Att våga sådant man är rädd för.

Det är mod. Det är det som är modigt. Att göra sådant man gör som andra kanske är rädda för att göra, är inte mod. Det gör man ju för att man vill och kan. Det är det där andra som man är livrädd för att göra. Det man kanske väljer att inte göra, för att man är så rädd. När man gör det, då är man modig.

Rehab

När dagen börjar med träning, då är dagen en bra dag känner jag i kroppen just nu. Nu tränar jag på rehabcenter, inte ett gym som så många andra. Utan gör sådant som är bra för just min kropp. När min sjukgymnast såg mig idag. Då sa hon motta, med en gång. Jo motta, träna med motta inte ta ut mig helt. Hmm det känns i kroppen, rörelserna och tyngderna jag lyfte. En härlig dos av träningshormoner flyter runt i kroppen.
Det var bara jag och en herre som tränade idag. Han berättade att han hade opererat sig för Artros i ryggen. Nu var det nacken som hade fått artros. Han berättade att han inte en sekund, ångrade sin operation. Man ska inte ha så ont som det gör, man ska inte behöva äta starka värkmediciner för att kunna röra sig. Nä, jag kan bara hålla med. Men det där med operation, jag är så rädd för sådant. Kanske, kanske är det dags att ta tag i den där rädslan och se till att gö….

Men jag får fundera på det. Det hade varit skönt att slippa det onda. Hade suttit fint med att kunna röra sig, utan att vara rädd för smärta. Fast min smärta från ryggen hade ju inte gott över. Den hade varit kvar. Nej som jag redan skrivit, jag fundera på det.

Änkeman

Min träningskompis idag, han berättade att han precis hade blivit änkeman. Jag som nästan aldrig tänker hela vägen fram, sa men va tråkigt, det kan inte vara lätt. Han berättade att det blivit så ensamt, men att han idag skulle vara hundvakt i alla fall. Jag sa jo, jag förstår måste vara svårt att mista sin livskamrat vem ska man då dela vardagen med.
Precis som jag visste hur det var, det vet jag inte. Nu när jag sitter och tänker på det så var det som att mina ord, kanske gjorde mera skada än nytta. Jag borde kanske sagt jag beklagar sorgen och varit mera tröstande. Men jag malde på om att det va ju bra att han var och tränade och träffade folk. Att han inte stannat upp och låste in sig. Jag sa va bra att du ska vara hundvakt då har du i alla fall sällskap en stund. Nä jag vet verkligen inte, hur man beter sig i sådana situationer. Det verkade i alla fall inte som han tog illa vid sig. Han tackade för trevligt sällskap under träningen och vi ses kanske nästa gång. Jag sitter här och känner mig lite skämmig. Men jag vet inte hur man ska bete sig i sådana situationer.

Nåja, det får vara som det är. Nu ska jag sluta tänka på den situationen. Den blir inte bättre av att jag tänker på den. Kanske ska jag i stunden just nu, skriva om historian i mina tankar så att jag nästa gång jag råka ut för en sådan situation, gör mera rätt. Det räcker med att säga men ojdå, jag beklagar sorgen. Det måste vara svårt.

Min stora rädsla.

Dumt att glömma ta kort på all svamp. Tog bara kort på resterna av rensandet.

Igår var jag och maken ute och plockade svamp. Vi fick en hel bärkasse med svamp. Stora fina kantareller och lite taggsvamp. riktigt gott. Jag orkade inte rensa allt. Redan innan vi hade börjat rensa, ringde jag vår granne och frågade om hon ville ha lite svamp. Tror hon fick i alla fall halva påsen med svamp. Rensa den fick hon göra själv.
Just det här med att jag var ute och plockade svamp är en seger för mig. Jag har en så stor rädsla för fästingar och älg-lusen som bor i skogen. Det gör att jag nästan inte vågar gå i skogen. Men igår när maken sa, nu gör vi det. Då klädde jag på mig en mössa och dolde håret. Tog långbyxor och stövlar samt en luvtröja som jag stängde till rejält så att inga djur skulle kunna krypa i på mig. Maken berättade att jag är ett proffs, på att klä mig som en enstöring när vi går till skogs. Jag struntar i det för jag vill inte råka ut för dessa vidriga djur. På eftermiddagen när vi hade gjort klart allt, var jag riktigt stolt över mitt mod att våga åka till skogen och plocka svampen. Riktig modigt gjort av mig. Nu är det dags att igen våga mig på att ta den där sprutan, mot fästingar. Det ger mig ju lite skydd.

Nej nog för nu, nu ska jag ner i duschen och duscha av mig träningen. Ha en fin dag, lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

, ,

av

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook