Snön ställer till det.


Det har varit lite si och så med skrivandet just nu. Alla är hemma och jag har svårt att få till den där skrivarstunden i ro. Dessutom har jag då äntligen lärt mig att sticka strumpor på rund-sticka. Vilket har varit så roligt, jag har stickat kanske fyra par strumpor. Igår gjorde jag klart ett par, till mig själv. Nu håller jag på med ett par till mitt lilla barnbarn Hugo. Han är bara nio månader så dom strumporna kommer gå fort att få till. Jag har bestämt mig för att inte köpa nytt garn, från de garner jag har är slut. Just garn är något jag samlar på mig. För ganska så många år sedan, virkade jag en filt av de garner jag hade samlat på mig, just då. Det blev en filt som var lika stort som en dubbelsäng. Filten vägde kanske en fem kg. Stickperioden just nu, har resulterat i ett par vantar, mössa, halsduk och tre par raggsockar. Barnbarnen har fått strumpor i julklappar. Kanske dom inte blir så glada för just sådana julklappar men, varma om fötterna blir dom. Nu blev det inte bara en massa stumpor och sånt i paketen. Jag och lillflickan håller ju på med att möblera hennes dockskåp. När jag pratade med henne sist så sa hon att nu är det nog dags att köpa en undervåning till det lilla dockskåpet. För nu är rummen möblerade. Lille Alfred han fick ett fiskespel och lite annat men, fiskespelet var grejen för honom. Alla andra presenter var glömda, när han fått fiskespelet och innan kvällen var slut hade han gjort slut på de första batterierna.

Min affär som jag har i tankarna, är nu dags att ta beslut om. Just det beslutet är svårt, det bor så många känslor i det beslutet. Men ekonomi, känslor är inte något som ska ta över. Rörelsen går inte ihop. Det ser ut som att det inte blir av någon affär. Så som räkenskapen ser ut, skulle det inte gå att ta ut någon lön. Jag gillar lön. Där till så skulle det vara så att jag inte kan ta ut någon semester. Nu är kanske inte semester så viktigt men, husbil är viktigt för mig. Husbil som står ute och bara få vänta på kort turer, är nog inte jag. Jag vill till och med bo i vår bil. Husbilen, vår lvl^ som han heter, har stått still sedan oktober. Han bara står där ute och väntar på att vi ska kunna använda honom. Jag längtar så det gör riktigt ont i kroppen. Men det hjälper inte, hur mycket jag längtar. Det är fullt av snö och vi har inga vinterdäck.

Snö, just snö ställer till det för mig just nu. Här har snöat massor och mitt vinterbad har tagit paus. Mitt sista bad blev på Julafton, innan julafton hade jag ett uppehåll en vecka innan julafton, då jag blev sjuk. Nu är det snön som ställer till det, för här har snöat massor. Jag vågar inte ge mig ut på vägen till sjön. Sjön ligger en bit bort och plogbilen hinner nog inte med, att göra fri väg. Vill inte bli sittandes i dike iförd bara morgonrock. Men bara snön slutar trilla ner och vägarna är bättre, ska jag igen ta tag i det. För jag riktigt längtar efter att få täcka min kropp med det iskalla vattnet.

Lev idag just nu Igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: