Kategorier
Uncategorized

Bara jag kan bestämma vart jag ska

image

Kategorier
ADHD Barn Skola

Att förlora hoppet

artikeln är  några dagar gammal, sovaldi men bara fyra dagar.  När jag läste den så kom jag att tänka på hur det var när jag gick i skolan.  Hur vi var några stycken som inte passade in.

Sedan hittade åren då min son gick i låg och mellanstadiet fram, alla de där gånger som jag fick ta hand om en pojke som grät. Alla de gånger när jag som mamma ringde till skolan i ren frustration.  Alla de gånger när jag försökte få lärarna att förstå. Särskilt minns jag den gången jag gick till skolan och visade upp ett stort rött märke med rivsår i som min son hade på ryggen.

Det var den gången då jag tappade bort allt hopp,  all tro på att läraren skulle klara av att hantera situationen och hjälpa min son.  Då när allt hopp liksom försvann, av lärarens klumpiga kommentarer.  Då när läraren förklarade att han minsann hade tagit tag i konflikten. Han hade sagt till min son och försökt få honom att fatta, att han inte skulle vara där som de där pojkarna var. Det var då av dom orden mitt hopp och min tro på att läraren var en vuxen ansvarstagande vuxen försvann.

Han ville och hade alltså ambitionen att lära min son att hålla sig undan, genom att bli osynlig och vara rädd för de dumma pojkarna. Istället för att lära de dumma pojkarna att vara rädd om min son.

Av en sådan situation vad lär sig barnen då?  Vad lärde man min son?

Så som jag ser det så lärde man min son att vara rädd, acceptera att det är okej att vissa människor har faktiskt rätten att slå dig om du är där, där de slående människorna är.  Man ifrån tog honom rätten, att inte bli slagen.

Mobbning finns, och jag beundrar Clas  Jenninger i hans arbete mot mobbning. Han gör ett fantastiskt jobb, han fortsätter kampen att det är varje unges rätt att känna trygghet i skolan.

 

Kategorier
ADHD I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser Jag föredrar att kalla mig impulsiv självkänsla

Balans va ska det vara bra för?

Jag har kommit igång, search mind inte med att få energin i topp. Men under en ganska lång tid har jag haft motorstopp.  Motorstoppet handlar om att göra klart, sovaldi in för föreläsningen jag ska medverka i ganska så snart.  Just denna gången har det nästan varit samma känslor i mig som när jag skulle prata inför folk första gången.   Då den första gången gick jag dit med en stor påse full av papper och ärligt och uppriktigt förklarade för åhörarna, att så här är ADHD i mig. Människor har förklarat för mig att jag ska förbereda mig, men jag har inte klurat ut hur man gör, så här står jag nu. Helt oförberedd och ska försöka berätta och ge er ord som jag tycker är viktiga.  Jag fixade det på något sätt den gången, men ännu idag har jag inte en aning om vad jag sa eller hur det var.

På något sätt har jag glömt av hur det är när man förbereder sig. Motorstoppet har blivit till så fort jag närmat mig min dator.  Genast har jag kommit på tusen andra saker, som jag måste göra i stunden. Då när jag ska sitta och spåna på mitt upplägg.  Jag har kommit på att jag genast måste göra ordning i min garderob, vilket aldrig i mitt liv har varit viktigt innan.  Att städa under diskbänken, leta efter krukor i källaren, tvättat jackor som jag inte ens använder och ja, you name it så har det varit saker som känts jätte viktiga.

När jag sedan suttit här och funderat så har tankarna simmat ut i målerier. Men så borde jag verkligen prova på att måla. Hur ser det ut om jag målar med det, eller så 100 tankar som liksom gjort allt för att det inte ska bli gjort.

Idag när jag satt här och kollade så kom jag genast på ,  men vad ska jag ha för kläder på mig. Blixt snabbt blev det som vanligt, men oj jag måste åka och handla kläder.  Det var nästan så att jag satt i bilen, men jag hann titta ut genom fönstret. Såg hur snön yrde runt.  Sansade mig och insåg att idag blir det minsann inga kläder handlade, då jag inte gärna kör bil i snökaos.

Nu när jag summerar dagen andas jag ut.  Känner att jag är på G även om G et är ett litet g, tankarna är lite formade och en liten uns av känslor som: jag fixar det, det är klart det kommer att gå bra, bli bra känslor har flyttat in.  Men jag fick till sist skriva ett kontrakt till mig själv.  Om att sålla bland materialet.  Sålla bland mina tankar och bestämma mig för vad jag ska prata om, av 70 bubblor på mitt tanke papper blev det 15 bubblor kvar som jag nu nästan känner mig  trygg med att sålla ner till 10.  Begränsa mig är ju min svårighet, men när jag väl får in knycken så blir det mera än nog med sånt med.

Idag på morgonen var jag hos sjukgymnasten och hon pratade om balans. Balans med träning, balans med det jag företar mig med för att hålla min värk borta.  När jag gick därifrån så sjöng tankarna om just balans, en konstform för mig som  just jag inte klurat ut.  Tror till och med  just det där ordet balans, är ett ord som nog inte någonsin kommer flytta in i mig. För jag gör och gör när jag gillar, tills gillandet sipprar ut till Tråkighet och ogillar. Då gör jag just inte ett smack av just det.  För då har det dykt upp ett annat gilla och något annat som är kalaskul.

Kategorier
I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser

Revisorbesöket

bokföring är något som krånglar fast mina avsikter är att det ska vara okrångligt.

Har säkerligen skrivit många inlägg om papper och kvitton och sånt, medical det där med bokföring är inte min grej!  Frågan är om det någonsin kommer att va det.  Hur gör andra för att få det till att funka ? Kanske borde jag ge upp och bara sätta in papperna i en pärm och säga varsågod gör vad du vill. Börjar fundera på om det kanske inte är bästa grejen att göra så lämna in kvitto på kvitto och låta revisorn sköta allt. Inte träffa honom en gång om året och bara rätta fel? Kanske blir det dyrare men jag betalar ändå en rätt dyr peng för ett program som bara ger mig huvudbry.  Kanske bättre att lägga på de tusenlapparna till revisorn och inte ha papper hängandes över mig.

Hur får andra det att funka?

Kategorier
Uncategorized

image

Kategorier
Malix

Passion är levande så det känns

Jag tänker inte sticka under stolen med att jag gillar Birro bröderna, viagra sale nu är det väl mest Marcus Birro vi ofta kan läsa om Peter jobbar ju mest underjorden. Fast mera i det tysta kanske är mera rättvist att skriva.

Jag gillar människor med åsikter jag gillar människor som säger som de tycker.  De som vågar sticka ut hakan och säga nej så det hörs. Marcus gör det, pill man hör han om man lyssnar. Lyssnar man så är det oftast ett tydligt budskap som slängs pladask in. Mannen har åsikter, mannen säger ifrån när det är risk för att bli slätstruket och som ett grumligt diskvatten då slänger han in trasan och vrider runt.

Jag känner med honom, känner likt de hans skriver att vi har blivit så djävla naivt slätstrukna och tysta. Våra åsikter är som små lätta moln på himlen och är till och med svåra att urskilja.  Jag  och maken pratade om det, då han visade mig Marcus krönika som han skrivit, han menar att vi behöver mera konst som talar ett språk, tänker jag.  Han menar enligt hur jag läste det, att vi som människor behöver mera konst och musik som talar till våra hjärtan. Så att det känns på riktigt. Det ska beröra mera än det som kommer ut ur IDOLfabriken, där du vinner första priset genom att klara av alla kategorier. Där vinner du om du är “lite duktig” på allt. Du ska inte sticka ut hakan och liksom tro på din form att skapa.

Marcus pratar Herr T, som i Thåström, han som sticker ut så fort det blir till nya strofer.  Han som sjunger så det gör ont i hjärtat, som talar ett språk som du som lyssnar gör om till ditt. Han som gör helt om bara för att han kan, har lust för det.  Han som brinner i båda ändar för att leva.  Marcus själv är ju även han en sådan där brinnande konstnär, som skriver så det känns på riktigt.

Jag tänker passion, just ordet passion gör att jag gillar.  Alla människor som är passionerade i sitt görande,  föder intresse i mig.  De människor som gör och gör, de skulle dö om de inte gjorde. Just sånt gillar jag, det är dom som får mig att brinna. De får mig att gilla, brinna och gö.

Jag kan bara hålla med Marcus jag saknar också, jag har också tröttnat, fast jag kan nog ärligt säga har aldrig gillat, detta  vakuum som blivit. Allt ska vara så djäkla bra  och lyckligt glammigt och så glatt.

Hallå! Livet är inte en rak linje, storverken och diskriminering, murar föll inte för att vi viskade och knöt näven i byxfickorna  och inte vågade säga nej! Det blev inte till, om vi inte  till och med, skrek ut våra budskap. Det var någon där framme som brann för sin tanke, som fick kraft av att våga tänka vackra tankar.   Hans eller hennes Nej, gjorde att vi vågade att vi tillsammans samlades och brann för samma tanke.  Jag håller med Marcus om att det är musik och konst vi behöver,  vi behöver konst som känns som skapar tankar, kraften till att våga säga nej med stora bokstäver, Konstnärer som berör. Vi behöver mera människor som kliver ut ur bekvämlighetstofflorna och gör det dom brinner för även om det inte ger någon utdelning i formerna av pengar.

Vi är landet ingenstans snart, jag vill ha mer. Som Sisters of Mercy sjunger med sådan kraft så att man förstår att han verkligen want more. Vi måste på något sätt sluta att niga, le och tacka. Vi borde mera se till vår rätt att kräva, våga sticka ut hakan och säga men jag nöjer mig inte med mindre, jag vill ha mer!

Tänk om vi skulle ta och göra det så här i valårets tid, I want more till och med much more. Jag vill känna in i märgen, jag vill leva så det känns. Vill inte en dag ge svaret jo jag har levt mina dagar sådär lagom levande. För jag I want more.  Sorry så är det jag vill att det ska kännas att jag lever, jag vill känna, smaka och uppleva oavsett om det kostar allt för mycket.  Då har jag i alla fall provat………..

Kategorier
Malix

Jo jag skulle ta upp mitt stafli.

Tji fick jag, healing för det blev i stället så att Dottern rum förvandlades till skrivarrum för mig. Staffli får liksom inte plats.

20140108_190052[1]

20140108_190043[1]

Men vilket fint skrivarrum jag fick i stället, see riktig mysigt är det.  Nu skulle ju jag få plats med mina målar saker också egentligen men dotterns säng står i rummet och den ska stå där säger hon.  Så den får stå vid sin vägg.

Precis som skomakaren är vid sin läst. Så är sängen i sitt rum.   Nu vill jag för en gångs skull avsäga mig allt ansvar och allt annat om vem som kom på idén, decease om att jag skulle ha eget.  I just detta har jag inget ansvar just nu. Inte min idé alls faktiskt, för min idé var staffli. Att det skulle bli ett skrivarrum till mig,  är maken boven i dramat för. Hans idé och hans verk.    Jag la bara några pärmar i en kartong så var alla mina saker uppe i rummet. Två skrivbord, en bokhylla lampor och datorer.

20140108_190030[1]

20140108_190100[1]

Nu är det klart, till och med så klart att jag kan sätta upp fötterna på skrivbordet och ha tangentbordet i knät. Så som jag alltid sitter när jag skriver.  Nickelback är i högtalarna och tangenterna ramlar ner i takten av deras takt.

Nå jag lite av dotterns saker är kvar de som är hennes har jag lagt på hennes säng.  De två garderoberna som är fulla med kläder är också kvar, väskor och jackor lika så. Känns lite gott att lite av hon ändå är här även om hon nu har flyttat.

Jag har börjat bli lite rädd för tanken om att vi ska flytta. Hur ska vi få plats om vi skulle flytta till tre rum och kök?  Just nu känns den tanken långt bort.  Var skulle jag få hålla på att leka i tre rum och kök?  Jag som har staffli och målar grejor i ett rum. Datorerna och alla mina skriva saker i ett och där till ett litet hörn för symaskins sakerna. Plus en bastu full med massvis med onödiga saker.  Hur skulle jag få plats med alla mina hobby saker? Nej likt sängen som är i sitt rum, skomakaren vid sin läst lär jag bli kvar här i Färgelanda ett tag  till. Skulle vi få för oss att flytta så får jag minsann välja en hobby och hålla mig till den även om hälften av mig skulle tyna bort då.

Nej, många ord blev det av att maken för en gång skull fick lite damp ryck. Att dom är få kan ju bero på att han inte har någon damp.  Här är det jag som brukar stå för dom rycken och just nu är allt sånt långt borta. Sådana ryck orkar jag just nu inte med så just nu är det bara tankarna som ryckvis hoppar omkring.

Nu ska jag ner i duschen för sedan  ta på mig  den mysiga pyjamasen jag fick av maken i går i födelsepresent.

Lev just nu, i går kan vi inget ändra i men Nu just nu påverkar vi framtiden genom våra val vi gör idag just nu.

wpid-textgram.png

 

Kategorier
Uncategorized

image

Kategorier
Malix

Dagen idag ska avnjutas i Semlans tecken.

att det nya året skulle börja så, sickness var ju lite dumt. Men tänker att det kan ju bara bli bättre. Det måste det bli och lär bli.  Nytt år ja, redan sju dagar in på det här nyfödda året vad kommer att gömma sig i dagarna. Vilka storheter kommer att finnas?

För mig blir det spännande att tänka sådana tankar. Idag är det min födelsedag och den tänker jag fira på bästaste sättet. På det bästaste sättet är för mig att äta semla. I går annonserade vår ICA supermarket att de hade börjat med dessa underverk igen.  Men innan den 7 Januari får jag minsann inte äta dom. De ska avnjutas på födelsedagen och de ska avnjutas med alla sinnen ögat ska få sitt och alla dofter och smaker ska tas in.

Semlan är ju lite speciell och godast är den när man gör den själv. Men idag fuskar vi lite för har inte riktigt orken att göra måste samla krafterna åt att bli frisk igen.

Bilden hittade jag på nätet

Ha en fin dag full med spännande mjukheter.

Lev idag just nu, då är det enkelt att påverka framtiden 🙂

Kategorier
Uncategorized

2014

image