Månad: april 2013

  • Gruppförändringarnas miljö

    clip_image001

    Jag har just lärt mig genom en intressant kvinna att vi svenskar är mindre bra på det där small talk. Nu visste jag väl det kanske innan, seek men hon beskriver det i sin blogg ibland. Vi här i Sverige är mera bra på att prata väder.  Skriver jag just nu och ser ut genom mitt vardagsrumsfönster. Pudersnö och isande kyla i mitten av april. Är det aprilväder? 

    Jag uttalar mig inte om det men i alla fall är det ett väder. Kanske är vi svenskar bra att prata om väder då vi är så beroende av det. Våra soliga dagar är ju få vissa år, och vintern är ju så mörk och kall. Är det därför vi pratar väder i alla sammanhang?  Vi är ju inte så bortskämda med sol och ljus som så många andra länder är. Eller är det vår inställning som ställer till det?

    Nu hade jag inte tänkt skriva om väder och vind utan om att kortis och sonen är inte på samma våg längd. Kan hända att sonen vuxit ifrån det, Det kan vara så, men det kan också handla om den så viktiga miljön.  I går satt jag och kollade på  filmklipp av Johanna Björk. ADHD konsulenten från Ågrenska. Det var då påminnelsen kom upp till mina tankar.

    Kortis har haft stora FÖRÄNDRINGAR  i sin verksamhet.  Det är bekräftat av både Verksamhetsledaren och av kortis ledaren.  Personalen är ny, de tre gamla i personalen är utbytta, till tre nya.  Ingen av den lite äldre staben är kvar. Utan  på ett halvår har dom helt bytt ut och bort till tre nya. Kortis har även flyttat till ett annat hus. Personalen har övertagit strukturer och rutiner som de egentligen inte har haft full koll på, varför dom haft dessa rutiner.

    Här tänker jag Asperger hinder i kubik, fast egentligen är det mera Miljö. Jag tänker att det är miljön som är en stark länk i den kedjan.  Nu är jag säkerligen allt för kaxig och säkerligen tyken i mina ord. Men jag tänker på andra sammanhang. När det handlar om grupper när man arbetar med en grupp överhuvudtaget, så är miljön viktigt viktig. Sker det en förändring så startar gruppen från början igen och deltagarna i gruppens hierarkier är i svajningar. Själv är jag särskild beroende av det.

    Jag kan bara gå tillbaka ett antal år i tiden när jag jobbade på ett behandlingshem där vi skulle göra om och göra helt om. Från att vara en grupp på 9 behandlingsassistenter och en avdelningsföreståndare blev vi 6 behandlingsassistenter och en avdelningsföreståndare som var ny samt tre familjeterapeuter. Vi var ändå samma personal förutom avdelningsföreståndaren som i och för sig var känd i huset men från en annan avdelning. Där till kom det en Psykolog som var helt okänd av i alla fall mig. Just den här tiden var en stor omvälvande tid för mig.

    Men nu när jag ser tillbaka, så var det även det att det var en stor förändring för gruppen.  Nu tänker jag inte gå in mera på det mera än att det kändes att arbetsgruppen var i gungning.  När det sedan efter några månader byttes till ännu en ny avdelningsföreståndare blev det kaos i mig efter som jag just hade vant mig vid den avdelningsföreståndare vi just fått dit. Dessutom tyckte jag väldigt mycket om honom. Han var en rak man som sa vad han tyckte och pratade ett rakt språk som jag alltid hela tiden förstod.  Hans hela jag utstrålade tydlighet och trygghet.  På några veckor eller någon vecka blev det sedan en ny avdelningsföreståndare som jag inte heller kan säga något ont om. Men sådana förändringar gör ont i just mig. 

    Nu åter till Kortis och deras förändringar som varit där gör att jag nu med Johannas ord kan lägga puzzlet i sin helhet. Personalbytet och byte av verksamhetsledare samt gruppchefen för kortisverksamheten gör ju en stor omställning i personalgruppen den gungar alltså.

    Vår lilla kille som är på kortis en helg i månaden, medan de andra i hans grupp är där varannan helg. Jag tror inte att han på riktigt har haft möjlighet att komma in i gruppen då han är där så sällan. Till just denna situation är vi bovarna i dramat. Vi vill inte ha mera och vi tror inte det är bra för våran kille att vara där mera än någon gång i månaden. Han trivs bäst hemma i sitt rum. Vilket inte är den optimala lösningen.

    Jag tänker så här vår kille har inte haft möjlighet att sätta sin fot i gruppen. Varje gång han kommer till gruppen så börjar gruppen om från början på något sätt.  Där till har det under ett halvt år varit stora omställningar i personalgruppen vilket gör personalgruppen i svajning. Den som säger något annat tror jag har fel. Svajning i personalgrupper gör svajning i den grupp som är störst behov av tryggheten. Dvs barngruppen som är på kortis för att semestra från tjatande föräldrar, trötta föräldrar och är där för att prova på nyheter andra aktiviteter än det som  familjelivet erbjuder.  Nu kan jag inte uttala mig om andra föräldrar men jag misstänker att vi är en grupp som ofta är trötta, vi är trötta på att strida om saker som egentligen ska vara självklarheter, så som skola, och andra tillhöranden, Vi är trötta på att se ensamheten som vi så gärna tillskriver våra barn. Vi tror ju ofta att våra barn lider av kamratlösheten, men där är det nog mera vi som lider av att våra barn inte har samma behov av kamrater. Vi är trötta på att behöva strida om Dusch, tandborstning, byte av kläder, äta mat, strider om att sova. Här skulle jag kunna göra listan lång, men blir trött av att bara tänka.

    I alla fall så är det en av anledningarna till att vi velat ha kortis verksamhet, att han någon gång i månaden ska slippa höra oss tjata om allt. Att liksom andra kan ta över och för min egna del så har jag tänkt att det spelar inte så stor roll om han inte borstar tänderna just den helgen eller äter eller sover eller , eller eller bara han slipper höra oss. Samtidigt som det varit viktigt att de andra i familjen här ska slippa höra oss tjata, att vi ska kunna göra något annat än att bara ha koll på ….

    En inte för allt för liten sak utan en som varit viktigt för mig är även att jag och maken ska kunna underhålla och ta hand om vår relation som vi har.

    Nu har sonen sagt tack men nej tack.  Han har alltså reagerat fullt normalt på en inte så onormalt bra situation. Redan i höstas  kände vi nog av det, även om vi inte ville se det. Redan efter sommaren var det något som var fel.  Vi lyssnade inte och trodde det bara var allmänt likt honom.

    Den grupp som varit är inte, finns inte idag och den nya grupp som har blivit är inget som vår son vill tillhöra. Jag tror det handlar om allt för många förändringar på en allt för kort period. Miljön påverkar.

    Det kan man till och med se i en skolklass som bara byter lärare. Jag såg den skillnaden när min stora son bytte från sexan till sjuan och hade sin Ove som var specialpedagog. Han gjorde skillnad han var en sådan där vuxen som såg bortanför hindren. Såg tillgångar i stället, såg det som var bra och gjorde mera av det bra.

    Just sådan gör att det finns så lite tid till att fokusera på det som är mindre bra.

    Min dröm är att vi ska se tillgångarna och lyfta fram just tillgångar. Det gör att o-tillgångarna blir mindre synliga och att våra barn får en ärlig chans till att känna att dom duger.

    Alla människor har tillgångar. Varför ser vi oftare till Otillgångarna och tränar på dom?

    Oj, Ja just det ja, höll alldeles på att glömma att nästa vecka då pratar jag en stund på Ågrenska.  Det ska bli kul. Dessutom kommer jag lära mig massvis igen och så sådana dära  komihåg tankar, som jag fick igår när jag kollade in filmklippen

  • Gruppförändringar och miljö.

     

    Jag har just lärt mig genom en intressant kvinna att vi svenskar är mindre bra på det där small talk. Nu visste jag väl det kanske innan, mind men hon beskriver det i sin blogg ibland. Vi här i Sverige är mera bra på att prata väder.  Skriver jag just nu och ser ut genom mitt vardagsrumsfönster. Pudersnö och isande kyla i mitten av april. Är det aprilväder? Jag uttalar mig inte om det men i alla fall är det ett väder. Kanske är vi svenskar bra att prata om väder då vi är så beroende av det. Våra soliga dagar är ju få vissa år, och vintern är ju så mörk och kall.  Är det därför vi pratar väder i alla sammanhang?  Vi är ju inte så bortskämda med sol och ljus som så många andra länder är. Eller är det vår inställning som ställer till det? Nu hade jag inte tänkt skriva om väder och vind utan, om att kortis och sonen inte är på samma våg längd. Kan hända att sonen vuxit ifrån det, Det kan vara så, men det kan också handla om den så viktiga miljön.

    I går satt jag och kollade på filmklipp av Johanna Björk. ADHD konsulenten från Ågrenska. Det var då påminnelsen kom upp till mina tankar. Kortis har haft stora FÖRÄNDRINGAR i sin verksamhet.  Det är bekräftat av både Verksamhetsledaren och av kortis ledaren. Personalen är ny, de tre gamla i personalen är utbytta, till tre nya.  Ingen av den lite äldre staben är kvar. Utan på ett halvår har de helt bytt ut och bort till tre nya. Kortis har även flyttat till ett annat hus. Personalen har övertagit strukturer och rutiner som de egentligen inte har haft full koll på, varför de haft dessa rutiner. Här tänker jag Asperger hinder i kubik, fast egentligen är det mera Miljö.  Jag tänker att det är miljön som är en stark länk i den kedjan.  Nu är jag säkerligen allt för kaxig och säkerligen tyken i mina ord. Men jag tänker på andra sammanhang. När det handlar om grupper när man arbetar med en grupp överhuvudtaget, så är miljön viktigt viktig. Sker det en förändring så startar gruppen från början igen och deltagarna i gruppens hierarkier är i svajningar.

    Själv är jag särskild beroende av det. Jag kan bara gå tillbaka ett antal år i tiden när jag jobbade på ett behandlingshem där vi skulle göra om och göra helt om. Från att vara en grupp på 9 behandlingsassistenter och en avdelningsföreståndare blev vi 6 behandlingsassistenter och en avdelningsföreståndare som var ny samt tre familjeterapeuter. Vi var ändå samma personal förutom avdelningsföreståndaren som i och för sig var känd i huset men från en annan avdelning. Där till kom det en Psykolog som var helt okänd av i alla fall mig. Just den här tiden var en stor omvälvande tid för mig. Men nu när jag ser tillbaka, så var det även det att det var en stor förändring för gruppen.  Nu tänker jag inte gå in mera på det mera än att det kändes att arbetsgruppen var i gungning.  När det sedan efter några månader byttes till ännu en ny avdelningsföreståndare blev det kaos i mig efter som jag just hade vant mig vid den avdelningsföreståndare vi just fått dit. Dessutom tyckte jag väldigt mycket om honom. Han var en rak man som sa vad han tyckte och pratade ett rakt språk som jag alltid hela tiden förstod.  Hans hela jag utstrålade tydlighet och trygghet.  På några veckor eller någon vecka blev det sedan en ny avdelningsföreståndare som jag inte heller kan säga något ont om. Men sådana förändringar gör ont i just mig.

    Nu åter till Kortis och deras förändringar som varit där gör att jag nu med Johannas ord kan lägga puzzlet i sin helhet. Personalbytet och byte av verksamhetsledare samt gruppchefen för kortisverksamheten gör ju en stor omställning i personalgruppen den gungar alltså. Vår lilla kille som är på kortis en helg i månaden, medan de andra i hans grupp är där varannan helg. Jag tror inte att han på riktigt har haft möjlighet att komma in i gruppen då han är där så sällan. Till just denna situation är vi bovarna i dramat. Vi vill inte ha mera och vi tror inte det är bra för våran kille att vara där mera än någon gång i månaden. Han trivs bäst hemma i sitt rum. Vilket inte är den optimala lösningen. Jag tänker så här vår kille har inte haft möjlighet att sätta sin fot i gruppen. Varje gång han kommer till gruppen så börjar gruppen om från början på något sätt. Där till har det under ett halvt år varit stora omställningar i personalgruppen vilket gör personalgruppen i svajning. Den som säger något annat tror jag har fel. Svajning i personalgrupper gör svajning i den grupp som är störst behov av tryggheten. Dvs barngruppen som är på kortis för att semestra från tjatande föräldrar, trötta föräldrar och är där för att prova på nyheter andra aktiviteter än det som  familjelivet erbjuder.

    Nu kan jag inte uttala mig om andra föräldrar men jag misstänker att vi är en grupp som ofta är trötta, vi är trötta på att strida om saker som egentligen ska vara självklarheter, så som skola, och andra tillhöranden, Vi är trötta på att se ensamheten som vi så gärna tillskriver våra barn. Vi tror ju ofta att våra barn lider av kamratlösheten, men där är det nog mera vi som lider av att våra barn inte har samma behov av kamrater. Vi är trötta på att behöva strida om Dusch, tandborstning, byte av kläder, äta mat, strider om att sova. Här skulle jag kunna göra listan lång, men blir trött av att bara tänka.

    I alla fall så är det en av anledningarna till att vi velat ha kortis verksamhet, att han någon gång i månaden ska slippa höra oss tjata om allt. Att liksom andra kan ta över och för min egna del så har jag tänkt att det spelar inte så stor roll om han inte borstar tänderna just den helgen eller äter eller sover eller , eller, eller bara han slipper höra oss. Samtidigt som det varit viktigt att de andra i familjen här ska slippa höra oss tjata, att vi ska kunna göra något annat än att bara ha koll på ….

    En inte för allt för liten sak utan en som varit viktigt för mig är även att jag och maken ska kunna underhålla och ta hand om vår relation som vi har. Nu har sonen sagt tack men nej tack. Han har alltså reagerat fullt normalt på en inte så onormalt bra situation. Redan i höstas kände vi nog av det, även om vi inte ville se det. Redan efter sommaren var det något som var fel.  Vi lyssnade inte och trodde det bara var allmänt likt honom. Den grupp som varit är inte, finns inte idag och den nya grupp som har blivit är inget som vår son vill tillhöra. Jag tror det handlar om allt för många förändringar på en allt för kort period. Miljön påverkar. Det kan man till och med se i en skolklass som bara byter lärare.  Jag såg den skillnaden när min stora son bytte från sexan till sjuan och hade sin Ove som var specialpedagog. Han gjorde skillnad han var en sådan där vuxen som såg bortanför hindren. Såg tillgångar i stället, såg det som var bra och gjorde mera av det bra. Just sådan gör att det finns så lite tid till att fokusera på det som är mindre bra. Min dröm är att vi ska se tillgångarna och lyfta fram just tillgångar.

    Det gör att o-tillgångarna blir mindre synliga och att våra barn får en ärlig chans till att känna att dom duger. Alla människor har tillgångar. Varför ser vi oftare till Otillgångarna och tränar på dom?

    Oj, Ja just det ja, höll alldeles på att glömma att nästa vecka då pratar jag en stund på Ågrenska.  Det ska bli kul. Dessutom kommer jag lära mig massvis igen och så sådana dära, komihåg tankar, som jag fick igår när jag kollade in filmklippen

  • Fasta….

    och julen varar enda fram till fastan. Nej inte alls, sale men just det här med att fasta funkar fint när det handlar om varannandags fasta. Ingen konst att vara utan mat ett dygn och sedan ha fritt matintag dagen efter.  Tror till och med det gör susen, stuff för oj oj vad det händer saker i kroppen. Nu är allt inte bra saker men jag tror det handlar om att kroppen gör en omkörning och då måste vissa saker ske…..

    Exem får jag från och till,  just nu är det till, de har blommat upp. Men inte i så stor omfattning som det brukar vara. Huvudvärk? Jo första dagen jag gjorde fastedag blev det en vidrig huvudvärk.  Detta för att jag trodde att jag var tvungen att utesluta kaffet vilket jag var utan.  De andra dagarnas fasta har varit utan huvudvärk. Jag fastar ju en dag och äter en, det är ingen konst inte ens svårt. Jag har ju även bytt ut morgonrutiner, ett glas med nypressad grönsakssafter.

    Även faste dagarna dricker jag min råsaft. När jag dricker min saft känner jag riktigt hur vitaminerna åker runt i kroppen. Får sådan energi, kanske är det min tro på dryckerna som gör underverken, men tro kan ju som sagt försätta berg.

    Jag tänker förhindra de åldersrelaterade sjukdomar som finns och då är det enligt nya rön just fasta som är det som hjälper till att undvika vissa åkommor.

    Kaffe har jag just fått lära mig är bra till och med så min kopp på morgonen kommer jag inte överge.

    Ibland kan det till och med bli två men där går min gräns.

    2013-02-17 14.27.31Lev idag, Just nu så ska jag göra annat

     

  • Vinter och vitaminbrist.

    Är det det här som kommer vara det sista av vår långa kyliga vinter?

    Jag vill att det ska vara det!

    Jag har nu riktigt på allvar tagit tag i sådant som jag behöver ta tag i.  I tre veckors tid har jag varit sjuk, cure en grymt stygg förkylning har vandrat in och bosatt sig i min kropp.  Det hela började med att jag fick ont i munnen, pills blåsor och sår i hela munnen. Kunde inte äta av den goda såsen som min make gjorde på yoghurt och chili med lite smak av vitlök för då brann det i munnen, vid tandborstnings tiden var det en pina.  Hade precis köpt den nya Oral-B proexpert.

    I början tyckte jag den var helt perfekt, kändes hur rent det blev när jag borstade tänderna. Men sedan när min förkylning dök upp började det göra så ont i munnen när jag borstade. Första och andra veckan arbetade jag även förra veckan arbetade jag mitt första pass, men när jag gick upp för trapporna på kvällen efter sista besöket hos en boende blev jag rädd. För  det började surra i hela kroppen och jag fick svårt för att få luft, innan jag fick fram nyckeln till vår lägenhet var jag tvungen att sätta mig ner för det kändes som jag höll på att svimma. Väl inne i lägenheten fick jag sätta mig i soffan och blunda hela rummet snurrade och det blev helt svart. När jag kände mig bättre  gjorde jag mig i ordning för att sova.  Den här förkylningen är seg dragen så nu har jag bestämt mig för att göra sådant som gör mig frisk på riktigt. Började läsa olika sidor på nätet och tog snabbt fram min råkostcentrifug. Nu ska kroppen bli bombarderad med vitaminer.

    Så nu dricks det råsaft från äpple, Ingefära samt lite chili en morot och en citron. Det blir ungefär tre dl saft av mina frukter och grönsaker. Nu har jag bestämt mig för att ta till min gamla farmors kunskaper som jag som liten, inte tyckte riktigt om.  Som liten fick jag alltid när jag var hos farmor dricka olika råsafter och dom smakade aldrig gott. Men den drink jag hittat på smakade faktiskt jätte gott.

    Min chef skickade en länk via mailen på jobbet som jag tog mig tid att titta på. Det var vetenskapens värld. Programmet handlade om att fasta. Just den dieten tänker jag att jag har förmåga att hålla. Sen handlar det inte om att banta utan förändra sina kostvanor. Fasta är nyttigt och bra för kroppen, våra celler gör sig själva friska under faste perioder. Så två dagar i veckan har jag nu tänkt mig ta mina fastedagar. då ska det vara massvis med vatten, råsaft från morötter, äpple och chili samt ingefäran. Är det någon som har tips och kunskaper som jag kan ha nytta av så tar jag tacksamt emot det. Gärna recept på drycker och annat.

    Om inte så tänker jag ta tillvara på den gamla kunskapen som min gamla farmor alltid delade med sig av. Finns nog ingen som hade så mycket bra hälsokostråd som min gamla farmor har haft.  Hon lever fortfarande men idag finns inte kunskapen kvar hos henne, för hon har blivit senildement och lyssnar mest på musik från tider då hon var i sina glans dagar. Min gamla Farmor som jag inte vågat hälsa på på så länge. Jag är så rädd för att smitta ner henne med mina infektioner som hela tiden tycks komma hit. Men snart så farmor snart är jag laddad med vitaminer och friskhet. Då ska jag komma och berätta och tacka dig för all den kunskap du så gärna delat med dig av.

    Nu tänker jag bli frisk och kry, då tror jag mera på naturliga vitaminer och nyttiga kryddor.

     

  • Jo ett stort intresse har vaknat hos mig som aldrig funnits innan. Men nu kan jag snart kalla mig USA expert 🙂

    Tänkte bara ge tips om spännande läsning, thumb säkerligen ingen nyhet för alla. Men av någon konstig anledning har jag just nu helt flummat in på USA och hur man lever där.  Det har jag hållit på med under några månaders tid. En blog som jag gärna och varje dag går in på är skriven av en svensk kvinna Anne-Marie, Kalifornien, USA.

    Hon bor i staden Weed som ligger nära berget Mt Shasta. Nu har jag nog läst kvinnans blog i flera månader tror jag började i Oktober. Förut satt jag och väntade på nya uppdateringar, men då det inte är varje dag. Så började jag läsa bloggen från början. 

    Vilket jag verkligen kan rekommendera att göra. Jag som aldrig haft en enda tanke om USA och dess invånare har blivit helt inne i min läsning. Jag lär mig massvis. Viss när jag jobbade på ett behandlings hem hade jag en amerikansk kollega en kvinna som kom från Kalifornien. Vi var bra vänner och hon hade många historier att berätta. Dessutom var hon väldigt spirituell och vi hade många lika tankar livet i stort.

    Men nu tillbaka till min nya hobby eller mitt nya intresse som jag på något konstigt sätt bara slukar, Usa och alla timmar jag lägger på att utforska om Landet. Många timmar blir det och många internetsidor som besöks, en av dom är då den blog kvinnan Anne-Marie skriver.  Att bo i USA heter den, så intressant läsning som jag glömmer både tid och rum. Jo jag vet det hör ju liksom tid att människor som är som jag, vi fastnar i saker och får intressen som liksom tar över ibland. Just detta intresset har gjort det.  Men min skapare va jag lär mig massvis.

    Tror nog det får bli en resa dit men inte ännu, för nu vill jag lära mig och sen, då ska jag ut och uppleva det jag läst om. File:Great Seal of the United States (obverse).svg

    ha en bra söndag alla solen lyser men jag är sjuk och då passar det bra att sitta inne och läsa om USA Blinkar

  • Vår jo nu är det vår på riktigt 🙂

    Om nu någon missat härligheten som heter vår så ser jag det som en skyldighet att upplysa om denna underbara härliga fantastiska ljuvligt ljuvliga nyheten som är Våren.

    Och nu är det så, advice nu är det läge för att ge sig ut på små tussilagosaffarin, till och med kunna få möjligheten att få se små små solar som lyser på backen.

    Snart kommer vi även kunna uppleva de storslagna vita vidunder av vitsippor. Humlor Maken har redan sett en av dessa små underdjur.

    Nu äntligen finns det ljus ute igen och solen värmer, till och med så att det går att samla upp de små vitaminerna som stålarna ger oss så gärna. 🙂

    BenQDet tar kanske ett tag innan vårt äppleträd ser ut så här, men snart så då är det utan strumpor och skor.

     

    Å så Jenny förstås hon och hennes små klipskheter får ju självklart plats på min blog.

    Just detta klipp var något som jag verkligen skulle kunna ha tänk att ha med handlingslistan i nyckelringen då blir det enkelt.  Fast det är klart det gäller ju att inte glömma nyckeln då. 🙂

    Klipska klipp 

     

  • Föreningen Stopp lever som den historiskt lärt sig.

    Jag har innan pratat varmt om Föreningen Stopp.  Precis efter att jag betalat medlemsavgiften till den föreningen. Så fick jag ett mail:

    ett varningstecken till er som funderar på att gå med i eller är med i föreningen stopp mot kränkande särbehandling i arbetslivet. Det är en förening som arbetar mer med sjukförsäkringsfrågan än mot mobbning. Ordföranden har tagit ordet utförsäkring och sjukförsäkring i sin mun mer än vad hon tagit ordet mobbning. Påhopp, mind smutskastning och interna kränkningar är vardagsmat i stopp.

    Jag har innan pratat varmt om just den föreningen då dom  vad jag trodde gjorde ett viktigt arbete. När jag sedan har hört mig för på andra forum så fick jag det mera bekräftat att meddelandet som jag fick i min mail var överensstämmande med sanningen.

    Därför skriver jag nu här, medicine för just sådana föreningar vill jag inte stödja, advice jag vill inte vara en del i att man hoppar på eller smutskastar andra. Det är ju egentligen sådant som de i föreningen ska motverka. Men i föreningen verkar det som de inte lever som de lärt.

    Eller så gör dom det, för medlemmarna i föreningen har ju på något sätt varit i kontakt med mobbningen på mobb-offrets sida och vet vilka konsekvenser det blir när man är utsatt.  Nu har dom då hoppat över till andra sidan och är själva de som hoppar på och mobbar. Då lever dom som dom lärt sig. Dom har ju lärt sig att det är så man trycker ner människor.

    Det är inget som jag vill medverka i. Sånt vill inte jag vara en del i. Så jag har skickat iväg ett mail till föreningen och sagt att jag inte längre vill vara medlem.

    Känner att jag inte rekommenderar någon att bli medlem i en sådan förening, så om jag nu verkat till att de fått medlemmar ber jag om ursäkt och gör som jag vetja. Man kan faktiskt gå ur en förening det är inte livslånga val man gör. Så bli inte medlem i föreningen stopp om du inte vill verka för att det ska finnas mobbning i olika sammanhang.

    Stödjer du däremot att det är helt okej att kränka och smutskasta andra så ska du självklart gå in i föreningen och ge ditt bidrag.

  • Tillsammans gör vi underverk, tillsammans är ett vackert ord om du frågar mig.

    Ja inte ska man kasta skit, find utan att man kan sopa upp det efter sig. Så det är det jag tänker göra nu.  Ni som läst här på min blog, har antagligen upptäckt att det varit lite jobb runt kortis och den vistelse vår son har där.

    Nu ska jag meddela att dom visar framfötter, tar tag i det som ska tas tag i. Jag känner lite att dom nu förstår vad jag vill säga. Det känns som dom lyssnat till mina ord utan att sätta upp murar som försvar.

    Just i sådana stunder är det vittring av seger tillsammans. Att vi tillsammans kommer att gå ur krisen.

    Tillsammans är ett vackert ord det nästan glimmar om, det känner jag just nu.  Kanske för att det blev till ett magiskt telefonsamtal igår.

    I går ringde den nya verksamhetsledaren från Stöd och Resurs.  Redan i början gjorde hon rätt, Hon behövde alltså inte göra om för att göra rätt.

    Rätt redan från början är att hon frågade om jag hade tid. När hon sedan fortsatte och berätta att hon bara kunde beklaga, att det blivit så fel.

    Att dom nu ska ta tag i problemen och verkligen göra om och göra rätt. Att det var viktigt för dom att vår son skulle trivas, att det var viktigt för dom att vi kände trygghet.

    Dom har redan satt in en metodhandledare som är ett steg i att göra om och göra rätt. En annan av personalen som vår son kände förtroende för skulle vara den som var till för vår son.

    Hon förklarade att hon visst förstod, att hon i egenskap som chef ska se till att personalen förstår att det ingår i deras jobb att motivera, att det är det som är deras jobb. 

    Hon bekräftade även att det inte alls var så att vi skulle springa runt här och känna tacksamhet. Utan att vi alltid ska förvänta oss att dom gör sitt jobb. Det jobb som dom faktiskt har betalt för att göra.

    Samtalet igår ger mig tro och hopp om att allt, allt går att lösa. När den rätta viljan finns, tänka sig, Jag tror faktiskt att den finns igen. Jag tror den rätta viljan finns och jag tror att det faktiskt är så att det nu bara kan bli bättre.

    Men det är ju jag det, i mitt nötskal. För jag tror på människor, vi är i grunden alla goda och vill lyckas!

    Så även kortis och dess personal.

    Framtidstron sprudlar just nu.

    clip_image001

    Det finns en vilja och just viljan är så viktigt viktig.