Månad: augusti 2021

Då sitter jag här igen. Trött är förnamnet och efternamnet idag. En jobb helg, är en jobb helg. Men det där med att campa mellan passen, gjorde susen även om sömnen blev så där. Den blev så där i natt med. Har nog vaknat varje timma i natt, redan innan makens klocka ringde idag. Gick jag upp, för kaffe var kroppens längtan. Nu sitter jag här, är halvvaken fast jag suttit här en timma.

Solen visar sig på himlen, inte en dag för tidigt känner jag. Den behövs, för att städa bort tankar och känslor i kroppen. Jag som ska leva här och nu, sitter med ältande tankar om allt dåligt jag gjorde i helgen på jobbet. I stunden glömmer jag, allt bra jag gjorde. För när jag tänker efter, gjorde jag nog mera bra, saker än dåliga. Dumt att hänga upp sig, på de dåliga sakerna. Jag tror det är tröttheter-na i kroppen som gör känslan. Även den där lilla genen som säger ADHD. Har skrivit det förr. Om den där självkänslan, ADHD-n ofta tar död på. Det är så många fel, under livet, jag lärt mig av. Den där sviktande känslan av att duga, försvinner när felen blir till.

Det är därför det är så viktigt att berätta för barn och ungdomar om alla bra saker, dom gjort under dagen. Dom där felen, det vet dom om ändå. När ungarna sedan blir vuxna, så har dom så många gjorde-fel, i erfarenheter. Felen som bor där, tynger ner och gör ont. Den falska självförtroende spegeln, de visar upp. Är en spegel, mera är gjord av skärvor. Ofta är det små sår som liksom aldrig läker. Det är som skrubbsår som hela tiden går upp. Eller som ett illa myggbett, man kliat på. Där sårskorpan gärna går sönder, vid minsta kliande.

Jag brukar tänka så när jag möter mina barnbarn. Dom som inte levt så länge, i livet. Dom ska bli rustade med självkänsla, istället för duktighetsgenen. Dom ska känna att dom duger, även om det blir fel i bland. Jag vill att deras ögon ska lysa av den solen, dom är, där längst där inne.

Igår när jag kom till jobbet, var han som sovit jouren kvar. Vi jobbade en timma ihop, innan han gick hem. I hans ögon, är jag någon som kan, som nästan hela tiden gör bra saker. När han pratar, känns det som att han pratar om någon annan. Men igår kom en klokhet, av hans ord fram. Även om jag känner att det är inte är sant, det han säger. Har jag en möjlighet att lyssna på orden, sträva efter att bli så bra, han säger att jag är. Det kommer bli något jag ska jobba med, inte i en vecka. Utan här kommer det ta längre tid, känner jag.

Nu ska jag kavla upp ärmarna här ska jobbas. Det dåliga tankarna lämnar jag här och nu. Dagen ska bli min, det ska bli en bra-ig-hets dag med stort mått. Nu kör vi.

Lev idag just nu, de ältande tankarna är historia och dom kan du och jag sudda bort. Det du/ jag kan göra något åt, är där vi är nu. Vi kan och har möjlighet, att göra om och göra rätt i nuet. Historian behöver inte upprepa sig. Just nu sår vi, det vi skördar imorgon. I morgon är där borta i framtiden.

Bort med ältandet nu kör vi.

Nu sitter jag i vår husbil lvl^och bloggar. Lunchen blev tidig idag. Jag brukar inte äta frukost på jobbet, när jag sover jour. Innan vi loggade in på Campingen som är Stenröset. Handlade vi på Citygross. Man kan nästan säga att just Stenrösets Camping, är vår hemmaplan. Som att vi just nu, spelar på hemmaplan. Vi brukar landa här då och då. Traditionen är även att det är här firar vi vår midsommar med våra barn och barnbarn. Stenröset är en bra camping om man vill ta promenader, bada i pool och bara njuta av det stillsamma livet på en camping.

Ojdå det blev en helt annan tanke i orden innan. “Lite ADHD-tänk” Precis när vi loggat in, gjorde jag lite lunch till mig och maken. Rullader med flödeost med lite vild ris. Det gick alldeles utmärkt att äta, även om man som jag är WWare. Poängen blev bara 9 stycken. Jag har sparat in en del poäng under veckan, jag kan till och med äta lite kräftor till kvällen.

Jag skulle jobba med mina tankar under veckan. Tankar som bara är tankar, inte någon verklighet. Hm, som jag jobbat med detta under morgonen här. Jag kämpar på men, just nu kommer de där katastroftankarna. Dom bara ploppar upp, gör sig påminda. Efter jourpassen gör sig Dampen mera påmind, tankarna blir ofta dömande av mig, mitt handlande och min o-tänksamhet. Det är i sådana stunder jag har mest ont av min ADHD, det är här min ADHD gör ont. Ont på riktigt och gör sönder mig del för del. Men jag kämpar på. Jag ska vara här och nu, vara i stunden just nu. Precis som just nu. När jag nu sitter här i lvl^och skriver, radion är bakgrundsljudet och maken sitter just nu och chattar med Comviq. Även här gör den ADHDn sig påmind, för radion och makens ord då och då gör att jag tappar koncentrationen.

Jag skaffade för en månad sedan ett abonnemang hos Comviq Senior. Det billigaste abonnemanget, visar mig att det är ett dyrköpt köp, när det är det gäller mig. Man fick bara ringa i 200 minuter, dom har jag redan gjort slut på tyvärr. Den nya potten ringminuter kommer först den 19 september. Ett nerköp känner jag, även om det var billigt. Jag kommer antagligen få betala närmare 200 koronor extra. Jag lär få leta upp ett annat abonnemang, men vet inte vad jag ska välja, Halebop har jag provat och dom använder jag aldrig mera. Vimla var okej men dålig teckning. Comviq har jag alltid gillat men, lite dyrt. Eller är jag kanske dum snål. Kanske är det att bara höja upp det och vara tyst. Ojdå , idag flyttar tankarna i hit och dit känner jag. Här blev det ord, och tankar som hoppar från ö till ö utan ett uns av sammanhang. F-låt men efter jourpassen är dagen som är ADHD i kubik. Det är bara att gillla läget. Eller så handlar det om att bara acceptera läget.

Nåja, nog om detta! Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Det är i just nu just i den här stunden, som jag och du kan göra val som kan vara bra val i till framtiden.

Att campa är ett bra val för mig, det är verkligen avkopplande.

Just nu, gäller.

Det blåser i träden idag. Hösten är här. Just nu vilar jag mig i tankarna, va bra då är det dags att plocka fram den fina höstjackan jag köpte i måndag.

Jag hade ett samtal för några dagar sedan, där vi pratade om saker som gått lite fel. När det gått så där fel, att andra människor blir lidande.

Då behöver man be om ursäkt, till den man gjort illa. Men det är något annat som är viktigt i just den handlingen. Kanske till och med viktigare. Jag tänker att om jag bara säger ursäkta mig, förlåt mig för jag gjorde dig illa. Då glömmer jag av den viktigaste personen i livet. Det vill säga mig själv.

Varför är det så viktigt då? Kanske du tänker just nu.

Mitt svar bli här: För är jag medveten, vet om att jag, gjorde den där andra riktigt illa. Då är det en tanke, en medvetenhet som även skadar mig själv. Jag behöver förlåta mig själv, för att jag inte gjorde bättre just då. Jag är medveten om att jag skadade någon. Vilket oavsett om jag lurar mig själv med tankar om att han/ hon fick vad hon skulle. Fytt i gatan va bra jag satte dit den där… Visst det kan hända att man fyller sitt ego med just dom tankarna, en stund.

Men, då när man sitter ensam på sin kammare. Det är då dom där riktiga tankarna, kommer fram och möter spegelbilden.

Då blir tankarna mindre snälla om mig själv, mera skrämmande. Då möter vi oss själva. I mötet med oss själva, brukar tankarna göra mera ont. Om det är mera onda handlingar, vi gjort. När vi sitter där på vår kammare, nöter in de där tankarna om hur illa, hur dåligt jag betedde mig. Det är då dom tankarna, blir en sanning. Tankarna blir ett eget jag.

Handlingarna är en del, av det liv jag lever. Handlingarna jag gjorde är inte jag, i min person. Utan något jag gjorde, för att jag inte valde det bättre alternativet. Jag gjorde ett dåligt val. Det är här jag menar att det är viktigt, att förlåta mig själv. Det är här jag behöver ha mera förlåtande, till mig själv. Då har jag möjlighet att hitta tillbaka till den där som på riktigt är jag.

För visst är vi på riktigt där inom oss, egentligen helt fantastiska individer. Egentligen är vi har vi samma längtan av att bli accepterade, älskade. Vi har en längtan, av att bara få vara den vi egentligen är skapt att vara.

Så nästa gång du säger förlåt till någon, glöm inte av det förlåtet som du är skyldig dig själv. Det förlåtet är nog så viktigt. Kanske ett livsavgörande förlåt, där du har möjligheten att skapa en ny mera ärlig bild av dig själv.

Det är med mig själv jag måste stå ut med varje dag, varje timma, sekund. Det gäller att gilla mig själv, mina val och handlingar. Då vågar jag möta mig själv i min spegelbild. Jag måste, för att stå ut med mig själv, bli den bästa vän jag någonsin haft och kommer att få. Då kan ett förlåt till mig själv, vara det finaste jag kan ge mig själv.

När vi lever här och nu, har vi möjligheten att göra bra val. Just nu gäller. Igår finns inte längre här. Det tillhör historian, historian kan du lära av. Historian är idag den konsekvens du lever i just nu. Morgondagen är framtiden, den får konsekvens av det du väljer i ditt just nu. Det gäller att välja bra konsekvenser.

Just nu har jag möjlighet att andas och leva.

Framtiden är beroende på vad jag gör, idag. Igår är historia, den kan jag inte förändra. Det jag kan förändra är det jag gör just nu. Att säga förlåt, kan vara det som gör en förändring. Att säga nej, ja eller vad det nu än är, så blir det ett resultat i framtiden som jag påverkar i just nu.

Har börjat jobba igen. Tungt, Jo dom första dagarna jobb är tungt. Det känns som huvudet är fullt, riktigt korvstoppat. Efter dagens möte idag, är jag grymt trött. En sådan där tung i huvudet värk surrar och vill hitta fram i full styrka.

Men det stoppade inte mig, oss att göra den vanliga promenaden till Återvinningen som ligger här i vår by. Det känns som en nyttig promenad, i många syften. Den tjänar miljön på flera olika sätt. När vi traskar till återvinningen istället föra att ta bilen. Det blir två, tre vinster. Vi släpper inte ut avgaser, vi slösar inte på fossila bränslen. Vi sparar en peng, på att inte göra slut på dieseln, slitage på däck och motor. Att lämna plasten i plaståtervinningen, är ett plus på flera håll. Glas i glas återvinningen och kartong i rätt container. Nytta för miljön.

Det känns som jag bidrar på mitt sätt. Fast jag kör bil till jobbet. Att vi efter återvinningen, sedan går till affären är även det ett plus. I stället för att ta bilen, så handlar vi mindre och bär hem våra varor. Vi skulle säkerligen kunna göra mera, för miljön. Men det känns som jag bidrar.

Det känns gott inom mig när jag vilar mig, i dessa tankar. Vilket leder till mera själviska vinster bara för mig. Kanske är dom inte helt själviska, för min omgivning står ut med mig mera om jag mår bra. Stegen som blir till återvinning och affär, även de ett par bonusar. Både fysiskt och själsligt. Jag blir ett bättre person än om jag aldrig hade tagit mina små promenader till byn. Andra står mera ut med mig när jag mår bra.

Nog om detta nu. Men det är viktigt det där med miljön. Vi kan alla göra någonting för att bidra.

Då är det slut på årets semester, nu är det lång tid tills vi igen kan ge oss av på våra spontana resor. Känns lite tröstlös, idag redan andra dagen kom jobbet att bli kanske lite tyngre, än jag mäktar med. För istället för ett kontaktuppdrag, fick jag två.

Redan på vägen hem från jobbet, kände jag ångesten gripa tag i mig. Hur ska jag hinna med alla de där uppgifterna, som är mina? Kommer det gå ut på kvaliteten på mitt jobb? Kommer jag klara av allt det där, som ligger på mitt ansvar. Jag vet att alla har två kontaktskap. Men jag känner att det kan vara en, för mycket för mig. Kommer mina tankar om hur jag utför mitt jobb nu, bli något som blir dåligt samvete för mig. När vi gjorde planen idag, kände jag fort men oj, kommer jag göra något annat än det jag måste.

Kommer det finnas utrymme, för de där i förbifarten viktiga samtalen, som ofta hittas i små stunder. Kommer jag att hinna med och se alla som jag möter. Sådant är viktigt för mig. Det är viktigt för mig att känna, att jag hade något gott att säga, till alla. Alla som jag mött under dagen, kände dom att jag såg dom? Nu pratar jag inte om personalen, utan om dom som jag jobbar med. Kommer jag ha tid att sitta ner och vara i just den stunden, som är just då? Kanske är detta helt enkelt bara fantasier men, dom känns och gnager lite inom mig.

Men även tankar om min familj kommer kommer att märka av, att det blev ännu mera jobb på jobbet? Dom betalar redan idag, ett högt pris. Men jag tror nog att jag betalar det högsta priset. Mina intressen, sådana där saker som jag gör för att känna mig levande, kommer bli mindre av. Kommer jag orka med att måla mina tavlor, skriva mina ord och göra sådant jag tycker är kul.

Nej nu sitter jag här och måla himlen svart. Det måste jag sluta med, jag ska vara i nuet. Det är just nu jag lever, just nu jag kan göra något åt.

Då ska jag inte sitta här och måla himlen svart, i mina tankar. Skulle jag inte mäkta med, så får jag säga ifrån. Men jag får inte ge upp, redan innan det börjat. Igår när jag var på jobbet, kände jag hur roligt det var att vara tillbaka. Kom på men oj, gud vad jag älskar mitt jobb. Det är ju det här jag kan och tycker så mycket om.

Nej, nog med kvällstankar för idag. Lev just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu lever vi, du och jag. Det är just nu, vi kan göra något åt.

Igår åkte vi hem från Kungshamn. När vi kom till Uddevalla stannade vi för att handla på Citygross. Då stod det två killar en bit ifrån varandra, med var sin städvagn. Dom plockade sopor efter lördagskvällens bravader. Asså dom hade nog behövs vara flera än två, för det var väldigt mycket sopor. Där låg påsar med skräp från Mc Donalds, sönder slagna flaskor och annat. Vi fick åka försiktigt för att inte köra sönder våra däck.

Jag stannade och pratade med killen som städade. Han lät väldigt uppgiven. Innan vi hade handlat, hade han redan plockat upp fyra stora sopsäckar med skräp. Fyra sopsäckar på en parkeringsplats! När vi kom ut från handlandet så hade han plockat fyra till.

Men på riktigt, hur svårt är det att slänga skräp? Hur kul kan man ha på en parkering, utanför ett köpcenter? När jag kom hem, frågade jag sonen, även han hade varit där. När man frågar honom så hade självklart inte, han slängt något skräp. Jag tänker att han nog hade varit med och bidragit, till svineriet där. Men på riktigt, hur svårt är det? Vi måste verkligen ha ett snack med våra bilburna ungdomar. Vi föräldrar har väl lärt dom mera än så? Har vi inte det Så är det på riktigt dags nu. Det borde inte stå två killar från samhall och plocka upp skiten från lördagskvällen, det borde dom som hade så roligt med att skräpa ner göra!

Det är dags nu alla föräldrar, att ta den där kursen i att plocka undan efter sig själv. Ja, så är det det är faktiskt! Vi föräldrar som borde gett den kursen. Redan innan ungarna började skolan. Den kursen har tydligt missats. Plasten i havet, har det skrivits och pratats en del om men vi har glömt av svineriet på land. I och för sig, så är det inga fiskar som får i sig den skiten. Men fytt i satan hur mycket skräp kan man slänga? Nu är det dags att kavla upp ärmarna, lära våra ungar att plocka upp efter sig.

Inte fan vill vi att dom ska svina ner så på bara en kväll. Vi borde väcka våra små gullegrisar redan kl 7 på morgonen, för att köra dom till Parkeringsplatserna på söndagsmorgon så att dom kan städa upp efter sig själva! Eller så borde dom ta en del av sitt kära studiebidrag och lämna till killarna som städar. Dom kostar pengar i sina löner, det är något som vi alla får betala för på ett eller annat sätt!

Nej skärpning!!! Det är dags nu att göra något åt det där med nedskräpning. Snacka med era ungar! Nästa bilträff dom ställer till med, är det min ungen som kommer väckas redan kl 7 på morgonen. Jag kommer rusta upp honom med sopskyffel och sopsäck! För då ska även han bidra med att plocka skräp!!!

Det är vårt förbannade ansvar!

Lev idag just nu, det är i nuet vi kan göra skillnad, det är dom val vi gör just nu som kan göra andra resultat i framtiden. Framtiden är inte just nu men där borta i sedan. Igår finns inte kvar. Just nu finns.