Jag valde lycka, den här första dagen i resten av mitt liv.

Idag vaknade jag på jobbet. Det blev två timmar att jobba, tills jag skulle åka hem. I tanken hade jag att det får bli en tavla till. Men si där, så blev det inte.

När jag kom hem så berättade maken att både min son och dotter hade ringt om att idag är det fint väder, idag är det pulkabacken som gäller. Maken iväg till affären, köpa fika samt termos. Efter det kokade vi choklad, packade en lite påse med snö-fika. Sonen och hans familj kom. De parkerade bilen utanför här, efter det gick vi promenaden till Kyrkbacken som är populär här i byn. Där var redan dottern och hennes familj, även farmor och farfar.

Lille Alfred hade både mormor och morfar vilka är vi, farmor och farfar samt mamma och pappa med sig till pulka backen. Lillflickan Emilia hade mamma och pappa samt farmor och farfar vilka då blir vi igen.

Oj vad dom åkte. Rullade sig i snön, provade på lite allt möjligt.

Efter en stund där i backen blev det fika paus med varm choklad och lite bullar, muffins. Det behövdes att värma upp sig med varm choklad, för oj va kallt det var. Jag frös om mina fötter, trotts att jag hade dubbla strumpor och vinterstövlar.

Innan vi bröt upp för dagen blev det kramkalas för de små kusinerna.

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Det är mitt ansvar att se till att jag är lycklig.

Jo, idag gjorde jag det. När jag tänker efter. Tanken när jag åkte hem från jobbet var: att göra en tavla. Men även att jag skulle ägna dagen åt att ha soff-häng, vila och bara vara. Jag hade kunnat säga nej, när maken berättade att det var pulkabacken som gäller idag, att jag inte orkade.

Men jag valde istället att säga ja, tack vad roligt det ska bli…. Fast jag hade jobbat jour, var trött och ville gömma mig för omvärlden. Jag tog tillfället i akt, valde lycka i just den där stunden när maken berättade om planen för dagen. Det gjorde att den här dagen som är första dagen på resten av mitt liv. Det blev en dag av lycka som jag kan segla tillbaka till en sådan där lite mera grå dag.

Många ord blir det när tankarna flyger och far runt i mig. Men nog för idag.

Lev idag just nu, igår är inget som finns kvar, morgondagen den kommer först i morgon. Gårdagens händelser är inget vi kan göra något åt. Det är här, just nu i den stunden som vi faktiskt kan välja hur vi just i detta tillfälle ska må.

Det handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det.

Just nu lever du och andas.

Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Idag är första dagen i resten av ditt liv…..

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Det blir en stor tanke i mig en tanke om att ta ansvar över mig och det liv som är mitt. Idag är första dagen av resten av mitt liv. Just nu är första gången jag skriver här i resten av mitt liv. Allt jag gör idag är första gången i resten av det som är mitt liv. Tanken känns i mig. Tänk om jag kunde så det fröet till dom som jag jobbar med. Att just idag är det första dagen i deras liv. Jag skulle vilja att dessa ord gjorde lika stor inverkan på dom, som det gör på mig.

Men jag får nöja mig med att jobba med dessa ord för mig och min skull. Den här första dagen av mitt liv, det gör att det blir viktigt att så goda vibbar. Så goda känslor i mig själv. Jag har gjort det bästa med dagen än så länge, tagit hand om mig och mitt innersta.

Tagit hand om mig i det som är just nu. Genom att ge mig tid till mina tankar och känslor. Duschade länge, gjorde kroppen och huden bortskämd idag, bara för att jag kunde. Tog mig tid med mitt hår, för att jag kunde. Haft en skönt och härlig förmiddag. För mig är det ett sätt att ta ansvar över mig i mitt liv. Kay pratade även om att jag har det störta ansvaret för att göra mig själv lycklig. Så är det ju. Det finns väl inte någon annan som har ansvaret över att jag ska känna lycka. Det är jag som får se till det. Ett sätt att få in mera lycka är att bli medveten om mina tankar. Att jag äger mina tankar och jag kan byta ut tankar som gör ont till mera vänliga tankar. Det är min uppgift att se till att jag känner lycka. Lycka för mig är just det här att sitta här och filura med ord.

Idag är första gången i resten av mitt liv som jag just nu tar hand om det som är mig genom att sitta och skriva.

De Ni det blir stort.

Lev idag just nu, igår är historia och finns ingen möjlighet att göra ogjort eller att få tillbaka. Just nu är här just nu i denna stund. Just nu är ett nytt nu. Det finns många nu som sedan visar sig i historia men just nu är det just nu. Framtiden ligger där borta i framtiden.

Ta hand om dig just nu i den här stunden där du just nu gör för första gången resten av ditt liv.

Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Ditt ansvar att leva lyckligt

En ledig dag. Är för mig en ledig dag. Idag har jag endast vilat, lekt med färger och lagat mat. Maken köpte en hårfön till mig idag, inte till mitt långa hår utan för att jag ska ha den i mitt målar rum. En stor tavla på en och en halv tavla är nertagen från min tavel-vägg för att målas över. Det lär bli ett annat motiv emot vad det är idag. Nu ska jag jobba helgen men misstänker starkt att det kommer bli en ny tavla inom kort igen. Jag älskar när jag är kreativ.

I morse när jag satt med mitt kaffe och kollade mobilen. Då av en slump visade det sig en film med klokheter av Kay Pollak. Ni vet han som när han pratar skapar en massa känslor i kroppen, beroende på vart i stegen av utveckling man själv befinner sig. Förr när jag läste och kollade filmer från hans föreläsningar, så kröp det i kroppen på mig. Ibland upplevde jag till och med ilska och skumma känslor som gjorde ont på ett konstigt sätt.

Idag är jag längre fram på den väg, som Kay pratar om. Liksom ser framemot när jag hittar klokheter från honom. Får aha upplevelser och känner hopp i livet. Idag berättade han om 6 sanningar som gör livet mera enkelt. Den första är att den största uppgiften jag har i mitt liv är att göra mig själv lycklig. Att befinna mig oftare i lycka än i olycka. Det där ska jag försöka träna mig på just nu. För jag har liksom (förlåt Kay), men liksom glömt av hans klokheter ett tag.

Men nu ska det bli mera Kay sätt igen. En sak som jag just nu reflekterar över är att oftast när Kays tankar hittar till mig så målar jag tavlor. Det är ofta i de stunderna som jag hittar till hans sätt är se på livet. Kanske för att det är så nära mig själv, att det är i de stunderna som jag är mera i mig själv där jaget i mig pratar. Nåja nog om det kolla in Kay, han har så många klokheter som gör saker med ens sinne, tankar och känslor.

Klokheter från Kay Pollak men med mina tankar.

Du har ansvaret över att göra dig själv lycklig. Det enda som vi med säkerhet vet är att historian är inte här, i nuet. Det är något som inte längre finns, vilket gör att vi inte kan påverka det eller göra saker ogjort. Det är här i nuet vi är och just i det här ögonblicket har jag möjlighet att faktiskt välja lycka. Det är just i den här stunden, jag lever, har möjligheten till att välja glädjen i livet. Just i denna stund är det för första gången i resten av mina dagar här på jorden. Just nu när jag sitter här, nu när jag trycker ner tangent efter tangent så gör jag det för första gången på resten av mitt liv.

Just nu är det som gäller, känner av känslorna i kroppen och landar i att jo, jag är ganska lycklig just nu. Just nu när jag sitter här och skriver. Känner till och med tacksamhet över att jag faktiskt har en dator att skriva på, att jag har förmåga att skriva. Att jag har förmågan och möjligheten till att måla mina egna tavlor. Har någonstans att bo.

Det skulle kunna sett annorlunda ut, men oavsett hoppas jag i mig att jag ändå hade förstått viktigheten i att faktiskt inse att tacksamhet gör något med mig, oss alla.

Nåväl kanske inte slut på ord men vill inte trötta ut dig. Lev just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu lever du och andas gör det i lycka.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Tankar kan göra oss illa

I alla fall när dom bara är fantasier, tagna ur våra värsta farhågor om vår egen oförmåga.

En gång för länge sedan så jobbade jag på ett hem, för unga som kallades Slussen. Det låg i Trollhättan, en dag vid den här årstiden skulle vi ha ett kartläggningsmöte och timmarna blev många. Snön öste ner. Vid mötet tittade jag ut i fönstret några gånger, kände oro in för resan hem. Mycket snö var det just den dagen. Resan hem blev lång. Snön hade gjort att vägen fick köras på känn. Det var tur att det var snö pinnar som visade vart vägen var. Hade säkerligen snöat en 15 cm. Var på drivorna på de igensnöade vägarna, gjorde att det på vissa delar låg snö uppåt en 40 50 cm. Just den gången, då för länge sedan. Då sa jag till mig själv att: Nej du, aldrig mera att jag kör på sånt väg lag. Det har faktiskt inte varit så, efter den gången. För har det snöat så har det funnit någon, som i alla fall plogat innan jag kommit körandes.

Idag var det inte riktigt samma väglag. Nej det var inte så mycket snö på vägen, som det var då. Men den snön som föll idag, gjorde att vi bilister fick ligga i 50 på en 100 väg. Det var inte för väglaget var dåligt. Mera för att det snöade, så att det inte gick att se längre än 10 -15 meter framför bilen.

Vägskyltarna gick inte att se, mera än om man var precis bredvid dom. Jag låg inte först på den stora vägen, så det var inte jag som stoppade upp trafiken. När jag sedan svängde av mot min lilla by. Då var jag ensam till en början, på vägen som plogbilen tydligen glömt. Väglaget var sämre, snön verkligen yrde framför mig. Såg billjus som var vid sidan av vägen, vilket gjorde att jag saktade ner. Om i fall att det var en olycka, men så var inte fallet.

Detta gjorde att jag fick en bil bakom mig, en till och sedan en till. Körde långsamt, för det gick verkligen inte att gasa på, det vågade inte. Kände mig feg, kunde nästan höra hur de bilister bakom skällde. Eller nej, hörde inget men, i mina tankar skällde de bakomliggande trafikanterna. Efter en stund stod jag inte ut med att ligga först i denna bil kö, utan svängde av så att bilarna kunde köra förbi mig.

När sista bilen kört förbi, svängde jag sedan ut för att fortsätta min färd. Det var då jag blev medveten.

Om att att nej, det var inte alls så som mina tankar hade sprungit galopp i mitt huvud. För bilarna framför mig, körde till och med långsammare, än jag innan gjort. En resa som annars tar 40 minuter i tillåten hastighetsfart på pricken. Då det har blivit en sport för mig att hålla mig exakt på den hastighet som är tillåten. ( jag har sådan där följa John knapp, Adaptiv farthållare tror jag det heter.) Vilket i väglaget som var idag inte vågades användas av mig.

Idag tog det mig minst en timma och kanske 10 eller 20 minuter att köra hem. Idag är likt dagen då för länge sedan, en sådan där trafik dag som jag kommer att minnas. Att det är en idag är en sådan där trafikdag som jag verkligen inte vill uppleva igen.

Men även kunskapen och tydligheten, i hur det ibland är våra tankar som faktiskt bara spelar oss spratt.

Men just nu känner jag bara tacksamhet över att jag faktiskt kom hem, utan att råkat ut för vare sig diken, sjöar eller åkrar.

Tacksam över hur tydligheten visade på hur tankens kraft, spelar oss spratt. Visade på att alla de där tankar vi har i vissa stunder, faktiskt inte är något annat än bara fantasier. Fantasier som gör oss mera illa, än något annat. Att det liksom är bara tankar som är skapade ur oss som inte har en uns av sanning i sig.

Så många ord om ja, om vad? Hm jag vet inte, tankens kraft eller något eller kanske bara en trafikhändelse, som liksom inte betyder något för någon annan än mig själv…

Nåja får bjuda på en lite bild jag gjort, så får du med dig lite färg om du läst så här långt. Fast det är inte så många färger.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först imorgon. Då imorgon är Just Nu, kunskaper från historian.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Pouring är det konst eller bara dramatik i färger?.

Det har varit födelsedag fast redan förra veckan, vart det. Men vi tänker allt hinna med en födelsedag till, denna veckan med. Förra veckan fyllde jag år.

Denna lilla söta fick jag av stora sonen som bor här hemma.

Denna veckan är det stora sonen, som fortfarande bor hemma som fyller år. Det är mycket firande runt december och januari. Det börjar redan i början av december, det där med födelsedagar. Det känns som att dec- Jan så är något firande av högtid eller bemärkelsedagar varje vecka.

Min födelsedag blev till att jobba, till och med jobba jour. Jag bjöd Ungdomarna på tårta. Ungdomarna tog i för kung och fosterland för att sjunga till mig. Från jobbet fick jag fina tulpaner, av mina arbetskamrater. Just det där med tulpaner är Januari grej för mig. Det är så det blir försmak av det som komma skall.

Det som komma skall är ju den snart så fantastiska våren som lär bli till någon gång i Mars April.

När jag kom hem på fredag morgon så ställde jag tulpanerna jag fått av mina arbetskamrater på köksbordet. Av maken fick jag också tulpaner, vilka fick bo på farmors matsalsbord i vardagsrummet.

Jag köpte egen present till mig själv i formerna Akrylfärger. Jag har aldrig målat med just akryl, men nu har jag provat på det där som heter Pouring. Vilket jag inte ännu fått någon nöjdhet i. Det är svårt att blanda till färgerna, få ut dom på hela kanvasen. Jag är antagligen för snål med färgerna. Men det är en teknik jag ska se till att få till på riktigt. Mitt problem är att jag alltid har lite bråttom. Kollar för snabbt på det jag vill lära mig, testar, testar igen och igen tills jag får ett hum.

Den första jag gjorde säger mig för många färger men så roligt.

Jag får bli mera frikostig med färgerna har jag kommit framtill, för att få till det till så att färgerna täcker hela tavlan. Men jag har testat och jag kommer få till det till slut. Nu vet jag inte om jag kan kalla det för någon färdighet, det här med Pouring? Det är ju färgerna som gör jobbet, inte jag och min pensel. Det brukar jag vara jag och penseln som gör jobbet, nu är allt utan pensel.

Men det är roligt och det är spännande att se färgerna som flyter ut och ihop. I varje bild blir det bilder i bilden, det gör något med mina tankar och ger en känsla av spänning.

Nå ja, någon färdighet är det inte i alla fall inte! Vem vet kanske kan det bli det senare. Lite mera av min snålhet, tänker jag dela med mig av. Mina första canvas pouring grejer, är gjorda på gamla tavlor. Tavlor stått undan gömda, för jag inte varit nöjd med det jag målat. Dessa lär sedan även dom bli undan gömda av mig, tänker jag.

Nej nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte kvar mera än i tavlor morgondagen lär inte bli någon bildtavla av mig för då är det jobb som gäller. Ha en fin kväll ta hand om dig….

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Att slänga saker är svårt.

Idag är stolt över mig själv på riktigt. Idag redan i morse när jag skulle göra mitt ansikte så bestämde jag mig. Idag skulle det ske. Idag skulle jag rensa bort lite i mitt sminkskåp och lådan inne på toa. Började lite försiktigt med att sortera bland mina Bare minerals puder, som jag hade många burkar av. Först tänkte jag nej jag kastar det men, sedan kom Snål-Fia fram i mig. Vilket ledde till att jag öppnade alla burkar och la i samma puder i en burk. Jag hade tre halvtomma burkar av fyra olika sorter, alltså 12 burkar. Detta ledde till när jag var klar med pudret, hade jag fyra mera än hälften puder i varje burk. Det var Snål-Fia som jobbade där, för det var inte helt enkelt att gå upp plastlocket som satt i varje burk. Efter puderburkarna så gick resten av rena farten. Jag slängde gamla parfymer, nagellack, krämer, ansiktsvatten, maskaror, ögonskuggor och en massa andra sådana smink saker.

Två och en halv ICA plastpåse blev det när rensandet var klart. Nu har jag lovat mig själv att inte köpa vare sig nagellack eller annat smink om det inte är av märket Mary Kay. Just det märket har jag precis hittat till. Dyrt med så bra att det är värt pengarna. Använder man Mary Kay så behövs det inte en massa smink utan det räcker med lite dag och natt kräm kanske lite Foundation.

Under dagens lopp har jag varit tvungen att gå in på toa bara för att se hur i ordning det ser ut. Det är klart att det blir luft inne i skåpet när jag tömt det på massa krämer och sånt jag inte använder. Blev helnöjd.

När jag var klar så blev jag lite rädd för mig själv kände hmm det här är något fel vem samlar på sig så mycket? det här är nästan sjukligt vilket gjorde att jag googlade samlande och insåg att nej då det är inte sjukligt samlande det här sminket utan bara lathet, snålhet och igen lathet.

Satt och njöt av mitt kaffe bestämde mig för de där 40 minuterna av friskluft rörelse och hjärngympan. Så det blev en promenad ute på byn. Riktigt härligt och friskt vart det. Kappan maken köpte i höstas till mig, gjorde i det på riktigt nytta. Tror det är första gången som jag inte öppnade kappan för att det blivit för varm. Det var bara luvan som åkte av mellan varven av steg.

Vid kyrkbacken åkte barn och föräldrar pulka i det lilla pudersnö som fanns. Där gjorde det lite ont i mig av saknade då barnen var små och vi gick ut och lekte i snön. Kom på att vi skulle kunna låna barnbarnen för just sådana tillfällen. Vem vet kanske vill de små ut och pulka sig med oss.

När jag kom hem, tog jag tag i ett annat dåligt samvete. Samvetet över mitt målarrum som vart mera ett förvaringsrum, än målarrum. Kanske så slängde jag inte så mycket där, mera blev det i iordningställande och städning. Fast det är klart lite slängdes allt. Tänk vilket motstånd jag haft, nu är det klart.

Jag skulle till och med kunna ställa fram stafflit med duk, låta penseln segla över duken. Känner redan hur ångesten kommer till mig, det där första penseldraget som allt gör mig illa till början. Jag tycker alltid det är svårt att börja med det där första sträcket. Tänker att det är den ångesten som gjort att målarrummet blev ett förråd från början. Då gick det liksom inte att göra det där första målar-draget. Alla saker som var i vägen för stafflit. Nu finns inte den ursäkten längre.

Mitt nästa projekt är att rensa min garnkorg från alla garner som blivit över. Men det ska jag se om jag kanske kan skänka bort. Eller vem vet det, kanske blir ett sånt där jätte projekt igen med en stor filt. Förra gången för några år sedan gjorde jag ett stort överkast till en dubbelsäng, av en enda stor mormorsruta. Överkastet vägde över fem kg.

Nej nog om detta lev idag, just nu. Igår är historia och morgondagen är här först i morgon, just nu eller i dagens historiska händelser som skedde i rensandets tecken, förberedde jag för att kunna använda mig av mitt målarrum i framtiden. Just nu gäller det är vägen till framtiden. Det är det som gör just nu så viktigt det är vägen framåt.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Vem skriver om att stryka?

Jo, det är så klart jag som gör jag och mina maskiner.

Årets första strykarhög är klar. Sånt är alltid skönt. Lär bli mera strykningar i år, så allt för glad behöver jag inte vara. Nu klagar jag inte så högt för jag gillar att stryka, så skönt när alla kläder hänger inne i skåpet och bara väntar på att användas. Förr om åren när jag var ung så gjorde jag inte sånt som strykning. Men när min syster sa till mig att inte ska babyn behöva ha ostrukna kläder. det var då började tanken gro. En gång när jag stod vid fönstret på jobbet då psykologen gick förbi. Hon en jätte snygg dräkt på sig men som hon hade glömt att stryka. Det påverkade mig på riktigt. Det såg ut som om hon hade torkat sin dräkt i en fotboll. Var definitivt inte snyggt. Just där och då bestämde jag mig för att jodå mina kläder ska strykas. Nu slarvar jag kanske en del på sommaren när tvätten hänger ute och när jag är ledig. men annars så blir det någon timma i veckan vid mitt strykjärn. Nu har jag ett sånt där grymt strykjärn.

Har haft det ett tag kanske en fyra fem år. Jag är jätte nöjd med det. Kostade säkerligen en slant med värt dom pengarna. dom är definitivt billigare nu än då jag köpte mitt.

Jag brukar hälla i kokt vatten i behållaren och är nog med att göra rent mitt strykjärn. Läggar jag pengar på en grej så brukar jag vårda mina små maskiner lite extra.

Jo, den där dammsugaren har jag inte köpt ännu. Jag har bestämt mig för att vänta tills en av robotarna säger upp sig som dammsugare. Ett nytt stort steg för att vara mig. Utveckling till och med. Det brukar inte vara jag som gör så. Men så är det denna gången ska jag vänta tills det är på-riktigt dags.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen är här först imorgon. Nu ska jag hänga tvätt. Nyårsklänningen ska hängas på tork.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Normal butik är mera tur en skicklighet.

Idag får det bli ett senare inlägg, då jag under gårdagen fick vara Mormor under en kväll natt och förmiddag. Lillpojken fick sova över för första gången igår. Idag känns det som jag sovit på golvet, jobbat över i en vecka. Det tar på krafterna att passa barn. Men roligt är det. Dessutom fick nog dottern sova ut i morse, vilket hör till ovanligheterna för henne.

Innan lillpojken kom igår så åkte vi till stan för att handla lite. Efter som vi tänker i Covid-19 tankar är det ibland att åka på vinst och förlust. Men det var inte så mycket folk igår, där vi skulle handla så vi valde att gå in i affären, dessutom är vi redigt duktiga på det där med avstånd.

Vi hade tomt på duschkräm och sånt, jag gillar den inte allt för gamla lite nystartade Normal butiken, när det är just dusch, hår och tvål jag ska handla det finns så mycket att titta på där. Förrförra gången jag handlade där hittade jag duschkräm som tar mig tillbaka till tider då min farmor kom hem med duschkräm från Spanien för ett 30 tal år sedan. Doftar underbart och är en duschkräm med olivolja. Tyvärr så fanns där inte sånt igår när vi handlade, utan fick nöja oss med de vanliga grå. Förra gången hittade jag även sockor med Jojoba olja i som gjorde underverk med fötterna. Inte heller det hittade jag nya i går. Så det är en sådan där butik som är mera tur än skicklighet om man hittar varor som man gillar.

Efter Normalbutiken blev det Citygross, där det inte heller va mycket folk. Det börjar synas att Covid är i farten och att man nu börjar ta det lite mera på allvar. I både Normal och Citygross fanns det restriktioner om antalet i butiken. På Citygross hittade vi en spann med olika bondgårdsdjur till lillpojken. Det bästa vi köpt tror jag. Konstant sedan han kom igår tills han åkte hem, lekte han med dessa djur. När han vaknade så var det djuren som fick mat först av allt.

Vi slant allt in till Net on Net igår innan vi åkte hem. Detta för att i alla fall kolla på den lilla robotdammsugaren som jag vill ha. Men den var slut, så det blev ingen sådan. Jag behöver inte, men vill ha. Men finns den inte så vill jag inte handla över nätet. Det blir sådan väntan. Nu får jag i och för sig vänta ändå men, kanske är det så att det är det jag ska göra. Kanske var det så att den var slut, för att jag verkligen inte behöver en till. Det gör i och för sig att dottern inte får någon av mina andra ännu. Tänker bjuda er på en Alfredbild idag. Innan lunchen idag så gick vi ut till lekplatsen eller som Alfred säger plekplatsen. Han gillar sådan.

På vägen hem så önskade Alfred sig pizza till Lunch. Det är klart han får pizza till lunch.

Nej nu får det vara nog för idag.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen är här först i morgon ligger där borta i framtiden. Det är just nu som gäller. Just nu vi har möjlighet att andas och göra val som leder oss in i framtiden.

Lillpojken och så jag då.
Carina Ikonen Nilsson

Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Tankar om idag är tankar som gör ont, inte helt säkert att dom blir till verklighet.

Kaffet är uppdrucket i alla fall det vanliga två kopparna. Är nu inne på min tredje kopp. Min gamla kaffe maskin slutade till slut att fungera. Vilket resulterade i att jag fick köpa en ny.

När den nya kaffemaskinen kom slogs jag av hur tyst den var emot den gamla. Idag börjar jag känna att hm, vart tog det tysta vägen eller är det jag som vant mig och helt glömt av hur den gamla lät.

Just det där med hushållsmaskiner men även dammsugare är något jag fastnat för att inhandla. Alltid roligt att köpa just sånt.

Andra dagen på det här nya året. Känns som det blir en bra dag, är redan på g att blogga. Jag har lovat mig själv mera egen tid, där jag gör sånt jag tycker om. Just det här med att sitta vid min dator är något jag tycker om. Men det har varit så lite tid till det.

Har inga nyårslöften att bryta men, börjar inse att nu är vi på den sidan av året när det krävs en del göromål av mig. Trädgårdssaker kommer inom några månader att bli akutgöromål.

Husbilens ska skuras rent insidan. Den ska packas och fixas mysig igen. Just det där med husbilen är ju inte så svårt eller tråkigt utan tvärt om riktigt roligt.
Men det är det där med trädgården, hu-va-lig-en börjar redan känna ångesten över ogräset som kommer att visa sig i sina glansdagar. Det där med trädgården kommer att ta tid. Jag låtsades som den inte fanns efter att semestern tog slut. Så ogräs är det gott om. Kommer att bli många timmar lagda på just trädgården.

Nåja finns allt lite projekt innan trädgården blir ett måste. Jag har ett målar rum som är något helt annat i dag än just ett målarrum. Just nu ser det ut som ett förvaringsrum av allsköns skräp. om ujag någonsin kommer att kunna måla igen så måste jag ta tag i att rensa. Rensa på riktigt. Pust och stön…. hur gör andra för att det inte ska bli sådana där förvaringsutrymmen med saker som man egentligen inte alls behöver. Kanske är det så att det är ett bra läge just nu för denna uppgift. Hm vem lurar jag? Mig själv.

Men kanske är det idag det ska göras och kanske är det så att det ska göras av mig! Ingen annan kommer att göra det så Mig är självklart det där med idag är mindre troligt. För jag funderar på att åka till stan och köpa den där roboten som jag skrev om i förra inlägget.

Nja nog om detta kanske dags att göra något annat.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Det är nu vi lever just nu som våra andetag ska göras.

Ha en fin dag.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

2021 och en väldigt massa ord.

God fortsättning på det här spännande nu så nya 2021

Idag hade jag sovmorgon, om jag går efter mina mått. Vaknade först 7.30. Satt med mitt gokaffe i soffan och njöt av den stilla morgonen. Insåg att övriga familjen kommer att sova länge, om jag vill få bort festen från igår, så blir det jag som kommer att ta bort den. Det gjorde att kaffestunden blir av kortare sort. Var på andra koppen blev tillsammans med diskmaskinstömning. Efter diskmaskinens tömning så gick resten i en rask takt. De kvarvarande champagneglasen skulle diskas, vinglasen lika så. Bordet skulle göras mindre och mattan skulle dammsugas. Tog kanske en timma att plocka iordning men det resulterade i att dammsugaren som är en Dyson gick varm. Övervåningen blev dammsugen och jag blev riktigt nöjd med min ansträngning.

När städandet vart klart ringde sonen som visad sin nya robot som dammsög hemma hos dem. Jag är inne på min 6 robot, blev lite impad. Inser att den vi har på övervåningen, kanske ska ner till källarvåningen. Kanske, kanske eller inte så mycket kanske, tror jag……

Maken är nog redan helt säker på att jag innan ledigheten är slut, kommer att ha en liknande den robot som sonen införskaffade. Jag ska inte säga att jag inte är nöjd med den vi har men den sonen hade var smartare och riktigt bra faktiskt. De jag ha är inte Google anpassade. Den i källaren gillar inte mina virtuella väggar. Eller gillar Herr Källman som vi kallar honom struntar i de virtuella väggarna. Vilket gör att han fastnar på mattan och inte orkar dammsuga där jag vill att han ska dammsuga. Jo vem vet kanske får det bli en sådan där mera Google vänlig sak.

Nu har vi då sagt adjö till det där konstiga året 2020. Pust känns nästan som jag pustar ut på riktigt för det har varit ett tuff år. Började ju tidigt det där med covid / Corona. Men jag tror vi har lärt oss en del under det där gamla året 2020. Lärt oss och missat mycket men missarna har nog även gett oss andra alternativ som kanske till och med gett oss nya erfarenheter och roligheter. Själv missade vi eller blev snuvade på Iron Maiden Konserten som skulle varit i juni. Biljetterna är kvar men frågan är om det kommer att bli någon av konserter igen. Kommer vi någonsin samlas så många på samma plats?

Många har varit ute på vägarna som husbilsförstagångare. Vi var Första gångare får två år sedan, då vi köpte vår första husbil. 2020 köpte vi vår andra husbil. I år ska vi inte över huvud taget köpa någon husbil, utan vara ute och åka i den.

Jag tänker att vi lärt oss att uppskatta det vi har här hemma, på ett annat sätt än innan. Närområdes kunskaper och kärlek har blivit till under de olika tiderna i denna coronatidsålder. I alla fall är det så för oss. vi har hittat många mysiga ställen i vårt närområde. Vilket jag tror inte vi hade gjort om vi hade haft fri rörelsefrihet under förra semestern.

Vi har lärt oss att visa respekt och omtanke om de som är omkring oss. I alla fall så har vi i vår lilla värld lärt oss att ha omtanke, om att inte sprida smitta. Vi har hållit avstånd, varit noga med att inte vara i stora folksamlingar, varit uppmärksamma på symtom, tacka nej till umgänge om det funnits minsta misstanke om covid-tecken. Tvättat och spritat våra händer. Njutit av gemenskap utomhus för att inte bli eller smitta.

Jag tror att detta kommer vara med oss i framtiden. Tror vi blivit klokare under det gångna året. Tror vi kommer ta med oss de klokheter in i framtiden, in i den framtid som redan nu snart är ett dygn gammalt.

Låter som jag gillar Corona men nej, det gör jag inte. Men jag känner att tiden som varit i alla fall gjort mig klokare, fått mig att uppskatta saker, jag innan tagit för givet. Ser det som höjdpunkter när vi träffa våra barn, just den tiden har blivit mera värdefull än innan Covid. Den tiden är inte så självklar längre Idag är det dyrgripstid när vi kan träffa våra barn och barnbarn. Vi har provat på nya sätt att umgås, vi face-timar nästa dagligen med våra små barnbarn och barn. Idag är dom aldrig mera en en bild bort. Vi har haft möten med skola och andra instanser via virtuella möten. Dessa tar mindre tid, under sådana möten pratar vi om sådant vi behöver prata om.

Vi har börjat prata med främlingar på ett helt nytt sätt under det gångna året. Vi i alla fall i vår lilla familj, har blivit mera vänliga i möten med andra. Viktigheterna är mera viktiga viktigheter. Inte struntsaker utan mera sådant som är viktigt.

Oj det blev många rader idag, jag som bara ville önska god fortsättning på detta ännu så nya år.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar mera än i minnen. Morgondagen kommer först imorgon.

Publicerat den
Kategoriserat som Malix