Förkylningstider. Sjukstuga….

Idag läste jag på Facebook om att det var 2011 som min farmor var här för sista gången på jul. Dagen efter hon firat julen hos oss hade hon ramlat fick åka till sjukhus och opereras. Läsningen blev en stund i minnen, en stund i tårar av saknad av min farmor. Den där sista gången hon var här hade hon glömt vilka alla var utan jag. Mig minns hon, men övriga vart det inga minnen av. Hon fick sin sherry och maten hon åt just den julaftonen var lite. Dagen efter åkte jag till henne på sjukhuset, veckan eller veckorna efter rensade vi farmors lägenhet och flyttade henne till ett boende. På boendet försvann hon mer och mer. Vi gjorde ordning hennes rum med fin möblerna och hon åt de sista åren på finporslinet och drack kaffe ur fin koppar när jag var på besök. Det gjorde ont att se farmor så som hon var på hemmet. Besöken var inte många, men då och då åkte jag dit, farmor satt mest och trallade på en sång. Jag försökte klura ut vilken sång hon sjöng på. Vissa gånger var hon mera med i matchen det var lyckliga dagar, där farmor så som hon var när hon var sig själv. Men oftast var hon i sin vidriga sjukdom senildemens. Den där Julaftonen då 2011 var jag så är ännu väldigt tacksam för att vi fick tillsammans. Hon satt där vid vårt dukade bord, hade sin finklänning på sig och kände sig som en fin dam. Min älskade lilla fina, fantastiska farmor. Nu har hon varit i himlen en väldigt massa år. Men ibland hittar hon hit och klappar mig på kinden, säger åt mig att ta det lugnt.

Idag började blogginlägget med en eld. Mysigt att sitta här och skriva till knastret av elden, som slukar veden. Morgonar ska vara mysiga, då blir hela dagen mysigt varm och härlig.

Dagen idag blir en lugn dag, stora sonen med familj är fortfarande sjuka så vi väntar några dagar. Även här har det blivit sjukstuga. Lilltösen är förkyld och lillgrabben kom hem igår hade feber. Ingen av dom har covid, det har vi testat. Storgrabben här hemma, kokade varm till sig, för en stund sedan. Han kände att halsen, inte var som den skulle. Jag börjar känna mig snuvig. Det är bara att gilla läget hålla sig hemma och gå och skrota. Det gör ju att det kan bli mysdag med film och vila.

I morgon fyller lillflickan år, jag hoppas vi är bättre då. Vi har ju tänkt att ställa till med kalas för lilltösen. Det kommer folk långvägars ifrån, om dom nu inte blir rädda för förkylning. Hon har vänta så på sin födelsedag.

Igår var dotter med familj här, vi hade tänkt bjuda på jul bord. Men ändrade det till Köttkorv med senapssås och lite småvarmt. Alla åt och det funkade, Efter maten ville Alfred spela Alfredspelet. (Alfredspelet är ett spel som dottern utvecklat efter min och Alfreds prototyp.) Självklart vart mormor, med på att spela Alfredspelet, dottern ville ha ett par byxor uppsydda, det gjorde att vi även lärde oss att sy knapphål. Två ADHD hjärnor som inte hade en aning. Prov-sydde och klurade, till sist kom vi på hur man gjorde. Jag har haft min symaskin i över 30 år nu först provade jag på att byta pressarfot och sy knapphål. En riktigt trevlig kväll, dom åkte här i från långt efter 21.

Dagens bild i julklappen som jag fick från sonen, magisk. Kommer att bli en vana att vända på tavlan när jag går och lägger mig.

Tacksamhet

  1. Tack, för att dagen igår blev så vacker och mysig.
  2. Tack, för att jag även idag, vaknade till en morgon.
  3. Tack, för att jag hittade till minnen om farmor i morse. Även om dom gjorde ont, så kändes dom viktiga i stunden.
  4. Tack, för allt som bor i min värld, alla minnen, alla härliga människor.
  5. Tack till livet, tack, för allt som kommer till mig i livet.

Dagens Stora panda och Liten Drake.

Idag är första dagen på resten av våra liv. Just nu är till för att levas i. Just nu är just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller Just här och nu.

Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook