Relationer är inte lätt att stava till ens.

idag ser det ut att bli en fin dag, order här sitter jag igen och skriver med kaffet bredvid mig.  Tabletterna är slut som jag skulle äta men magen och kroppen har ännu inte fattat det.  Hoppas de inser att jag inte ska ge dom mera gift nu. Gå gärna in och hjälp  Dottern med sitt hundkort. 

Jag har många människor omkring mig, inte allt här hemma med det finns så många människor där ute som jag bryr mig om. Igår vart det en kille som kommit in i våra liv för några år sedan.  Igår mådde han dåligt och vi pratade över sms.  Jag och maken pratade om det efter att vårt samtal tagit slut.  Det blev så många frågor i mig efter vårt samtal. Hur kommer de att fixa det? Hur mår min speciella tjej, hur mår han? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre för dom båda?  Finns det något jag kan göra?  Ska jag göra något?

Inser att jag egentligen inte kan göra något överhuvudtaget. Mera än att finnas här om någon av dom behöver.  Tycker väldigt mycket om de båda två. Vill dom väl och vill se att de verkligen fungerar med deras liv så som de själva vill.  Jag är faktiskt lite rädd, för vilka val dom kommer att göra. För båda två har faktiskt haft ganska så dåliga historiska val.

Nej jag inser att de är vuxna och får reda ut själva, men jag kan vara här om de behöver… Oj vad jag skulle vilja ta tillbaka tiden och berätta med hela handen att nej nu gör vi så här. Antagligen hade det inte hjälpt, för livet det måste man själv leva utifrån sig själv. Relationer är jobbigt, man måste arbeta med sina relationer, Ge och ta men mest ge. Ger båda i sin relation så kan det funka. Nu tror jag inte att de inte har gett, för jag tänker att de båda två är givare. Tänker att man även i en relation måste ha mål, måste våga ha tråkigt. Våga må dåligt, våga möta den som mår dåligt och må dåligt tillsammans.  Prata, prata, prata säger jag. Maken, han skulle nog säga, prata mindre om han satt här. Kanske är det en vågskål och stunder man faktiskt ska vara tyst. Vissa stunder prata.

För ganska så många år sedan var jag den som mådde sämre, nu är jag gift med världens bästa make som passar mig helt perfekt.  Jag var hemma och sjukskriven väldigt länge. Vissa dagar va jag så under isen att det nästan inte gick att andas.  De dagar var maken mera än bäst, för han gav mig luften, bar mig framåt, gav mig hopp. Ibland kunde jag ligga i sängen och bara gråta, då låg han bredvid. Han kanske inte sa något men han va där. Han skötte marktjänsten, en dag vaknade jag till mera levande och hade mera känslor av kanske inte glädje och livslust men av något mera ljust. Steg för steg gick det till mera färger i livet.  En dag blev det som aha kolla här. Jag lever jag, ser hösten, jag går framåt och jag orkar andas. Jag lever.

Jag har ju en lite gråare ton inom mig, ibland fungerar jag mindre soligt och tankarna är av mörkare sort.  Den sorg jag då kände lever med mig vid sidan av.  När jag håller på att ramla, blir jag rädd, min rädsla gör att jag hittar strategier för att hitta ut, bort från den där gråare tonen i mig. Tror det viktigaste i detta är att jag vågar prata om det, att jag vågar känna och erkänna att nu måste det bli ett stopp, break, något nytt.

13942574_10153958458704296_908365365_n
Ibland behöver man vara en giraff, så man kan se bortanför träden.

Då gör jag något helt tvärt om, jag får ibland tvinga mig till att göra saker bara för att inte ramla och slå upp det där själsliga såret. Men ibland får jag bara vara med på noterna och gilla läget. Då brukar jag tänka att ja det är en dag imorgon också den här dagen får bli som den blir. Ibland räcker det faktiskt med att bara ha en dag. Det är när dagarna blir veckor och månader som jag inte vill ha.  Det är när dagarna blir veckor som jag måste kavla upp ärmarna. Då brukar jag göra tacksamhetslistorna längre än vanligt. Då brukar jag lägga kraften på att se till att må eller ha det  bara lite bättre än gårdagen.

Men oj vad blev det här? Från oro till må bra ord.  Nog för idag nu räcker det kaffet är kallt och behöver drickas upp av mig.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar. Morgondagen den vet vi inget om.  Ta hand om dig och se det vackra i dig.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Ibland behövs det lite extra allt för att det ska fungera.

Ibland behövs det något lite extra till det där barnen som är lite extra allt. Ibland räcker det med en egen skål med chips.  En gång för länge sedan var vi barnvakt för en liten flicka som fick lite extra.  Hon skulle sova över här hemma hos oss.  När hon kom hit så följde hon med oss till affären för att handla lite mys. Under hela affärsbesöket berättade hon va mys va. Det va kex, search sips, Vilket var chips. Lite frukt och yoghurt ville hon ha. När vi handlat de hon ville ha, så fick vi till och med köpa sill om vi tyckte det va kvällsmys. Bara hon slapp att äta det.  Nåja sill köpte vi inte. Men när vi stod i kassan så berättade hon för alla som ville och inte ville höra att här stod hon i kön och hade fått egna sips, egen yoghurt till och med egna kex.  Hennes lycka vart total.

När hon fyllde sju år så tog jag med henne ut för att handla kläder. Även ett besök på Max restaurang tillsammans med dotter. Även då vart lyckan total för henne. När hon fick lite extra allt i kläder.  Vissa stunder i affären så stannade hon upp och frågade måste jag välja eller får jag den med?  Mitt svar blev du får den med.  Hela kalaset kostade en slant men inte så farligt.  Det vart så roligt att se hennes ögon som riktigt strålade den dagen.

Jag tror just sånt är viktigt när det gäller barn. Inte just att det behöver kosta massa pengar men det där lite extra allt. Så att de får känna sig speciella. De barn ni vet som ibland upplever sig  misslyckas lite extra allt med allt, de barn behöver ännu mera extra allt. Visst gränser, regler och allt det där lite tråkiga men, det där lite extra allt lull lull är för dessa barn livsnödvändigt.  När det är tuffa tider för dessa barn behöver de omhuldas, pysslas om och göras extra allt lite mera speciellt.  Så att de får upplevelsen av att de är så värdefulla som det faktiskt är.  Det lilla extra allt behöver inte kosta pengar, det räcker oftast med tid och massor av uppmärksamhet.  Var med, göra tillsammans och vara i centrum.

Det gör att dessa barn blir hela, det gör att dessa barn orkar ett varv till. Att de inte lägger på sig all den skuld som världen brukar visa dom på.  Den skuld som vi vuxna och andra barn brukar vara så frikostiga med.  Egentligen är det ju inte dessa barn skuld. För barn gör när dom kan.  När de blir fel så handlar det om att dom inte kan. Inte förstår, inte orkar, inte vågar.   Den skuld vi ger är egentligen en skuld som är vår.  För vi har inte förberett tillräckligt, vi har inte förstått och vi har inte legat steget före. Vilket just är det som vissa barn måste ha tillgång till att vi faktiskt ligger steget före.

Att ligga steget för kan vara att presentera ett förslag som man vill att barnet ska göra. Förklara vad det är man vill ska ske och visa på vad som sker efter det är slutfört.  Man ska vara tydlig med att förklara att just det som ska göras är inte förhandlingsbart men när det är gjort så blir belöningen, det där som barnet drömmer om och vill. Ibland är belöningen små saker, men vid extra allt längre större saker som ska slutföras så är det mera kostsamma saker som måste till.  Här hemma har vi just presenterat en lite svårare uppgift som ska till.  Men belöningen det blir en systemkamera, inte helt ny och inte senaste. Men en riktig kamera där man får lära sig tekniken och växa i sina kunskaper.

Nu är jag inte alltid så klok som jag skriver om just här. Inte ens i det här sista  klokheten, va jag det utan det blev lite tokigt till än början. Men när det tokiga hade lagt sig en stund. Så satte vi oss ner jag berättade vad vi ville skulle ske, presenterade den belöning maken hade kommit på.  Först blev det surt, men när det väl fått sovas på förslaget så vart det som om det vart något som var överenskommet.

Ibland gäller det att tänka till lite extra, för att få det till att fungera. När man gör det så funkar det lite extra bra.

Nej lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den är här först i morgon.

Glöm inte av att rösta på dotterns hund.  Det gör du här.

Ha en fin söndag.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Min Dotter behöver ert stöd. Kolla in sötaste hunden.

Ja men så får det bli ett inlägg till då da…. Ja  jo skriver gör jag och skriver är det jag gillar allra mest.  Jag tänkte bara ett sånt där lite inlägg och tänker att pusha för min dotters hund.  Hon har  tydligen lagt ut en bild på RoyalsCanins hemsida på sin lilla stora hund. Han är inte så lite stor men är liten till åldern.  Här gosar han med sin husse som inte alls är liten vare sig till ålder eller längd. 14495310_10210382426062785_1829161716320495870_n Dotter är amatörfotograf likt min kära make.

Ibland brukar de gå på fotorundor. Jag får snällt hänga med som någon form av bihang.  Jag har ju liksom inte förstått själva tjusningen med foto. Eller så har jag det men är en helt värdelös fotograf.  Jag gillar ju mera att skriva, decease rita och greja med andra saker.

 

Nu är det så att dottern vill ha flera gillande på fotot som jag skriver länken till här. Dottern skulle bli själaglad för flera gillande så klicka på länken och kolla in den ursöta hunden och upplev dotterns fotokunskaper.

Vad man vinner vet jag inte, tror mera hon kör en intern tävling mellan någon kompis som också har en bild upplagd där.  Jo vissa av oss  tävlar i allt. Jag brukar tävla med min kollega när vi gör mackor på jobbet ibland.  Fast han tävlar inte, men jag brukar se  till att ibland lyckas vara lite snabbare än han.  Jag och maken vi kör tävling när vi byter sängkläder,  oftast vinner han, fast om hans sida av sängen är bäddad…. har vi oftast delade meningar om.

Hon kan den där Mallon som vi kallar henne.  Tack på förhand och lev just nu igår finns inte här och morgondagen ja men den kommer först imorgon.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Lite Intressant studie om Autism, ADHD, Bipolär

Jo då godmorgon, troche det fick allt bli ett inlägg idag med. Detta tack vare makens ord igår. Han lyssnar alltid på radion när han jobbar. Han kör bil i jobbet då han åker till folk som vill ha hjälp med att ha el. Nu är han inte en finlirs elektriker utan en sådan där större som hjälper till med strömmen på från utsidan i ledningarna mellan elbolaget och konsumenten.  Nu va det inte el jag hade tänkt att skriva om idag. Utan idag tänkte jag skriva om socialisering, remedy Autism, for sale Adhd och hundar.

Hur hänger det ihop? Nja vet inte om det hänger ihop alls faktiskt men en studie som gjort visar på tydlighet i att det finns gener inblandade. Vi har ju haft både hund och katt, Hunden var en riktigt damphund. Eller kanske mest som hundar är. Ni vet så där som hundar är:  åååå kommer du igen, åååå ska jag få gå ut å va kul, kasta pinnen då kasta det här är så roligt kasta igen och igen.

DSC_0047
Nu är inte detta vår hund utan dotterns och hennes sambos hund den är allt rätt dampig den med

 

 

 

 

 

 

Vår katt han är mest aspig,  jaha så du vill klappa mig okej då det får du väl men bara när jag vill. Jaha så du är hemma igen va bra då kan du ge mig mat.  Hunden är ju din kompis katten han ser dig som sin bekänt. En hund har sin ledare och katten har sina underställda.

13508942_10153847359144296_5977850911541346242_n
Men det här är vår aspiga katt, han vet vad han vill den katten ibland regerar han hela soffan och man får sitta på ena kanten

Nåja nu var det inte riktigt så jag skulle prata om utan det är gjord en studie om hundar, i studien visade det sig att vissa av hundarna såg till att få hjälp av människor, medans andra hundar istället försökte själva utan att se till att få hjälp.  Det handlade om mat och att vissa hundar hade ett beteende som var mera likt vargens beteende där de försökte själva.  när man sedan undersökte saken närmare så kunde man se vissa Genetiska skillnader och skillnaderna var även i liknelser med våra mänskliga genetiska skillnader. De skillnader som är kopplade till Autism, Bipolär, ADHD.  Studien i mitten av klippet.

Det vart rätt intressant och med tanke på att vissa av oss i den här världen inte vill veta av att det finns ADHD mm så blir det ändå mera intressant tycker jag.

Det blir frågor i mig. Vad är det som gör att vissa hundar ser till att få hjälp och andra inte ens kommer på tanken?  Hur kommer det sig att vissa av oss gör om samma sak gång på gång utan att ens komma på tanken att vi kan be maken, sambon, grannen eller de hjäpinstanser som finns.  Hur kommer det sig att vi gör och gör, om och om utan att ens stanna upp för att komma på: att vänta nu det här kanske någon annan redan kan?  Just nu känns det mera som att jag skriver om mig själv. Jag som gör och gör, Fel blir det och rätt lär det aldrig bli, men blir det blir det.  Jo studien visar  på lite bokstäver hit och dit. Evolutionen vissa av oss måste liksom prova på och göra själva, hitta nya sätt för att ni vanliga ska kunna göra det lite enklare, kanske någon millisekund snabbare eller kanske bara på ett helt nytt sätt, som inte är lika tråkigt som det gamla 🙂

Nåja, nu till helt andra saker, min blog är gammal. Flera år till och med redan 2008 började jag skriva blog. Då hette bloggen japp jag klarade det.  Ganska många inlägg blev skrivna just där men efter ett tag hittade jag wordpress. Då fick jag inte med inläggen från den första bloggen men nu när jag sökte hittade jag den här.

Jag sitter här och funderar på om det verkligen finns någon som läser min blog eller om jag sitter här och bara skriver för mig själv.  Jag har funderingar på att kanske är blogtidens tid över. Samtidigt som jag vet om att men det är ju sånt här jag gillar. Ser mig själv i tankarna att jag även om 20 år om jag lever kommer sitta här och skriva.  Men där slutar tankarna, vad skulle jag skriva om då?  Vad skriver jag om  egentligen? Skriver jag om sådan någon vill läsa om?  Vad vill andra människor läsa om? Vill jag skriva om det, som andra människor vill läsa om?  Oj det blev många frågor av bara tankar.  Men snälla ni som läser,  hjälp mig,  vad skriver jag om? Är det sånt ni vill läsa om? Är det ni läser här något som gör något med er? Skapar det frågor? Skapar det något överhuvudtaget?  Vad skulle du vilja att jag skriver om?

Nej nu får det vara nog för idag. Nu lever vi just nu ska vi leva, nya dag nya möjliga möjligheter om än bara att andas. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och imorgon det hör till morgondagen. Ta väl hand om dig, för om du inte visste det redan så behövs just du i den här världen det gör vi alla.

cropped-cropped-cropped-ex-401.jpg

Publicerat den
Kategoriserat som Malix