En ny dag och en ny dag att skriva, Det är här jag kan samla ihop mina tankar. Just nu poppar dom upp som popcorn och bara snurrar runt. Blir inte några hela tankar utan som i en popcorn kastrull försöker dom tränga fram, slutar med ett poff. Fick sova lite extra idag även om katten inte ville det. Hur han än försökte väcka mig lyckades jag att somna om.

Dagen igår förflöt under paviljongen, min oas för att få stillhet. Min plats på jorden. Vår ställe just nu där vi njuter och lever våra liv tillsammans, en plats för att prata, sitta tysta och vara. Lillkillen förbereder sig för jobb just nu. Hans första dag för i år då han jobbar på Kyrkan. Maken går nog snart upp och åker iväg till sitt jobb. Själv ska jag gå till doktorn. Ska försöka att få till flera tider med sjukgymnasten har bara två tider inbokade denna vecka. Tens apparaten fungerar tider som den är på kroppen.

Jag har märkt under veckan att jag glömmer så många saker. Saker som jag borde kommit ihåg. Nu börjar jag bli rädd, är jag på väg att bli som min mamma, farmor och mormor som man tidigt kunde upptäcka att dom var på väg in i demens? Jag glömmer namn, till och med mitt personnummer är svårt att få till ibland när jag loggar in med bankid. Eller är det ångest, depptankar och stress som gör glömskan.

Igår framkallade maken korten från lillgrabbens student, Det syntes på korten att han var lycklig. Det gjorde mig glad när jag tittade på korten. Nu är den där studenten över, han är nu klar. Nu är det bara han som kan påverka och välja i sitt liv. Jag hoppas att det kommer att bli ett bra liv han får. Att han använder all sin klokhet och gör bra val för sig själv. Att han inte har så många borden, måsten och gör sådant som är viktigt för honom. Att han kommer på att alla andra människor runt omkring har fullt upp med sig själva så han behöver inte vara orolig för vad andra ska tänka. Att han gör för att han kan. Att han helt struntar i vad andra tänker och bara gör, om det är bra saker för honom själv.

Nej det blir inga stora tankar idag, jag känner mig orolig, ledsen och urlakad. Det här får vara det som blir idag. Om det inte blir ett inlägg lite senare vem vet…

Ha en fin måndag, ta hand om dig på ditt sätt. Så som du mår bäst av.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.