Månad: augusti 2022
-
Det kommer att gå, det ska funka…
idag vaknade jag sent, för sent, för sent för att bada, för sent för att kunna mota bort huvudvärken, som hittat fram. Försökte bota det med dusch, och noga omsorg av mitt hår. Försökte även med kaffe, lite sött och till sist huvudvärkstablett. Men för sent för allt idag. Den kommer att göra sig påmind…
-
Börjar känna att allt tar ut sin rätt just nu…
Ett litet senare inlägg idag. Det var hemfärd idag. På morgonen satt jag mest och stickade och kollade nyhetsmorgon. Hade verkligen inte en tanke på att Blogga. Men nu så, nu är middag intagen och tiden är min en stund. En stund här på jorden. Husbilen är utplockad och allt är klart för nästa färd.…
-
En annan dag och tid…
Kommer jag att kunna skratta, utan att jag aktivt gör ett val att skratta. Men tiden får gå och läka det som bor och bott i tiden, just nu, innan det där förlösande leendet och skrattet kommer att hitta fram. Förödelsen är stor här i Töreboda. Träd som knäckts ligger i ordningplockat längst vägkanterna, tak…
-
Ett nytt sjukbesök…
När ska detta sluta? Jag vet verkligen inte vad som händer, det känns som att livet och alla händelser går i kedjor. Stora svarta kedjor som är obrytbara. Sonen fick igår åka till vårdcentral, för armen sa att det här blir inte bra. När han kommer dit så var det en sköterska som sagt, att…
-
Sonen är hemma hos sig igen.
Timman var tidig idag, när jag vaknade. En snabb koll på mobilen, världen eller i alla fall i min lilla värld, var det lugnt. Inget meddelande som var farligt. Lugnt drack mitt kaffe. Sonen fick lämna sjukhuset igår, inget hittades. Vilket är skönt. Men han får inte köra bil på ett tag. Det var en…
-
Nu vill det till att jag hittar tillbaks.
Tillbaka till det som är Jag. En lång väntan är det här. En lång vidrig väntan, där det känns som att tiden, står still men kräver energi i massor. Sonen var sämre igår, sov mycket under dagen. Senare på kvällen ringde han maken. Maken uppfattade det som att han igen kände sig bättre. En lättnad…
-
Hur blev det så här med allt?
Känner mig tom, tom och tung i kroppen. Inget är roligt men, jag gör för det är det man ska göra. Sonen ligger fortfarande på sjukhuset, snart stundar begravningen för mamma. Jag hoppas att sonen är frisk då. Fast frisk? Jag misstänker att det här, kommer att ta tid. Vi kommer alltid att vara på…