Mölnlycke Kulturhus

Där var det riktigt spännande på flera sätt.  Först att hitta dit, store sedan att hitta parkering och till sist hitta till bilen igen när jag var klar :/.  När man har  lokalsinne som en fiskpinne så kan det bli spännande med just att hitta.

I måndags var jag i Mölnlycke kommun.  Eftersom jag är rädd för att missa tider så lyckades jag komma dit  redan två timmar innan.  Detta fast maken varit ordentlig med att berätta tydligt när jag skulle åka iväg.  Mottot bättre sent än aldrig är inte mitt. Utan mitt motto blir hellre en eller två timmar tidigare än försent.  Många timmars väntan blir det.  Innan när teknikern skulle göra sitt, medical då lärde jag mig massor.  När jag ska prata inför människor ska jag alltid ha med mig egen dator, jag ska sluta lägga mitt arbete på min bärbara hårddisk. Och jag ska spara mina arbeten i 2003 versionen.  Då lär det inte bli några problem.

Den dåliga kritikern pratade med mig, när jag stod på deras scen och pratade. Sånt är dumt, jag som brukar plocka bort dessa tankar när jag väl gör saker, när jag väl är där framför alla människor.  Kom på mig själv att se de lyssnade människornas Lyssnade, som kritik i tankarna, de där första minutrarna.  Men stannade till i tankarna och sa till mig själv att den där stackars mannen som gäspade antagligen hade jobbat hela dagen och sovit illa på natten innan.

Det blev först  lite  trevande och snavande på orden men det jag skulle säga blev till sist i alla fall bra.  Tydligen var det bara jag som hörde hur min röst darrade till.  För efteråt hade det inte varit någon som hört att jag var lite nervös.  En  lite äldre kvinna kom fram till mig, precis innan jag skulle gå.  Sa till mig att det jag sagt där inne, hade gjort att hon nu äntligen förstått sig på sin dotter. Att det jag sa hade gjort att hon nu  förstått att hennes dotter inte alls var bortskämd och lat och hennes dotters son ingen odåga.

En annan kvinna som jobbade på en skola tog med sig både informationsfoldern jag hade och ett visitkort. Vi stod och pratade en lång stund och hon skulle skicka ett arbete till mig som de höll på mig.

Det är just sånt där som gör mig glad, det visar mig att det jag säger är viktigt. Människor lyssnar och berättar för mig om deras tankar. Just i sådana stunder har jag världens bästa jobb :).

En fin liten kopp fick jag som minne från denna spännande dag.

unnamed (55) n

 

Mölnlycke borna har fyra sådana här spännande dagar i just denna vecka. 
Lev idag just nu

Igår är inte här och

Morgondagen där kommer först i morgon.

Någon där ute ville att jag skulle skonas från den olycka som va igår.

Igår  åkte jag hem till dottern för att se hur deras renovering blev.  Av tillfälligheters tillfälliga val som jag gjorde, pharmacy så blev det  att jag uteblev att vara deltagare i en olycka.  En riktigt hemsk olycka, shop där det är ett under att ingen dog.

En bil som voltar och kör på taket  i ca tre hundra meter. Ett under att ingen, inte ens bilförarna kom till skada.  Innan de hade voltat  så hade de lite längre ifrån Högsäter, tvingat ner en annan bilförare i diket.  Det ljud som skapades av bilen då den kanade på sitt tak var nog det vidrigaste ljud jag någonsin hört. När bilen  fick stopp kröp det ut två människor från bilen och flydde från platsen. Bilen var stulen.  Den ena kille blev sedan tagen av polisen. Denne killes gång stil var något som egentligen mera hade passat i en skämt film än i verkligheten.  Har nog inte sett någon så påverkad av alkohol eller droger någonsin.

Men i alla fall, tillfälligheter gör att man får vara med om eller inte vara med om.  Min dotter frågade om jag skulle kunna köra henne hem från jobbet.  Först svarade jag henne att nej ta du bussen, jag kommer sedan, jag  har lite mycket på gång just nu. Men snabbt därefter ändrade jag mig, sa till henne att jag hämtar henne.   När vi vart hemma  en stund i dotterns hus.  Sa sonen, att du får köra mig hem mamma.  Han va där och renoverad för dottern och hennes sambo.  Jag sa nått vänta lite.  Några minuter efter att jag sa vänta lite, så hörde vi hur det skapade och lät värre än värst. som om  någon tappat en släpkärra fast värre.   När vi tittade ut från fönstret låg det en bil på taket femtio meter från dotterns hus.

Gissa om jag haft många tankar om den här händelse,  så många tacksamhetstankar. Om att Just den olyckan inte var menad för mig, eller mina barn.  Vi var liksom skonade från händelsen. För hade jag kört lite senare, så hade jag mött denna kanande bil.  Hade jag kört hem sonen, när han sa att det va dags. Då hade vi stått med bilen på tvären och mött den kanande bilen.

Att det inte just då bilen kom kanades, gick någon över vägen är också ett mirakel.  Eller att inte den kanande bilen mötte en annan personbil, buss eller lastbil är också ett mirakel.

Just den här episoden har varit i mina tankar sedan det hände i går vid fyra tiden.  Och på något sätt känner jag att någon eller något där ute i universum hade andra tankar och gärningar för mig.  Ibland är vi på något sätt skonade från verklighetens otäcka händelser.

Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Program för temadagar i Mölnlycke kan det va nått kanske :)

Nästa vecka bär det av till Mölnlycke 🙂 Kolla in det.   Hade velat vara där hela veckan och lyssnat på alla föredragen men ibland vill livet något annat.  I alla fall kommer jag vara där den 24 🙂

Program temadagar psykisk (o)hälsa

Här hittar du programmet för temadagarna om psykisk (o)hälsa 2427 november. Alla föreläsningar är kostnadsfria och utan föranmälan. Antalet platser är begränsat, hospital så kom i tid. Välkommen!

Föreläsningar under temaveckan 24–27 november:

Föreläsare: Carina Ikonen

Tre av fyra drabbas av psykisk ohälsa, for sale antingen egen eller som närstående

Psykisk ohälsa är idag främsta orsaken till sjukskrivning. Samtidigt saknar fyra av tio kommuner strategier för att minska sjukskrivningar. Kunskap om psykisk ohälsa är viktigt för alla bl a för att vi ska kunna bereda plats för olikheter i samhället. Carina Ikonen är ambassadör för regerings-kampanjen Hjärnkoll, mind som med stor framgång under fyra år har ökat kunskap om psykisk ohälsa. Carina har erfarenhet av egen psykisk ohälsa och som anhörig. Hon är också författare till boken “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.

Välkommen till en timme fylld med kunskap om “tillgångar” och “otillgångar”.

Tid: Måndag 24 november kl 16.30–17-30
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus

Arr: Folkhälsorådet och Individ- och familjeomsorgen i Härryda kommun

Hälsa dig ur krisen

– skapa välmående och styrka i kropp och själ när livet är tufft!

Föreläsare: Åsa Lindell

Föreläsare: Camilla Rova

Åsa Lindell, grundare av krishanteringskonceptet En fot i golvet och hälsokonsulten Camilla Rova vill förmedla ett mer öppet förhållningssätt till livskriser där utgångspunkten är att vi kan lindra effekterna genom att öka medvetenheten och bli mer närvarande i mötet med oss själva och andra. Någon gång i livet hamnar vi alla i kris eller möter närstående, medarbetare eller andra vars liv vänts upp och ner.

Att vara i en kris, eller på väg ur en kris medför ofta att man glömmer bort att ta hand om sig själv och sin kropp. ”Jag vill förmedla användbar kunskap och tankar kring hur man kan må lite bättre, stärka sin kropp och sin själ att mentalt orka ta ett steg i rätt riktning.”

Tid: Måndag 24 november kl 18–20
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus
Arr: Folkhälsorådet och Kultur Härryda

Föreläsare: Malin Sävstam Ahlstrand

Kärleken är starkare än döden

 

Malin Sävstam Ahlstrand överlevde flodvågskatastrofen i Thailand men förlorade man och två av sina tre barn.
– Jag har fått dyrköpta erfarenheter om livets skörhet och hur människan trots allt kan fortsätta leva – även när det värsta har hänt. Min föreläsning handlar om de insikter och verktyg som jag använder dagligen för att forma mitt nya liv. Jag pratar om kärlek, acceptans, sorg, ökad medvetenhet och vägen till förändring. Hur jag försöker tänka när allt kommer över mig igen. Min föreläsning är allmänmänsklig och alla känner igen sig. Våra livskriser liknar varandra – trots att våra öden skiljs åt.

Malin har bl a skrivit böckerna ”När livet stannar” och ”Kärleken är starkare än döden”. Hon har också varit sommarpratare i P1.

Tid: Tisdag 25 november kl 18–20
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus
Arr: Folkhälsorådet och Kultur Härryda

Föreläsare: Barbro Lennéer Axelson

Äldre och livslust

– att pendla mellan lust, leda och lidande


Hur kan vi förhålla oss till sorg och olika livsomställningar? Psykologen och författaren Barbro Lennéer Axelson ger inspiration och beskriver olika källor till livsglädje trots förluster. Hon kommer att exempelvis prata om förälskelse, passion, vänskap, skilsmässor, dödsfall och förlust av hälsa och livskvalité vid olika typer av sjukdomar. Efter föreläsningen ges tillfälle för diskussioner.

Tid: Onsdag 26 november kl 13–15
Plats: Hindås församlingshem
Arr: Folkhälsorådet och Anhörigstöd i Härryda kommun, Björketorps församling

Föreläsare: Susanna Axelsson

Suicid – människans sista tabu?

 

I Sverige tar en människa livet av sig var sjätte timme. Varje dag. En yttersta konsekvens av en människas oro, ångest och rädsla. Ingen ska behöva ta livet av sig som en sista utväg. Som ett led i ett suicidförebyggande arbete behöver information kring suicid spridas. Leg.psykolog Susanna Axelsson från  Härryda kommun, informerar om suicid, om hur vi kan tala om lidande, att våga sträcka ut en hand även när det handlar om mycket svåra situationer.

Det måste bli accepterat att tala om psykisk ohälsa, en aktiv suicidprevention innebär att arbeta med psykisk livräddning. Det är dags att bryta tabun och myter kring självmord!

Tid: Torsdag 27 november kl 14.30–16
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus

Arr: Folkhälsorådet och Utvecklings- och stödenheten i Härryda kommun.

Föreläsare: Tim Holmberg

Mina funktionsnedsättningar är en gåva inte mina hinder

Tim Holmberg, 34 år och lever med diagnoserna ADHD, Asperger syndrom och OCD (tvångssyndrom). Tim fick sin ADHD-diagnos som 10-åring, men omgivningen saknade kunskap och kunde inte ge rätt stöd. Han har haft en tuff uppväxt med bråk, internatskola och behandlingshem. Han berättar om sin väg mot ett lugnare liv, om egna strategier för att minska problem, om bemötande och om att hitta en plats i arbetslivet samt den eviga kampen med att leva med sina funktionsnedsättningar i vardagen.

Tim är även hjälpmedelsambassadör och kan informera om olika hjälpmedel vid psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar.

Tid: Torsdag 27 november kl 18–19.30
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus

Arr: Folkhälsorådet och Individ- och familjeomsorgen i Härryda kommun

Publicerat den
Kategoriserat som (H)järnkoll

Att vara vänner på vårt vis passar mig perfekt.

Nu sitter jag här med fötterna på bordet. I förrgår va jag och Jenny ute och åt.unnamed (35) Igår åkte jag till anhörigcentralen i Uddevalla då Attention Uddevalla anordnat en förmiddag där Jenny kunde presentera sig själv och en massa annat.unnamed (32)

Jo även denna gång har jag lärt mig nya saker när jag träffat Jenny.  Fick tips om en gedigen väckar klocka som jag tänkte skulle passa sonen. behöver en laddnings station med kräm i som kan vara bra att alltid ha med sig så mobiler mm kan laddas.   Ett nytt sätt att använda min penna på som jag inte tänkt på innan. Jag har ju en sådan där smart penna som spelar in allt som sägs.

Igår  på kvällen när vi satt och umgicks på vårt vis så så som vi umgås.  Vilket är lite så som jag och min dotter umgås.  Vi är i samma rum men gör våra egna saker utan att den andra irriterar sig på den andra.

unnamed (34)

I alla fall åter till smartpennan som jag har, health så  satt vi och grejade med våra mobiler och pratade samtidigt, pharm  självklart om lite allt möjligt, där tråden är mera osynlig för andra.  Men där vår tråd blir lite hoppig den liksom går från grå till Indien, från Indien till Smartpennor. Ser ni vilken skön svängning tillbaka till ämnet?

I alla fall när vi pratade och Jenny helt plötsligt glömde av det där lilla viktiga, som va det hon skulle säga innan hon helt plötsligt pratade om  något annat, sånt där viktigt.  Säger hon helt plötsligt men oj, det är nu vi skulle ha smart pennan!  Det är nu vi skulle haft den, så vi hittade tillbaka till det viktiga som  det egentligen handlade om.

Nu kan det vara så att Jenny använder sig av sin penna så men jag har inte tänkt så innan igår. _MG_0026 För det blev ett nytt litet aha för mig eller kanske mera ett yes men det är klart vilken grej det är ju så den kan användas ju.  Tänker er att aldrig mera tappa tråden tänk er att aldrig mer sitta där och fundera så det gör ont när man tänker på vad vad det jag skulle säga.  Just det blev Yes i mig. Yes, va bra! Nu kommer jag  ha mera användning för min penna.

Just nu ligger Jenny i vårt gästrum och sover. Snart ska jag köra henne till Trollhättan så att hon kan ta tåget hem.  Lite tråkigt att helgen är slut, men samtidigt så tror jag att vi umgås bäst i små doser, för jag tror vi behöver vilandet emellan.

unnamed (33)
Jenny Ström söker kontakt 🙂

Fast egentligen så är det nog så jag trodde innan, för igår var det en helskön dag, tillsammans med Jenny.  Först föreläsningen med Jenny, sedan hem till vår lilla by.  Igår umgicks vi på vännersvis,  så som  riktigt goda vänner gör.

Vi hade tillåtelsen att vara precis så som vi är. Vi  surfade runt på våra mobiler, datorer och gjorde sånt vi är bäst på.  Vi hade soffhäng vilket är min favorit syssla, när jag är trött. Trött blir jag av att träffa människor.  Vi kollade tv, drack vin, somnade till filmen och vaknade igen, umgicks precis så som passar mig perfekt.

Att maken som alltid är en sådan där underbar make som tar hand om allt det där andra, som man måste göra när man har gäster, gjorde inte saken sämre. God mat bjöd han på,  tog fram Farmors godisskål som  alltid ska vara full med godisar, bjöd på chips och sin goda chilisås. Inhandlat vin innan vi anlände.  Plockade fram kudde till Jenny, vilket jag inte  fattade att hon behövde, för att ha det perfekta soffhänget.

Summan av kardemumman är en perfekt dag, enligt mig.  Lite tråkigt att hon ska åka hem idag men, vi  är ju liksom de där vännerna som tar upp tråden där vi slutade när vi träffas.  Så nästa gång vi träffas även om det är ett år emellan, kommer vi hoppa på det tåget vi  åkt på denna helg. Vi är liksom de där vännerna, som är bara vänner på riktigt på något sätt.   Eller så är vi de där vännerna så som jag vill vara vän, och ha vänner. Man behöver inte  umgås jämt, inte heller ha koll på vem som ringde sist, för skulle det varit så då hade jag varit en urusel vän. För sånt tänker inte jag på….

 

Publicerat den
Kategoriserat som ADHD

Det är ingen som lyssnar på dig om du säger att jag är ju bara ett barn, när du är 18 år.

När barn misslyckas och det blir så där tokigt, hospital physician så är det inte för att de vill att det ska bli så tokigt. Visst är det så eller? Så tänker i alla fall jag.

Igår gjorde vi en ny erfarenhet. Inte alls trevlig och inte alls rolig. Jag  spände mig helt på tok för mycket, ambulance innan mötet vi skulle ha. Sonen lika så. När vi kom hem från mötet så somnade sonen och jag gick som i ett töcken hela dagen.  Från mötet  dök det upp tankar och minnes bilder från vissa stunder. Ett av mötets stunder va när sonen sa men jag är ju bara ett barn.

Jag tror det är så han känner. Att han bara är ett barn, tyvärr så springer åldern i från honom. För han är inte längre bara ett litet barn i samhällets regler, de människor han möter ser honom inte längre som ett barn.  Om bara några månader så fyller han 18 år.  Redan nu har han varit straffmyndig i snart tre år. Men det är inget han känner att han är.  För enligt honom från gårdagens möte så visade han på sin sårbarhet.  Han är bara ett barn. Samhället ser honom som snart giftasvuxen, en ung  vuxen man som har eget ansvar, för sitt egna liv.

Jag tänker att bara för du är 18 år så är det absolut inte per automatik vuxen.  Du behöver inte ha Asperger eller ADHD för att  känna dig o-vuxen. Tror det kan vara nästan vilken ungdom som helst som i 18 års åldern inte känner sig vuxen fullt ut.

Det gjorde ont i mig igår när vi satt där på mötet, när jag hörde honom säga: men jag är ju bara ett barn.  När jag märkte att den  andra personen som var en del av mötet, höja på ögonbrynen.  Kunde jag nästan höra hans tankar av orden. Det gjorde ont och det gjorde mig rädd.  För om några månader så är sonen då  giftasvuxen, så vuxen att du har rösträtt, du får  köra bil och du har ett eget ansvar över ditt liv.  Jag kan inte längre skydda honom, om han inte vill skyddas. Jag kan inte hjälpa honom, om han inte vill ha hjälp.  Samhället kommer att se honom som en person med eget ansvar och så vuxen så han han är mogen nog att stå för konsekvenserna av hans handlingar. Inga förmildrande omständigheter utan han är vuxen på gott och på ont.  Just nu känner jag rädsla för just det som kan komma att ske om bara några månader. För om några månader är jag någon som inte längre har de mandat jag har idag.  Då är jag inte längre en  självklar länk till att ta del av sonens tillkortakommanden i stunder, då är det inte längre någon som lyssnar på mig.  Då kommer de istället bara se till ålder och till den vuxenhet sonen har på pappret..

Nu är det verkligen viktigt att jag i mig lever i stunden, banar väg till det som kommas skall.  Ser till att tillrättalägga pusselbitarna som gör att jag kan och får hjälpa sonen även efter att han är 18 år.  Gud hjälpe mig!

Lev idag just nu, morgondagen är inte något som är här just nu.  Igår är historia som visar mig vad som komma skall.  Jag behöver få till både mod, tillförlitlighet och kraft just nu….. Ibland är inte livet enkelt, inte så enkelt som jag vill att det ska vara …….

Ha en fin fredag och lev idag just nu.

Publicerat den
Kategoriserat som ADHD, Barn

Självkänsla kan berätta mycket om dig, för dig, när tankarna går längre än till det dom först säger.

Alla har vi någon gång varit osäkra på oss själva och känt oss nedtryckta i skorna av våra egna tankar, troche om våra förmågor och om oss själva. Det tänker jag att vi alla gör.  Det är helt normalt men när det liksom går mera utför. När vi tappar tron på oss själva i det mesta, det är då vi  måste ta hand om det som handlar om oss.  Det är då vi måste ta hand om det som är oss själva,  mitt, jag och mina tankar.  Det är då vi visar på vår självkänsla.  Det där med självkänsla kan ställa till det riktigt rejält för oss ibland,  kan till och med göra att vi inte gör, håller oss undan och inte vågar.  Nu säger jag inte att KBT löser allt, men det kan vara en hjälp på vägen. Själv har jag förmånen att prova på det just nu.

När man går in i de som  tankarna säger till oss i tid och otid.  Lyfter fram dom och tittar på vad de säger långt där inne, långt där borta där det en gång började.  Kan man bli rejält överraskad över hur de mal innan för skalet.  Självkänslan och självuppfattningen om den inte är på den plats den borde vara, ställer till det. När vi värderar oss utifrån våra görande och våra görande hela tiden är sånt vi glänser i, så får vi kanske ett gott självförtroende och visst sånt är viktigt.  Men den där innersta känslan av min egna värdighet är så otroligt mycket mer värdefull.  Hur jag värderar mig själv är till sist det som gör om jag mår bra eller inte.  Kanske är det till och med så att när jag tänker efter i mina tankar, så är de tankar som blir hindrande.  Kanske vågar jag inte ens gå på kalas,  gå ut och fika,  inte våga bjuda hem vänner för att självkänslan ställer till det.

Kanske lägger jag ner hela mitt jag, på att städa mitt hem för att vänner ska komma hem till mig.  Hur smart är det egentligen?  E ju liksom bättre att städa efter vännernas besök.  Kanske är det till och med så att jag i sista sekund bokar om, eller bokar av bara för att allt inte är perfekt.

Nu är inte det mitt problem, men något jag kommit framtill under en tid är att mitt värde det sitter lite i att jag gör. Gör saker, hela tiden.  Inte konstigt att jag är trött ibland.  För det är mycket saker jag måste göra, för att duga så där bra inför mig själv.  På något sätt finns det en sådan där liten viktigpetter inom mig som säger nej, inte vila då är du inte något att ha.  Gör du inte saker så är du  ganska eller så rejält värdelös att du inte ens duger.   Nu när jag skriver det, så ser jag  självklart att det är tokigt att ha den uppfattningen om mig själv.

Men att ändra den är svårare, det sker inte över en natt.  Tänker jag ett steg till, ett steg till längre in i göra tanken vad säger den mera?  Den säger mig att om jag inte gör något så är jag ganska så dålig, till och med värdelös.  Men det säger även att jag inte har rätt att vila, Jag är inte värd att vila.  Igår när jag städat på eftermiddagen ,så satt jag mig och skrev ut nästa hundra sidor från socialstyrelsen om  Stöd till människor med ADHD.  Tanken va att nu ska jag ta det lugnt, riktigt mysa.  Mysa är väl att krypa upp i soffan och ta en bra bok och förlora sig i eller hur? Men riktigt så mysigt fick det inte vara för min lilla viktigpetter som bor inom mig.  Utan förena NYTTA med nöje fick det bli! Inte mera än så, sa hon till mig.

När det är skönlitteratur som jag ska förlora mig i då är det helt andra saker som ska göras.  För om jag  ska förlora mig i andras ordbanor av mer skönlitterär typer då sätter jag dom i öronen, lyssnar medans jag gör andra saker, så som om jag ska städa eller gå ut med hunden eller träna, då lyssnar jag gärna på en talbok.

Nej nog om detta nu,  Nu ska jag verkligen lära mig det där med att njuta men först ska jag träna.  Idag ska jag och maken åka till gbg, sova på hotell, se en biofilm eller kanske bra umgås. Men först måste jag då träna, för inte kan man gå för hårt ut med det där med att njuta, eller riktigt så mycket måste man ju inte träna sig i njuta stunder eller hur?  Fast faktiskt så njuter jag av att just träna, eller i alla fall när det är klart då jag är nyduschad och helt slut i kroppen för då vilar sig rastlösheten om mig.

Ha en härligt skön helg, och fundera på de där tankarna inom dig vad säger de till dig egentligen?

Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den tar vi då när den är här…

wpid-textgram.png

Stöd är viktigt

igår hade vi möte med skolan, view och en massa olika instanser.  Något som jag kom och tänka på i stunden, link när vi satt där och pratade var att det vilade stödjande och positiv energi i rummet.  Det var ingen av de inblandade som var där för att starta en sandlåda, utan vi va där för att göra det bästa möjliga av rådande situation.

Skolan gör verkligen sitt yttersta för att  situationen ska fungera. Jag som förälder kan bara sitta och fundera på hur det kommer sig att det som skolan gör, inte görs av alla skolor.  Vi har tur som har så många människor runt oss och vår son som verkligen vill sonens bästa.

Lev idag just nu igår är ett vackert minne och morgondagen är ett oskrivet blad.

Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Morot, motivation = Chili.

det här är så mycket adhd motivationssammanhang det bara går.  I kanske 49 år har mina blommor och växter dött av antingen drunkning eller av torknings perioder.  Jag har aldrig sett nyttan i att ha blomkrukor, hospital om just drunkningsdöd och torkings-död skrev jag om i min bok. (Jag föredrar att kalla mig impulsiv.)  Ännu idag  svävar mina blommor i livsfaror mellan varven.  Så är det jag har liksom accepterat att någon blomster vän det är jag inte.

Men nu till kärnan i adhd tänket jag har just nu.  Jag älskar chili.  Skulle kunna äta det till frukost i filen om det skulle vara så.  Chili är verkligen livets krydda.  För ett år sedan råkade jag komma på att om jag tar fröer från en chilifrukt och lägger i jorden vad händer då?  Vilket jag självklart gjorde. Självklart så tog jag lite fröer och glömde av att jag hade planterat chilifrö.  Som tur va  så var detta under en period då jag skötte om mina blommor, buy när fröet från chili började växa till sig bli en blomma blev jag intresserad.

Den växte sig stor, fick blommor och slutligen blev det frukter på den.  När  vintern sedan kom lät jag den stå och se död ut i fönstret bakom gardinen.  När vintern började bli till vår, råkade jag hitta den förskrämda plantan bakom gardinen alldeles full av massor med  små små gröna blad.  Plockade fram den och den frodades blev  en meter och kanske 60 cn meter hög. Blommade som bara den gav frukter om än inte så många.

Hösten kom och jag började planera för att klippa ner mina tre rätt så stora chiliplantor.  För självklart  satte jag ett par nya, när jag såg de små gröna bladen på min övervintrare.  Jag hittade en chili-sida på fb och bjöd in maken till chili-sidan. Där alla va rena underverken på att odla chili.  Maken läste och läste, lärde sig och helt plötsligt en dag  satte vi fröer i oktober månad.  En  Stor fin lampa hade vi över ett bord och så satte vi igång.   Idag har vi lyckats få en djungel av chiliväxter,  jag sköter om dom som om det va mina barn. Varför? jo för jag ser en vinst och har ett stort intresse för just chili.  Inte bara i att odla dom utan äta dom. Det är så min motivation föds.  Det måste vara många små plus för att jag ska orka att ha intresset brinnande.  Här ska göras marmelader, chilisåser, och allt vad man nu kan göra när de små  plantorna  ger frukter.

Nu är det bara det att jag har lite damp.  Lite damp eller om du så vill ADHD,  så är det svårt att vara lagom.  För hos mig är det allt eller inget. Inte något mitt i mellan.  Så jag har inte en  planta av en sort. Utan här finns massvis med  plantor av olika sorter. Här finns Shakiror, cykloner, Lucifers dream, japaner och några andra.  Läs om det på  Chil In.DSC_0001

De som jag känner som velat ha  har fått sig en liten fin chiliplanta.  Ändå har vi någ ett 30 närmare 40 tal plantor som står här och gror.  Blommar gör en del och andra växer till sig.  Gröna fina och alltid omskötta och  har det vatten de behöver.

49 år har mina blommor drunknat eller torkat bort, har ju aldrig  förstått vad man ska med blommor till.  Men chili, det vet jag vad jag ska ha det till för det går att äta och  jag kan sälja mina små plantor.

I det här bor motivationen, här är det som gör att det funkar.  Här i är det just det där som kan vara så svårt att förstå.  Ni vet de där man får höra om sina barn, då de går i skolan.

Om han bara kunde koncentrera sig lika mycket på matten, som han gör på  teckning, eller vad det nu är som han  klarar av att göra. Eller men kan du göra det där,  då kan du sköta det här med.  Det handlar inte om lathet, utan om vinster, motivation intresse och allt vad du vill. Mina blommor där drunknigs-döden men chilin den frodas lever och är vacker.  Varför? jo för jag har ett intresse och jag har många små motivationer, ser vinster i just det som det är.   det är just det här som  är motorn om vi vill att  människor med adhd mm ska göra saker och lyckas se då till att de hittar till det där magiska ordet: MOTIVATION.  INTRESSE. VINSTER.   Kolla in de här ska ni se vad vackert.  DSC_0021 DSC_0020 DSC_0016 DSC_0015 DSC_0014 DSC_0013  DSC_0011 DSC_0010 DSC_0009 DSC_0007 DSC_0006 DSC_0005 DSC_0004 DSC_0003 DSC_0002

Lev idag just nu, igår är minnen och i morgon är dagen idag ett minne.

Publicerat den
Kategoriserat som ADHD