-post: familjestodsenheten@agrenska.se

Att trampa upp egna stigar är bäst tror jag.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 januari 2013

En stig blir aldrig en stig om man inte trampar på i samma bana. Det är så stigar blir till.

Det är så saker blir formade. Jag tänker mig en lerklump. Lerklumpen blir inte det den ska bli, discount om man inte formar, decease vattnar, skulpterar och mejslar ut det, som ska visa på det den ska bli.

Lite så tänker jag mig att jag måste träna mig på det som är svårt. Men jag måste få prova på och stampa, på ett sätt som passar mig. Sedan kan det ju vara så att saker som jag tränar på måste jag pröva på, träna i ganska många gånger för att det ska sitta i ryggraden. Kanske uppnår jag inte alltid att träna på, så mycket så att det är integrerat i mig. Utan svårigheten eller träningen hjälper mig så pass, så att jag hanterar det hjälpligt.

Just så är det med den förgjordat svåra uppgiften, i att ha koll på kalender för mig. I min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv, skrev jag om dilemmat med almanacka. Redan i oktober började jag köpa almanacka, innan dec hade jag slavat bort den jag redan köpt. Detta löste jag sedan med att köpa en ny i slutet av januari.

Jag ska erkänna jag har lyssnat på bättre vetande.

Jag har lyssnat på alla som säger mig att jag måste leva med en almanacka.

Så i december inhandlade jag en fin stor, en sida för varje dag. Bokpärmen är i mjukliknade skinn, antagligen något fusk. Jag har inte tappat bort den ännu. Men redan nu, redan i Januari har jag på något sätt misslyckats med att leva med min almanacka.

En tandläkartid har redan missat.

Just nu ligger den på vårt matsalsbord och skrattar åt mig. Den har till och med mage att vara full med lösa papper, som jag inom kort kommer ha slavat bort.

Snart kommer den inte ens ligga på bordet, utan gömmas undan där jag inte hör dess budskap.

“ du är ju helt värdelös på att sköta det enklaste av enklaste saker så som en almanacka.”

Det är så den säger till mig, samtidigt som min lilla digitala Google Kalender skriker, snart skyr han inga medel längre. I att ropa mitt namn och se anklagande på mig, om att jag övergivit det jag förespråkat så många år och gånger.

Jag som bara älskat Google kalendern, som liksom hela tiden vetat om mina små snåriga stigar med att klura ut konsten med att hitta till rätt dagar, ha med rätt saker.

Sedan jag haft svårigheten med medicin och vilat på hopp och förtvivlan, så har jag på något konstigt sätt inbillat mig, att mina små bokstäver vuxit bort och jag blivit stor. Nu trodde jag liksom att jag blivit så stor så de små upp stampade stigarna jag klurat ut tillsammans med min vän Google kalendern trodde jag blivit så hållbara att jag till sist blivit så vuxen så jag skulle klara av att köra i gräddfilen och bli stor. Köra motorvägen och använda mig av en riktigt verklig kalender som liksom finns i verkligheten, inte bara där ute i cyber världen.

Ååå kolla här nu tänker jag knyta ihop säcken. Komma till början igen, hitta tillbaka till där jag började. Förmodligen är det bara jag som ser hur säcken blir ihop knuten och ni som läser sitter där och funderar på men hur knöt hon nu? Vad har stigar med detta och göra..???

Men stigen jag trampat på är en stig i svårighetsträning, för kalender och jag hör inte ihop. Jag bestämde mig på MSN tiden att nej kalender är inget för mig det var innan smartfånen. Men redan då bestämde jag mig för att försöka klura ut hur jag får ihop struktur och ordning på dagar och tider. Sedan hittade jag mig fram till Google och sms påminnelsen som han så snällt skickar mig. En stig som jag liksom kände att jag hade en chans till att hålla balansen på,

att på något sätt hitta till förmågan att ha koll i alla fall med hjälp av Google.

Det funkade i alla fall hjälpligt och det var den stigen som jag hittat som passade mitt sätt.

Jag övergav den eftersom alla frågar hur jag klarar mig när jag inte har översikten och möjligheten att skriva. Jag trodde på de bättre vetande och slog på min egna hjälplösning. Men idag, när jag sitter här med datorn i knät och Google i närheten med almanackan skrikandes på bordet. Ser jag åter igen klart.

Jag måste lyssna på min egna kunskap, mina egna lösningar. Så jag kapitulerar lägger mig raklång och lovar mig själv dyrt och heligt igen att nej tack! Jag tar återtågen tillbaka på min egna upptrampade stig och slutar lyssna på utanpå kunskapen som alla vill vara så vänliga och hjälpa mig med.
Jag ska stampa lite till på min egna trygga stig och igen se till att få ordning på min lilla Google kalender. Nu gäller det bara att föra över de tappra försöken jag gjorde i min fina inbundna almanacka till Google igen. För det är dumt att överge ett vinnande koncept fast så vinnande är det kanske inte helt men bättre än verklighetsalmanackan

Svensk talteknologi AB och persiska fast på mitt sätt…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 22 januari 2013

i Skola

Just nu sitter jag med datorn i knät, physician kaffe står bredvid mig. Då jag för en tidsedan fick ett uppdrag att vara kontakt person åt en person från ett annat land, som ligger långt bort i fjärran med en helt annan kultur. Så har jag idag suttit och reflekterat med mig själv. Dessutom har jag lite svårt att inte vara i tankarna om uppdraget.

I helgen försökte jag mig på att hjälpa till med läxor men jag gjorde det på mitt lilla sätt. Ämnet var SO och planeter. Ett ämne som jag inte behärskar fullt ut. Men jag bestämde mig att hjälpa på sånt sätt som jag själv vet är ett bra sätt för mig. Jag satte mig och skrev av boken la det i ett Worddokument. Där efter använde jag mig av mitt program Claro read, som jag kom i kontakt med genom Bokmässan för några år sedan då jag träffade på företaget på den här webbadressen: http://www.svensktalteknologi.se/

Jag har dyslexi men med just företagets produkter så blir jag O-handikappad. När sedan personen som jag försöker hjälpa till rätta i vårt samhälle, fick prova på att läsa och lyssna till den talsyntes som finns i programmet så fick jag helt klart för mig att jag tänkt rätt. För det är lite samma sak även om det inte handlar om dyslexi.

När jag läser, så har jag svårt att få ihop bokstäverna, jag har svårt att forma orden, få ett sammanhang och ännu svårare att få till komma ihåg, vad jag läst. Det där sista handlar om ADHD, fast endast den lilla delen arbetsminne och koncentration. Att hålla tankarna på det som ska hållas tankar på.

Den person som jag känner och hjälper, har helt andra bokstäver i sitt lands skriftspråk, för deras skrift är vackra små krumelurer som mera ser ut som konstverk för mig. Jag tänker att det måste vara jätte svårt att gå från persiska och arabiska bokstäver till vårt ABC alfabet. Det måste även vara svårt när man sedan fått ihop det svenska ordet, komma ihåg meningen, för vissa ord är det ju även så att de kanske måste slå upp för att hitta betydelsen till.

I alla fall så fick hon prova på det jag gjort till henne. Hon satt med min dator i knät, och använde sig av tal-syntesen. När hon provade så hörde jag på hennes röst och ord när hon skulle förklara för mig att det var så enkelt. Glädjen i stunden hos henne gick inte att missa! Det formades nästa som musik i klangen av hennes ord. Carina det här tror jag skulle vara ett jätte bra sätt för mig att få till läxor och skolarbeten.

Så nu har mitt gamla program hittat till ett nytt sätt att lösa och hjälpa, ett helt annat problem en dyslexi men ändå lite liknande. Tänk om Det hade varit enkelt Jag tänker att skolan skulle kunna göra det enkelt för både sig och sina elever, genom att utan diskussion och massa möten kunna få till glädje och arbetsro genom att använda sig av teknik som redan finns.

När min son gick i småskolan fick jag kämpa för att han skulle få talbok, i början skyllde dom på pengar att dom inte hade råd. Sedan fick han talböcker. Men tänk just det här lilla programmet i datorn som jag har, hade vart till ännu större hjälp en än talbok.

För programmet är mera sofistikerat gör mig som användare mera delaktig. Hjälper mig med punkter och komman. När programmet endast läser så hjälper det mig att sortera ut viktigheter. Men den största hjälpen för mig är att den hjälper mig att höra, och stava.

Nu hjälper det till och med en flicka från fjärran länder, att förstå vårt svenska språk mycket lättare än när hon endast läser.

Det är stort och vackert för mig.

lite info om

Kays måndagstips nr 29 Den 14 januari 2013

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 januari 2013

i Malix

intressant läsning

Välkomna till det 29:e inspirationsbrevet.

Jag såg en gång en fransk dokumentärfilm på TV som var väldigt stark. Filmen heter ”ÄRRET”.

Den handlar om en fransk kvinna som har skjutit den man hon älskar allra mest. Med två skott i

magen. Hon döms till 20 år i franskt fängelse.

I en lång intervju får tittaren möta denna ”mördare” i hennes cell i fängelset. En ung kvinna. Hon är

runt 30 år. Hon är liten och tunn. Stilla. Hon berättar om sin barndom. När hon var liten kallade

hennes pappa henne för horunge. Ständigt. Alltid. Horunge. Horunge…. Pappan kallade också hennes mamma för hora. Hora ….horan…

Alldeles stilla berättar hon att hon blev prostituerad när hon var 15 år. Och hon blir gravid som ung

tonåring. Pappan skryter nu öppet om att det är han som är pappa till barnet.

Hon berättar om förlossningen. Hon berättar under tårar. Eftersom hon är prostituerad förbjuds hon

föda i sjukhusets allmänna förlossningsrum. Hon får föda sitt barn i sjukhusets källare.

Den enda som assiterar henne under förlossningen är en äldre kvinna som behandlar henne som

ovärdig och fördärvad. Hon berättar i filmen om detta… i förtvivlan och under tårar. Hon överlever

förlossningen. Hon fortsätter sedan leva som prostituerad.

Så träffar hon en man. I det här skedet av berättelsen lyser hennes ansikte upp! Hon berättar att hon

verkligen kände kärlek till den här mannen. Hon lever ihop med honom i tre år. Hon får ett barn med

honom. Efter tre år kommer han hem en dag och säger att han vill skiljas. Hon bryter ihop. Hon vill

inte leva längre. Hon tar en burk med sömntabletter och sväljer hela innehållet.

Men trots allt – hon vaknar igen! I sitt omtöcknade tillstånd upptäcker hon att hennes kropp är full av

sperma. Allt tyder på att hon har blivit våldtagen i medvetslöst tillstånd av sin man. Hon vill inte leva

längre. – Jag visste var han hade sin pistol, prostate berättar hon. Hon går och hämtar den. – Jag ville ta livet av

mig, order säger hon.

Just när hon står med pistolen i handen kommer mannen in i rummet …. I sitt förvirrade tillstånd

skjuter hon två skott i magen på honom! Skotten tar illa. Mannen dör. Hon anklagas för mord och

döms till 20 års fängelse. Min första reaktion framför Tv:n är: MEN DOM ANDRA DÅ?? Var är alla som

under hennes uppväxt formade henne till den hon är? Och min andra reaktion är: JAG ÄLSKAR

HENNE!

Jag lär mig något av den här starka historien och jag lär mig något av min egen reaktion. Jag lär mig

detta:

Får jag se och lära känna allt om en människa… allt,

kommer jag att vilja omfamna och bära henne.

När jag fördömer en annan människa

ser jag inte hela den människan.

Tänk om det är sant att när jag fördömer en annan människa, slipper jag se min egen delaktighet och

min egen skuld? Fördömandet blev skapat som ett vapen för att dölja sanningen.

När jag tänker på den franska kvinnan och hennes öde vill jag också berätta detta:

Myten om Indras nät.

En gång fanns en gudinna med namnet INDRA. Denna gudinna hade ett nät som var så oerhört

vackert. Indras nät var också så otroligt sinnrikt konstruerat. I varje knutpunkt på nätet satt en

diamant. Och varje diamant var slipad på så sätt att den hade lika många facetter som det fanns

diamanter i nätet, dvs lika många facetter som det fanns knutpunkter.

Indras nät kunde hängas så fantastiskt och så otroligt finurligt. Det kunde hängas så att om du tittade

rakt in på en av diamanterna i nätet, så kunde du se alla de andra diamanterna speglade i denna

diamants övriga facetter. Myten om INDRAS NÄT vill lära oss något om ”allas vår delaktighet”.

Överfört till berättelsen om den franska kvinnan:

Om du ser på den ”franska kvinnans diamant”…. Du lutar dig rakt in och tittar just på den… så ser du i

en facett just den franska kvinnans ansikte, hennes spegelbild…. Och i de andra facetterna ser du

speglade, pappans ansikte… du ser männens som använde henne sexuellt… du ser den äkte mannens ansikte … en grannes ansikte … en lärares ansikte … förlossningskvinnans …mammans …domarens…

Myten om Indras nät vill lära oss att vi alla är delaktiga i vad som sker.

I Buddhismen talar man om Indras nät. Detta nät är en illustration av det totala

samspelet mellan alla fenomen i världen. Om man tänker sig ett oändligt antal

ädelstenar i kosmos, alla med ett oändligt antal slipade facetter, så speglar sig varje

enskild diamant i alla de andra diamanterna och varje facett i alla de andras facetter; på

så vis bildar speglingarna ett oändligt tredimensionellt nät, utan början och utan slut. Du

är en sådan diamant. Jag är en sådan diamant. Och allt vi gör påverkar helheten. En

fjärils vingslag någonstans i Kina kan vara det som utlöser en storm över Nordsjön.

ÖVNING:

Den här veckan, när du går i din egen vardag, pröva att bära med dig myten om Indras nät. Var du

än är. Hemma, på jobbet, på bussen… I allt du gör påverkar du helheten. I detta har du inget val.

Ingen kan komma in i ett rum och säga: ”Jag påverkar inte vad som sker här i rummet.” Ingen kan

sitta vid ett bord och äta en måltid tillsammans med andra människor och tänka att ”Jag påverkar

inte vad som sker vid det här bordet”. Ingen kan sitta i en buss och tänka: ”Jag påverkar inte vad

som sker här i bussen.”

Tack för att du har läst. De allra bästa hälsningar

Kay Pollak

Känn dig som vanligt fri att sprida de här inspirationsbreven till alla dina vänner. Det kan ju faktiskt

vara ett sätt att påverka helheten. Är det första gången du stöter på inspirationsbrevet? Känner dig

nyfiken på att få dem i fortsättningen? Gå in på hemsidan www.kaypollak.com och anmäl dig som

prenumerant. De kommer sedan via mailen helt gratis till dig. Har du missat de tidigare ”breven” kan

du också hitta dem på min hemsida. Det är bara att gå in där och printa ut dem.

En Innan Explosions Människa

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 januari 2013

i Malix

Att längta till är en förmån som gör mig gott. Just nu längtar jag till sommar, treatment sol, och ljumna kvällar.

Så långt i från varma kängor och jackor som möjligt längtar jag till nu. Att vakna upp en tidig morgon i maj, sitta på altanen med datorn i knät och skriva, höra fåglarna som skriker efter kärlek, höra humlor och bin som letar efter råvaror, känna doften av kaffet som står bredvid och bara väntar på att drickas av mig. Strumplösheten, sandaler även om mina inte är av plast utan med läderremmar.

Att vakna på morgonen dra klänningen över huvudet och bara kunna gå ut. Att tidigt en morgon ta med kaffe och hunden ner till sjön för att njuta av solen som vaknar. Min skapare vad jag längtar, efter vår dofternas berusning.

Längtar till de gula små solarna som brukar visa sig på backen, innan maskrosorna har installerat sig på vår gräsmatta. I och för sig gillar jag maskrosor med, men jag gillar det där förspelet. Innan allt exploderar till sommaren, jag längtar till innan explosionen. Till de där dagarna när solen lyser på himmelen och jag smyger mig ut, efter mina tecken på vår.

Eller när man kommer till ett ställe vitt av vitsippo,r som gör mig förundrad och bara är i havet av sippor.

Längtar till den där första ljumna kvällen i förtältet, när allt är installerat. Längtar till rött vin på altanen, med en massa myggor som i och för sig slutit avtal med mig om att inte sticka mig för ge mig illa kliande märken. Där sprack min längtan, för just det avtalet finns inte att få. Jag får kapitulera och börja lära mig längta, till de där kliande myggbetten istället.

Sitta ute på altanen när jag och barnen gjort sådana där härligt god mackor med massvis grönt och de där tomaterna som till och med luktar tomat. Trånar efter färska kryddor som håller sig längre en den dagen jag inhandlade dom, basilika, timjam, och rosmarin i mörkgrönt i stället för grågrönt.

Oj, nu hittade ritblocket fram i tankarna längtar efter att sitta och bara rita i en hel dag. Låta pennan liksom treva sig fram över blocket och bara rita utan förbehåll utan mål.

Jag är en sommar människa, fast ändå inte, jag är en försommar människa. Fast ändå inte, jag är en innan explosions människa, som bara älskar den dagen då stumporna åker av för att det är vår i luften.

Nu är det inte många månader kvar, nu är det bara någon få månad kvar innan stumpor och skor, nej förresten inte skor mina fötter är känsliga så utan skor blir det tyvärr aldrig gör för ont.

Snart kan vi gå utan strumpor men, med skor. För nu är det snart vår, visst är det magiskt snart vår.

Snart är den magisk våren här…..

En bra bok är aldrig fel…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 11 januari 2013

i Malix

En bra bok är aldrig fel, no rx det är inte helt fel att ligga och läsa bra bok när man är mindre frisk och har ont i halsen. Det är inte heller helt fel att ha en bra bok att läsa när man legat i sängen i flera dagar och sovit mera än man borde. Nej då är en bra bok något som inte alls gör ont att läsa.

Den bra boken var en fantastiskt bra bok vid namn, and DELHIS VACKRASTE HÄNDER.

Den som har författat den bra boken är en man vid namn Mikael Bergstrand. Trotts att han skrev om en allt för grå vardaglig trygghetsväktare som räknade dagar, online månader och år sedan sin skilsmässa med frun så var boken inte tråkig en enda rad. Dessutom fick man en vacker insyn av den indiska kulturen.

Boken fick jag av min systerdotter som gav mig den vid mitt förra besök hemma hos dom. Då jag fick den sa jag nått om att jag lovade inget men den kan ligga till sig hemma på nattbordet. En månad eller till och med mindre än en månad fick den ligga till sig. Öppnade den efter att jag legat och sovit i nästan ett dygn.

När jag hade öppnat den och läst första raden så var det svårt att slita sig. Nu så här när en ny dag blivit till morgon. Känner jag att jag saknar min vän, Mr. Gora som han kallades av sin indiska vän.

Tänk jag ska till och med läsa mera av just denna författare när jag gick in på hans hemsida hittade jag flera böcker som jag blev intresserad av. Låt barnen komma till mig ska bli min kommande bok som jag ska läsa.

Nej som sagts innan en bra bok är aldrig fel, fel är aldrig en bra bok.

Innan den boken Plöjde jag även igenom den där mera underbordet boken som alla pratar om men ingen läst utan att bli röd om kinderna. Ni vet den där boken Femtio nyanser av honom av författaren El James.

Kan ju även erkänna att även jag blev generad och sex var det inte sparsmakat med. Samtidigt som det var en rätt så skruvad bok som skapade rädslor inom mig. Men boken skapade mera känslor om hur utlämnad kvinnan var till sina egna tankar känslor. Ensamheten i sin otäckaste skuld när du inte har någon möjlighet att byta tankar med någon. Även om boken inte handlade om misshandel i den bemörkelse som jag syftar till, då jag tänker på kvinnor som blir slagna gång på gång. Nu ser jag oftare sorgen, gillar sorg gillar det mörka, sorgsna. Tänker att det säkerligen inte är så som man ska tänka då man läser boken med det gör jag.

För jag ser en osäker ung kvinna som är helt i händerna på en lika osäker man, men som har förmånen att dölja sin sårbarhet bakom en fasad som som kostar pengar. Men han blir ändå den med störst förlust. Nu är det mycket erotik i boken. Men ändå känns det och syns i texten att det är en kvinnlig författare. Män skriver mera rakt på och så är det klart.

Boken tog mig tre dagar att läsa ut, och det är till och med så att jag funderar på att läsa nästkommande bok. Detta för att stilla mina tankar om hur hon i sin sårbarhet reder ut det. Gör hon det? Blir hon stärkt av det? Eller faller hon offer för samma sorts kyla på andra sätt.

Jag gillar egentligen inte just denna sort av litteratur, gillar inte heller att vänta vet inte ens om jag behöver att vänta kanske finns den redan ute.

Men just den boken med alla de femtio nyanser av honom, är en bok som jag ändå inte orkar med i följd. Nu vill jag ha en sådan där underbar bok igen som mera är i verkliga livet på ett mera vardagligt kärt sätt en till Mr. Gora bok.

2013 är ju redan här.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 6 januari 2013

i Malix

Oj jag såg nu att jag inte skrivit något på detta året. Sex dagar har gått, patient inte ett ord från mig.

Illa gjort av mig. Jag vill först och främst passa på att önska alla en god fortsättning på detta ännu lite nya året. 2013tänk vad åren går. Jag har inga nyårslöften och hade jag haft det så hade jag förmodligen brutit var enda ett av dom redan nu. För mig är det bäst att inte ha, sales för jag vill inte bryta.

Men jag tänker i alla fall att detta år ska bli ett bra år, decease men att jag tar dag för dag. Ett sätt för mig att göra dagen bra och till min är: att jag inte ser mig som ett offer. Jag väljer hur jag ska uppleva och ta hand om saker.

Jag tänker att jag ska äta sunt och jag ska inte börja att röka igen. Gjorde ju det lite dumt förra året under några månader, vilket var en stor dumhet.

Detta år ska jag låta bli med sådana dumheter.

En annan sak som gör att året blir bra är att jag börjar läsa mera böcker igen. Under förra året, visst läste jag en del böcker men som alltid var det facklitteratur, vilket gjorde att jag känner att jag börjat tröttna på alla termer och tankar. Så nu har jag lovat mig själv att jag får hitta tillbaka till min lust att läsa, på ett annat sätt.

Jag vill få till mera lässtunder sådana dära stunder när jag flyter bort av andras ord som skapar tankar i mig. Här känner jag att jag behöver inputs, av andra, vilka böcker läses just nu som är mera skönlitterära.Kanske kommer jag igen slå mig till ro i Fågelströms böcker som jag tycker så mycket om. Vet ju i och för sig att Pelle Sandstrak skrivit en ny bok, Men nej, inte nu nu vill jag har mera romanliknade berättelser, Så hans bok får vänta känner jag.

Tips på böcker tar tacksamt emot.

Ett annat sätt för mig att koppla av och få livskvalitet, är att spela spel. Oj, oj, nu vet jag att det blir rynkningar på vissa näsor och veck i vissas pannor. Men jag gillar Data spel. Nu är jag inte någon WOW fantast sorry det skulle ta för mycket av min tid.

Jag gillar färg glada bollar men har även en förkärlek till Travian. Byggar spel.

Har hitta en sidan med lite olika spel som jag lovat mig själv att jag bara ska in och nosa på här tänker jag till och med struktur. Inte lägga ner all ledig tid och låta saker försvinna. Strukturen blir till av schema och klocka. Ska till och med skriva kontrakt med mig själv, om hur jag får eller inte får bryts mina egna uppsatta regler så är det ajöss med spelet jag spelar.

Just sånt är viktigt för mig att jag ställer klocka för annars flyter timmar förbi som inte ska flytas förbi. Men ändå är det så som jag vilar mina tankar och får lugn och Lilla sonen har hittat det för länge sedan och nu tänker jag prova vill undersöka vad det är som fångat honom i spelet så jag ska in om nosa på det. För några år sedan spelade vi Stronghold tillsammans kanske är detta Mindkraft något som vi kan göra tillsammans nu. http://www.minepick.com/

Lev idag just nu Imorgon är en helt annan dag.